Nej men jag har visst ett liv jag lovar
Väntar ni på inlägg om julen? Håll ut! Vi har däckat lite Signe och jag. Hon i feber och jag i en magkatarr som inte är av denna värld. Låt oss säga att en kost i stort baserad på inlagd sill inte är helt genomtänkt när man ett är känslig för inläggningar, två stressat något fantastiskt senaste tiden och tre varit magsjuk en vecka tidigare. Så jag får återkomma helt enkelt.
Nu tror ni kanske att jag är ironisk, särskilt som vi har en härlig sjukvecka här hemma. Det är alltid kul med vabbveckor, särskilt när syskon på förskolan också skickas hem.. Men oaktat allt det ”myset” så har vi faktiskt fått till en del typiskt juliga familjeidyllsituationer också. Idag har vi till exempel pysslat ihop små pepparkakshus.
Och gjort mangogelégodis.
För att inte tala om i helgen. Då bakade vi lussekatter. Signe tog en degklump som sen blev hennes lussekatt också. Ingen annan som var sugen på den efter att den tagit en runda i hennes mun..
Vad mer så? Jo, i helgen var jag på lekplats med Adrian och Signe.
Och igår gjorde vi pepparkaksdeg också så det blir väl utbak av dem imorgon kan jag tänka. Ni ser – idyll!
Så passerade Halloween och Allhelgona och plötsligt närmar vi oss att det är ok att börja jula in sig. Tomtar och stjärnor etc får vänta några veckor till, men en del saker kan man faktiskt inte hålla på hur länge som helst.
Låt oss börja med årets juleskum: Polka. Jag har provätit och tyvärr är betyget bara ok, möjligtvis med ett litet plus i kanten. Förra årets recension här.
Sen har vi Apotekarnes vintermust, denna SD-favorit. För den som missat har deras svans kallat på denna dryck som bevis för islamiseringen av Sverige då den inte heter julmust. Jag vet inte vad de hade velat att den skulle ha för underrubrik eller suffix för att särskilja den från vad som allmänt anses vara julmust. Vintermusten är i alla fall en mindre söt variant av julmust med lite mörkare toner. Mitt omdöme är att den är god – gillar att den inte är så sötsliskig – men också lite tunn. Är det måhända den minskade sockerhalten som gör att fylligheten saknas?
Januari har som sagt präglats av sjukor för min del. Det inleddes starkt med mjölkstockningen som tog all must ur mig. Inte en droppe fanns kvar. På det bebisförkylningar och faser som gett högst oönskade vakennätter. Och sen den här maratonkräksjukan. Man kan ju halvt ge upp för mindre. Det innebär att en hel del missats här på bloggers.
Nu känns det ju lite sent att komma med inlägg från julfirandet hos pappa, men det var trevligt och ni kan få en bild på alla oss syskon med barn:
Vi hade också ett litet extra julfirande hos Anita. Då hade jag på mig klänningen (som matchade pojkarnas kläder) jag egentligen tänkt ha på julafton, men glömde och bar en annan.
Efter jul kom nyår och då var vi hos Danne och Malin. Jag var osäker in i det sista på hur vi skulle göra. Jag var så trött och sliten, men till slut bestämde vi oss för att vara med på middagen och sen bege oss när barnen blev för trötta. De är inte så bra på att komma till ro hos andra sådär och jag hade nog tvingats kånka runt på Signe tills min rygg gick av annars. Också en fin tillställning där barnen för första gången fick sitta avskilt vid barnbord och det gick hur bra som helst. Innan vi gick (och Leia och Elli blev upphämtade av sin farmor och farfar) smällde vi en liten tårta fyrverkerier.
Hemma somnade barnen direkt och Jonas och jag tog det lugnt i soffan tills vi skålade in det nya året. Jag hade lovat att väcka Arvid vid tolvslaget, vilket jag också gjorde, men han ville absolut inte stiga upp när det gällde. Det hade han dessvärre inga minnen av nästa dag utan var väldigt ledsen, och besviken på mig, att han missat. Nästa nyår drar jag upp honom vare sig han vill eller inte!
Mininyår har vi alltid dagen före nyår också bara vi i familjen. Då äter vi skaldjur och har disko och snacks och så. Förr var det bara Jonas och jag, men nu gillar Arvid också skaldjur så då får alla vara med och vi gör det till en liten fest med något för alla. En tradition jag verkligen gillar. Om någon skulle bli sjuk på nyår eller något hända så att ursprungsplanerna förändras har vi firat av året tillsammans oavsett. I år blev det hummer, neutrala räkor, chilifrästa kräftstjärtar, marinerade blåmusslor, bröd och hemslagen aioli.
