Sista sommardagen?

Juli har som sagt varit månaden då man bara väntat på värme och sol. Inte så att vi har haft det dåligt för det, men sol och bad hade man gärna fått mer av. Vi fick en riktigt fin sommardag i söndags dock. Vi corona-tänkte-till och bestämde snabbt att ta en strandtur på förmiddagen innan det tjocknade på med alltför mycket folk. Frukostmackor breddes i rasande fart och barn och vuxna smordes in och vi promenerade iväg. Barnen gav sig på frullen medan de gick.

Den här gången badade alla och det var riktigt härligt. Dock uppenbarade det här sig med att jag är ganska sen med att doppa mig när vi kommer ut, men sen gärna är i en stund. Det funkar bra om man är vuxna, men inte lika bra med barn som blir nedkylda när det trots allt inte är så varmt i vattnet ändå. Jaja. Det blev dubbla bad för alla med y-kromosomer medan dubbel-x-arna grävde hål i strandkanten och jag gjorde en påfågel som Signe mosade.

Lagom till lunch och att bussarna började rulla in med alla ungdomar som sovit lördagsruset av sig gick vi hemåt, köpte en glass och fortsatte sommardagen i trädgården. Mys det med. Så dagens tips är att åka till stranden på morgonen innan folket kommer på riktigt. (Faktiskt så jag badat mest som vuxen med eller utan pandemier.)

Mer Österlen!

Så var det fantastiskt väder (sol) när vi vaknade i Skillinge och det har vi som sagt inte varit direkt bortskämda med så vi planerade snabbt in att åka till Borrby och bada. Nu låg det i planen att åka dit redan, men bad hade jag inte vågat ställa mig in på. Vattnet var lika kallt som kvällen innan och med det menar jag att det gjorde ont i fötterna att stå i det. Som tur var nöjde sig Signe med att hoppa i vågorna som slog in i strandkanten. Pojkarna gav sig lite längre ut och Anita badade på riktigt galningen.

Lite korv till barnen och sen var det vidare till nästa utflyktsmål – Ale stenar. Just stenarna blev det dock inget med utan Kåseberga räckte fint. Soltrötta och törstiga barn funkar inte helt hundra med att ta sig uppför de backarna i strålande sommarsol. Så vi vuxna åt jättefin fisk i hamnen och Signe sov en liten stund också. Man behöver inte göra det för svårt för sig, stenarna lär rimligtvis finnas kvar till en annan gång.

Sista stoppet på vår minisemester var hos Lena och Kjell. Där fick vi vuxna kaffe och fantastiska muffins med mörk choklad och körsbär (kommer nog testa att göra egna) och barnen åt isglass och plockade körsbär tills c-vitaminbehovet för tre år framåt var fyllt. Jättemysigt besök som tyvärr inte resulterade i en enda bild. Mentalt har jag dock kvar på Signe med röd kärsbärssaft rinnande över hela ansiktet och över tröjan..

Skillinge var det!

Så vi åkte alltså till Skillinge. Pappa har ju behållit huset och flyttar kanske dit permanent en dag sen när han går i pension om några år. Pojkarna har ju varit där, men det är knappt och inget de minns och för Signe var det första gången. Precis som för Anita och Alexander så klart.

Vi gjorde sånt man gör när man är där. Som att äta krusbär och tömma ett körsbärsträd på frukt, promenera ner till hamnen och köpa färsk fisk, handla i den lilla lokala butiken och bara ta det lugnt. Vi tog det lugnt, lagade god mat, drack lite vin och hade det bara trevligt.

På kvällen gick vi ”udden runt” som kvällspromenad med förhoppningen att Signe skulle sova. Egentligen var det bara jag som skulle ut och försöka natta henne i vagnen eftersom det inte riktigt går att lägga henne däruppe utan att själv vara där med alla trappor etc ifall hon vaknar. Men så tänkte jag att det nog kunde vara trevligt för de andra att också följa med. Och det var det, men innebar också att hon inte kunde somna när det var så många spännande typer runt om. Alla vuxna vadade ut och kände på vattnet och konstaterade att det var ungefär så iskallt som det brukar vara på den sidan Skåne.

Men alltså, ett sånt äventyr pojkarna tyckte det var i Skillinge. Ett gammalt hus som verkligen känns gammalt med öppen spis och tegelgolv och bjälkar i taket och hela grejen. Signe hittade två förstoringsglas som var mer spännande än livet och sen upptäckte pojkarna också dem. Och instrument precis överallt nu när pappa flyttat dit över semestern. De plinkade på gitarrer och testade sina pianofingrar och fick prova på helt andra saker än de har tillgängligt här hemma.

