Barn ska behandlas som barn eftersom de är barn

Förra helgen blev jag så matt igen. Sarfo ni vet. Ni minns Miiko Albornoz och hur han tjatade och lyckades övertala ett barn att ligga med honom för fyra, fem år sen? Vi skrev ju till MFF och uttryckte vår åsikt om klubbens agerande i frågan och fick också svar.  I teorin lät det som att MFF straffade Miiko med avstängning och spelstopp, men i praktiken innebar det ingenting eftersom detta skedde under allsvenskans uppehåll och han var tillbaka i spel lagom till säsongsstarten minus någon match. Det blev en delning bland supportrarna där många slutade gå på matcher och många av de som gick tydligt markerade mot spelaren när han var på plan. Hittills har MFF kommunicerat bättre än med Miiko och jag har svårt att tro att de kommer att agera lika valhänt som då, men det är långt kvar i den här historien.

Detaljerna i Sarfos ”förhållande” har jag inte läst något om, men faktum kvarstår att vi talar om en 14-årig flicka och en 22-årig man. 14 men det är så nära 15 och då är det ju lugnt menar någon, som att det inte finns en moralisk aspekt i att beakta det skeva maktförhållandet som uppstår mellan någon som kanske inte ens fått sin mens och någon som har haft rösträtt i fyra år. (Lägg sen till ett könsmaktsperspektiv på frågan och vi har ännu ett lager av underordning att skala av.)

Men mannen kanske är ovanligt omogen och hon exceptionellt mogen för sin ålder, då kanske de möts på mitten någonstans och då är det väl inte så farligt säger någon.

När man minns tillbaka tycker säkert många att de var ganska vuxna i den åldern, men om man träffar ett barn som går i högstadiet är det inte många som håller fast vid att det skulle finnas den mognaden man kanske själv minns. Och barnen själva tycker säkert många gånger att de är mycket mognare än vad omgivningen anser. Och visst alla är individer och förmågan att resonera, se olika perspektiv etc är olika utvecklad, men vad som kan sägas med säkerhet är att erfarenheten saknas. Det är en teoretisk bas dessa förmågor i mångt och mycket bygger på, inte praktik och verklighet.

Det är en stor skillnad och det är också just därför vi har en lagstiftning som ska skydda barn mot vuxna människor när det gäller sexualfrågor. För det är ju barn vi talar om. Barn.

 

Födelsedagsbrunch

Jag fick brunch med boule av mina syskon i födelsedagspresent och de lyckades pricka in en av ”sommarens” sekunder av sol. Det var ett slitet sällskap som slöt upp. Inte Johanna och jag då, mer än vanligt alltså, men både Daniel och Julian och Christina hade kalasat kvällen innan. De vaknade till snart nog dock.

Vi kunde inte konceptet för brunchen och fick väl inte heller riktigt den information man kunde förvänta sig, men det finns värre saker att reta upp sig på. Vi hade sol och bubbel/öl framför oss och då blir allt lite bättre. Och mat.

Nu undrar ni kanske över de där två slemmiga äggögonen? Jag äter ju inte ägg då så jag slidade av dem från min macka och sen snurrade de runt där på fatet och spred ögonnjutning.

Sen spelade vi då boule. Tjejerna mot killarna och man skulle kunna säga att killarna vann, men mer rättvist vore att säga att det var Daniel som vann eftersom han var den enda som spelade bra av oss. Jag slog bort klot, ömsom våra egna, ömsom deras. Johanna sparkade ner glas när hon kastade och Julian var Julian.

IMG_1900

Efter utklassningen gick vi vidare för att se en annan form av utklassning, nämligen när Malmö skulle spöa vilka det nu var, ett gärsgårdslag i alla fall. Och det började ju utmärkt, men sen slutade det minst sagt i moll med oavgjort. Så Johanna och jag gick för sorgeöl på Restaurang Möllan. Och det måste ha varit väldigt traumatiserande med den där matchen med tanke på hur många öl som krävdes. Krill lämnade av Niko hemma och sörjde en stund hon med.

IMG_1911

Sen var det söndag och då kändes det mer sorgligt att vi sörjt än själva matchen. Som tur var hade jag till skillnad från Johanna barnens far hemma och kunde sova en hel del under dagen. Jaja, så kan det bli. En bra födelsedagspresent i alla fall!

