Ännu en helg har passerat

Vi var ju norröver i veckan med jobbet Anja och jag. Jag inledde resan starkt med en lätt matförgiftning (även om den inte kändes lätt i stunden) för att dagen därpå stå i konstant snöfall i alltför många minusgrader i sju timmar. Vi (vi och vi, vi hade en fotograf också) filmade och fotade extraljus i verklig miljö. Det snöade säkert närmare två decimeter snö under dagen, vilket försvårade arbetet och innebar att vi inte kunde använda drönare så som tänkt, men men. När vi var tillbaka på hotellet vid elva var det direkt i säng helt oväntat.

På fredagen på jobbet igen gick Anja hem på förmiddagen för att hon kände sig dålig. Så det är kanske inte så konstigt att jag varit helt under isen den här helgen. Sova har lite varit det enda jag velat, men så funkar det ju inte riktigt med barn.

Istället för att bosätta mig under duntäcket följde vi i lördags med Bella som sov över på Bamsegympan hon håller i. Arvid och Adrian var väldigt avvaktande inledningsvis eftersom de ju inte kände någon där, men efterhand tinade särskilt Arvid upp och han busade runt med redskapen för fullt på slutet. Gympa hade han bara någon dag tidigare förklarat att han ville börja på när han fyller fem eftersom han har någon kompis på förskolan som går på det och nu fick han prova med positivt utfall! Så nu ska jag kolla med hans kompis föräldrar var han går någonstans och se om vi kan få plats till Arvid nästa termin.

Förutom gympan har det mest varit att så smått plocka fram julpyntet och få ordning på hemmet efter en veckas kaos. Imorgon är förskolan stängd och jag hemma med barnen, vilket känns väldigt skönt just nu.

Annonser

Skånsk vinter

Det har ju snöat i veckan. Inga gigantiska mängder, men vi har nog kommit upp i en decimeter sammanlagt hemma. Det är mycket efter skånska mått. Inte som 2009-2010 och 2010-2011 då vi levde i arktisk kyla med snö som bara ökade i mängd tills man pulsade upp till knäna där det inte var snöröjt. Då hade jag gummistövlar med raggsockor – lite skralt ekonomiskt vid tillfället.

Men, en decimeter som man vet kan försvinna exakt när som helst. Igår fick vi inte ihop det till att ut och åka med grabbarna innan det blev lunchdags och tid för Adrian att sova middag. Så Jonas och Arvid travade iväg till backen på Bulltofta medan jag storstädade kylen och satte igång en tvätt. Sexigt värre.

Arvid var så nöjd när han kom hem. Han hade varit snabbast i backen och styrt för fullt med ratten på pulkan, men det skrev jag ju om igår med. Idag var alltså min sista chans att få åkt någon pulka denna snöomgång som ju mycket väl kan vara den enda den här vintern. På med hundra miljoner kläder på hela familjen. Svettigt värre när man börjar med sig själv och står där i understället med thermobrallorna på.

Lagom till att alla var klädda behövdes Jonas dock hos Annie så jag och pojkarna fick klara oss själva. Nu är ju Bulltoftabacken inte alltid den smidigaste med en liten. Den är lång och har bra fart och alla föräldrar har inte koll på sina ungar så det kändes lite vanskligt att gå dit själv med barnen, särskilt som Arvid ju tydligen är en vettvilling i den backen. Istället körde Jonas oss till en mindre backe som jag var med Malin på en hel del förra vintern när vi båda var föräldralediga.

Men så var det det här med skånsk vinter. Snön hade ju varit där, men nu var det inte mycket bevänt med den och större delen av backen var gräs så det blev inte någon längre stund med pulkaåkning innan jag släpade två pulkor med barn efter mig genom jord, gräs, grus, asfalt, fläckar med snö och is hem. Men ändå, lite pulka och varm choklad i backen, topp! Och så var det ju Adrians egentliga pulkapremiär (med oss iaf) och han tyckte det var kul så yey yey!

