Bättre nu

Lite så här är det att jag är den i familjen som alltid åker på magsjukor värst. Med undantag för i våras när Adrian fick bli inlagd på barnakuten när han också fick hög feber som inte ville sjunka och inte åt något. Annars så verkar det som att det är mest synd om mig varje gång.

Jonas insjuknade naturligtvis lagom till att barnen vaknade vid halv sex så jag fick ta min sargade kropp ur sängen och vara en dålig mor hela dagen. Med dålig menar jag att Arvid fick titta på Ryan’s Toy Review timme efter timme. Inget program jag rekommenderar någon. Dock kunde jag konstatera att de verkar ha dålig kvalitet på kinderäggen i Amerikat eftersom chokladen alltid var sönderkrossad när de tog av folien.

Annars så har det inte hänt så mycket mer här hemma. Jonas blev bra någon gång efter lunch och började trycka i sig choklad  eftersom det ju är chokladens dag.. Sen klippte jag Arvid med löfte om ovan nämnda choklad. Blev nästan klar också, bara luggen och någon test här och där som jag inte fick klippa för att tålamodet var alldeles slut. Ändå imponerande att man kan få till en frisyr på under tio minuter.

Jaja, nu är vi friska här hemma i alla fall och imorgon ska vi väl kunna börja leva som vanligt igen. Skönt det.

Annonser

Ni vet känslan

när man stiger ut på parkeringen på förskolan i morgonstressen, plockar ut alla nytvättade regn- och skalkläder till barnen inkl nya mössor och vantar. Man är redo för skånskt höst-vinterväder. Hjälper det stora barnet ut ur bilen och knäpper upp den lille och lyfter upp i famnen. Hälsar på pappan till två andra barn på avdelningen på andra sidan parkeringen och gör sig redo att stänga igen bildörren med ett knyck med ändan. Då. Då kräks den lille rakt över sig, en själv och marken.

Den känslan.

Så i måndags var det bara att försöka torka av det värsta så man kunde spänna fast en storgråtandes liten i stolen igen, övertyga en besviken och nu ledsen större kille att gå in i bilen igen och köra hem. Väl hemma fortsatte kräkandet över hela hallen och badrummet och jag var tacksam för ett par saker:

  1. Att det skedde på parkeringen och inte precis när vi kommit in på avdelningen
  2. Att Jonas inte hunnit lämna hemmet så han kunde hjälpa till med saneringen

Sen har han mått bra och idag tänkte vi friskanmäla killarna till förskolan. Jag skulle hälsa på farmor (har inte vågat med smittorisken, en kräksjuka hade hon nog inte klarat) efter att Jonas bytt till vinterdäck på bilen och lagade mat och vek lite tvätt under tiden. Hälften av däcken bytta under noggrann observation av killarna genom vardagsrumsfönstret. Så går vi ut i hallen och då kommer ”Mamma, jag behöver kräkas” med efterföljande kaskader.

Naturligtvis har jag Adrian i famnen så jag inte kan hjälpa honom att styra in i badrummet så hela hallen och badrummet nerdränkta igen. Och Arvid grät. Medan han kräktes var jag tacksam för ett par saker:

  1. Att han inte hunnit tillbaka till förskolan igen
  2. Att Adrian trots allt var i famnen så han inte hamnade i kräkregnet

Att sanera ett barn samtidigt som man håller en ettåring från ett sjölandskap av kräk.. Jo så att. Nu sover den store och Adrian bygger lego i soffan med barntv i bakgrunden.

Och jag kan inte åka till farmor idag heller. Det är så synd att hon är för dålig för att kunna prata i telefon. Det hade ju varit något i alla fall. Det man vill allra minst är att hon ska tro att man inte bryr sig om henne längre. Men det är ju som det är och jag kan inte gärna komma dit med magsjuka.

Status i sjukstugan

För den som undrar över status i sjukstugan kan jag meddela att än så länge har ingen mer än Adrian drabbats och det gick över redan igår. Idag har han ätit och lekt som vanligt och snarare varit påverkad av sin dunderförkylning än magen. Så vem vet, det kanske inte var vinterkräk ändå. Eller så var det det och han tillfrisknade väldigt fort bara.

