Om vi skulle sammanfatta året

Jag brukar ju sammanfatta det gångna året med hjälp av blogginläggen som skrivits. Först tänkte jag faktiskt hoppa det och bara svara på frågor på en av alla listor som alltid cirkulerar vid den här tiden. Men så kollade jag bak i arkivet och kände att nej, det kanske kan bli något ändå så vi plockar fram några favoritinlägg från första kvartalet:

Januari
Krissituationer för småttingar Barns motgångar ser så annorlunda ut vuxnas..
En ny era Jag hittade mitt första gråa hår, ja ni förstår ju.
Vintern i mitt hjärta Jag förstod äntligen poängen med snö under vintern.

Februari
Mamma räddade mig Vi åkte till Teneriffa och jag var hjälten i späckhuggarshowen.
Resans höjdpunkt – Loro Parque Djurparken var verkligen toppen.

Mars
Att ägna en dag åt vårdcentral och barnakut Adrian var sjuk.
Status i potträningen Det var dags att sluta med blöjor på dagtid så vi drog av plåstret.
3 år idag Arvid fyllde 3!
Morgon i ”Majka” Vi tog ett sista minuten-flyg till Jamaica och var iväg i två veckor.
Arvids födelsedag på Jamaica Arvid fick en födelsedag helt skräddarsydd efter honom.
Barnakuten med lillen och Hemma igen! Vinterkräksjuka…

Det är intressant när man tittar tillbaka hur mycket man glömmer. Januari hade vi snö och eftersom jag var mammaledig blev det en hel del pulkaåkning och kaffedrickande i backen med Malin och hennes småttingar. Adrian var småsjuk gång på gång och så även när vi tog en sista minuten till Teneriffa. Där snorade han och hade lätt feber mest hela tiden. Mars var planen att åka till Thailand som vi visste var barnvänligt, men så blev det Jamaica som inte är lika anpassat för småbarn. En härlig resa även om den också var påfrestande med alla droger och att vi blev sönderbitna av sandloppor. Arvids treårsdag var också en sån där dag som bara var så bra som en dag kan bli!

Annonser

2015, del 4

Så sista delen av 2015. Den del då det mesta började falla på plats familjemässigt om inte annat. Jag fick till bra rutiner med dagarna som det inte var förskola och bråken minskade successivt. Arvid och jag kan vara ganska lika på en del plan, vilket resulterar i onödiga konflikter. Särskilt onödiga eftersom jag ju ofta själv genom att ändra på någon detalj eller gå med på en sån enkel sak som att ta vagnen till förskolan trots regn kan undvika bråket helt och hållet. Det hjälpte naturligtvis att Adrian vuxit till sig och dels kan klara sig med en leksak någon minut medan man till exempel byter en blöja på Arvid sekunden efter att understället och överdragsbyxorna åkt på, dels inte är lika ömtålig längre så man vågar lämna honom ensam med Arvid kortare stunder.

Oktober
Jag bakade kanelsnurror och skrev ut exakt hur med bilder och allt. Jonas var iväg med jobbet och istället för att moffa smågodis framför tvn målade jag om vårt sovrum. Typiskt bra/dum sak att göra när man är trött och sliten. Det stora den här månaden och in i nästa var dock att vi åkte upp till Stockholm och hängde med kusinerna i samband med Leias födelsedag.

November
Kaffe, Stockholm, gnäll, Morfar Kalles och ännu mer målning. Farmor firades och det kom snö lagom till att vi städat undan sommaren i trädgården. Sen var det plötsligt första advent och julstöket inleddes med bak av pepparkakshus.

December
Den här månaden hände det saker mer eller mindre varannan dag. Adrian var ifrån mig en och en halv timme för första gången när jag klippte mig. Det gick bra. Sen kom kusinerna ner, Bo hade 50-årskalas, Adrian var sjuk som vanligt och Arvid med en kortis så han fick tidigarelagt jullov. Det bakades massor av julgodis och pepparkakor och lussekatter. Sen plötsligt var Adrian ett halvår och fick börja smaka både gröt och mat. Och julfirande på det. Månaden gick i ilfart. Precis som hela året gjort.

 

2015 – del 3

Livet förändras när man får barn. Mest av det första barnet. När det andra kommer är det mesta redan på plats och anpassat för småbarnsliv. Istället förundras man över hur man kunde tycka att det var tufft med bara ett barn. Nu är det plötsligt som semester när Arvid är borta några timmar. Man har så mycket tid och det är så lätt att få saker gjorda.

