Ostbågstestet!

Sådärja. Då var testet jag aviserat igång. Två olika ostbågar. De smakar snarlikt är mitt omedelbara utlåtande. Intressant nog tyckte jag att olw är lite saltare i smaken, men estrellas har ett högre saltinnehåll. Marginellt visserligen 2,1 mot 2,2 % Inga E-färgämnen hos estrella medan olw har två. Olw vinner nog ändå när jag ätit en och en halv skål av varje sort. En lite dammig eftersmak som besynnerligt nog är rätt behaglig. Fast nu kände jag att det var en syra i estrellas som jag gillar. Ångrar mig – olw. Eller estrella. Okej. Hugget som stucket alltså. Tror nog vi kan säga att de stora olw-bågarna är bäst. Även om de inte är med i testet.

IMG_6298

Annonser

Ensam och övergiven aka ostbågsfest

Eller ensam och ensam. Båda småkillarna är hemma med mig. Det är bara Jonas som lämnat hemmet för en kurs. Borta över natten är han också. Så vad gör man då när man är mol allena med avbrott för att natta om liten stup i kvarten och sen bli ihopmosad från två håll av barnen?

Man passar på. Och vad passar man då på med? Snacksa mitt i veckan naturligtvis! Jonas leker vara-nyttig-leken som vanligt vilket helt klart blir begränsande för mig. Så ikväll blir det ostbågetestning. Tidigare har jag jämfört Estrellas prästbågar med deras cheddarbågar. Vet inte om jag skrev något blogginlägg om det dock. Det gjorde jag om ett gäng från olw för dryga året sen däremot. Då vann vanliga bågar.

De senaste gångerna jag ätit Olw:s vanliga bågar har det varit lite besvikelse över smaken. Jag brukar köpa de större ostbågarna med extra krydda istället. De är bra grejer. Men Estrella alltså. Cheddarbågarna har varit riktigt bra och jag har en känsla av att de kanske till och med är bättre än Olw:s. Så ikväll blir det smakprovning. Återkommer om resultatet!

Chipsmiddagen

Sådärja. Då fortsätter vi med huvudrätten! Den har jag inte hållit lika hemlig för er som förrättsbågarna. Jag twittrade nämligen min middag: Grillad kyckling med chips och dip.

Så, nya chips alltså. Olw fick stå värd denna gång med sina Creamy Taco som jag tror att de hette. Det lät ju som något som skulle kunna matchas med kycklingen utan problem. I affären tog jag en påse bara hur som och lade ner i korgen, men det var fel gjort menade Jonas och bytte ut mot en som såg helt orörd ut. Bra där Jonas tänker nog ni liksom jag gjorde då. Stora, hela chips är något av en förutsättning till en chips- och dipmiddag.

Vi kom som bekant hem, åt förrättsbågar och förberedde den storslagna måltiden. Jonas blandade dip, taco eller tortilla minns inte vilken det var, medan jag styckade upp den stackars snabbuppgödda och flottgrillade fågeln. Jag funderade inte för en sekund över huruvida just detta exemplar, eller något annat, faktiskt hade kunnat gå i livet eller bara höll sig upprätt på grund av platsbrist.

Delikatesserna bars in i vardagsrummet, här skulle det bli tv-fest! Eller så mycket fest det nu kan bli till usel skräp-tv. En skål hade också tagits med in för chipsen. Med stor andakt, nåja, rycktes påsen upp och innehållet singlades lugnt och försiktigt ner i den röda, runda plasten. Och redan här sjönk betyget på chipsen. För var det chips? Vad är definitionen av chips egentligen? Jag gick in på wikipedia och kollade och det var inte till så mycket hjälp. Foton fanns det dock, men chipsen på bilderna påminde inte särdeles mycket om de vi fann i påsen. För på wikipedia var det just hela, fina chips som visades, sådana Jonas försökte ordna till oss. De som hittat hem till Kattslottet var av en annan art, kallad kross.

Så, vi hade alltså förletts av påsens marknadsföring som sade chips när det handlade om chipskross trots att påsen sett så pristin och orörd ut. Gourmetmiddagen blev därmed ännu lite kladdigare än tänkt med tanke på att fingrarna också åkte ner i dipen när man försökte få lite på chipskrakarna.

Hur smakade då Creamy Taco Chipskross? Jo tack. De funkade bra till grillad kyckling. Skulle kanske inte köpa dem att äta till något annat eller för sig själva, men i sammanhanget utmärkt! Att äta dem i en skål med mjölk som flingor skulle jag inte rekommendera annat än för att de var i lagom cornflakesstorlek. Så nu vet vi.