 

Fotboll med barn 

Det är så många frågor plötsligt. ”Vem är den svarta spelaren?” ”Domaren.””Fick han gult kort nu?” ”Nej, om de bara gör lite dumt blir det bara frispark.” ”Varför har han flagga?” ”Det är en linjedomare, han viftar om något händer.” ”Var är alla mff runtom?” ”De spelar i Kalmar så då är det Kalmar och när de är i Malmö är det ljusblått och mff.” ”Varför är gräset svart?” ”För att planen är dålig och jorden syns.” ”Varför kastar han bollen?” ”För att den hamnade utanför plan.” ”Vem vann?” ”Ingen.” ”Varför klappar de då?” ”För att de tycker att någon gjort nåt bra.” ”De röda försöker hela tiden vinna, visst?” ”Ja.”

Förbandet är av!

Nu är det bara en ”strumpa” över den tunna nya huden på handleden. Den ska smörjas med vaselin några gånger om dagen, men han har fått ok på att gå till förskolan imorgon. Och som han sken upp när jag berättade det! Härligt!

IMG_1768

Annars rullar det väl på som vanligt här hemma. Arvid har börjat vägra lägga sig på kvällarna dock och är dödstrött på morgnarna och är inte på bästa humör efter förskolan heller. Så det är inte tipptopp, men samtidigt sade han från ingenstans när vi tittade på fotbollen: – Åh mamma, du är så fin.

Så här glad blev Arvid är Rosenberg gjorde mål (vad är det med barn och att göra miner när man tar bild på dem?):

 

När dagen bara går utför

Dagen började bra och sen gick det bara utför. Utförsåkningen inleddes som ni förstår i samma sekund som matchklockan kickade igång och sen grånade världen för varje minut som gick. Man kunde inte ens skylla resultatet på domarens underliga domslut, även om de naturligtvis kommer att prägla kommande matcher. Mycket sänkande var det.

Så promenerar jag mot bussen med Anja och konstaterar att vi inte ens har något vin hemma. Eller öl för den delen. Kommer då på den ultimata lösningen att köpa tonic och en citron och göra en gt för att dränka sorgerna en smula i alla fall. Lite uppåt ett par minuter då alltså.

Sen kommer sms:et som dödar stämningen totalt igen: Adrian verkar ha åkt på vinterkräket. Så det blir att stressa igenom Hemköp och köpa havrevälling, en limpa bröd och utlovat lördagsgodis till Arvid. Drinkinnehåll glömdes helt bort.

Nu hemma och barnen sover och ja vad ska man säga? Imorgon en bättre dag? Eller kräks båda barnen då? Vi också? Spännande tider.

Cupafinal idag!

IMG_7701Alltså inkompetensen hos SVFF är på topp som vanligt. Igår efterlyste Krill och jag disciplinnämndens besked om Göteborgsmatchen, men intet ord stod att finna. De hade ju sammanträdet igår så underligt var det. På morgonen nu läser jag att beslutet ska delges på förmiddagen idag. Alltså några timmar innan cupfinalen. Ja, då kan det ju rimligtvis inte vara annat än 3-0 till Malmö. Allt annat vore ju ren och skär uppvigling från SVFF:s sida.

Det hade varit kul att se finalen på plats. Jag tänker mig att den är det närmsta upplevelsen när vi tog guldet 2010. Så härligt det var. Skulle nog inte palla en repris nu dock. Bara tanken på nattklubb och efterfest och allt vad det var. Men en variant på det, definitivt! Lisa hade ju bubblet väntandes på kylning efter matchen. Så bra planerat och helt rätt inställning!

Idag blir det soffmatch istället så ingen planstormning för min del. Inte någon annans heller får man hoppas tråkigt nog. Ingen höjdare att behöva lägga om gräset redan i maj. För den som undrar har jag fortfarande kvar min repstump från målet 2010. Den ligger i mitt sängbord och påminner mig om gyllene dagar när det kan behövas.

 

 

Vi hänger i Stockholmo

Leia fyller tre år på lördag (och bebbarna fyra respektive sju månader idag) så igår åkte jag och barnen upp. Arvid har varit oerhört fascinerad av flygplan sen det var så många som passerade över oss vid ombyggnationen på Kastrup i somras så när han fick nys om att vi skulle flyga upp var det ren lycka. Både hemma och på förskolan har det varit det stora samtalsämnet. Nu var ju inte detta hans första flygning, men de tidigare minns han inte så det var oerhört spännande! Bara det att titta på planen före avgång..   

 
Johanna hämtade upp oss på Bromma och vi trängde ihop oss i bilen och körde till Spånga.   

Efter lunch och lite lek i lugn och ro hämtade vi den andra odågan (Arvid är den ena alltså) på förskolan och sen fick de busa loss lite utomhus medan de små sov i vagnen.    

 
På kvällen sen var det ju match och den slutade som vi ju alla vet till belåtenhet. Minst sagt! Adrian och de andra barnen hade av naturliga skäl redan lagt sig när fotbollen började, men lite kax från den minsta före avspark blev det. Är man malmöit så är man antar jag.