Lite guldkant i vardagen

Vi gör inte så mycket extravaganta saker i vår familj. Visst har det blivit ett par resor när vi varit föräldralediga med pojkarna och sen åkte vi till Mallis när vi firade Anitas 60-årsdag, men annars tar vi det ganska lugnt. Barnen är små och trivs bra med förutsägbarheten i vardagen. En lekplats kan ofta vara spännande nog!

Den här föräldraledigheten har vi så mycket projekt att en resa troligtvis inte blir av. Istället satsar vi på de små sakerna som när vi tog med barnen till Pizza dal sud och de fick gå på restaurang. Jonas tog med killarna till Leos lekland och vi går till biblioteket minst en gång i veckan.

Imorse gjorde vi också en sån mysgrej när vi körde bort till Mormors bageri och åt frukost före förskolan. Sen kanske vissa mellanbarn hade lite väl mycket spring i benen i den arla timman, men så var det knappt någon där heller så det gick bra.

I övrigt kan jag meddela att Signes andra tand är på väg vad det ser ut och uppförs som..

Botox kanske?

Igår skulle jag till tandläkaren. Hög tid skulle man kunna säga. Jag har nämligen inte blivit kallad sen jag bytte till en mer närliggande klinik än caroli. Fortfarande folktandvården dock. När jag så insåg att det gått en väldans tid sen sist jag var på vanlig koll (när gravid med Adrian? Isf typ fyra år) bokade jag in en tid.

Och igår var det då dags. Dessvärre fick jag på morgonkvisten ett sms om att mitt besök var inställt på grund av sjukdom. På eftermiddagen fick jag ett nytt meddelande med en ny tid, idag kl 07.15. Nog för att det är skönt att få ny så snabbt, men att bara kommunicera via sms utan krav på bekräftelse med så kort varsel? Hade jag fått betala avgift om jag missat den tiden.. Man hade ju inte blivit förvånad direkt.

Mina tänder fick godkänt tackar som frågar. Dock har jag gnisslat/bitit av lite tand på ett par ställen som tandhygienisten ville att en tandläkare tog en titt på. I april blev den tiden så inte särskilt akut direkt.

Apropå mitt gnisslande passade jag också på att fråga om botox i käkmuskeln. Jag har hört från flera håll att det ska vara effektivt och med tanke på att mina tänder skadas trots bettskena känns det värt att kolla upp. (Inte bara tänderna för den delen. Ont i käkar, nacke och huvud är också mindre kul bieffekter av tandgnissling.) Hon skrev en anteckning om det så får vi se om tandläkaren vill ge mig en remiss.

Ja så spännande var det hos tandis idag. Grattis till att ha läst detta!

Grytans namnkalas!

Så var det lördag plötsligt och Gry skulle firas. Signisen var pepp till tusen! Och vem skulle inte vara det när det stundade kalas hos favvokusinen?

Innan dess var det en strålande vacker vårdag mitt i vintern och bruttan som inte varit ett fan av vagn skulle ändå få ut och åka. Bara det att jag byggde om den till sittvagn och då var det betydligt mer spännande att ta en promenad. Innan hon somnade vill säga.

  • Sen så var det så dags för namnkalas! Massa folk, massa god mat och en hel drös med ungar. Mer än hälften av dem hade jag med mig dock. Gry fick presenter och gudföräldrar och verkade helnöjd, och det med rätta. Ett fint kalas för en fin tjej!
  • Om mitt lilla hjärta

    Hur det var med Signes hjärta. I somras gick jag på föräldraledigt en fredag några veckor innan Signisen skulle komma. På tisdagen därefter hade jag vanlig koll på mvc. Jonas hade mycket på jobbet och allt hade ju varit som det skulle så jag gick ensam. Annars har han varit med på i princip alla barnmorskebesök med alla tre barnen.

    Så jag åkte dit på förmiddagen eller om det var mitt på dagen med en plan om en överdimensionerad glass från Lomma glassfabrik efteråt. Min vanliga barnmorska var på semester. Allt trillade i alla fall på som vanligt och hon skulle lyssna på hjärtat. Efter en liten stund undrade hon om jag hörde ”det där”. ”Det där vad?” var min respons på det. Så sade hon att hon tyckte det lät som extraslag, men skulle kolla om ultraljudsbarnmorskan var kvar.