Juli
Adrian var fortfarande alldeles ny och jag hade ont efter operationen. Sommarens enda varma dagar inföll i början av månaden och gav den nye familjemedlemmen värmeutslag stackarn. Vi firade våra födelsedagar i tre dagar. Tanken att folk skulle komma olika dagar funkade inte utan istället kom nästan alla varje dag istället. Mysigt tyckte jag som gillar att ha folk runt mig. Det var fler som fyllde år och vi var på bröllopsfest. Lillen blev förkyld också. Alexander målade om vårt garage och jag funderade kring Cissi.

Augusti
Arvid började förskolan igen och Jonas var tillbaka på jobbet. Jag blev sjuk och Arvid fick också åka en sväng till helgmottagningen. Namngivningskalas blev det ändå även om det var på håret att vi fick ställa in. Fotbollen var pepp och jag var trött som alla andra månader det här året känns det som.

September
Vi lajvade friluftsliv och åkte till Bokskogen en kväll. Enda gången vi var där 2015. Hemskt trevligt var det i alla fall. Jag funderade kring folks falskhet kring flyktingfrågan och bristen på solidaritet i samhället. Adrian fick eksem som tack och lov gick över, men det var jobbigt där ett tag och vi blev tvungna att ge honom penicillin för att få bukt med det till och med.

2015 – del 2

2015 präglades av naturliga skäl av graviditet och ny bebis. Däremellan hanns en hel del arbete med huset med också. Som sagt fixades golven där direkt i januari, men sen har jag gett mig på att måla trappan, tapetsera klart kontoret (nåja, en halv våd kvar ungefär), måla om sovrummet, måla om allrummet, måla om väggar och tak i trappan och måla om den gröna hallen. Ett par småsaker är kvar tills det är årsstopp på renoveringar. Om vi kan hålla fingrarna i styr alltså. Förutom lite lister som ska bytas ut och sättas upp har jag också tänkt måla om hallen. Sen kan det vara dags att inreda klart istället för att renovera. Inget fel med att ha ett skrivbord på kontoret till exempel. Eller en soffa med tv i allrummet där uppe. Sånt blir projekt för 2o16.

April
Vi hälsade på den nya kusinen och resten av familjen i Stockholm över påsken. Barnen hade hur kul som helst och Elis var så söt så söt. Sen var det kolla MFF, bygga plank och tycka att det började bli lite stressigt att vi inte hade fixat en större bil än. Jag blev halvtidssjukskriven för min migrän också. Svårt att komma ihåg hur jobbig en sån sak är när det gått en tid, man minns för det mesta sånt som mindre i efterhand.

Maj
Första maj firades som vanligt, men det blev för mycket för farmor som fick problem med hjärtat igen efter kalaset. Det har varit bra sen dess (eller bra är det ju inte, men inga fler turer till akuten har behövts) och det får vi verkligen hoppas håller i sig. Jag blev ledsen över människors brist på medmänsklighet och det är en känsla som dessvärre snarare förstärkts än minskats sen dess. Arvid tog ett språkligt hopp och började säga fyraordsmeningar. Kejsarsnittet bokades och vi fick veta att Adrian var en snoppbebis på tillväxtultraljudet. Kombi köptes och jag gick på föräldraledighet lagom till juni.

Juni
Det var mycket förberedelser inför bebisens ankomst. Vagnen beställdes sent, men kom i tid vilket var oerhört skönt. Jag kokade saft så det stod härliga till. För den som undrar kan jag meddela att den i princip är slut nu och det sen länge. Jonas och jag lämnade Arvid hos momor och Bo och åkte på minisemester till spahotell i Torekov och det var så härligt att jag ville göra det igen direkt vi kommit hem. I juni kom så Adrian äntligen. Jag trodde att han i likhet med sin bror skulle komma tidigt, men det blev enligt plan vilket i och för sig var en vecka tidigare än beräknat datum. Jag bloggade inte om det direkt utan höll mig till lite instagram och facebook. Hade inget nät på sjukhuset så det var väl därför. Eller helt enkelt att prioriteringarna fullt naturligt sade annorlunda.

2015 -ett bättre år, del 1

2014 var ett jobbigt åt på många sätt och samma sak med 2013 även om det senare innehöll den största lyckan med Arvids ankomst till världen också. Stora perioder av de åren präglades dock av sorg och oro på grund av dödsfall och psykisk ohälsa hos människor som stod mig nära.