Oavsett så blir pojkarna hemma med mig imorgon, är ju två dygn barnen ska vara hemma efter kräkning och dylikt. Om vädret håller sig hyfsat och Adrian  är piggare kanske vi kan fixa lite i trädgården. Har köpt ett gäng tulpanlökar jag tänkte sätta och det är ju minst sagt hög tid nu när november står och knackar på dörren..

Arvid och jag planterade iaf våra korgkrukor från Morfar Kalles idag. Murgrönan i dem har varit på plats sen förra vintern så nu flyter den iväg lite mer än när den var ny.

img_0275

Preventivdricka kaffe

Jag var inte sugen på kaffe när jag steg upp med Adrian imorse, men så slog rädslan till. Eftersom han uppvisade misstänkt vinterkräksjukebeteende från båda hållen igår (dock bara en gång, men det går på förskolan så..) insåg jag att risken är påtaglig att man själv kan bli sjuk när som. Alltså gäller det att passa på att dricka kaffe medan man kan! Och det var gott. Mycket gott. 

Nu tittar vi på barnsånger på youtube på tvn (huvud axlar knä och tå och imse vimse spindel är klara favoriter) och bläddrar i böcker. Mysigt. 

När dagen bara går utför

Dagen började bra och sen gick det bara utför. Utförsåkningen inleddes som ni förstår i samma sekund som matchklockan kickade igång och sen grånade världen för varje minut som gick. Man kunde inte ens skylla resultatet på domarens underliga domslut, även om de naturligtvis kommer att prägla kommande matcher. Mycket sänkande var det.

Så promenerar jag mot bussen med Anja och konstaterar att vi inte ens har något vin hemma. Eller öl för den delen. Kommer då på den ultimata lösningen att köpa tonic och en citron och göra en gt för att dränka sorgerna en smula i alla fall. Lite uppåt ett par minuter då alltså.

Sen kommer sms:et som dödar stämningen totalt igen: Adrian verkar ha åkt på vinterkräket. Så det blir att stressa igenom Hemköp och köpa havrevälling, en limpa bröd och utlovat lördagsgodis till Arvid. Drinkinnehåll glömdes helt bort.

Nu hemma och barnen sover och ja vad ska man säga? Imorgon en bättre dag? Eller kräks båda barnen då? Vi också? Spännande tider.

Påskfirandet i kräkfamiljen

Barnen valde som bekant skärtorsdaggryningen till att börja kaskadspy åt alla håll och låta tarminnehållet passera rakt igenom utan att passera gå. Så vårt påskfirande blev lite annorlunda än tänkt. Resan till Stockholm och Elis kalas fick ställas in lite snabbt och lätt och sen hade vi ju dramatik med barnakuten med Adrian. Jag kan ju säga som så att jag är glad att vi båda var hemma. Hur man hade löst att mata en bebis med vätskeersättning var femte minut samtidigt som den store måste hållas över en toalett eller spann stup i kvarten och däremellan torka golv och tvätta kläder och sofföverdrag är högst oklart.

Både Jonas och jag klarade oss helt från magsjukan skönt nog. Så vi åt våfflor med gräddfil, hackad rödlök, stenbitsrom och räkor på långfredagen. Påskmiddag på påskafton bestod av grillad kyckling med bakad potatis och kålsallad. Påskdagen blev det squashsoppa och då kunde Arvid också äta lite.

Letning av påskägg fick av naturliga skäl också ställas in. Tur då att farmor hade ordnat med påskägg till oss alla när vi var där på påskmiddag på annandagen! Eller Adrian fick inget, men han smarrade majskrokar så grät inte över det.

 

 

Hemma igen!

Så fick vi åka hem och fortsätta med 5 ml vätskeersättning var femte minut hemma istället. Lättare när man är två. Och när jag fått sova lite. Har ju varit uppe sen fem igårmorse och med jetlaggen var man slutkörd redan innan.

Om han inte blir bättre måste vi tillbaka och så blir det dropp, men det trodde varken doktorn eller jag kommer bli aktuellt. Stackars liten bli frisk fort!