Tips

Facebook har ju sitt Marketplace som är en köp- och säljtjänst på sidan. Jag har köpt ett gulligt babygym jag får visa upp vid tillfälle där. Häromdagen föreslog appen dock att jag skulle slå till på dessa gelnaglar:

Blir ni sugna? Jag som knappt kan böja mig ner till tårna är ju given målgrupp. Av någon anledning får det ändå vara trots det högst humana priset. Men nu har jag tipsat vidare så ni också har chansen!

Min första(?) bebisdröm den här graviditeten

Jag ville inte ta citodon när jag gick och lade mig igår eftersom jag dimmat runt med det under dagen. Gillar egentligen inte att ta några mediciner när gravid så försöker verkligen hålla ut tills det inte går längre. Därav var min sömn bristfällig som bäst. Jag hann dock drömma om bebisen.

Först var det att den snurrade runt i magen och tryckte sig mot väggarna så pass att man kunde urskilja varje finger eller tå. Sen tryckte den sig ut så hela kroppen typ var ute med bara ett tunt lager hud mellan. Svårt att förklara eftersom det ju var en dröm.

Nästa konstart var att den krystade ut sig själv mer eller mindre. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom det borde gjort mer ont, men tillskrev det att jag visst tagit värktabletter tidigare. Enda problemet var att navelsträngen gått av så moderkakan var kvar i mig. Det kändes sådär så ropade på mamma som inte tyckte det var så noga utan att jag kunde krysta lite halvt och se om den kom ut.

Nu var det inte en moderkaka som kom ut dock utan en till liten bebis. Två små flickor hade jag plötsligt och även om jag tyckte det var konstigt att barnmorskan inte sett att det var tvillingar vid ultraljuden var det ändå naturligt. Det hade trots allt känts trångt i magen. Moderkakan var fortfarande ingen prio tydligen. (Nog tur att mamma inte jobbar på förlossningen trots allt.)

När ambulans slutligen kom för att hämta mig och tjejerna kröp de omkring i små söta klänningar. Fullt rimligt. Mest var jag oerhört glad att det gått så bra med vanlig förlossning och att jag inte behövt snitt trots allt.

Misstänker starkt att detta inte var någon sanndröm. Vi får väl se inom dryga två veckor..

Treårskalas!

På fredag fyller Adrian 3, men vi hade en känsla av att just midsommarafton kunde vara en svår dag att samla alla för födelsedagskalas. Plus detaljen att då räknas också min graviditet som fullgången och risken/chansen att det skulle sätta igång av sig självt ökar för varje dag. Så vi hade helt enkelt kalaset igår istället.

Jag var uppe tidigt på morgonen, inte så mycket för att jag hade så mycket att göra även om det var en hel del, utan för att jag sovit så dåligt av fröken bebis som hade kickfest mot mitt revben. Så det var lika bra att stiga upp och röra på sig och hoppas på att hon skulle byta läge. Det gjorde hon endast marginellt och minutvis dock.

De förberedelserna jag hade på min lista tog som en följd av min trötthet och att det gjorde så ont ca dubbelt så lång tid som vanligt. Dubbla tiden eftersom jag inte hade normalt fokus och allt blev misslyckat och fick göras om. Jag hade tänkt garnera med kanderade rosenblad och hittade ett recept i fredags där man lade rosenblad i sockerlag över natten och sen torkade dem på en tallrik i micron. Det började ok, men slutade med att bladen var fasttorkade i tallriken.

Sen visade det sig att jag inte hade så många muffins i frysen som jag trodde så fick ställa mig att baka. Jag gjorde exakt antal som också blev bra. Sen en marängsmörkräm smaksatt med hallonpuré. Och här gick det åt pipsvängen som Ronja hade sagt. Den blev bara en rinnande sörja. Var jag gjorde fel vet jag inte, men det var någonstans mellan att vispa marängen, montera smöret och reda ut morgonens tusende konflikt mellan Arvid och Adrian. Så det var bara att hälla ut. Inget att rädda. Gjorde en ny sats. Som skar sig. Den kunde jag rädda dock.

Här var det stopp dock eftersom jag skulle göra chokladganache och inte hade tillräckligt med choklad efter att jag bränt choklad när jag smält den dagen innan. Så det fick vänta tills Jonas steg upp. Gjorde klart bullarna istället och penslade med sockerlag och hällde på glasyr. Sen fick jag min choklad (och färska hallon) och gjorde de här tjusiga kreationerna.

Tårtan var enkel med pavlovabottnar jag hällt i smält choklad och sen grädde, jordgubbar och mandelspån. 21 personer fick vi plats med på altanen, varav fem barn vid eget bord. Att göra altanen förra sommaren kändes som ett väldigt bra drag. Nog för att vi kunnat sitta på gräset också, men ändå skönt att ha så nära till köket under tiden. Bilder här lite blandad kompott från Johanna, mamma, mig och Emma.