Om vi skulle sammanfatta året

Jag brukar ju sammanfatta det gångna året med hjälp av blogginläggen som skrivits. Först tänkte jag faktiskt hoppa det och bara svara på frågor på en av alla listor som alltid cirkulerar vid den här tiden. Men så kollade jag bak i arkivet och kände att nej, det kanske kan bli något ändå så vi plockar fram några favoritinlägg från första kvartalet:

Januari
Krissituationer för småttingar Barns motgångar ser så annorlunda ut vuxnas..
En ny era Jag hittade mitt första gråa hår, ja ni förstår ju.
Vintern i mitt hjärta Jag förstod äntligen poängen med snö under vintern.

Februari
Mamma räddade mig Vi åkte till Teneriffa och jag var hjälten i späckhuggarshowen.
Resans höjdpunkt – Loro Parque Djurparken var verkligen toppen.

Mars
Att ägna en dag åt vårdcentral och barnakut Adrian var sjuk.
Status i potträningen Det var dags att sluta med blöjor på dagtid så vi drog av plåstret.
3 år idag Arvid fyllde 3!
Morgon i ”Majka” Vi tog ett sista minuten-flyg till Jamaica och var iväg i två veckor.
Arvids födelsedag på Jamaica Arvid fick en födelsedag helt skräddarsydd efter honom.
Barnakuten med lillen och Hemma igen! Vinterkräksjuka…

Det är intressant när man tittar tillbaka hur mycket man glömmer. Januari hade vi snö och eftersom jag var mammaledig blev det en hel del pulkaåkning och kaffedrickande i backen med Malin och hennes småttingar. Adrian var småsjuk gång på gång och så även när vi tog en sista minuten till Teneriffa. Där snorade han och hade lätt feber mest hela tiden. Mars var planen att åka till Thailand som vi visste var barnvänligt, men så blev det Jamaica som inte är lika anpassat för småbarn. En härlig resa även om den också var påfrestande med alla droger och att vi blev sönderbitna av sandloppor. Arvids treårsdag var också en sån där dag som bara var så bra som en dag kan bli!

Vintern i mitt hjärta

Så går snövintern mot sitt slut. Plusgraderna är på intåg med målet att smälta undan all snö och bereda väg för ishalka, slask och geggam0ja så långt ögat når. Lövli. Varför kunna spendera dagarna i pulkabacken eller med att göra snöbollar och snögubbar (när temperaturen stigit lite) när man kan leva i ytterkläder täckta av lersand och känna vinden vina runt öronen och isigt regn piska en i ansiktet? Ja, varför liksom.

Det är fortfarande januari, alltså är inte våren på väg på långa vägar än utan det är ett evigt vädergnällande som min arma själ kommer ge utlopp för ett bra tag till. Såvida inte kylan och snön kommer tillbaka illa kvickt.

Tur att vi planerar att lämna den här gudsförgätna leråkern till tillvaro för Thailand eller Kanarieöarna i det närmaste. Ska bara lösa det där med vaccinationer till barnen. Adrians pass blev klart på mindre än två dagar så det är ordnat i alla fall.

Dyrt att vara småbarnsförälder 

Ofta pratas det om kläder till barnen och blöjor och leksaker när man talar om att det är dyrt att ha barn. En viktig aspekt dock är det här att man själv får oväntade utgifter. Plötsligt duger det inte att bara ha vanliga byxor när man ska gå ut. Då förfryser man sina stackars ben i minusgraderna. För att vara ute är inte bara att ta en kort promenad till närmsta busshållplats och från bussen in i en butik eller hem till någon.

Nej, nej. Det är att promenera kilometer efter kilometer till förskola eller i någon park. Det är att evighetsgunga barn, hålla sällskap på sandlådekanten eller bejubla rutschkaneåket på lekplatsen. Det är att göra snögubbe på snögubbe i trädgården. Det är att knuffa barn utför pulkbacken gång på gång. Det är att servera mackor och frukt i en snödriva. Det är att dra en dubbelvagn i decimetertjock snö med en pulka med femton kilos barn efter.