(De snyggaste bilderna ovan har Alexander tagit.)

Liten tur till Olof Viktors

Vädret har ju inte direkt varit på vår sida den här juli. Det tror jag nog de allra flesta kan hålla med om. Lite extra surt att inplanerade utlandsresor av naturliga skäl fått ställas in då. Ett par få dagar har varit fina dock och vi lyckades faktiskt pricka in en sådan när vi tog en runda på Österlen.

Vi packade in familjen i bilen och Anita och Alexander sig i sin bil och så körde vi mot Österlen. Som barn var vi alltid tvungna att stanna så Daniel skulle kunna kräkas på vägen och själv har någon sån incident också hänt, men det har vi helt sluppit med våra barn. Jag misstänker att bilillamående generellt har minskat tack vare ac också, även om man fortfarande hör om en hel del ungar som inte är så bilåkekompatibla.

Första stoppet blev Olof Viktors där bara en i sälskapet fick ställa sig i kö och beställa medan de andra satte sig vid ett bord i trädgården. Jag åkte på matbeställningen och med ett par lurar i öronen var det ganska trevligt. Mindre kul att balansera brickor på varandra för att kunna få ut våra mackor, men det gick också. Särskilt som barnens och Alexanders gjordes på beställning så inte kunde ta dem ändå.

Signe behövde naturligtvis akutkissa ett par gånger också, vilket är sådär lagom kul när kön ringlar sig längre än på en nattklubb vid ettsnåret. Ena gången när vi köade förklarade Signe högt och tydligt att hon behövde kissa NU. Då fick vi magiskt gå före hela kön utan att ens be om det. Det tackar vi för.

Goda mackor, fin miljö och ett precis lagom stopp innan vi körde vidare till Skillinge.

Det är inte lätt att behöva vänta på sin mat.

Lite häng på Ribban

Nu har jag haft semester en vecka. Inte Jonas, men som tur är klarar barnen och jag mig annars också. Särskilt när vi bokar träff med farmor titt som tätt. Och mormor för den delen. Det var ju fint väder precis där i början innan regnet och rusket kom. (Alltså, kan vi inte bara hoppa bak i tiden för vädret?) Vi inledde i alla fall det i mitt tycke riktiga sommarlovet med lite häng på ribban med farmor.

Mjukglass, lekplats och sen plask i vattnet som var överraskande varmt. Nu hade vi ju inte varit så förutseende att vi hade badkläder så det blev mer försiktigt vadande i havet. Eller för alla som är över metern lång åtminstone. Signe drattade i ett par gånger och fick åka naken i vagnen med bara en tygpåse lindad runt rumpan tillbaka. Mysigt och nu hoppas vi att värmen kommer tillbaka innan et är tillbaka till verkligheten..

En liten tur så här på söndagen

Lisa har semester, men tycker det är dåligt med semesteraktiviteter när Joel är på upploppet med sin avhandling. Så idag tog vi en dejt med barnen. Lite svårt att veta vad man ska hitta på när vädret hela tiden växlar från sol till regn på tre sekunder plus minus två. Men vi tog bilen till Hallongården och fikade. Tanken var att barnen skulle få springa av sig på lekplats också, men någon sådan hittade vi inte där trots att vår icke-ambitiösa bakgrundscheck lät gälla att det skulle finnas en.

IMG_2324

Men vem behöver lekplats när det finns stora stenar att hoppas från?

När vi kände att regnet var på gång igen åkte vi vidare mot Trelleborg eftersom varför inte liksom. Dock passade vi på att kolla in två potentiella bröllopsfestställen. Det ena fick vi komma in och titta på också och det var så fint så fint! Bli inte förvånade om antingen Lisa eller jag (eller båda) har kalaset där.

Trelleborg så. Där fanns ingenting. En riktig spökstad med igenbommade affärer och stängda kaféer. Vi hittade i alla fall en kiosk som sålde glass på torget och barnen var imponerade av sjöormen i fontänen. Så alltid något.

Innan livet tog slut

Jag kanske var en smula dramatisk häromdagen när jag på Jonas fråga hur det kändes att gå tillbaka till jobbet svarade att med jobbstarten tar livet slut. Kanske lite att ta i. En smula. Men så kan det kännas även om man vet att sen sätter vardagen in och blir just vardag och sommaren som aldrig kom blir ett minne blott. Jag gick i alla fall till jobbet, visserligen med smutsigt hår, men vem ska lukta där liksom? Lyxigt nog sov alla fortfarande när jag gick hemifrån så det var en snabb morgon och jag var till och med ett par minuter tidig till jobbet.