Folk var glada (jag kanske lite grinig, men blir lätt så när man är trött och har ont) och det var ett trevligt kalas. Barnen kunde avlägsna sig från sitt bord och smita iväg och leka som de ville med korta besök tillbaka för påfyllning i sockerdepåerna och de vuxna ta det förhållandevis lugnt. Skönt när barnen är så pass stora. Om inte alltför länge är det två nya bebisar och tre år av mindre organiserat kaos framför oss. Blivande kusiner:

ARz82S32WfwohON7AjQ_thumb_d881

 

Vecka 36

Hej och hå, nu närmar det sig – och det känns. Ser fantastiskt mycket fram emot att inte vara gravid längre. Det här att man ska ha så ont och vara så trött är liksom ingen selling point för barnabärande. Jag hade så ont i revbenet tidigare i veckan att jag låg raklång på marken och grät. Sen tog jag värktabletter och hanterade det tillräckligt för att kunna ta hand om barnen.

Ont i fötterna är en ny grej jag inte haft med pojkarna, spännande.. Huvudet är ok dock vilket är ett stort plus. Jag har inte heller känt mig alls lika snömosig den här graviditeten som de föregående, något nog Anja är tacksam för jobbmässigt.

Vad annat spännande bjuder denna vecka på då? Imorgon är sista dagen på jobbet och sen ska min arma kropp få välbehövlig vila. På sistone har jag sovit en timme eller två (beroende på om jag råkat stänga av larmet på telefonen i sömnen eller ej) efter jobbet så det ska bli skönt att ta det lite lugnare en tid.

KjKMJqnkT1WeFqsBbbBf4Q_thumb_d82f

Med Arvid resp Adrian:

Bajsnödig ”sport”

Många klagar på fotboll, mig inkluderat, eftersom spelarna faller så lätt och klagar över minsta smäll. En av mina vanligaste fraser under match är någon variant på ”upp med dig, sjåpa dig inte så mycket”.

När jag bodde på Irland var vi på hurling en gång. En helt annan typ av klagnivå där de kanske snarare borde anamma lite av fotbollsspelarnas gnällighet. I ligafinalen var det en spelare som bröt ett ben i handen så det stack ut och han spelade vidare efter att ha fått handen lite snabbt omlindad. Det är dock att ta det lite långt åt andra hållet skulle jag säga.

Men fotboll är sina brister till trots (behöver knappast rada upp fler så här i vm-tider när folk ointresserade av boll så gärna delar med sig av dessa) ändå en riktig sport. Det är inte golf. Jonas spelar golf, inte så aktivt nuförtiden som förr, men ett par rundor per säsong brukar han få till. Jag förstår det inte. Om man gillar natur och promenader finns det ju sätt att få det tillgodosett till exempel i en skog eller en vandringsled någonstans. En golfbana är aldrig naturskön som riktig natur.

Istället är golf mest trams om man frågar mig och det här är ju min blogg så att. Det ska gärna vara särskilda kläder, medlemskap i klubbar, kosta en massa att överhuvudtaget spela etc etc. Bajsnödigt helt enkelt. Och hur bajsnödig den här så kallade sporten är insåg jag igår när Jonas av oklar anledning slog på någon golfkanal på cmore. Golfspelarna ser ju precis ut som barn som står och bajsar. Den där lätta framåtböjen och koncentrationen – tydliga bajstecken.

Malmö Garden Show

Jag gnällde ju häromdagen om att jag inte orkade skriva alla de där trevliga inläggen om kul saker vi gjort här hemma. Så blir det lätt ibland när småbarn och preggomagar gör sig påminda.

Förra helgen var vi i alla fall på Malmö Garden Show med Anita för tredje året i rad. En mycket bra tradition skulle jag säga även om det kanske inte är det smidigaste utflyktsmålet som höggravid i högsommarvärme. Men men, hellre värmen än förra årets regn.

Adrian har bebislängt

Senaste veckan eller två har Adrian allt mer greppat att det kommer att komma en riktig bebis snart. Han klappar på magen så fort han får chansen och har till och med själv en bebis i magen då och då. Vissa nätter har han sovit med ett gosedjur under tröjan hela natten till och med. Gullisen.

Däremellan har han börjat leka massa rollekar med en docka som han bäddar ner i dockvagnen och drar runt med. Sen blir bebisen ledsen så han tar upp den och tröstar innan nedbäddning igen. Igår hade Adrian ingen Nalle Raff när han skulle sova eftersom bebisen behövde dem. Ikväll blev det en Nalle Kanin istället.

Så det är en liten kille som inte bara längtar efter att bli storebror utan nu ser han fram emot själva bebisen också. Förhoppningsvis blir han inte besviken när han inser att spädisar mest bara sover och suttar på mammas bröst..