Min instastory

Vanligtvis är det bilder på mina söta (idag ganska till mycket odrägliga dock) barn som hamnar på instastories. Senaste dagarna har ett annat tema kunnat skönjas. Första hade vi bilden från lekplatsen jag skrev om häromdagen:

Sen fortsatte det på det spåret när vi var på biblioteket:

Efter det fick jag ett traderamail om ett par gravidjeans:

Jag svarade att de satt normalt. Hon har inte lagt bud så hon hoppades nog på lite gnugg.

Idag så var barnen och jag på Hornbach och möttes av denna växt:

Jonas menar att mitt flöde säger mer om mig än om någon annan. Kanske så. Men underhållande är det ändå!

Just nu

Jag läser Beatiful Creatures-serien. Vill läsa Pappalogi men har ingen USB-C-adapter till datorn.

Jag tittar på The Shannara Chronicles vilket går långsamt eftersom tillfälle bara ges när är själv med Signe.

Jag äter schweizernöt så fort jag får chansen. Alltså för sällan.

Jag dricker kaffe mest p g a hundra barn. Tackar dock inte nej till rödvin eller bubbel.

Jag tvättar konstant.

Jag duschar sporadiskt, snudd på aldrig. Badkar ja tack.

Jag sover när tillfälle ges på natten.

Ungefär så är det just nu.

Att gå en vecka på en dag

Idag har jag gått över 17000 steg. Sjuttontusen. Jag förstår att ni inte tror mig. Det är ju vad jag uppskattningsvis fått ihop på en vecka senaste många månaderna. Inte har jag gjort något särskilt heller. Millan var här när pojkarna var på föris och vi tog en promenad på Bulltofta. Eftersom jag är jag ledde jag oss naturligtvis fel så det blev längre än tänkt. Lätt hänt.

Sen hämtade jag killarna med vagnen eftersom jag lovat Adrian det på morgonen. Dock glömde jag ståbrädan hemma, men Adrian trampade på bra ändå. Vi gick först till Trädgårdslekplatsen där det blev mellis – det hade jag kommit ihåg i alla fall. Pojkarna lekte som galningar och hade jättekul tills ett fritids kom och med dem stora barn som inte tog hänsyn till små. Så Adrian blev rädd och började gråta och vi gick vidare.

En lekplats var vi bara på en kort stund och den tredje som ligger närmst oss lite längre. Där uppmärksammade Arvid klotter/konst på ett barn som han undrade över. Jag fegade ur/orkade inte ta den diskussionen då. Vi har pratat övergripande om sex i samband med hur barn blir till så det hade inte varit konstigt i sig, men på en lekplats med kinkig bebis lät jag det bero. Lär komma fler tillfällen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88a9

Medan pojkarna lekte tog jag bebisen som toktröttnat på vagnen och lade henne bland löven på marken. Gulligt.

Så gick det till när jag kom upp i för mig sanslöst många steg på en dag. Tack iPhone för räknandet.

Ledsen tjejja

Jag försöker få några minuter att skriva eller bara sitta, men det går sådär. (Nu har jag henne över axeln och går runt och skriver med vänstran.) Signe är en ledsen liten bebis. Om det är lite mage, bieffekt av dagens vaccination eller en kombination vet jag inte, men något är det.

Vi fick ju ställa in sprutorna förra veckan när Adrian kräktes, men idag blev det av efter föräldraträff på bvc. Och det var ju bra att en ny tid kunde ordnas så fort eftersom det sägs bli en kikhostevinter (källa: min mor).

Signisen grät när hon blev stucken i låren och tyckte väl att jag förrådde henne som tillät detta våldsgrepp. Sockerlösningen hjälpte exakt noll utan hon bara skrek och ville inte ens ta bröstet. Liten.

Sen blev hon glad i alla fall tills nu ikväll då. Jaja, förhoppningsvis sover hon bra inatt även om det känns oroväckande just nu.

