Han är så mycket bättre nu den lille. Inatt när det var blöjbytedags (och jag trodde jag skulle få se blodmåne, men bara möttes av månförmörkelse) var vecken magiskt torra och allt gick hur smidigt som helst. Jag var så lättad att det är frågan om ifall han eller jag somnade om först sen. Idag har det fortsatt bli bättre och det är så skönt. När jag smörjer honom nu och han skriker är det till största delen för minnet av hur ont det gjorde, inte att det gör det just nu. Även om det säkert fortfarande svider till på en del ställen.
Vi firade framgångarna med att åka till stan och ha en härlig dag. Köpte lite kläder, födelsedagspresent till kusinen och avslutade med en glass. Adrian uppförde sig exemplariskt genom att sova eller titta på sin vagnleksak hela tiden. Arvid var också en stjärna utom på åhléns där allt som har med barn att göra är samlat på samma avdelning vilket naturligtvis resulterade i att han sprang ur vagnen och skulle kolla och pilla på alla leksaksbilar. Det gick ändå ok och vi kunde lämna utan skrik och bråk.
Inte som på Coop igår då Arvid upptäckte att de säljer duplo där vilket han så klart inte fick och därför vägrade följa med till kassan. Istället stod han kvar och protestgrät vid legot medan jag köade några meter bort och fick skämmas när en kvinna gick bort till honom och undrade om han inte hittade sin mamma. Varför förutsätts det för övrigt att det ska vara mamma som är borta.
Det gick alltså bra och Adrian sussade sött i vagnen så Arvid och jag tog en glass i solen innan han somnade som en klubbad säl (ganska otrevlig liknelse egentligen) i bilen. Hemma lek i trädgården och på kvällen fick jag hitta på en sång om en brandbil att sjunga i dryga halvtimmen tills han somnade. En fin dag!
kattdagis 