Så jag började blogga så smått igen efter ett drygt års paus. Så blir det krig och all lust bara försvinner igen. Det är klart att man fortsätter leva som vanligt, om än med extra mycket skärmtid klistrad till uppdateringar som man är, men det känns inte lika självklart att skriva smålustiga inlägg om roliga aktiviteter man hittar på med ungarna till exempel. Det ligger en skugga av allvar över allt som gör att det känns fel.
Det är så mycket. Varför var inte protesterna större när Putin ockuperade Krim? Hur kan SD komma undan med att Åkesson tycker att det är bisarrt att i en intervju ombes välja mellan Putin och Biden? Varför är folk så dumma i huvudet att de är mot Putin men samtidigt också är emot att Sida främjar demokratiarbete i Ryssland genom bistånd?
En obehaglig aspekt är också att om det här kriget fortsätter en längre tid kommer det normaliseras och man inte reagera på nyheter längre. Som med Syrien, alla brydde sig först och nu när Assad har full kontroll bryr sig ingen längre. Sen finns så klart närhetsprincipen också, men den minskar efter hand så länge inga verkliga hot riktas mot en själv.
Nej, jag vet inte. Jag har inte så mycket att säga. Men det är skrämmande.
Så tog man sig ur covid-misären. Nåja, så farligt i sig var det väl inte. Mest segdraget. Det är ju tur man har barn som kan förstärka allt dock. När jag lade mig på onsdagskvällen där för tre veckor sen hade jag en dålig känsla i kroppen och anade vad som var på gång. Något annat hade väl varit underligt också när Adrian varit sjuk tre dar redan. Han somnade i skolan med över 40 graders feber så när hans fröken ringde krävdes inte direkt ett geni för att förstå vad som var på gång.
I alla fall, nu var det mig det handlade om. På morgonen vaknade jag och kände mig kanske inte tipptopp så att säga, så låg kvar i sängen så länge jag kunde innan jag måste upp och sjukanmäla mig. Signe: ”Är mamma död?” Jonas: ”Nej.” Signe: ”Jo, det är hon.” Jonas: ”Ska vi kolla?” Jag levde.
Natten därefter svettades jag som en gris. Signe och Adrian uppmärksammade att det var blött i sängen och undrade om jag kissat i sängen. Tack för förtroendet barn. Lite senare förklarar Signe också hur skönt det var att jag var så varm på natten. Mm. Precis. Uppskattade också att hon låg på min frossande kropp hela natten.
Men nu har det gått ett par veckor och alla mår bra. Jag kan till och med andas normalt igen och cyklade till jobbet hela förra veckan. Också väldigt skönt att ha haft det och vara förbi det. För den här varianten i alla fall. Nu är det ju den kommande hypotetiska vi väntar på…
Everything I never told you av Celeste Ng Bra? Inte bra? Fastnade jag? Var tvungen att kolla vad boken handlade om för att minnas vilken det var och då är det bara någon vecka sen jag lyssnade klart på boken. Frågor om utanförskap på grund av etnicitet och kön, ensamhet inom familjen, rasism, brist på förståelse mellan generationer. Och en död ung flicka då. Den var upp och ner och jag längtade egentligen aldrig efter att fortsätta läsa. Men jag gav den en fyra så uppenbarligen bedömer jag den läsvärd ändå.
The Lies We Told av Camilla Way Är det en thriller eller en vanlig roman som råkar vara en thriller? Många twister och en bra berättad historia som man hela tiden anar varåt den barkar även om man inte vet hur. Huvudpersonens man försvinner spårlöst, en kvinnlig stalker, personer som inte är dem man trott etc. En femma har jag gett denna. Där ser man.
Mistborn-trilogin av Brandon Sanderson Långa mastodontböcker där en ny världsordning målas upp med magiska krafter som hämtas ur metaller, mystisk dimma, onaturliga, människoliknande varelser, totalitärt klassamhälle i en medeltida värld. Klassisk krossa överheten som går över i rädda världen. Fyra, femma, fyra är betygen.
Ja, det var mitt läsjanuari och vem vet kanske också en omstart för bloggen!
