Det finns hopp

Idag så äntligen vände det för Signe. Från att ha haft över 40 graders feber sen i tisdags ingen feber alls. Hon har varit bland det risigaste risiga, sämre däran än någon av pojkarna vad jag kan minnas i alla fall. Så när jag varit hemma med henne har vi mest suttit i soffan och hon har sovit/dåsat framför Bolibompa på två, ipaden, tvn eller alla tre på en gång. Själv har jag då hunnit läsa två böcker. Inga tunga böcker direkt och inte heller någon av de jag fått i julklapp- de vill jag inte behöva avbryta för att torka en deciliter snor var femte minut.

Så det har varit ganska lugna dagar, men nätterna har tyvärr inte varit lika bra. Lilltjejen har vaknat och skrikit gång på gång för att hon haft ont och värktabletterna inte hjälpt tillräckligt. Så man är ganska mör själv ändå. Men nu är det som sagt bättre så nu har jag stora förhoppningar på att bli människa snart igen. Med lite tur kanske vi till och med kan gå på Isabella och Lovisas kalas allihop imorgon. Håller tummarna!

Titta så fräsch jag såg ut i söndags innan det blev sjukstuga hemma. Kan kalla det målbild för också denna söndag.

Ska vi prata vårdcentral och vab igen? Bara för att det är så kul. Typ.

Så att. Mindre än en månad innan Signe fick öroninflammation igen. Jag hoppas innerligt att det bara är en slump och inte något som vi ska behöva kämpa med på regelbunden basis.

Jonas ringde som sagt vårdcentralen igår och försökte få in henne på Arvids tid idag, men fick nej. Imorse ringde jag och fick en tid för henne på förmiddagen. Kom därifrån med ett recept på penicillin och efter ett besök på apoteket var det dags för den alltid lika spännande detaljen att se hur medicinen ta emot av barnet.

Och ja. Kåvepeninet gick ner. Bara det att sekunden efter befann det sig tillsammans med all dryck tjejen fått i sig på sistone på henne, mig och över halva köksgolvet. Sen fortsatte hon hulka upp lite till i badkaret. Hon hade också 39,7 visade det sig så kanske inte så konstigt att kroppen gjorde uppror. En liten uppförsbacke att få ner en ny ml (bad om den koncentrerade varianten), men det gick.

Lite sömn och sen hämta Arvid för hans tid på vårdcentralen. Vi kom till samma doktor som Signe haft och han blev först lite ställd eftersom vi ju träffats bara ett par timmar tidigare. Han menade också att det inte hade varit några problem om barnen kombinerat sitt besök, men men. De har väl sina rutiner som säkert handlar om att få ut pengar per besök eller något. Vad vet jag. Allt var bra med Arvid i alla fall.

Hemma hade Signe lyckats med konststycket att nå 40,2 grader så då var det alvedon i ilfart som gällde. Arvid blev orolig. Han har tydligen hört att det är farligt när feber överstiger 40 så då fick vi prata lite med honom om det. Ändå fortsatte han upprepade gånger prata om hur vi varit tvungna att åka till sjukhuset om Signe varit noll. Liten.

Nej, så det är mest vab och rännande till vårdcentralen den här dagen präglats av. Så kan det också vara.

En liten snufsa

Ibland känns det som att jag lever en konstant upprepning. Signe var som sagt febrig i fredags och låg precis under 38 i lördags. Igår så var det mest snor så kändes rätt lugnt ändå. Mamma och Bo kom och passade barnen ett par timmar framåt kvällen och vi åkte in till Malmö och käkade och hade dejt. Och visst var hon snorig, men det är ju inget ovanligt direkt.

Inatt då vaknar hon och skriker ajaj utan att kunna visa var. Alvedon letades fram, men hon hann somna (oroligt) innan den hittades. På morgonen var hon glad, men med ett ansikte stelt av snor upp i ögonbrynen så kändes mest rimligt att hålla henne hem en dag och vila. Jag gnällde lite på jobbet och konstaterade att jag var lite orolig att det skulle vara öronen igen eftersom hon skrek på det viset då också.

På eftermiddagen hade hon plötsligt över 39 grader och pillade sig lite i örat. Jonas ringde vårdcentralen som inte hade några tider idag och omöjligen kunde trycka in henne på Arvids tid som han har imorgon för uppföljning av halsen. ”Ring imorgon” jo tack.

Efter maten var det ett snäpp från 40 så då fick det bli febernedsättande och nu sover hon omväxlandes halvt på mig och halvt i soffan och vaknar till och gnäller ibland. Lillsnuttan.

