Signe 7 månader

Signes sjumånaders firar vi in med en mysig mjölkstockning (igen!). Jag vaknade sådär vid femsnåret av att ena bröstet pulserade och gjorde så jäkla ont. Mys. Ingen feber eller sånt trams än så länge dock så det är ok. Förhoppningsvis ger det med sig av sig självt inom ett par dar. Är exakt noll sugen på att söka vård för det igen. Denna gång hade jag inte accepterat ett nej från vårdcentralen dock. Saker man lär sig.

Annars. Sju månader alltså! Favoriter är att försöka stå som sagt, och om hon har ett bord att hålla i och kan vila den söta, lilla blöjrumpan mot en soffa så klarar hon en liten stund själv. Varje gång man reser upp henne i ståendes skiner hela hon upp i världens största leende så att stå får hon gärna! Inte för att hon är svår till skrattet annars heller i och för sig.

Sitter gör Signisen som en stjärna och hon har alltmer börjat försöka komma upp i sittandes själv så när som helst kommer man väl att vakna av en bebis som sitter och drar en i håret. Just att dra i håret är något hon är ett stort fan av också. Har hon gemensamt med Arvid som gav mig kala fläckar i nacken. Adrian är inte särskilt imponerad av denna förmåga, särskilt inte imorse när hon drog till i hans kalufs så han började gråta. Ingen försiktig tjej alltså.

Mat går långsamt framåt. Det blev ju av naturliga skäl en paus där i vinterkräksjukan och nu blir det en ny tills min tutte gett med sig helt. Jag tänker inte ge henne annat än möjligen på fingret förrän hon har sugit rätt på de där tilltäppta mjölkgångarna. Någon ordning får det vara.

Ja, ungefär så ser status ut med gullfian. Charmig och bebisig precis som hon ska!

Det går framåt

Signis och jag var på återbesök för ett stick i fingret imorse. Det gick alldeles utmärkt. Hon var glad och mitt crp hade sjunkit till 14 så nära nog normalt värde. Jag trodde nog att det skulle vara ännu lite lägre med tanke på hur fort antibiotikan började verka. Inte tillstymmelse till feber eller kallsvettningar sen jag började ta den. Knölen nästan helt borta i bröstet också! Trött som ett as dock och känner bröstet hela tiden, ett molande liksom. Men nu ska jag bara slutföra antibiotikakuren och vila och ta det lugnt.

Pojkarna är med Jonas på lekplats så jag ligger i soffan med Signe sovandes vid tutten och låtsas som att jag inte ser behovet av dammsugning, plock av leksaker, rengöring av armstöd etc. Det ingår inte i att ta det lugnt att börja städa. Får passa på denna sista dag Jonas är hemma, imorgon är det jag och alla barnen igen så då hoppas jag ha tillbaka lite mer krafter. Får fundera ut lugna aktiviteter som inte skapar bråk i onödan. De fick dinosaurier att måla i julklapp så kanske det blir aktiviteten.

Nu kom jag på att vi inte har något bord imorgon dock eftersom Daniel lånar vårt superellips och eames-stolarna till fotografering och visning av sin lägenhet. Får be Jonas bära upp klaffbordet. Blir bra det med. Nu ska jag fortsätta läsa lite i Björnstad innan kaoset sätter igång igen. Haj haj!

Att söka vård eller mer specifikt att söka kvinnovård

Jo, mamma kom ju hit, tog bebisen och beordrade mig att ta Ipren eftersom alvedon ju inte hjälpt. Jag hade för mig att det var ett no no när man ammar, men icke. Kan ha tänkt det också för att jag är känslig för det och lätt får magkatarr.

Sen undrade mamma varför jag inte sökt vård, men det kändes inte lönt eftersom 1177 säger att man ska ha haft feber i två dagar för det. Och jag är en ordentlig person som följer det som står. Mamma var mer tveksam till den rekommendationen om man är så pass illa däran att man inte kan ta hand om sitt barn. Och det kan jag ju hålla med om nu när jag mår bättre och kan tänka klarare. Hon ringde i alla fall en kollega som jobbat på BB och hon rekommenderade också att jag sökte vård. Och där började det.