I år har sådant flutit bättre. Det känns som att det har vänt för de flesta som tidigare drabbats av motgångar. Små fina bebisar har tittat ut, kärleksrelationer har påbörjats, fortsatts, pånyttfötts och vidareutvecklats. Folk har förlovat sig, flyttat ihop och gift sig. På det stora hela har det alltså varit ett bra år.

Om jag bara tänker på 2015 är det nog ordet återhämtning som kommer till mig. Saker har återgått till ett normalläge istället för att vara kris. Sen har det naturligtvis varit upp- och nedgångar. Den största källan till glädje och kärlek var så klart våra barn, att vi fick vår underbara lilla Adrian och Arvid som vi har förmånen att få ta del i hans framfart i livet.

Jag brukar ju sammanfatta månaderna å vi gör väl det i år med. Första kvartalet börjar vi med:

Januari
Arvid var sjuk och det vabbades i vanlig ordning. Golven här hemma slipades och vi gjorde ultraljud och fick se den lille söte för första gången. Betydelsen av rumpvärme i bilen uppmärksammades också.

Februari
Det gnälldes på bra om graviditeten med sammandragningar och migrän. Arvid var fortfarande sjuk hela tiden och jag fick mig också en dos. Stor dramatik och nära ögat när farmor blev akut dålig och fick hjärtstopp på Julians födelsedagskalas. Det kändes för nära att skriva om då dock så fick bara en antydan i förbifarten. Det var också i februari som halva Sverige tyckte det var okej att vakter misshandlar barn om de inte är blonda och blåögda.

Mars
Antingen livades mitt liv upp en aning den här månaden eller så hade jag lite nyvunnen energi att lägga på att skriva på bloggen också. Arvid var sjuk som vanligt och jag fick mig också en släng härliga dagisbaciller. Vabbrekordet slogs när jag fick åka och hämta lillkillen på förskolan innan jag ens hunnit logga in på datorn på jobbet. När det kom små friska glimtar hann vi med barnvagnsmarsch, att fylla två och ha kalas, få en ny liten kusin och ha dejt med Bella.

Va, har det redan gått ett halvår sen..

Om man skriver något slags sammanfattning av bra saker från årets första halva blir man liksom så illa tvungen att göra likadant med den andra halvan. Tvungen och tvungen i och för sig. Jag har väl en egen vilja. Så:

Juli, alltid årets bästa månad. I år kan mars konkurrera bra i och med att Arvid kom, men bortsett från det så! Inte bara för att jag fyller år utan för att jag brukar ha semester då också. I år var jag mammaledig dock, ännu bättre. Jonas var ledig och vi åt glass nästan varenda dag. Vi höll namnkalas för Arvid. Jag skulle skriva ett inlägg om kalaset, men ingen hade tagit någon bild på festföremålet, inte som jag fått i alla fall, så det har liksom inte blivit något av det.

Vi åt också usel mat på Tirups örtagård, klädde ut Arvid till Chewbacca (svar ja, vi har ännu fler bilder), var på stranden ett par gånger, hängde med kusinen och förundrades över allt nytt Arvid uppvisade, som att kunna sitta i barnstol och resa sig upp på underarmarna.

Augusti, månaden jag tog semester och Jonas pappaledigt, vilket var förvillande likt när jag föräldraledig. Mycket underligt alltihop. Jag fick sugmärken för första gången på många år, givaren var dock inte ens ett halvår gammal så det var väl inte så mycket att gnälla över. Man kan ju inte vänta sig att han ska förstå vad som är lämpligt beteende i den åldern. Det lektes med två bebbar och vi besökte Arvids gammelmorfar uppe i Dalarna med Daniel.

IMG_1403

September då. Mycket öppna förskolan när Jonas var på jobbet en sista sväng. Guldet kändes plötsligt greppbart på riktigt och jag tog en massa bilder på Arvid med mat runt munnen. Helt från en blå himmel blev han också ett halvår och satt upp av sig själv som om han aldrig gjort annat. För att bre smör på köttet stod han svajandes mot mina ben också.

Oktober var en månad då det bjöds på resor. Första flygturen gick till Leia som fyllde 1 och den tredje till Teneriffa (andra var ju hemvägen). Kusinen lärde Arvid en hel del matnyttigheter som att banka i bordet, alltid bra att kunna. I Stockholm gungades det för första gången och när vi var på Kanarieöarna bärgades guldet. Arvid hade barnvakt för första gången när vi var på operan och såg Miss Saigon med Jonas mamma. Det gick sådär.

november nästa. Vi gjorde inte så mycket. Det var mest akuta saker att fixa med huset som gällde. Farmor fyllde 90 dock och det blev både restaurang med oss närmsta och sen stort kalas hos oss. Johanna och Leia var nere och bodde hos oss två nätter innan Sven kom och rövade med dem till Lomma. Det var också traditionsenlig ankmiddag hos Jonas mormor.