    Det var hon och jag kunde själv se på skärmen varje gång hjärtat slog dubbelt, vilket var ungefär vart fjärde slag. Det hade det inte gjort tidigare dock, varken på tillväxtultraljudet eller kontrollen däremellan. Så de ringde specialistmödravården och bokade in mig direkt.

    Ut i bilen mot Lund. Innan jag körde ringde jag Jonas och grät och försökte förklara i min förvirring och rädsla för barnet. Bestämde att vi skulle mötas upp på sjukhuset. Mitt lokalsinne är någonstans mellan noll och minus, men till lasarettet hittar jag. Just den här dagen slog jag dock på gps:en för säkerhets skull. Jonas skyndade iväg från jobbet med varningsblinkersen på och parkerade på handikappsparkering och stod och stampade när jag körde in i parkeringshuset.

    Sen var det väntan och olika kontroller och vi ordnade med hämtning av pojkarna från förskolan. Mycket mer än att hjärtat slog dubbelt var tredje, var fjärde slag fick vi inte veta eftersom ingen hjärtläkare var på plats. Vi fick tid till flödeskontroll nästa dag för att se att bebisen fick allt den skulle. Så vi åkte hem utan att vara mycket klokare och inte heller mindre oroliga. Från att allt var normalt och vi skulle få barn som väntat om några veckor var det upp och nervända världen.

    Så det blev flödeskontroll och hjärtläkare tittade på hjärtat med ultraljud och Jonas och jag fick göra ekg. Allt såg bra ut, utom dubbelslagen då. De misstänkte omognad i retledningssystemet och att det skulle gå över när hon kom ut, men säkra kunde de inte vara. Och extraslagen kom från ena kammaren och inte förmaken som är vanligast och då är det ökad risk att de stannar kvar också. Jag minns inte hur många gånger vi var på specialistmödravården, men det kändes som att vi var där exakt hela tiden. Mina dagar där jag skulle ta det lugnt och lalla runt hemma medan pojkarna var på förskolan blev inte alls som tänkt.

    De pratade om ifall man skulle ta ut henne tidigare, men eftersom vi hade ett planerat snitt så pass snart ändå beslutades att vi skulle fortsätta enligt redan satt plan med tillägget att ett ”hjärtteam” skulle vara redo när hon kom ut. Sen blev det ju inte riktigt som tänkt eftersom de inte hade kapaciteten som krävdes när snittet väl var bestämt och vi fick åka hem igen och göra det några dagar senare istället. Om det hade varit jobbigt att skjuta på det i vanliga fall är det ingenting mot när man redan är orolig för bebisen i magen dessutom.

    Det gjordes i alla fall ultraljud på henne av hjärtläkare när hon var ute och hon fick göra ett 24-timmarsekg när hon var ett dygn. Slagen var kvar, men inte fullt lika frekventa så det var positivt. En månad gammal gjordes en till koll på sjukhuset och när hon var tre månader gjorde hon ett nytt 24-timmarsekg. Efter det blev hon helt ”godkänd” och friskförklarad och inga fler kontroller behöver göras. Så då firade vi med champagne och andades ut till slut. Även om jag inte oroade mig särskilt mycket eller trodde att det skulle vara några kvarstående problem var det en lättnad att också få ett medicinskt klartecken.

    Ett blått kuvert

    Arvid går på kalas stup i kvarten känns det som, men Adrian är inte riktigt där än. Det är väl vid fyra som det börjar komma inbjudningar så smått så det kommer väl. Dock blir han om inte ledsen så nedstämd och besviken varje gång Arvid ska iväg på ännu ett kalas han inte är bjuden till. När Jonas läste en bok om ett kalas vid nattning och huvudpersonen fick en inbjudan i ett blått kuvert frågade han också när han skulle få ett blått kuvert. Liten. I helgen är båda bjudna till Leia på kalas i alla fall så det är skönt.

    Och igår tog Jonas med pojkarna till lekland efter förskolan så att Adrian också fick testa det och inte bara Arvid som varit på x antal kalas där. Succé var det så klart och Adrian bär stolt sitt band om handleden!

    En liten bissing!

    Signisen har dreglat fram sin första tand, vänstra framtanden i nedre tandraden. Jag tyckte mig se något vitt igår, men litade inte på det. Jonas kände den hävdade han och jag gjorde det kanske. Jag ville inte utropa tand och så var det bara en salivbubbla. Idag har den däremot trängt igenom och både syns och känns, så nu är det bara att hoppas att hon inte testar tanden på mina bröst..