Söndagshäng i Lödde

Igår var vi en sväng till Lödde för sen lunch hos herrskapet Berg. Jag körde och gjorde misstaget att följa alla orangea skyltar runt E6 vid Alnarp. Det innebar att vi leddes till Staffanstorp, Lomma, norra Lund och Bjärred innan Lödde. En pytteliten omväg så att säga. Ninni och André bjöd på god mat (tur, så himla jobbigt om man bara velat spotta ut den) och bubbel så det var succé som alla förstår. Bland de vuxna alltså. Barnen åt valda delar, men det är bra nog det med.

oP4dZuUbR5CKOt2jH+Lnvg_thumb_8868

Vi gick bort en sväng till en lekplats också med förhoppning om att vissa väldigt små personer skulle somna i vagnen. Naturligtvis skedde inte detta. Det hade varit för konstigt. Däremot gungade Jonas och André gungbräda med Arvid och Viran. Fullt normalt var det med. Eller det ser kanske normalt ut vid första anblicken, sen ser man hur Arvid försöker göra sig tung bakom André och man kommer närmre sanningen.

hbbRau7dRoWuQdLUCQbBdA_thumb_8869

Hemma igen fortsatte barnen leka och vi sippa vin och maratonamma. Det senare bara jag dock. När vi åkte hem framåt åttasnåret fick vi med oss två pappkassar flexitracks och jag har nog aldrig sett någon vara så nöjd över att ge bort något så som Ninni och André. Först hölls det på att glömmas och när de kom på det lyste något närmast panik i blicken över att vi inte skulle få med oss leksakerna. Och sen tacksamhet över vår vinst in i bagageluckan. Rimligt.

Trevligt var det och detta med att hänga dagtid och smutta vin är ju en vinnare på alla sätt måste jag säga!

 

Tankar på lördagsmorgonen

  • Man kan lämna in katter och hundar och säkert också andra djur för kloklippning – varför inte också bebisar?
  • Vad är det som är så mycket svårare med att torka näsan i papper än på soffa/soffkuddar?
  • Varför, jag upprepar vaaarfööör, vägrar vissa i hushållet sova på natten när inte fått vila på dagen?
  • Hur kan man tycka att diverse legoprogram är bättre än säg Astrid Lindgren?
  • Varför fortsätter man dammsuga när golvet dagen efter är på en nivå att man önskar man hade skor på sig?

För övrigt, Signe kräktes på mig och jag bad Adrian hämta lite papper. Strax kommer han tillbaka och säger att pappa bara ska sova lite till..

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8852

Gullkusiner

Jag har dåligt med kusiner. Eller jag har ju fyra stycken, men kan inte påstå att jag har någon kusinrelation med dem. Det kan ju bero på viss åldersskillnad och geografiskt avstånd. De är väl ca 15-25 år yngre än mig och Sundsvall ligger inte direkt nästgårds med Malmö. Så kan det bli ibland. De är släkt i alla fall och om jag träffade dem oftare än någon enstaka gång per decennium och lärde känna dem skulle det säkert bli skillnad.

Mina barn har däremot lyckats tajma bättre med sina kusiner. De har alla varsin jämnårig i sina kusiner. Arvid och Leia pratar ofta om att den andra är en av deras bästa kompisar trots att de nuförtiden inte ses mer än några gånger om året. All tid de spenderade tillsammans som småttingar har helt enkelt grundat deras relation ordentligt. Adrian och Elis är inte lika nära, men de senaste gångerna de setts har de lekt fint och det kommer säkert bara bli bättre med åren. Så har vi de allra minsta, Signe och Gry. Jag kan inte med bästa vilja påstå att de ens har uppmärksammat den andras existens, men kan inte tänka mig annat än att de blir bästisar när de blir större.

Fint är det i alla fall att barnen har kusiner och lekkamrater som är självklara genom släktbanden. Det är också härligt hur nära man kan känna sig någon annans barn som sina syskons. Synd bara att Johanna ska bo så långt bort. Trevligare då att man fick en extragosstund med dem förra helgen när de kom förbi på en födelsedagsfika hos Johanna trots att det var pappadag!