IMG_2286

Men det var inte idag jag skulle skriva om utan livet innan, till exempel igår. För igår såg vi till att carpa ut det allra sista ur semestern i kubik. Jag googlade runt efter aktiviteter i Skåne och kammade hem absolut ingenting, men så tänkte jag Bakken. Där hade jag aldrig varit och haft en plan om att åka, men aldrig kommit till skott. Så jag föreslog det för Jonas som var måttligt sugen, men eftersom det var min sista semesterdag så sade han ok.

Jag messade Daniel och frågade om han ville följa med och det ville han. Vi har ju haft fina turer med honom förut, som när vi var i Dragör för några år sen. Så vi packade in oss i bilen och jag fick sitta i mitten där bak båda hållen på grund av minst rumpa av de vuxna i sällskapet. Framme på Bakken visade sig spexgenerna ha fördelats lite olika.

IMG_2239

Och så var det karuseller så klart. Adrian åkte bara snälla och var nöjd med det han fick, så länge man stack till honom ett mariekex ibland och lät honom springa loss då och då. Och det gick ju bra eftersom det inte var Tivoliträngsel utan man kunde springa ikapp utan att trampa ner tio barn på vägen.

Nyckelpigan var en succé hos båda barnen. Adrian såg nog lite smått livrädd ut efter första eller om det var andra varvet så hon som skötte bergochdalbanan (eller lisebergbana som Arvid säger) stannade den och frågade om han var ok. Det hävdade han att han var och att han ville åka vidare. Arvid klämde fast sig väldeliga vid mig så han fick också frågan och vill vidare han med. Varvet därpå skrattade Adrian så han kiknade och Arvid slappnade också av. Det var väl en säkerhet för dem att veta att det gick att stoppa om det behövdes. Arvid avslutade också med att åka Mini-Dumbo alldeles själv. Då hade han blivit varm i kläderna och grät för att vi skulle åka hem och han inte fick åka fler karuseller..

Vi åt glass också. Daniel åt med hela ansiktet och fick mjukglass i skägget. Adrian fick i bägare, men vägrade använda skeden utan slickdrack i sig sin glass. Jag tog en med två kulor, guf, grädde, sylt och gräddbulle. Det var tydligen inte standard och hon bakom disken var tvungen att dubbelkolla att jag verkligen skulle ha både guf och gräddbulle. Eh, ja det skulle jag. Nam nam.

Men Bakken alltså, en sån hit! Jonas var eld och lågor över det efteråt och tyckte att det var en jättebra idé att vi åkt dit. Gratis inträde, smidigt med parkering, mat och glass till bra priser, lagom mycket folk så det var ingen farlig trängsel och köerna till karusellerna som var billiga gick fort. Perfekt dagsutflykt alltså!

Bettyfamiljen hemma en sväng

Sådär ja. Då var ännu en dag till ända. Inte för barnen dock och inte oss vuxna heller, men ni vet vad jag menar. Jag har två dagar semester kvar och sen är det slut på det roliga. Nån gång ska det vara det också. Tyvärr.

Idag träffade vi Bettan med familj. Ninni och Stella var där med varsitt barn också. Jag antar att de valde sina favoritbarn och inte utgick från åldern på de andra och matchade efter det. Det är ju så man gör som en god förälder, arbetar med favorisering och polarisering mellan syskon. Enklast så. Det gick bra i alla fall och jag hörde inte ett enda bråk eller någon oenighet mellan några barn, eller vuxna för den delen. Jag hade faktiskt så fullt upp med att dricka kaffe och prata med brudarna att jag tog exakt noll bilder. De nedan står därför Georges för.

(Min fot då? Jorå. Den är bättre. Jag kan gå nästan obehindrat och den är inte alls lika svullen längre. Tydligen ser den fortfarande erbarmlig ut enligt mina väninnor, men allt är väl relativt.)

IMG_2168

Hur barn alltid ska vara på tvären

Ni vet det här med barn, hur man anstränger sig för att hålla allt flytande så smidigt som möjligt utan alltför många konflikter och däremellan dessutom försöker ställa sig in. Det gjorde jag häromdagen när det faktiskt var sol och barnen därmed naturligtvis vägrade vara utomhus. Jag lät dem leka med sina bilar och vad de nu skulle därinne och själv drog jag lite ogräs varvat med att sitta i en solstol och dricka mitt kaffe,

Så på eftermiddagen tyckte jag att picknick, det brukar ju gå hem så satte igång och gjorde ett fat fullt med små mackor, bullar, kex och olika frukter. Det möttes av ett karakteristiskt ”Blä”. Då är det inte lika kul att vara mamma. Efter en stund, lika karakteristiskt det, satt båda barnen på filten och smarrade i sig. Kändes bättre,

IMG_2042