Med december klampade julen in med stormsteg. Arvids första jul! Helt galet. Förra julen låg han i magen och mörbultade mina revben och tvingade mig från glöggen, i år kröp han omkring som en galning och var inte lugn en sekund. Innan dess hade Bo födelsedagsmiddag och Leia var nere och busade igen.

Årskrönika var det, halvårsvis får duga

Jag utlovade ju lite halvt en sammanfattning av det gångna året. Jag konstaterade efter halvåret att året inletts tufft. Andra halvan har också kommit med en hel del negativt, men inte i samma omfattning som tur är. Nu är det dock dags att gå vidare och se framåt och fokusera på allt positivt som finns. Så det inleder jag med genom det här inlägget!

Januari var ju en kul månad egentligen. Jonas och jag tog en tur till Höganäs där vi döhungriga hamnade på ett sunkigt kinahak med fräsiga Jack Vegas-maskiner. Vi spelade inte. Dock satt två män och sög i sig stora stark vid borden bakom oss. Eller bakom Jonas snarare, jag hade ryggen mot väggen. Det hade väl inte varit så mycket att snacka om egentligen om det inte varit för att de stirrade på mig hela tiden vi satt där. Kändes lite obekvämt, vilket kanske syns..

Annars var det firande av Fulles 25-årsdag i Köpenhamn. Jag kan spontant inte rekommendera att hänga på ett överfullt Mikeller som höggravid. Det är lite jobbigt. Lisa och jag var på teater och det var trevligt. Ännu bättre hade det varit om de haft liggstolar.

Februari ja. Då fick vi se på den lille killen, som vi ju inte visste att det var, i 3D på tillväxtultraljudet. Bra grejer det. Annars var det en ganska lugn månad. Fick ju inte röra mig i onödan sen julen så min rumpa fick jobba extra mycket som sitt- och liggdyna. Vi var dock en sväng till Skrylle och fikade. Jag åt ”fuccatsia”, men utan skinka.

1274929164

Mars var den månad då mitt livs största förändring skedde när jag blev mamma för första gången. Jag gick hem från jobbet på torsdagen och på natten till måndagen gick vattnet. Så det var ”bra planerat” som min chef sade. Personligen hade jag nog tyckt det varit skönt med någon mer ledig dag innan bebbe, men det blir att lägga på minnet till framtida barn, att gå hem tidigare.

April präglades inte helt oväntat av Arvid. Det var amma, byta blöjor och så sakteliga kunna röra  mig igen efter mina komplikationer från förlossningen. Jonas pappa kom till Malmö så fort han fick lov egentligen. För vi fick säga stopp och belägg när han först tänkte åka samma sekund som han fick veta att han blivit farfar. Det skadade liksom inte att hinna komma hem från bb först så att säga tyckte vi.

DSC_0644Säsongen, guldsäsongen, inleddes också. Noll matcher gick jag på, delvis på grund av den lille sötnosen, men också på grund av Miiko-debaclet. Dock köpte vi till fler kanaler på c more så jag ändå kunde följa MFF.

I maj var det strålande väder. Arvid och jag inledde sommaren av hänga i skuggan under äppelträdet. Jag läkte så att jag äntligen kunde börja ta riktiga promenader och lämna soffan. Jag var också på lokal för första gången sen lillkillen kom när Krill fyllde år. Tydligen såg det roligt ut när jag med Arvid hängandes över axeln stegade från baren, stannade till, tog en klunk öl och gick vidare till vårt sällskap.

Juni dök plötsligt upp från ingenstans och snart var första halvan av året var till ända. Arvid började räcka ut tungan och skratta högt. Midsommar var en av få dagar solen lyste med sin frånvaro. Som jag minns det i alla fall. Jag har minnen av promenader i iskallt regn som ändå togs för att en viss liten söt person vägrade sova annars och jag inte klarade av ännu en nackspärr, men de kan vi låtsas som att de inte finns. Det var besök från Jonas farbror med fru från Paris och vi var på finfint bröllop för Emma och Matthias. Bra grejer alltså!