Ja, se där är ett axplock av allt som missats på grund av sjukornas tid. Jul och nyår en månad sent så där..
Arvid har uttryckt sig väldigt misstänksamt mot tomten på sistone och tror nog inte att han finns trots allt. Han vill gärna tro dock och säker kan man ju inte vara så han spelar med för fullt.
Natten till idag sov pojkarna hos farmor och när de kom hem gick jag ut med dem i trädgården. Planen var att göra familjen som snögubbar (hallå var kom vintern från?!), men det var visst minusgrader så väldigt kramovänligt.
Arvid upptäckte dock spår i snön. Renar måste det vara! Tydligen har det varit renar och tomtar och rekat i snön hos oss! Sånt jag annars trott varit katter, fåglar, egna fotspår eller för all del hjulspår från soptunnorna visade med ett barns fantasi vara tomten. En lång stund var vi ute och letade och följde spår och hade det mycket spännande.
Redan vid sex ville Arvid gå och lägga sig för han var så uppspelt och spänd inför julafton.. Han fick dock hålla sig en timme. Innan läggning ställde vi dock ut både gröt till tomten och morötter till renarna. En pall ställde vi ut också för det hade Arvid oroat sig över förra julen, att tomten inte hade någonstans att sitta när han skulle äta..
Så nu ska bara de sista klapparna slås in och placeras ut i strumpor och under granen. Vi åker till Lomma för julfirande imorgon men tänker att pojkarna får sina presenter från oss under förmiddagen att aktivera sig med. Blir lätt så himla mycket på en gång annars. Så det allra sista nu med lite glögg i soffan – blir fint hörrni!
Vi kör en utvärdering på årets smak tycker jag! Så att ni inte köper gelatingrisen(tomten) i säcken så att säga. Jag gjorde ju en genomgång av tidigare års varianter förra julen och konstaterade att clementin från 2015 leder smakligan med hästlängder. Det kan jag som spoiler säga att den fortfarande gör.
I år då så är det kola som gäller. Känns snarlikt knäck från 2013 som jag visserligen inte ätit. Nåja. Mitt första intryck var att tomten var lite hård vilket jag kunde väntat mig från en lösviktslåda där den torkat till, men inte från en nyöppnad påse några veckor före 1 advent. När jag kommit över det konstaterade jag att den är bra, men ingen storsäljare gentemot mig. Har köpt och ätit en andra påse, men känner mig ganska nöjd så.
Jag vill istället rekommendera Pollys julspecial med smakerna kola, clementin och pepparkaka. Kolan är bäst – kanske till och med bättre än vanlig polly. Clementin också bra, men överdraget blir lite slisksyntetiskt tyvärr. Pepparkaka sorterar man bort tills bara de är kvar och då går de ner de med, men det är lite sista-bitarna-i-aladdinasken känsla.
Igår var det som sagt det sista julfirandet hemma hos pappa. De hade gjort ca en miljon sillar som vanligt, eller 13 st i alla fall, men det är väl nära nog ändå. Riktigt goda var de precis som vanligt. Barnen åt köttbullar och macka så de var glada de med.
En ”riktig” tomte känns inte så lönt när det redan har kommit ett antal under julhelgen så småmostrarna (som är stora – Bella blir ju 18 om tre veckor!) skötte utdelningen med hjälp av fyra små nissar. Det gick bra förutom en incident. Johanna bad Adrian ge en julklapp till pappa så det gjorde han. Bara det att det var till sin pappa han gav den. Och en stund senare gick han dit för att inspektera innehållet i pappas present, men då hade han gett vidare den till morfar som den ju var avsedd för. Det tog en stund att reda ut och lösningen var egentligen att jag tog en present som vi fått och sade att det var den pappa hade öppnat.
Till tjejerna gav Johanna och jag middag på Pinchos och eftersom Johanna är nere så pass sällan och det alltid är knepigt att få till tider så hade jag kollat av med Susanna så att vi kunde ta med dem redan samma kväll. Jonas och jag hade kört till Hjärup i två bilar så jag agerade chaufför. När jag lämnat av tjejerna senare på kvällen var jag rätt trött på sträckan Malmö-Hjärup-Malmö, särskilt som vägen är avstängd i Åkarp så man måste köra runt hela byn och jag varje gång glömde att tänka ut en alternativ väg. Men trevligt hade vi och det kändes som en riktigt bra present både till Bella och Lovisa och mig och Johanna!