Jag försökte först komma fram till kk för att prata med dem. Och alla knappval måste vara för att bli av med folk. Sjuk och snurrig fanns det inte en chans att jag skulle reda ut det utan fick slå på högtalare så mamma kunde hjälpa mig att välja och inte då heller var det självklart. När jag till slut kom fram till en avdelning hänvisade hon mig till att ringa kk akut. Bara det att deras telefontid var slut sen länge.

Då ringde jag 1177 som tyckte jag skulle söka på kvällsmottagningen eftersom det inte var så akut ändå. Måttligt road av tanken på att åka dit testade jag så en nätdoktortjänst. Min Doktor var det och dem rekommenderar jag inte. Att de inte kunde hjälpa mig för att en klinisk undersökning krävdes är väl en sak, men att behöva vänta i nästan en timme på det svaret.. Helt orimligt i mina ögon.

Så då blev det att ringa kvällsmottagningen som även de hänvisade mig till kk akut. Nu vet jag inte hur det är med er, men åtminstone jag undviker gärna att åka till sjukhuset rent generellt och på kvällen när läkarna/läkaren tjänstgör överallt annars också i synnerhet. Efter iprenen kände jag mig betydligt bättre också, inte frisk alls, men bättre så beslutade att avvakta till nästa morgon.

Jonas och pojkarna kom hem och mamma och Bo som anslutit under kvällen/eftermiddagen åkte hem till sitt. Jag upprepade proceduren med bad och handmjölkning tills jag var för trött och gick upp och lade mig istället. När febern var tillbaka på 39,4 tog jag tabletter igen och de funkade även nu.

Prick klockan åtta på morgonen ringde jag min vårdcentral som hänvisade mig till kk akut. Något av en favorit det där att inte vilja ta emot mig. Så nu ringde jag kk akut som meddelade att de bara tar emot kvinnor tre månader efter förlossning. Då blev jag minst sagt uppgiven och förklarade att både kvällsmottagningen och min vårdcentral hänvisat mig dit så vart skulle jag då vända mig? Så jag fick komma ändå. Sköterskan gick särskilt iväg och meddelade att jag fått ok på att komma så jag inte skulle bli avvisad i dörren.

Vi slängde på barnen kläder och körde direkt, vilket var tur. En halvtimme senare och jag hade bokstavligen fått sitta i det där väntrummet hela dagen. De som kom då hade fortfarande inte träffat sköterska när jag kom därifrån fyra timmar senare vid ettiden.

Min sjuksköterska var jättetrevlig och gullig i alla fall. Hon hade hört att jag blivit avvisad på de andra ställena och tyckte också det var helt galet. Hon verkade dock lite tveksam till om jag skulle få behandling eftersom mitt bröst inte var hårdare/knöligare eller hade mer rodnad än det har. Hon tog lite blod och min crp var 56 så det tydde ju på infektion. Så då tog hon mjölkprov för odling. En intressant procedur att sikta bröstmjölk på en tops. Och sen var det bara att vänta på doktor.

Och väntade gjorde jag. Dryga två timmar senare blev jag äntligen kallad. Då hade jag fått påfyllt med Ipren och alvedon också även om min feber inte var tillbaka. Jag kände mig dock febrig och sköterskan konstaterade också att jag var väldigt varm på huden. In till läkaren i alla fall som gjorde ett ultraljud på bröstet för att säkra sig om att det inte var någon böld i det och det var det ju inte. Så jag fick åka hem med ett recept på antibiotika tre gånger om dagen i tio dagar och återbesök på söndag för att se att crp sjunkit.

