2019 – ännu ett år till handlingarna

Ett år är till ända och vi har gått in i ett nytt decennium. Vad har så präglat detta år? Som de flesta år har det varit en blandning av bra och dåligt.

Typiskt bra är att vi äntligen fick vårt hus i Lomma. Efter att ha letat aktivt i ungefär två och ett halvt år kom det så ut och efter en högst översiktlig visning där vi trängdes med 70 samtidiga sällskap kom en gastkramande budgivning (live – inget sånt där sms-budande) som vi till slut tog hem och därefter var det några veckors stressig väntan innan vi så fick nycklarna. Låt mig säga som så att det var fler än en gång som vi körde förbi och kontrollerade att huset stod kvar.

Försäljning av vårt gamla hus och renovering av det nya medan vi hade dubbelt boende. Båda gick bra och på nationaldagen gick så flyttlasset. Vi har rätt mycket saker skulle man kunna säga. Turligt nog är våra familjer stjärnor som ställer upp och hjälper till när det behövs. Nu har vi så smått börjat få upp tavlor också hemma, så det går framåt sakta men säkert.

Strax innan flytten gick av stapeln blev jag också faster till en Otto. En riktig sötnöt är han! Tyvärr bor de i Riseberga nu, flyttade dit lagom till att vi lämnade. Men men, så är det.

Så var det som sagt sommar och vi åkte till Mallis med barnens farmor och farbror. Ett par dagar innan avresa skickade vi inbjudningar till vårt bröllop som vi bokade in ganska plötsligt. Eller väldigt snabbt faktiskt. För när vi kom hem igen var det knappt tre veckor tills vigseln skulle ske.

Och det var årets andra stora händelse vid sidan av huset detta år, vårt bröllop. Egentligen hade vi planerat in det till månadsskiftet oktober/november med stor fest för alla, men så kom Johanna och skulle visst få bebis precis då. Så vi fick ändra planerna. Ett litet bröllop hemma i trädgården med bara familjen så kommer festen nu i vår istället. En jättefin dag var det. Väldigt kravlöst och ostressat – vi hade så lite tid att planera att det inte hanns få in en massa egentligen onödigt.

Så kom hösten och Arvid började skolan, Adrian ny förskola och Signe blev även hon ett förskolebarn. Alla barnen trivs och det har blivit som ett kvitto på att vi gjorde helt rätt som flyttade hit.

Den minsta lillkusinen kom i början av november och är så puttig och söt, men bor alldeles för långt bort. Svårt att förflytta söderut dock när båda föräldrarna har barn med andra som inte har några planer på att ta sig till Skåne.

Och sen var det plötsligt jul och nyår och ett år och tillika decennium är slut. Man skulle kunna säga att mitt liv ser en smula annorlunda ut nu än för tio år sen. Och tur är väl det!

Året som gått

Jag har ju totalmisslyckats med mina två senaste årssammanfattningar så tänker att det får bli en annan modell i år, så har snott en frågelista från underbaraclara istället. (Har gjort en rättning på lära känna nytt folk-frågan x2.) Och nya bebisar!)

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Fick mitt tredje barn.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, det kan jag nog inte säga. Om man inte räknar kroppsligt med graviditet etc.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Familj är ju också vänner och där levererade Julian och Christina lilla Gry! Och Lisa fick ju Lukas! Och Theo så klart!

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 5 juli och 9 juli, dagen Signe skulle ha kommit och dagen hon gjorde det.

Dog någon som stod dig nära? Inte omedelbart mig nära, men både Jonas mormor och pappa lämnade.

Vilka länder besökte du? Inga? Kan inte minnas att jag varit i Köpenhamn ens en gång. Räknas Stockholm? Där var jag ändå flera gånger.

Bästa köpet? Verson. Att ha en bil där alla får plats är en mycket bra investering. Ledsen att vara så tråkig. Annars är det väl mest bebisgrejer och det är inte mycket mer spännande att skriva om.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få Signisen så klart. Men sen när hon fick komma till mig på sjukhuset och inte ligga på neo och slutligen när hon äntligen fick ok på hjärtat i november. (Återkommer om hennes hjärta vid tillfälle.)

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Tid för mig själv. Men jag kommer också sakna att min lilla koala vill bli självständig. Jag vill också ha bättre ordning hemma och få fixat med egna rum åt alla barn.

Vad önskar du att du gjort mer? Sovit. Med bättre sömn tror jag allt annat också hade gett sig mer. Utvilad (så gott det går med barn) bättras tålamodet (som jag kanske inte är känd för) och vardagen går smidigare och det ges utrymme för mer roligheter med barnen framför allt. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Scrollat idiotgrejer? Oroat mig och stressat över saker jag inte kan påverka.