Det är mycket prat om ”Skitåret 2020” och hur hemskt det var och att det bara borde strykas ut historien. Men har folk verkligen lidit så? Om jag ser till mig själv tycker jag att det varit ett riktigt bra år. Det är klart att det är tråkigt att vi var tvungna ställa in vår bröllopsfest (t v å gånger) och att andra bröllop och fester inte blev av. Naturligtvis hade jag velat åka på bröllopsresa och hälsa på släkt i Frankrike eller bara åka till Köpenhamn för den delen. Som för de flesta andra är det den sociala biten som varit tråkig och det kan jag tänka mig är särskilt påtagligt för riskgrupp och ensamhushåll som blivit mer isolerade än vad en småbarnsfamilj blir. Men själv känns det ändå ok. På det hela taget ett bra år dock.
Istället för flera långa inlägg om året gör vi en lista:
Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? Vad skulle det kunna vara? Inget stort nog att jag minns det nu i alla fall.
Genomdrev du någon stor förändring? Tror inte det.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? En före detta kollega fick en liten bebis, men det är den enda jag kommer på.
Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas? Kanske 8 augusti när Johanna gifte sig. Risken är dock påtaglig att jag inte minns det hundra heller med tanke på att jag måste tänka efter lite för ofta för att komma på min egen bröllopsdag.
Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov inte.
Vilka länder besökte du? Hahahaha! Inga? Norr om Hallandsåsen (så nästan utomlands) i Göteborg i jobb i januari liksom i Stockholm i februari precis innan pandemin slog till på riktigt. Sen åkte vi till Stockholm i början av augusti när det var ganska lugnt på covid-fronten och gick på Johannas bröllop.
Bästa köpet? Reservdel till min kitchen aid. Efter åtta års hård användning hade de keramiska kuggarna i den slitits ner till intet och den slutade fungera helt. Jonas löste det åt mig dock.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Mycket. Mina barn när de var glada och gosiga. Mina tomater och gurkor som växte på riktigt fint i sina pallkragar. När jag fick nytt jobb.
Saknar du något under år 2020 som du vill ha år 2021? Sociala kontakter.
Vad önskar du att du gjort mer? Umgåtts med folk, men det var ju inte riktigt ett alternativ.
Vad önskar du att du gjort mindre? Samma som för de flesta? Slösurfat. Men samtidigt, måste man alltid göra saker hela tiden? T ex läste och lyssnade jag på minst 62 böcker (så många jag reggat på Goodreads i alla fall) och det gjorde jag samtidigt som en hel del slösurfande.
Favoritprogram på TV? Tv.. Ok. Mina löpande tv-serier är Husdrömmar, Trädgårdstider och På spåret. Om vi talar tv-serier under året gillade jag The Last Dance (Jordan-dokumentären), The Undoing var bra men jag var inte på rätt plats för att se den så det blev för mycket ångest för mig. Alltså mitt minne är sådär. Watchmen var väl i år och Chernobyl med tror jag.
Bästa boken du läste i år? Får nog säga Smirnoff-trilogin. Gillade A year of rest and relaxation också. Annars har det blivit mycket framför allt YA fantasy.
Största musikaliska upptäckten? Ingen tror jag. Jag är precis som de flesta andra och lyssnar på samma musik jag alltid gjort med vissa uppdateringar.
Vad var din största framgång på jobbet 2020? Att jag bytte jobb mitt i en pandemi och distansarbete till trots lyckades komma in i det och gjorde bra ifrån mig dessutom.
Största framgång på det privata planet? Att vi kom ihåg att fira vår tioårsdag! Vi har misslyckats med alla andra årsdagar, men den här gången letade jag rätt på när vi träffades första gången – jag hade romfest hemma innan vi gick ut så ganska lätt att leta upp.
Största misstaget? Säkert massor av små misstag, men stora vet jag inte om jag kommer på några. Att inte ha tillräckligt mycket jord hemma när vi fyllde i en gång så gräsmattan är lägre där var dumt, men känns inte som ”största misstaget”.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Det här var ett gladare år än 2019. Eller första kvartalet när jag fortfarande var föräldraledig och allt flöt på med husköp och försäljning kanske var mer på topp, men annars.
Vad spenderade du mest pengar på? Mat skulle jag tro. Inga resor, inga större renoveringar, kläder köper jag ju knappt. Men mat är viktigt.
Något du önskade dig och fick? Ett nytt jobb. Men det ”fick” jag ju inte bara.
Något du önskade dig och inte fick? Sömn. Den eviga önskan de senaste åtta åren. Vem vet, någon gång kanske det slår in. Också mer egentid, tid med vänner, häng på lokal, mer vin.
