Den tredje bebisen godkänd

Så var det dags för ultraljud imorse. Igår hade vi någon timmes panik (kanske lite att ta i med panik, men allt för att öka dramatiken) när Arvid visade sig vara sjuk i feber (håller sig fortfarande runt 38 på dagen och betydligt högre på natten) och vi insåg att någon behövde vara hemma med honom idag. Vardagar är dock av naturliga skäl lite knepiga för barnvakt. Jonas hörde av sig till Anita som turligt nog lyckades byta sitt jobbpass till kvällsskift och kunde ta barnen på morgonen. Guld med hjälpsamma föräldrar/svärisar!

Så åkte vi iväg till barnmorskan och fick titta på bebisen som hade väldigt mycket för sig med händerna och gärna skulle ha dem ivägen när det var dags att titta på olika saker. Fem fingrar på båda händerna har vi alltså sett väldigt tydligt. Men barnmorskan lyckades mäta och kontrollera allt hon skulle till slut, även om det blev ett himla buffandes på min mage med den där ultraljudsgrejen. Och allt var precis som det ska så det var härligt.

Efteråt firade vi med kaffe och kaka på kondis. Egentligen var tanken att smälla i sig en semla, men det kändes faktiskt lite väl före nio på morgonen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d2fd

Annonser

Kalas!

Så har årets första barnkalas gått av stapeln. Leia bjöd hem och vi åkte dit hela familjen. Lite (mycket) blygt i början från Arvid. Blir lätt så när alla andra barnen känner varandra väl och man själv är den som skiljer ut sig.

Det gav dock med sig när allihop gick ut och startade igång en skattjakt. Danne hade gjort en karta i trädgården och för en gångs skull var det en bra sak att ha en massa byggmaterial och mer eller mindre skräp liggandes här och var. Det blev utmärkta balansgångar och sicksackgång och allt möjligt. Till slut kom de fram till ett rött kryss där de grävde upp en skatt med guldpengar. Mycket lyckat!

Efter det var det inga problem utan full fart och lek och glass och allt som hör ett kalas till. På slutet blev det till och med ansiktsmålning och Arvid som absolut inte skulle måla sig ville bli tiger trots allt.

När kalaset egentligen var slut blev vi kvarbjudna att kolla matchen (suck på den) och äta middag. Trevligt slut på söndagen!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d2f7

En gullebebis

Jag träffade en liten gullis idag. En mini som ändå är stor nu i jämförelse med när han kom för sex (?!) veckor sen. Otroligt att inte ha luktat på honom förrän nu, men så har det varit sjukdomar på alla håll. Idag i alla fall gosade vi och han protesterade inte allt för mycket.

Storasyrran hade lite svårt att låta brorsan vara i fokus bara och attackerade pappas famn sekunden jag lämnade över honom.. Därav viss skepticism hos Theo.

Orättvisan i mataffären

Det är en sak att man inte får äta och dricka allt man vill under en graviditet, men måste det tryckas upp i huvudet på en? När jag var och handlade förra veckan så var det extrapris på både roquefort och st agur och man verkligen såg hur mogna de var. Sådär så att man riktigt känner saltkristallerna smälta på tungan bara av att se ostarna. Och chèvren var också till specialpris så klart. Det var som en komplott från maxis sida.

Jag har inte så lätt att äta alltid denna graviditet (inte varit storätare direkt de andra heller för den delen), men mögelostar känner jag inte minsta aversion mot. Inte bubbel eller rödvin heller. Kan snarare känna att strävheten från rödvin och det friska från bubblet hade varit toppen. Men nu är ju livet orättvist i att det faller på kvinnans lott att vara begränsad på alla sätt och vis när det ska sättas barn till världen. Och vad gäller mat och dryck är det svårt att skylla just det på patriarket.

