Att aldrig göra rätt – amning

Ja, ni vet hur det är. Folk kritiseras i rasande fart om de flaskar sina barn, ammar utanför hemmet, inte ammar offentligt, ger tillägg, slutar amma för tidigt, ammar för länge etc etc etc. 

Jag kan nu meddela att jag efter 13 månader har slutat amma! Fem nätter helt fria från tutte och inte farligt mycket skrik heller. En del bråk, gråt och galande får man räkna med, men det har gått över förväntan. Lite hjälper säkert att Adrian är äldre än Arvid som var tio månader. Med honom var det riktig hysteri om natten och man var minst sagt nära att ge upp ett antal gånger.

Nu är i alla fall amningen över. Men det är inte som att ingen kommenterat om hur länge den varat. Det började så smått redan när Adrian var nio, tio månader. Då har ju den magiska sexmånadersgränsen passerats med en bra bit. Många tycker att sekunden barnet, bebisen, fått ok från de allmänna rekommendationerna att börja med mer mat än smaka på fingret så är det lika med att stänga mjölkkranen illa kvickt. Som att det plötsligt är något dåligt eller icke önskvärt att ge bröstet längre. 

Allt det som gör att ersättning är ”dåligt” är plötsligt bortglömt och nu är det bara konstigt att fortsätta amma. Jag har med båda barnen haft ambitionen att delamma fram till året så jag har inte brytt mig om alla ”Fortfarande?”  Men jag kan helt klart undra hur folk orkar bry sig och varför de tycker det är något fel att fortsätta tills det blir mer av ett naturligt avslut där barnet faktiskt klarar sig ganska bra själv. Man undrar som sagt. 

Vardagsproblem

Ni vet när man ammar och man har en smula mjölk i tuttarna. Sådär så att ens bebis får totalhosta för att hen sätter i halsen av all mjölk som bara sprutar överallt. Sådär så att man får märken på brösten av sina redan översizade amningsbh:ar. Sådär så att ens amningsinlägg inte räcker längre än tio minuter.

IMG_3603
Lägg i nya amningsinlägg. Amma och konstatera att du skulle lagt i minst dubbla.

Min lille klump

Min lille store klump blev vägd och mätt på bvc idag. Sista gången det är jag som går dit med honom innan jag börjar jobba igen. Sen är det Jonas som får äran. Idag hade han i alla fall fläskat sig över tiokilosstrecket och når 74 cm över marken. Stor kille!

Bvc-sköterskan tyckte jag skulle allvarligt överväga att sluta amma om det inte blir bättre ordning på nätterna snart. Jag har tänkt delamma tills han är ett ungefär om han vill, men där menade hon på att jag inte skulle låsa mig vid vad jag tänkt utan ta det som det kommer. Får se hur det går när jag börjar jobba. Förhoppningsvis kommer hans allra klängigaste separationsångestfas han har nu att släppa snart också. Då kanske han kan låta mina tuttar vara bättre om nätterna också.

Efter bvc var det tupplur till öppna förskolan, även det sista gången för mig. När Jonas tar över kommer Arvid vara för stor för bebisgruppen och få gå med de stora barnen. Hade jag också velat vara med på och se, men man får inte alltid allt man vill. För det mesta är det så faktiskt.

DSC_2249
De andra barnen? Näää, jag jagade inte bort dem genom att sno alla leksaker och slå på dem med en pinne. Näe. Verkligen inte.
DSC_2251
Okej, jag kanske tröttnade på småungarna och kröp ut och letade medlemmar till mitt nya band. Tror jag ska vara trummis.
DSC_2252
Stina, en av mina donnor.

 

Amning alltså

Det är bra och det är mysigt och yada yada. Nu är Arvid åtta och en halv månad och äter i princip bara riktig mat om dagarna. Ibland får han lite tutte som mellanmål för att jag inte har något bra hemma eller orkar fixa till ett.

Det är nätterna som är problemet. Minns ni hur glad jag var i början av sommaren innan värmen kom och han sov en hel natt? Not so much sen dess. Inatt kollade jag klockan när han vaknade och skulle krubba. Han somnade för natten vid halvåtta och sen var det smarrning kl tjugo över tio, tolv, två, halv tre, tre, fem och halv sex.

Rimligt? Nja. Lämpligt inför att jag börjar jobba igen? Nja. Gör mig trött precis överallt? Oh ja.

Det där med att barnen tröttnar av sig själva verkar ju inte gälla Arvid i alla fall. Om han inte skärper till det här småsmaskandet snart får det bli lite hårdare tag med tuttvägran från mitt håll. Kunde kanske vara bra för honom också att lära sig sova i längre sjok om natten för den delen. Lite trist att ge upp nattamningen och därmed som en följd troligtvis amningen överhuvudtaget för att få sova bara.

IMG_2080

Den ”mysiga” amningen

Det talas gärna om hur mysig amningen är, en så fin stund mellan mor och barn. Men jag vet inte faktiskt. Det känns som att hela amningsbiten är överreklamerad. Att ha sitt barn så nära, nära intill är underbart. Att ha det smaskandes på en, inte lika. Jag skulle inte säga att det är något negativt heller, men det ger ju en del följdeffekter jag inte uppskattar. Att det gör ajaj-ont så man utbrister i det några gånger om dagen när mjölkfabriken skruvar på full fräs är inte så mysigt. Inte heller när brösten kliar satan. Varför gör de det förresten? Kanske ska fråga google.

Jonas får en helt annan typ av gosstund med Arvid, särskilt om kvällarna. Mig vill han bara ha mat av eller åtminstone ligga med mungipan mot bröstvårtan medan hos Jonas störs han inte av mjölklukt utan har mer kvalificerat mys. Sen har säkert vi det med lika mycket, bara att de stunderna försvinner i attackätandet..

DSC_0711
Exempel på attackätning som resulterar i mjölksprayning
Bild 2013-04-29 kl. 16.09
Den typ av gos jag vill ha mer av