Vad gjorde du på din födelsedag 2020? Minns inte riktigt? Tror att Jonas jobbade. Kollade i bilderna nu och det regnade visst ganska bra och jag tog ungarna och åkte till en handelsträdgård där vi lunchade och köpte en häckplanta och en krusbärsbuske. Tydligen lagade jag en väldigt fin middag av fotona att döma.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att det inte varit en pandemi naturligtvis.
Vad fick dig att må bra? Om
Vem saknade du? Social samvaro generellt så klart. Men måste nog ändå säga mina syskonbarn. Otto har jag inte ens rört på över ett år, vågar inte riskera smitta honom. Och Cleo som är helt ny känns det som trots att hon nu är över ett och ska börja föris, men har ju knappt träffat henne så hon känns som världens plutt.
De bästa nya människorna du träffade? Nya människor? Dåligt med det va.
Mest stolt över? Mina barn.
Högsta önskan just nu? Fred på jorden? Snälla människor? En större solidaritet i samhället? Fri tillgång på bubbel, vin och ost?
Vad tänker du göra annorlunda 2021? Jag önskar jag hade ett bra svar, men tycker det är svårt det där med att man ska förändra sig hela tiden. Bli bättre på att ta promenader på lunchen när jobbar hemifrån kanske. Jag rör mig inte många meter på en dag bortsett från hämtning på förskolan enligt min app.
Jepp något sånt sammanfattar vi 2020 med. Varsågoda!
2020 har sagt sitt och nyårsklockorna kommer snart att klinga in det nya året. Ärligt talat är det högst tveksamt om jag någonsin hört några nyårsklockorna faktiskt. Det närmsta jag kommer är nog att jag sett Grevinnan och betjänten ett antal gånger i min barndom. Alltid hos Emily och Eric i Öja som jag minns det.
Klirra in det nya året har jag däremot gjort ett antal gånger. En trevlig tradition även om den tappat sin charm en smula efter barnens intåg. Ett år var bubblet slut när tolvslaget närmade sig och det vi trott var en cava visade sig vara någon fruktig variant på mousserande som mest smakade sötsliskigt-dölja-spritsmak-på-högstadiedisco. Så vi fick lite snabbt blanda till varsin gt att skåla med. Funkade det med.
Ett annat år var två tredjedelar av familjen drabbade av vinterkräket. Om man räknar med en superpyttig Adrian i magen tre fjärdedelar. Då tror jag att jag lyckades kämpa i mig en matsked vätskeersättning vid tolvslaget.
I år så blir det som för de flesta antar jag(?!) väldigt lugnt. Bara vi i familjen som har lite hemmaparty med matönskemål från alla. Eller Signe har vi inte frågat. Hon löser vad hon vill ha på egen hand, antingen genom att gallskrika eller tjata sig till välling om maten inte passar eller genom att smyga till sig sina önskemål. Ingen missar den kommande massakern av hus här? Man vill ju inte uppröra Arkitektupproret så ni får hålla till godo med denna gulliga påkomna före-bild.
Men mat var det. Adrian önskade hamburgare och det är ju trevligt, men kanske inte vad i alla fall jag associerar med nyår. Och Arvid är inte förtjust heller. Så det blir vår lunch och det är inte fy skam. Middag så kör vi skaldjur som vi brukar när det bara är vi. Om vi ska iväg på nyår brukar vi ha lilla nyår den 30:e och äta det då, annars på nyårsafton.
Förra året hade vi överambitiös mängd och sorter när Johannafamiljen var här. Är smått hopplöst att beräkna hur mycket och vad som ska gå åt när man är fyra vuxna och åtta barn som då. Svårt med två vuxna och tre barn också, men satsar lite på less is more ändå i år. Eller det beror på hur man ser det. Hummer, tigerräkor (ja, vi är onda, miljöförstörande varelser låt oss va), kammusslor (alternerar alltid om säger kam eller pilgrim, svårt att bestämma vad jag föredrar) och sen var det nåt till jag glömt, men förhoppningsvis kommer på i tid när det gäller. Ostron hade jag velat ha, men orkade inte med mecket att köpa med pandemi och skräp. Får bli en annan dag. Arvid älskar så förhoppningsvis blir han inte för besviken.
