Arvids tre bäbisar

Att leka mamma, pappa, barn är väldigt populärt hos vissa i familjen just nu. De vuxna känner av någon anledning inte behovet att leka det dock.. Men Arvid tycker att det är toppen och vill gärna vara mamma. Själv blir man då pappa och Adrian bebisen. Skönt att man får vara vuxen i alla fall.

Jag frågade om de hade svårt att komma överens om vem som skulle vara mamma och pappa när de leker på förskolan och så var det ju. Perfekt ingång för att upplysa om att familjer kan se olika ut och att det kan finnas två mammor eller två pappor lika väl som en mamma och pappa. Nu verkar det som att det bara är traditionella familjekonstellationer på Arvids förskola, känner faktiskt inte till några ensamstående föräldrar ens en gång, för han blev väldigt konfunderad och sen ignorerade han det jag sagt bara.

Arvids tre bebisar:

Publicerat i Barn, Resten och allt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att åka på långweekend, del 1 (eller 2 om man tycker bröllopsinlägget är 1 men det kan man ju tycka som man vill om)

Det var ju inte bara bröllop i Birmingham. Vi gjorde det till en långweekend och åkte dit på fredagen och hem på måndagen. Nu var det inte som att det blev så mycket lång av långweekenden eftersom hela fredagen och måndagen gick åt till att resa och lördagen var det fix med present till brudparet och hämta Johannafamiljen vid tåget, vilket var lättare sagt än gjort visade det sig.

Vi kom i alla fall fram till London på fredagseftermiddagen efter en smidig flygning. Våra barn är såna mönsterbarn när det kommer till att flyga. Mycket turligt för oss. Och våra medresenärer. Där skulle vi hämta vår hyrbil, men eftersom bilbarnstolarna vi beställt extra inte var på plats när de skulle hämta upp oss fick de åka tillbaka till Sixt och montera dem innan vi åkte med någonstans. Någon ordning får det vara. Som alltid med biluthyrningsfirmor är allt bluff och båg så bilen som skulle vara motsvarande en Peugeot 308 visade sig vara en Fabia. Viss skillnad i storlek. Särskilt som ju Daniel skulle åka med oss på söndagen och måndagen..

Det gick förhållandevis smidigt att ta sig ut ur London och till Birmingham. Jonas körde (smart nog hade vi sett till att ha automatare) på fel sida av vägen och jag guidade genom google maps. Det är inte ett helt enkelt uppdrag när det finns ca en miljon avfarter åt alla möjliga håll och vägar som går parallellt och över varandra kors och tvärs så man knappt vet vad som är vad på kartan. Nu är jag en ganska god kartläsare även om folk tror att jag är inkompetent bara för att jag inte vet vilket håll jag kom ifrån när jag går ut ur affären. Jag vill bara påpeka att lokalsinne och att kunna läsa mönster (som ju kartläsning faktiskt är) är helt olika saker så det gick alldeles utmärkt.

Väl på hotellet var restaurangen fullbokad, men de ordnade fram ett bord åt oss en halvtimme, trekvart efter att vi kommit fram. Då var det sent och barnen trötta och hungriga. Det blev inte en helt harmonisk stund, men det gick fint. Jonas var fantastisk nog och gick ut med dem med vagnen medan vi väntade på maten också. Då passade jag på att dricka min öl.

Till frukosten på lördagen var personalen gulliga nog att plocka fram kritor och små bilderböcker till barnen. Det var tyvärr enda gången de gjorde det. Hade inte varit fel med lite distraktion till kidsen annars också..

img_9789

Efter frukost gick allt som sagt i ett och det var inte förrän vi var tillbaka på hotellet på natten efter festen som man kunde andas lite igen.

 

Publicerat i Resten och allt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nätterna här hemma

Det här med att sluta amma Adrian, en sån vinstlott det var! Det är två månader sen han fick tutte sista gången och han var så redo för det! Inte så att han hade valt det själv om han fått alternativet, men accepterade det snabbt och lätt. Jag var lite orolig att det skulle bli långdraget med skriknätter och bråk och ledsna miner, så som det blev för Johanna med Elis, men nej, det gick ganska smidigt.

Och en högst oväntad och oerhört välkommen bieffekt var att han plötsligt började sova hela nätter! Morgonpigg som attans är han och kan tycka halv fem, fem är hög tid att stiga upp, men även det börjar ge sig så smått. Nu är det dags att börja dagen någon gång mellan sex och halv sju för det mesta och det kan man faktiskt inte klaga på även om man velat sova lite (mycket) längre än så på helgen. Så Adrian sover fint om natten även om man brukar behöva gå in till honom och leta rätt på nappen eller ge honom Nalle Raff, men det gills knappt.

Arvid däremot. Han har väl inte sovit mer än max fem hela nätter i sitt liv. Borträknat när han sovit hos farmor eller mormor då det tydligen passar att snarka tolv timmar i sträck.. Vi slutade med blöja nattetid i somras också och det har väl inte fallit så väl ut som vi hade önskat, men han är glad att vara ”stor kille” så vi får ta alla extra rundor i tvättmaskinen. Det är liksom inte läge att börja med blöja igen när han själv menar att det bara är bebisar som har det. Jaja, det kommer att ge sig det med och då kanske man äntligen kan få sova en natt ostört hemma. Kanske.