Favoritserier från året som gått?  Sharp Objects (slutet! my my!). Bodyguard (slutet – ehm..). Med barnen var årets julkalender den lätt bästa serien.

Bästa boken du läst i år?  Det har lästs väldigt mycket böcker i år, särskilt andra halvan av året, men att sen komma ihåg dem också… YA fantasy vill jag i alla fall framhålla Sarah J Maas. Svenskt får nog bli Rich Boy.

Största musikaliska upptäckten? Imogen Heap och Zee Avi.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Nu har jag inte varit på jobbet andra halvan av året, men att vi lyckades färdigställa ett stort katalogprojekt (iofs strax efter jag gått hem) och att mässan vi ägnat så mycket tid blev en succé (synd bara att jag missade även den).

Största framgång på det privata planet?  Att det har gått så pass enkelt att rodda familjelivet med tre barn.

Största misstaget? Att inte vattna under sommartorkan kanske, men det var väl bra också. Tror det mest är sånt smått på den listan.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Att få bebis är ju det mest glädjeskapande som finns så måste ju ha varit gladare!

Vad spenderade du mest pengar på? Har faktiskt inte lagt mycket pengar på något förutom bilen. Blir liksom inte så när man är gravid och sen hemma med bebis. Inte annars heller kanske. Eller streamingtjänster har väl varit en ganska hög post, men vad gör man inte för att få se fotboll?

Något du önskade dig och fick? Signe, men det började ju redan 2017.

Något du önskade dig och inte fick? Att slippa dödsfall i familjen eller bland vänner.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag hade dejt med Jonas och åt lunch på stan och köpte en klänning och sen kom pojkarna hem från farmor och vi fikade. Var ganska ledsen eftersom jag egentligen skulle ha legat på sjukhuset och gosat med min bebis. Och orolig eftersom jag inte visste säkert att hon mådde bra där i magen med alla sina dubbelslag. Ändå en mysig dag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att vi bett om hjälp med barnen någon mer gång och fått mer tid med varandra. Att jag kommit igång med mitt skrivande igen.

Vad fick dig att må bra? All sol sommaren bjöd på! Och att vara med min familj så klart.

Vem saknade du? Min farmor. Tre år sen hon gick bort, men hade så gärna velat att hon fått träffa Signe.

De bästa nya människorna du träffade? Nya människor? Träffade jag några sådana? Ja, det gjorde jag! Johanna påminde mig om att Erik ju är en ny förmåga i familjen. Men det är väl inte så konstigt att jag glömde honom, han är ju så självklar nu att det är konstigt att man känt honom i mindre än ett år! Och mamma påminde mig om Daniels Emma också. Otroligt hur kort minne man har!

Mest stolt över? Pojkarna, hur stora och duktiga de har blivit!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Inga större förändringar inplanerade just nu. Börjar ju jobba igen i april och Signe på föris i typ augusti. Är nog med saker som händer ändå.

Vad ser du fram emot nästa år? Att gifta mig! Vi inleder året med att börja titta på lokaler så planeringen är så smått igång!

Om vi skulle sammanfatta året

Jag brukar ju sammanfatta det gångna året med hjälp av blogginläggen som skrivits. Först tänkte jag faktiskt hoppa det och bara svara på frågor på en av alla listor som alltid cirkulerar vid den här tiden. Men så kollade jag bak i arkivet och kände att nej, det kanske kan bli något ändå så vi plockar fram några favoritinlägg från första kvartalet:

Januari
Krissituationer för småttingar Barns motgångar ser så annorlunda ut vuxnas..
En ny era Jag hittade mitt första gråa hår, ja ni förstår ju.
Vintern i mitt hjärta Jag förstod äntligen poängen med snö under vintern.

Februari
Mamma räddade mig Vi åkte till Teneriffa och jag var hjälten i späckhuggarshowen.
Resans höjdpunkt – Loro Parque Djurparken var verkligen toppen.

Mars
Att ägna en dag åt vårdcentral och barnakut Adrian var sjuk.
Status i potträningen Det var dags att sluta med blöjor på dagtid så vi drog av plåstret.
3 år idag Arvid fyllde 3!
Morgon i ”Majka” Vi tog ett sista minuten-flyg till Jamaica och var iväg i två veckor.
Arvids födelsedag på Jamaica Arvid fick en födelsedag helt skräddarsydd efter honom.
Barnakuten med lillen och Hemma igen! Vinterkräksjuka…

Det är intressant när man tittar tillbaka hur mycket man glömmer. Januari hade vi snö och eftersom jag var mammaledig blev det en hel del pulkaåkning och kaffedrickande i backen med Malin och hennes småttingar. Adrian var småsjuk gång på gång och så även när vi tog en sista minuten till Teneriffa. Där snorade han och hade lätt feber mest hela tiden. Mars var planen att åka till Thailand som vi visste var barnvänligt, men så blev det Jamaica som inte är lika anpassat för småbarn. En härlig resa även om den också var påfrestande med alla droger och att vi blev sönderbitna av sandloppor. Arvids treårsdag var också en sån där dag som bara var så bra som en dag kan bli!