Stackars mig. Målbild för sommaren (och ja båda glasen är till mig):

Det är ju en bebis på gång

Ja, det är så att det bakas en liten bebbe i detta nu. Och har gjort ett tag nu. Vi gjorde kub den här gången. Första gången jag varit gammal nog för att det ska ingå i standardprogrammet. Var egentligen tveksam till det för vad gör man om man får ”dåligt” besked efter ev fortsatta tester? Nu behövde vi som tur var inte fundera mer på det utan kunde istället vara glada över fina bilder på fin bebbe.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d21a

Hen har inte varit så snäll mot sin mor hittills utan mest bjussat på illamående och massiv trötthet. Kunde varit värre så klart, men inte roligare för det. Hen har kompenserat till viss del genom att ge sig till känna med sitt fladdrande redan i slutet av vecka 15 och sen mer och mer sen dess. Jag har ju känt Arvid och Adrian tidigt också, men detta är klart rekord. Hjälper nog att känna tidigt om man har en lugn mage i övrigt som inte ”stör” så att säga.

Så i juli blir vi alltså fem och så här ser jag ut nu i vecka 19:

IMG_4272

Vecka 19 med Arvid och Adrian:

Ingen beautyblogg det här

Jag läser bloggar, massor av bloggar. Däremot är jag sämre på att följa många fler än lite vänner och familj på instagram. Youtube finns i princip inte i min värld för annat än att leta upp avsnitt av Stadens hjältar, Bilbärgar-Tom eller annan kvalitetstv av den kalibern. Så bloggar är det. Praktiskt att läsa när man lägger barn också. Jag tillhör alltså den skaran som efter att ha läst saga, pratat lite och pussat godnatt plockar upp min telefon och surfar runt tills barnen somnar. Och de accepterar det. Om min surf är för spännande spelar jag ett tetrisliknande spel som bara är kul att titta på i ca två minuter vad det verkar.

Men bloggar alltså. Det är ofta ett himla tjat om hudvård. En del är sponsrat, men förvånansvärt ofta ligger det ett reellt intresse bakom hos dessa kvinnor. En förklaring till detta verkar vara att ett flertal haft problemhy och då nördat in totalt i jakt på lösningar. Jag vet inte, men det är ju så tråkigt. Vem orkar läsa inlägg på inlägg om serum, hundra sorters masker, syror och allt vad det är.

Jag vet inte ens hur man ska använda majoriteten av de här grejerna. Ibland får man ju prover på saker när köper ny ansiktstvätt och så, men det följer aldrig med någon förklaring utan man förväntas tydligen vara allvetande. Eller åtminstone bry sig tillräckligt för att googla. Och det gör inte jag så de ligger där tills jag tar med någon minitub när jag ska iväg över natten och hoppas att krämen funkar som dagkräm typ.

Men på riktigt, serum till exempel. När ska man ha det? Före ansiktskräm? Efter? I samband med typ bb/cc-cream (vad är skillnaden egentligen?)? Som sagt intresset är måttligt. Dock är jag ganska ordentlig och använder vanligt basprogram med ansiktstvätt, ansiktsvatten och kräm. Till och med ögonkräm på dagen eftersom jag är så torr under ögonen. Och jag bytte ut min clinique-serie mot lancôme för ett år sen bara för att jag tydligen vill öda ännu mer pengar på min hy.

Men om intresse finns så har Arvid finfina tips på hudvård här.

1378895090099

Jag skulle skryta

Jag hade ett sånt skryt på gång alltså. För de allra flesta är det kanske inte skryt utan normalläge när barnet det gäller är nästan fem, men för mig kändes det så lylligt att det kändes som den bästa definitionen.

Vad det gällde då? Inte att Arvid kan gå upp och sätta igång tv:n och hantera apple tv som ett pro (skryt), inte heller att han ordnar frukost (bananer, mackor med smör och ibland salami) till sig och lillebror (skryt), utan att han sov hela natten i sin säng.

För ni ser. Efter fem år då han hållit sig i sin säng en hel natt ungefär en gång om året så fick vi plötsligt en succession av sådana nätter. Det kan ha hållit i sig i en vecka till och med! Han ville lägga sig i sin säng på kvällen och vaknade på morgonen i densamma utan olyckor eller nånting. Alltså lyxen i att inte bli sparkad på, få armbågar i ansiktet eller bara slippa bråket om täcket som han drar ner i egenskap av dubbelt så varm som sina föräldrar. Också det att få närhet till sin partner på natten.

Så jag tänkte att jag skulle skryta om denna lyx. Men. Alltid ett men. Ja, för de senaste nätterna har han kommit intravandes till oss mitt i natten igen. Så det var bara en tillfällig respit som förhoppningsvis kommer åter snart igen, denna gång permanent.