Det är att utsätta sig för kyla helt enkelt. Och då duger det inte att ha ett par blankslitna vinterstövlar som läcker in, tunna byxor (inte ens med långkallingar under) och en vanlig tröja under jackan. Nej, då måste man tydligen inhandla riktiga vinterkläder och det är inte gratis. Nu är jag i alla fall kittad med termobyxor  med  tillhörande jacka, riktiga vantar och mössa. Det är bara skorna jag måste ta tag i. Och det snarast. Blir väl att dammsuga internet. När det är halka och snö undviker jag gärna att köra med barnen nämligen.

Men se så glad man kan vara av all snö!
IMG_6141

Gullmostrarna

Jag har ju två gullsmåsyrror som bara är de sötaste, snällaste, finaste och bästa som finns. De är ganska olika varandra både till utseende och sätt, men har också sina likheter. Den ena tänker efter först medan den andra bara gör eller säger. Men de är som sagt också omhändertagande och vill alltid väl.

Igår kom de hit och det var lek och bus varvat med att rita teckningar och läsa bok. Lite av allt helt enkelt.

Imorse snackades det om snö och grejer när alla utom jag ville upp på morgonen. Jonas kanske inte ville, men han skulle till jobbet och tjejerna kanske hellre hade fått sova en timme till, men var på när Arvid kom springande. Adrian försökte jag få att somna om. Han hade hållit låda mellan halv sex och sju och sen sov han en liten stund innan det var dags att stiga upp för honom med. Inte för mig dock kände jag och ropade på Bella som var ett guldhjärta och tog med honom ner så jag kunde sova en och en halv timme till. För det gjorde jag. Sov och sov och sov. Däremellan vaknade jag till och kom ihåg konstiga drömmar, men de kan vi ta en annan dag om jag kommer ihåg dem. Snapchattade gjorde de till mig när jag sov också.

Så kom hela karavanen uppför trappan där vid halv tio. Tydligen var de hungriga och ville ha frukost så jag fick masa mig upp. Och då såg jag också snön därute! Yey! Dagens huvudaktivitet spikad utan diskussion. Så frukost och sen overaller, vantar, mössor, strumpor och allt som kan behöva letas fram. Kanske läge att skaffa riktiga vinterstövlar till Arvid också, även om jag tyckte hans kängor klarade det bra idag. Vi får se.

Men ut i alla fall. Och efter en omedelbar besvikelse från Arvids sida över att det inte var kramsnö så han kunde göra snögubbar övergick den snabbt i glädje när jag plockade fram pulkan. Det här med att skotta kom jag på föll på min lott eftersom jag var hemma så det gjordes lite snabbt också.

Härligt var det ute. Alla provade att åka nerför backen i Arvids pulka, men den var lite liten för oss som mäter över en meter. Så efter att vi gått hem och myst med lussekatter och lunch och haft oss därinne gick vi till affären och köpte en större pulka. Den hann vi dock inte prova idag så det får bli premiäråk imorgon!

Snö och inte alls tropisk värme

Det har knappast undgått någon att det snöar här i Skåneland. Öppna instagram eller facebook så är det väldigt tydligt. Vi skulle lite sent städa undan sommaren i helgen var tanken. Turligt nog hann jag kratta undan alla äpplen innan det satte igång i alla fall. Efter några timmars snöande var det bara att inse att det här ovädret (ja, jag ser snö som oväder) inte skulle passera bara sådär. Så det blev att bära in möbler med ett kramvänligt, tjockt lager snö i källaren. En del är kvar därute, men det beror mer på min inkompetens i att lossa torkvindan, montera isär en bordsskiva och hängmatteställningen. Jaja.

Vad som känns väldigt bra mitt i detta är att vi igår bokade installation av luft-vattenvärmepump om en vecka. Så det är inte mer än en vecka vi ska behöva frysa om det nu skulle bli så. Andra man känner skickade följande bild när jag beklagade mig över snön. Gäller väl att glädjas åt andra antar jag..

IMG_5078