Publicerat i Barn, Resten och allt | Märkt , | Lämna en kommentar

Sorgligt

Jag var på begravning igår. Det är fascinerande hur trött man kan bli, att det är en så krävande inre process att det tar sig så tydliga fysiska uttryck. Jag bara lade mig på gräsmattan när jag kom hem på eftermiddagen och orkade knappt ta mig upp sen.

Det var en fin ceremoni. Lugn, enkel. Ovanligt kyrklig, men så fanns det en religiös bakgrund från hennes uppväxt. Det är en märklig känsla när man begraver en jämnårig vän. Äldre personer är ju mer naturligt, sorgligt definitivt, men ändå en del av livet som man ju säger. Unga människor är alltid så ofattbart och oförståeligt.

Med Molly var det bara Marcus jag kände i församlingen och han mig. På de begravningar jag har varit på hittills har man känt i princip alla så det var också ovant. Inte fel, bara annorlunda. Och det kändes bra att vara där, att man på något vis representerade en del av hennes liv. Att en pusselbit hade fattats om man inte gått.

Efter ceremonin var det ingen minnesstund utan alla samlades utanför kyrkan en kort stund innan vi skildes åt och den närmaste familjen jordfäste henne. Marcus och jag gick till Kafferosteriet och drack kaffe och pratade om henne och försökte väl inte hitta några svar i sig, men ändå göra något slags bokslut. Så som kan behövas. Det var mycket värt och kändes bra efteråt. Men känslan efteråt är ändå att man inte förstår. För det går inte.

Publicerat i Resten och allt | Märkt , | 1 kommentar

Typisk barnmat: Öl och citron

En del saker är bara blä enligt Arvid. Öl till exempel:

Adrian är som bekant inte den som är den utan hade gladeligen sänkt huvudet i ölglaset om han fått chansen. Han är inte heller främmande för att äta citron även om det är surt:

Nu kanske ni tror att vi är onda föräldrar som ger våra barn sånt elakskap, men lite får de väl ändå tåla…

Publicerat i Barn, Resten och allt | Märkt | Lämna en kommentar

Steampunk Wedding!

Så ni är nyfikna på bröllopet? Det kan jag just tänk mig! När jag berättat att vi ska till Birmingham på bröllopsfest har alla tyckt det varit kul, för bröllop är ju kul, men när jag nämnt temat har de blivit alldeles till sig av nyfikenhet. Så det är väl bäst att avlägga en rapport nu när man kommit hem igen!

Själva vigseln gick av stapeln på rådhuset på förmiddagen och då var det bara vittnen med. Vi fick dock foton skickade till oss så vi kunde känna oss säkra på att de verkligen gift sig och det inte bara var något virtuellt tjosan. Sophie och Dave träffades ju genom World of Warcraft så det var nog säkrast så..

Festen hölls på en pub och det hade pysslats en hel del och Sophies mamma hade till exempel gjort små flaskor med frön och örter. Muffins var dekorerade efter temat och serverades som bröllopstårta. Själva lokalen var superfin och passade jättebra. Det var onekligen en syn när alla var klädda i särskilda mer eller mindre steampunkinspirerade outfits. Kul!

Till middagen var i princip bara familjen bjuden. Elvénklanen är ju inte diskret i sitt omfång med fyra syskon och partners och barn så det blev ändå ganska många även om kretsen hölls väldigt nära inpå. Det var finfin mat med förrätten crispy duck i hoisin-sås (om jag inte tolkat den fel) som utropstecken.

Bubbel serverades till välkomstdrinken innan dess också så klart. Och när förrätten hade förtärts och rödvinet kluckade i glasen såg mina bubbelgiriga ögon att det fanns ett gäng champagneglas kvar på brickan. Så jag smet bort och tog vartenda ett och delade ut till mina kompanjer vid bordet. Barnen fick inte av någon anledning även om Adrian lyckades sticka ner sina små händer och slicka i sig vid det första skålandet..

Barnen sprang omkring som små vettvillingar, särskilt Arvid och Leia då, de små försökte vi hålla nära oss eller i någons famn. Det var ett enkelt, men väldigt trevligt firande av brudparet. De fick några fina tal till sig och det klipptes strumpor (mycket underlig dansk sedvänja) och pussades när den ena i paret var iväg och så. Alldeles lagom var det.

Efter middagen kom vänner till dem indroppandes, en del som de aldrig förr träffat irl, vilket så klart var kul! Men mina WoW-kunskaper är nära nog noll så jag förstod inte riktigt vad de pratade om.. En jättetrevlig eftermiddag och kväll som jag verkligen är glad att vi fick vara med om!

Publicerat i Resten och allt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Förgängligheten

I förrgår fick jag beskedet att en vän inte finns längre. Jag vet inte detaljerna kring vad som hänt henne, men det har ingen betydelse egentligen. Inte för henne åtminstone. Det är så förgängligt livet. Jag tänkte en sekund att en del aktar det högre än andra, men så tror jag inte att det är. Att leva är en instinkt och den har vi i oss från befruktningen. En del lever intensivare som om man hade en viss mängd liv som det gällde att använda så mycket man bara hinner ifall något skulle hända. Andra är försiktiga och liksom sparar på livsenergin. Men lever gör vi ju alla. Och när vi inte längre gör det är det försent. Och det är just det som är så sorgligt, att det är försent.

img_8935

Publicerat i Resten och allt | Märkt | Lämna en kommentar