2015, del 4

Så sista delen av 2015. Den del då det mesta började falla på plats familjemässigt om inte annat. Jag fick till bra rutiner med dagarna som det inte var förskola och bråken minskade successivt. Arvid och jag kan vara ganska lika på en del plan, vilket resulterar i onödiga konflikter. Särskilt onödiga eftersom jag ju ofta själv genom att ändra på någon detalj eller gå med på en sån enkel sak som att ta vagnen till förskolan trots regn kan undvika bråket helt och hållet. Det hjälpte naturligtvis att Adrian vuxit till sig och dels kan klara sig med en leksak någon minut medan man till exempel byter en blöja på Arvid sekunden efter att understället och överdragsbyxorna åkt på, dels inte är lika ömtålig längre så man vågar lämna honom ensam med Arvid kortare stunder.

Oktober
Jag bakade kanelsnurror och skrev ut exakt hur med bilder och allt. Jonas var iväg med jobbet och istället för att moffa smågodis framför tvn målade jag om vårt sovrum. Typiskt bra/dum sak att göra när man är trött och sliten. Det stora den här månaden och in i nästa var dock att vi åkte upp till Stockholm och hängde med kusinerna i samband med Leias födelsedag.

November
Kaffe, Stockholm, gnäll, Morfar Kalles och ännu mer målning. Farmor firades och det kom snö lagom till att vi städat undan sommaren i trädgården. Sen var det plötsligt första advent och julstöket inleddes med bak av pepparkakshus.

December
Den här månaden hände det saker mer eller mindre varannan dag. Adrian var ifrån mig en och en halv timme för första gången när jag klippte mig. Det gick bra. Sen kom kusinerna ner, Bo hade 50-årskalas, Adrian var sjuk som vanligt och Arvid med en kortis så han fick tidigarelagt jullov. Det bakades massor av julgodis och pepparkakor och lussekatter. Sen plötsligt var Adrian ett halvår och fick börja smaka både gröt och mat. Och julfirande på det. Månaden gick i ilfart. Precis som hela året gjort.

 

2015 – del 3

Livet förändras när man får barn. Mest av det första barnet. När det andra kommer är det mesta redan på plats och anpassat för småbarnsliv. Istället förundras man över hur man kunde tycka att det var tufft med bara ett barn. Nu är det plötsligt som semester när Arvid är borta några timmar. Man har så mycket tid och det är så lätt att få saker gjorda.

Juli
Adrian var fortfarande alldeles ny och jag hade ont efter operationen. Sommarens enda varma dagar inföll i början av månaden och gav den nye familjemedlemmen värmeutslag stackarn. Vi firade våra födelsedagar i tre dagar. Tanken att folk skulle komma olika dagar funkade inte utan istället kom nästan alla varje dag istället. Mysigt tyckte jag som gillar att ha folk runt mig. Det var fler som fyllde år och vi var på bröllopsfest. Lillen blev förkyld också. Alexander målade om vårt garage och jag funderade kring Cissi.

Augusti
Arvid började förskolan igen och Jonas var tillbaka på jobbet. Jag blev sjuk och Arvid fick också åka en sväng till helgmottagningen. Namngivningskalas blev det ändå även om det var på håret att vi fick ställa in. Fotbollen var pepp och jag var trött som alla andra månader det här året känns det som.

September
Vi lajvade friluftsliv och åkte till Bokskogen en kväll. Enda gången vi var där 2015. Hemskt trevligt var det i alla fall. Jag funderade kring folks falskhet kring flyktingfrågan och bristen på solidaritet i samhället. Adrian fick eksem som tack och lov gick över, men det var jobbigt där ett tag och vi blev tvungna att ge honom penicillin för att få bukt med det till och med.

2015 – del 2

2015 präglades av naturliga skäl av graviditet och ny bebis. Däremellan hanns en hel del arbete med huset med också. Som sagt fixades golven där direkt i januari, men sen har jag gett mig på att måla trappan, tapetsera klart kontoret (nåja, en halv våd kvar ungefär), måla om sovrummet, måla om allrummet, måla om väggar och tak i trappan och måla om den gröna hallen. Ett par småsaker är kvar tills det är årsstopp på renoveringar. Om vi kan hålla fingrarna i styr alltså. Förutom lite lister som ska bytas ut och sättas upp har jag också tänkt måla om hallen. Sen kan det vara dags att inreda klart istället för att renovera. Inget fel med att ha ett skrivbord på kontoret till exempel. Eller en soffa med tv i allrummet där uppe. Sånt blir projekt för 2o16.