En lördag

Så Signe fick feber igår och var en lite hängig, men också bitvis röjig tjej. Så som barn i regel är. Idag betydligt bättre även om hon gränsat mot feber hela dagen.

Pojkarna hade dejt med Bella och Lovisa och fick på lekland. En mycket bra julklapp skulle jag säga! De var mycket nöjda när vi åkte därifrån, om än ganska trötta. Under tiden tittade Jonas och jag med Signe i släptåg på lampor och fler klädhängare till hallen.

Adrian ville följa med mig och handla när vi hämtat dem så han skulle kunna välja sitt lördagsgodis själv. Bara det att han blev väldigt trött halvvägs in i handlingen och fick sitta i vagnen och totalslocknade däri. Jag försökte väcka honom vid godiset, men icke. Lätt hänt tydligen.

Och nu har jag barnfritt hemma hos Lisa. Lisa har inte barnfritt utan försöker natta Lukas, men mitt vinglas är det bara jag som rår om. Lyx.

Jesus’ Price

Pojkarna (och Signe) fick tv-spel i julklapp. Om det var ett bra drag eller inte kan verkligen diskuteras, men kanske inte just nu. När de spelade idag i alla fall satt Arvid och upprepade ”Jesus’ Price” gång på gång när det blev lite spännande eller svårt.

Så jag börjar tänka då så klart. Jesus pris. Är det att vända kinden till och vara en orimligt god människa, alltså att priset är noll eller till och med win för den andra parten? Eller är priset att man likt Jesus spikas upp på ett kors och lämnas att dö? Lite hårdare pris.

Mycket oklart alltihop, liksom kopplingen till Mario..

En ordentlig familj

I det här huset är planen att bo typ för alltid. I förra visste vi aldrig hur länge vi skulle bo eller om vi skulle bygga ut etc. Men nu är inställningen länge. Så då är det inte läge för halvmesyrer. Eller jo, det är det också – vi är inga övermänniskor. Eller gjorda av pengar.

Men en del saker är det bara att betala vad det kostar. Som det här med trädgårdsslang. Vi har haft någon billig slang som skarvats längre vid behov och nya munstycken som ideligen gått sönder har köpts. Slangen har gång på gång lossnat från både munstycke och utkastare troligen på grund av den undermåliga kvalitén som inneburit att gummit/plasten torkat och hårdnat långt före vad som kan anses vara rimlig livslängd.

Jag förstår att det här är kanske världens tråkigaste inlägg för den som inte är intresserad av vårt inköp av ny trädgårdsslang, dvs de flesta. Men det får man leva med. För vi köpte i alla fall en ny trädgårdsslang, en sån där vägghängd upprullare. Jag minns inte hur lång, 30 m kanske, men precis tillräckligt för att kunna lägga en bevattningsslang till häcken när jag planterade den i höstas. Bara ett par vattningar blev det eftersom det ju var så sent på säsongen och frostnätter plötsligt tydligen är något man ska räkna med. Inte för att det blivit så många hittills, men ni fattar grejen. Ja, de var väl det jag ville få sagt. Varsågoda för oinspirerande läsning.

Vi låtsas att det är höst lite till va?

Inga hurtbullar här inte

Det finns ju familjer där man älskar att vara ute i princip alltid året runt oavsett väder. Jag kan inte påstå att vi tillhör dem. Än mindre att vi är såna som gärna ger oss ut i naturen. Jag tycker att det är gött att vara inomhus i värmen och sitta på min rumpa helt enkelt. Adrian är bland det lataste på två ben och älskar ståbrädan om man inte peppar igång honom så han glömmer att han går. Arvid däremot vill verkligen röra på sig och Signe älskar att vara ute. Jonas är väl ett mellanting av oss andra.

Idag dock tittade solen lite oväntat fram mitt i den gråa mattan som man blivit så van vid. Och Jonas föreslog att vi skulle åka till Bokskogen. Jag tittade på mina nintendogalna söner och kände att det kanske inte var helt fel att ta ut ändå, men hellre till Skrylle. Så vi packade ihop oss och slängde ner ett gäng korvar i en termos så vi kunde luncha i skogen också.

Även om jag inte är en skogsmänniska så brukar jag bli pepp när vi väl är där och så även denna gång. Naturligtvis gick vi fel i slingan vi valt, men det gick bra ändå. Adrian berättade långa historier om stentroll och trädtroll och trollkarlar och allt möjligt och vi käkade och hade det trevligt innan vi åkte hem igen. Jag hade en tanke om att vi skulle ta en sväng på lekplatsen också så att Signe fick springa av sig lite, men pojkarna var så frusna vid det laget så det fick vi hoppa över.