Om maten inte duger för alla medlemmar i familjen, det vill säga Adrian och Signe och de inte smygätit sig mätta på pepparkakshus eller allehanda godsaker som finns kvar efter julen (mamma, jag fick bara en saffransbiscotti – resten åts upp av de manliga delarna av familjen) så blir det marängsviss till efterrätt. Jag hade gärna gjort något mer avancerat, men känns bortkastat när detta är vad som önskades. Eller om jag följt Adrians önskemål när vi köpte glassen hade det kunnat bli mer intressant i alla fall. Han bröt ihop över att jag inte köpte ett paket pinnglass som tydligen var det enda vettiga att göra marängsviss på. Ibland orkar man bara inte.
Klä upp oss ska vi åtminstone och säkert ha lite disco med Arvids discolampa och någon ”bra” musik. Barn kräver inte så mycket mer för att det ska vara fest så det blir nog bra. Gott nytt på er så får vi se om jag dammar av bloggen igen 2021!
Så vi är i slutet av året av inställda evenemang (och en massa annat trist också så klart). Själva har vi skjutit vår bröllopsfest på framtiden två gånger. Inte så kul beslut, men kändes som det enda rimliga i sammanhanget. Vår bröllopsresa har rönt samma öde. Och så blir det ju när en pandemi bryter ut och då är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Så när vi nu firade tio år tillsammans kände jag att något skulle vi väl ändå kunna göra som var förenligt med restriktioner och vettigt ansvarstagande i allmänhet. Sagt och gjort bokade jag in oss på Flädie Mat & Vingård med eftermiddagsfika, vinprovning, fyrarätters och övernattning. De gick ju i corona-konken i våras men startade upp igen under nya ägare nyligen.
Jonas visste inte vad eller vart vi skulle. Att det var övernattning tvingades jag berätta för honom när ena halvan av den överenskomna barnpassningen blivit sjuk och vi gemensamt fick försöka ordna med en lösning akut. Alexander och Anita ställde upp. Alexander stannade hela tiden och Anita kom efter jobbet och sov över innan hon i arla morgonen skulle jobba igen. Annars visst Jonas inte alls förrän han såg skylten dit – kul att överraska!
Att det skulle vara trängsel och svårt att hålla avstånd kan jag inte påstå eftersom det var vi och ett till par som var där för det här paketet. Det var något mindre företagsevent också men det såg vi inte röken av. Så väldigt covid-säkert.
I provsmakningen ingick fem viner de odlat och framställt på plats. Och ja, vad ska man säga om dem? Kul med svenskt vin, men kanske inte något jag skulle springa benen efter mig att köpa på systemet direkt. Möjligtvis som kul grej om man har folk över.
Till maten så var man inte så sugen på det svenska vinpaketet. Om vi inte haft provningen innan kanske, men man var rätt nöjd med det. Sommelieren var trevlig som få och lät oss smaka två av vinerna i paketet som inte varit med på provningen så vi missade inget ändå. Istället valde vi på rekommendation av det andra paret ett italienskt vin. Sommelieren doftade och tog god tid på sig innan vi fick vinet för kontroll varpå Jonas omedelbart utbrast att det luktade aceton. Vi smakade på det och det var ok, men sticksigheten i näsan av det var sådär. Sommelieren hade inte själv druckit det här vinet mer än en provsmak för många år sen och var inte säker på det heller. Paret som rekommenderade det hade det som ett av sina standardviner hemma så de blev konsulter och sade med bestämdhet att det inte var rätt så vi skickade tillbaka och tog ett helt annat istället. Så om det bli.
Maten var verkligen jättebra, en take på jul utan att vara juligt, så det var en riktig höjdare. Inga tankar på att skicka tillbaka något där inte! Jag tog fram telefonen för att dokumentera men kom inte längre än brödkorgen, vilket väl säger en del också.
Imorse så vaknade vi högst icke-utvilade – det var något fel på värme- och ventilationssystemet på rummet så varmt och kvavt – men annars var det fint och trevligt. Vi hade en jättefin balkong/terrass också med fantastisk utsikt över landskapet så när vi öppnade upp lite på glänt sov vi lite bättre de sista timmarna om inte annat.
Härligt att komma iväg och faktiskt fira en årsdag för första gången och jag kan lätt rekommendera att boka in en övernattning på Flädie. (Dock skulle jag vara försiktig med att förskottsbetala något för de har tydligen börjat säga upp personal så man vet aldrig vart det barkar.)