Så det är status nu. Under behandling och känner mig bara ”vanligt sjuk”. Kul detalj om hur jag totalt saknar tidsuppfattning för tillfället är att jag försökte få Jonas att stiga upp med Signe vid halv fyra imorse. Hon sprattlade runt och var sugen på morgon och jag läste 08.31 på mobilen och reagerade inte på att det var beckmörkt. Jonas tyckte däremot att det kändes helt fel, vilket också var helt riktigt eftersom den där åttan visst var en trea. Halv fyra är det bara att somna om vare sig man vill eller inte även om man är bebis.

Det här med mjölkstockning

Jag fick ju känningar där i onsdags så hoppade ner i badkaret och duschade och handmjölkade bröstet tills karet var fullt (av vatten, inte mjölk). Sen låg jag kvar och fortsatte en stund till innan jag gick upp och parkerade i soffan.

Vi började kolla på en serie (Succession, har potential), men jag kände mig allt risigare där jag låg med frossa. Nu var det ju ändå datenight så jag ville inte gå och lägga mig även om Jonas tyckte min andning lät väldigt ansträngd. Borsta tänderna kunde jag ju göra dock tänkte jag så vinglade ut i badrummet. När jag så skulle borsta tänderna var jag tvungen att hålla med båda händerna (eltandborste som ni nog förstår) och där insåg jag att det bara var att ge upp.

Tog tempen som visade på 38,2. Inte så mycket att gnälla över, men när jag steg ner i badet hade jag 36,3 så ändå en avsevärd ökning. Skjuts i säng därmed och efter kanske en timme messade jag Jonas att komma med alvedon till mig. Då hade jag 39,9. De där pillren gjorde ingen större skillnad utan jag låg mellan 39,2 och 39,7 hela natten tills plötsligt vid femsnåret då jag var feberfri.

Trött och fortfarande ont i muskler, leder, huvud och bröstet så klart kändes det ändå ok trots allt så vi åkte på våra inbokade visningar av bröllopslokaler. Allt eftersom dagen gick sjönk mitt allmäntillstånd och när vi var hemma igen var det tillbaka till 39-40 graders feber. Kul. Så jag sov med avbrott för tankning av Signis som annars hade det gott med sin far. Sån tur för övrigt att hon släppt sin absoluta mammighet nu.

Vi var bjudna på middag hos Anita när vi hämtade pojkarna, men det fanns inte att jag skulle med när jag knappt kunde gå nerför trappan. Signe och jag flyttade till soffan och Jonas körde iväg. Min ork låg dock på ca 0,5 på en skala från 0-10 så ringde mamma som var på väg hem från jobbet, men körde av till oss istället. Och det var nog tur så kass som jag var då.

Med den ömma modern aka barnmorskan inleddes nu försök till kontakt med vårdinstans. Återkommer om den ”intressanta” upplevelsen – nu måste jag vila igen. Rekommenderar inte mjölkstockning. Tips undvik.

Att ha barnledigt

Pojkarna är hos Anita dig och imorgon så Jonas och jag har barnledigt. Eller Signe är ju med oss så klart, men det är så lite jobb med bara en bebis att ta hand om att det inte räknas (skillnaden mellan att ha ett, två eller tre barn).

Så vi käkade indiskt på Malmös bästa ställe Restaurang Delhi på Södra Förstadsgatan och sen tog vi en kortis i stan. Vi gjorde ett försök att titta på ringar på Hallbergs Guld på Hansa, men det gick inte så bra eftersom jag tog en kölapp och vi efter en stund insåg att de inte använde kölappsystemet och att de sket fullständigt i oss. Så då gick vi. Lämnade in min ring jag ärvt av mormor som gått av på ett annat ställe så lite smyckesrelaterat blev gjort i alla fall.

Hemma har vi sett klart Dips och druckit kaffe. Så kände jag mig plötsligt varm i ansiktet och frågade Jonas om jag var röd och lite tyckte han. Då insåg jag att jag har lite ont i ena bröstet. Nu är Jonas iväg och köper potatis (blir bakad potatis till middag) och bröstet som gör lite ont är visst dubbelt så varmt som det andra. Får nog bli att försöka tvångsmata Signisen och duscha varmt och massera den stackars tutten. Behöver inte avsluta den gemensamma ledigheten med mjölkstockning, Känns oerhört onödigt.