Efterrätt tror jag inte vi åt någon. Åtminstone inte inom snacksområdet. Skulle varit en omogen kiwi i så fall. Om det var så kan jag ge betyget dålig efterrätt. Hård kiwi är inget vidare. Tips.

Creamy_taco_chips_300g_low-192x320Snott bilden från olw. Duktig jag är som anger mina källor..

Chipsmiss!

Alltså, jag ber om ursäkt. Ren försummelse är vad det är. Jag har ju ätit nya chips utan att delge er upplevelsen. För dåligt av mig. Lovar att försöka undvika att det händer igen. Förra veckan var det som det fetsöta, glutamatspäckade (antar jag, läser av ren självbevarelsedrift inte innehållsförteckningen på sånt), krispiga snackset intogs. Till mitt försvar var ju allt delar i maträtter och inte som slentrianitryckande i soffan.

Förrätt: Estrellas nya ostbågar med smak av prästost.

Smak av skriver jag eftersom jag som sagt inte kollar vad som faktiskt ingår, men det finns faktiskt en chans att de innehåller säg 0,5 % torkat prästostpulver. Inte alls omöjligt. Denna förrätt intogs omedelbart som matkassen landade i köket och påsen öppnades med klassiskt ryck. I vårt hem smaskas den här typen av förrättsläckerheter gärna gåendes, görandes annat som att kolla att Fedden har mat och vatten, bläddra igenom reklam och post eller något annat nödvändigt som att gå igenom de senaste twitteruppdateringarna.

Till väsentligheterna då. Hur smakade bågarna? Kan de stå upp mot Olw:s? Ja, nu hade vi ju inte köpt vanliga ostbågar att jämföra med, ett klassiskt nybörjarmisstag som vi föll för. Betyget är dock att de var bra och när de var de enda att tillgå kan jag inte påstå att jag upplevde någon omedelbar smakskillnad. Jo, saltare tror jag att de var. Och det var inga ostbågar som fått extra mycket krydda och liksom trillade klumpar av den över fingrarna. Tyvärr.

Nästa viktiga fråga: Kommer jag att köpa dem igen? Alltså, jag är ju traditionalist på det stora hela och kommer alldeles säkert att intala mig att Olw:s är bättre bara för att så har det alltid varit. Dock känner jag att jag måste ta mitt ansvar så räknar inom kort (max ett par veckor) med att ha en regelrätt provning, öppen dock. I denna kommer ingå: Olw:s vanliga ostbågar, deras nya osthjärtan (mild cheddarsmak har de?), Estrellas prästbågar samt deras cheddarbågar.

Ja, nu är ni uppdaterade om förrätten. Huvudrätten innehöll också nyheter i chipshyllan, men det tar vi en annan gång. Imorgon kanske?

estrellaprastbagarBilden stulen rakt av från Estrellas hemsida.

Ships

Ships som i chips alltså. Jag äter en del. En del som i väldigt mycket. Det är ju gott. Lösgodis har nästan helt ersatts av den friterade potatisen. När jag var yngre var jag inte alls särskilt förtjust i det utan åt det mer för att det fanns där. Nu är det en grundläggande del i min vardags- och helgkost. Grillad kyckling med chips och dip har till exempel varit en klassiker i min familj sen spisen gick sönder en gång. Nu ingår rätten i standardsortimentet i Fedpalatset också. Jag äter de flesta chips, men säger bestämt nej till paprikasmak. Lättsaltade är ok, men dödens tråkigt och skulle aldrig köpa det själv. Tomatchips gillar jag inte heller. Helst ska det faktiskt vara gräddfil och peppar eller double red onion. De är de bästa just nu skulle jag säga.

När Jonas var i Japanland levde jag som säkert bekant är på chips i en och en halv vecka. Då provade jag två nya smaker: Texas Grilled Cheese & Onion och New York Baked Potato & Sourcream, båda från OLW. Naturligtvis köpte jag en dippa också och plockade ner cheese & chili i varukorgen. Om vi börjar med den så får den toppbetyg av mig! Syntetisk svag ostsmak, men med sting. Jag gillar. Chipsen däremot.. Grillad ost… Nja, men ändå bättre än bakpotatisvarianten. De smakade syntetisk potatis. Blä.

Image

Image

Bilderna har jag helt skamlöst snott från Camilla. Om hon misstycker får hon väl slå mig lite på jobbet på måndag. Hon har ju dessutom uppenbarligen dålig smak som gillade syntetpotatissmaken. Knäpp.

Ikväll ska jag äta surgrädde och peppar. Pålitligt.