Januari – sjukornas månad tydligen

Så har vi snart avklarat årets första månad och jag vet inte om det bara är hos oss, men det känns som att någon varit sjuk mest hela tiden. Jag menar bara nu är vi inne på andra veckan av kräksjuka efter att Adrian blev dålig hos farmor igår (hoppas hon klarar sig iaf!).

Och magen är inte på topp hos flera andra i hushållet heller. Själv mår jag bra även om jag är sliten som få och fortfarande inte kunnat förmå mig att äta matigare än franskbröd och nyponsoppa än. Får se om jag kan fixa lite riktigare mat till middag.

Men alltså det här att det tar sån tid för alla att bli sjuka. Tycker att det brukar gå betydligt fortare från första utbrott till sista sänkte man..

Så det är status här, ett fortsatt gnällande om vinterkräk. Blir lätt så när det enda man gör är lever i det.

Återhämtningens tid

Vad ska man säga om det här kräkinfernot? Vi punktar lite tror jag:

  • Glädje vid gårdagens sänggående när orkar hjälpa till att bädda sängen efter Signes kaskadande tidigare på dagen
  • Oglädje när det omedelbart efter att huvudet läggs på kudden följs upp med en ny kräkstorm
  • Tydligen orimliga förväntningar på hur mycket bättre jag skulle må när jag vaknade idag
  • Försök att lukta på (inte dricka, nån måtta!) kaffe – misslyckat
  • Huvudvärkstabletter
  • Sovit själv
  • Sovit med Signis
  • Förflyttat mig till soffan och cmore
  • Pojkarna på väg till farmor

Bättre nu

Lite så här är det att jag är den i familjen som alltid åker på magsjukor värst. Med undantag för i våras när Adrian fick bli inlagd på barnakuten när han också fick hög feber som inte ville sjunka och inte åt något. Annars så verkar det som att det är mest synd om mig varje gång.

Jonas insjuknade naturligtvis lagom till att barnen vaknade vid halv sex så jag fick ta min sargade kropp ur sängen och vara en dålig mor hela dagen. Med dålig menar jag att Arvid fick titta på Ryan’s Toy Review timme efter timme. Inget program jag rekommenderar någon. Dock kunde jag konstatera att de verkar ha dålig kvalitet på kinderäggen i Amerikat eftersom chokladen alltid var sönderkrossad när de tog av folien.

Annars så har det inte hänt så mycket mer här hemma. Jonas blev bra någon gång efter lunch och började trycka i sig choklad  eftersom det ju är chokladens dag.. Sen klippte jag Arvid med löfte om ovan nämnda choklad. Blev nästan klar också, bara luggen och någon test här och där som jag inte fick klippa för att tålamodet var alldeles slut. Ändå imponerande att man kan få till en frisyr på under tio minuter.

Jaja, nu är vi friska här hemma i alla fall och imorgon ska vi väl kunna börja leva som vanligt igen. Skönt det.

Ni vet känslan

när man stiger ut på parkeringen på förskolan i morgonstressen, plockar ut alla nytvättade regn- och skalkläder till barnen inkl nya mössor och vantar. Man är redo för skånskt höst-vinterväder. Hjälper det stora barnet ut ur bilen och knäpper upp den lille och lyfter upp i famnen. Hälsar på pappan till två andra barn på avdelningen på andra sidan parkeringen och gör sig redo att stänga igen bildörren med ett knyck med ändan. Då. Då kräks den lille rakt över sig, en själv och marken.

Den känslan.

Så i måndags var det bara att försöka torka av det värsta så man kunde spänna fast en storgråtandes liten i stolen igen, övertyga en besviken och nu ledsen större kille att gå in i bilen igen och köra hem. Väl hemma fortsatte kräkandet över hela hallen och badrummet och jag var tacksam för ett par saker:

  1. Att det skedde på parkeringen och inte precis när vi kommit in på avdelningen
  2. Att Jonas inte hunnit lämna hemmet så han kunde hjälpa till med saneringen

Sen har han mått bra och idag tänkte vi friskanmäla killarna till förskolan. Jag skulle hälsa på farmor (har inte vågat med smittorisken, en kräksjuka hade hon nog inte klarat) efter att Jonas bytt till vinterdäck på bilen och lagade mat och vek lite tvätt under tiden. Hälften av däcken bytta under noggrann observation av killarna genom vardagsrumsfönstret. Så går vi ut i hallen och då kommer ”Mamma, jag behöver kräkas” med efterföljande kaskader.

Naturligtvis har jag Adrian i famnen så jag inte kan hjälpa honom att styra in i badrummet så hela hallen och badrummet nerdränkta igen. Och Arvid grät. Medan han kräktes var jag tacksam för ett par saker:

  1. Att han inte hunnit tillbaka till förskolan igen
  2. Att Adrian trots allt var i famnen så han inte hamnade i kräkregnet

Att sanera ett barn samtidigt som man håller en ettåring från ett sjölandskap av kräk.. Jo så att. Nu sover den store och Adrian bygger lego i soffan med barntv i bakgrunden.

Och jag kan inte åka till farmor idag heller. Det är så synd att hon är för dålig för att kunna prata i telefon. Det hade ju varit något i alla fall. Det man vill allra minst är att hon ska tro att man inte bryr sig om henne längre. Men det är ju som det är och jag kan inte gärna komma dit med magsjuka.

Status i sjukstugan

För den som undrar över status i sjukstugan kan jag meddela att än så länge har ingen mer än Adrian drabbats och det gick över redan igår. Idag har han ätit och lekt som vanligt och snarare varit påverkad av sin dunderförkylning än magen. Så vem vet, det kanske inte var vinterkräk ändå. Eller så var det det och han tillfrisknade väldigt fort bara.

Oavsett så blir pojkarna hemma med mig imorgon, är ju två dygn barnen ska vara hemma efter kräkning och dylikt. Om vädret håller sig hyfsat och Adrian  är piggare kanske vi kan fixa lite i trädgården. Har köpt ett gäng tulpanlökar jag tänkte sätta och det är ju minst sagt hög tid nu när november står och knackar på dörren..

Arvid och jag planterade iaf våra korgkrukor från Morfar Kalles idag. Murgrönan i dem har varit på plats sen förra vintern så nu flyter den iväg lite mer än när den var ny.

img_0275

Preventivdricka kaffe

Jag var inte sugen på kaffe när jag steg upp med Adrian imorse, men så slog rädslan till. Eftersom han uppvisade misstänkt vinterkräksjukebeteende från båda hållen igår (dock bara en gång, men det går på förskolan så..) insåg jag att risken är påtaglig att man själv kan bli sjuk när som. Alltså gäller det att passa på att dricka kaffe medan man kan! Och det var gott. Mycket gott. 

Nu tittar vi på barnsånger på youtube på tvn (huvud axlar knä och tå och imse vimse spindel är klara favoriter) och bläddrar i böcker. Mysigt.