Badhus och sen lite mjölkstockning på det

Jag vaknade efter ännu en natt av småsuttande från unge herr Adrian med ett rejält ömt bröst. Jag var inte helt nöjd, varken med att det gjorde ont eller att det var alldeles för tidigt på morgonen. Lillen däremot tyckte det var lajbans att det var ”morgon” och busade runt i sina krypförsök.

Min stackars tutte var mjuk, men jag anade av naturliga skäl trots det oråd. Vi hade dock bestämt att åka och bada med Lilla-Leia-familjen och ville ogärna ställa in så jag hoppades på turen ändå. Att jag skulle sitta i den varma kissbassängen med småttingarna mesta tiden tänkte jag kanske kunde vara åtminstone ok för bröstet.

Arvid var initialt mycket tveksam till alltihop och ville inte alls ner i bassängen. Adrian däremot tyckte det var hur ball som helst och plaskade till tusen från start! Och Arvid värmde upp och hade riktigt kul efter en stund han med. Leia var totalt orädd och ingen hade blivit förvånad om hon gjort sig illa.

Jag simmade 200 m och irriterade mig på alla sölsäckar som hundsimmade sig fram eller vad de gjorde så långsamt som det gick. Det är härligt att simma. Varje gång jag gör det vill jag börja mer regelbundet igen. Det är trots allt den träningsform jag gillar bäst. Egentligen borde man simma en gång i veckan, springa en och sen komplettera med ett pass styrketräning. Byta ut något mot smidighetsträning också kanske, typ någon yoga. Det borde vara bra träning. Kommer aldrig hända dock. Har varken tid, ork eller motivation för det.

200 m fick räcka i alla fall för mitt bröst hade inte direkt gjort mindre ont under tiden vi varit på badhuset så Adrian fick smarra lite och därmed också lätta lite på trycket. Och nu är vi hemma och det har ätits vidare av lillkillen och det är inte bra, men bättre än när det var sämst idag. Ska lägga mig i ett varmt bad sen när Jonas kommer hem från Annie (som Jonas installerar en moccamaster i försenad födelsedagspresent från oss hos)  och förhoppningsvis gör det susen.

Vad jag verkligen inte vill är att åka på feber och skit imorgon när Jonas är på jobbet. Minns i somras när jag hade det också. Ingen höjdare alls. Särskilt inte som jag sen fortsatte vara sjuk efter att bröstet var bra igen. Två gånger fick jag mjölkstockning med Arvid så nu hoppas vi på att Adrian inte håller en högre frekvens.

Mjölkstockning: Grattis till mig!

Igår var som sagt Millan här med Lova och hälsade på. Hon har haft en del problem med mjölkstockning så det är inte utan att man undrar om det smittar. Imorse vaknade jag nämligen med en väldigt ledsen tutte. Lite ”tvångsmatning” och en varm dusch senare kändes det lite bättre. 

Det var planeringsdag på förskolan så Arvid var hemma. Efter ett tag började han tjata om att han ville till förskolan så jag styrde upp oss alla tre och så åkte vi till församlingshemmet och deras öppna förskola 10-12. Dock tilltog den där stockningen och jag kände mig bara sämre.

När vi kom hem igen var jag så kass att jag fick ringa hem Jonas. Var inte i skick att ta hand om barn. För den som inte haft mjölkstockning skulle jag bäst beskriva det (åtminstone för mig är det så) som influensa utan att egentligen vara sjuk. Feber, huvudvärk, ont i hela kroppen, yrsel, illamående och jätteonda bröst.

Ammade lillkillen upprepade gånger varvat med att vi sov i fyra, fem timmar och två citodon på det och nu känner jag mig bättre. Tuttarna är mjuka igen men känns som om de gått ett par varv i mangeln. 

Slipper gärna detta fler gånger. Fick det två gånger med Arvid också och det var mer än nog.