April
Vi hälsade på den nya kusinen och resten av familjen i Stockholm över påsken. Barnen hade hur kul som helst och Elis var så söt så söt. Sen var det kolla MFF, bygga plank och tycka att det började bli lite stressigt att vi inte hade fixat en större bil än. Jag blev halvtidssjukskriven för min migrän också. Svårt att komma ihåg hur jobbig en sån sak är när det gått en tid, man minns för det mesta sånt som mindre i efterhand.

Maj
Första maj firades som vanligt, men det blev för mycket för farmor som fick problem med hjärtat igen efter kalaset. Det har varit bra sen dess (eller bra är det ju inte, men inga fler turer till akuten har behövts) och det får vi verkligen hoppas håller i sig. Jag blev ledsen över människors brist på medmänsklighet och det är en känsla som dessvärre snarare förstärkts än minskats sen dess. Arvid tog ett språkligt hopp och började säga fyraordsmeningar. Kejsarsnittet bokades och vi fick veta att Adrian var en snoppbebis på tillväxtultraljudet. Kombi köptes och jag gick på föräldraledighet lagom till juni.

Juni
Det var mycket förberedelser inför bebisens ankomst. Vagnen beställdes sent, men kom i tid vilket var oerhört skönt. Jag kokade saft så det stod härliga till. För den som undrar kan jag meddela att den i princip är slut nu och det sen länge. Jonas och jag lämnade Arvid hos momor och Bo och åkte på minisemester till spahotell i Torekov och det var så härligt att jag ville göra det igen direkt vi kommit hem. I juni kom så Adrian äntligen. Jag trodde att han i likhet med sin bror skulle komma tidigt, men det blev enligt plan vilket i och för sig var en vecka tidigare än beräknat datum. Jag bloggade inte om det direkt utan höll mig till lite instagram och facebook. Hade inget nät på sjukhuset så det var väl därför. Eller helt enkelt att prioriteringarna fullt naturligt sade annorlunda.

2015 -ett bättre år, del 1

2014 var ett jobbigt åt på många sätt och samma sak med 2013 även om det senare innehöll den största lyckan med Arvids ankomst till världen också. Stora perioder av de åren präglades dock av sorg och oro på grund av dödsfall och psykisk ohälsa hos människor som stod mig nära.

I år har sådant flutit bättre. Det känns som att det har vänt för de flesta som tidigare drabbats av motgångar. Små fina bebisar har tittat ut, kärleksrelationer har påbörjats, fortsatts, pånyttfötts och vidareutvecklats. Folk har förlovat sig, flyttat ihop och gift sig. På det stora hela har det alltså varit ett bra år.

Om jag bara tänker på 2015 är det nog ordet återhämtning som kommer till mig. Saker har återgått till ett normalläge istället för att vara kris. Sen har det naturligtvis varit upp- och nedgångar. Den största källan till glädje och kärlek var så klart våra barn, att vi fick vår underbara lilla Adrian och Arvid som vi har förmånen att få ta del i hans framfart i livet.

Jag brukar ju sammanfatta månaderna å vi gör väl det i år med. Första kvartalet börjar vi med:

Januari
Arvid var sjuk och det vabbades i vanlig ordning. Golven här hemma slipades och vi gjorde ultraljud och fick se den lille söte för första gången. Betydelsen av rumpvärme i bilen uppmärksammades också.

Februari
Det gnälldes på bra om graviditeten med sammandragningar och migrän. Arvid var fortfarande sjuk hela tiden och jag fick mig också en dos. Stor dramatik och nära ögat när farmor blev akut dålig och fick hjärtstopp på Julians födelsedagskalas. Det kändes för nära att skriva om då dock så fick bara en antydan i förbifarten. Det var också i februari som halva Sverige tyckte det var okej att vakter misshandlar barn om de inte är blonda och blåögda.

Mars
Antingen livades mitt liv upp en aning den här månaden eller så hade jag lite nyvunnen energi att lägga på att skriva på bloggen också. Arvid var sjuk som vanligt och jag fick mig också en släng härliga dagisbaciller. Vabbrekordet slogs när jag fick åka och hämta lillkillen på förskolan innan jag ens hunnit logga in på datorn på jobbet. När det kom små friska glimtar hann vi med barnvagnsmarsch, att fylla två och ha kalas, få en ny liten kusin och ha dejt med Bella.