I Stockholmo dårå

Vällingby befinner vi oss i närmare bestämt barnen och jag. I denna stund fem barn och jag medan Erik är på jobbet och Johanna hämtar det sjätte barnet i skolan.

Flyget upp gick bra tackar som frågar. Signe var lite ledsen ett par minuter och Adrian fick ont i öronen på vägen ner, men det redde upp sig. Fick också credd av en medelålders man för att jag klarade alla barnen så bra. Men så uppförde de sig fint också. Vi blev upphämtade på flygplatsen vilket är skönt med hundra barn och två ton packning (nåja, en resväska och ett babyskydd).

Nu har Signe och jag tillfälligt retirerat till de vuxnas sovrum medan barnen varvar att titta på tv, spela innebandy, bråka och skvallra på varandra. Gäller att försöka fånga de lugna minuterna när kaoset sätter in regelbundet..

Gullkusiner

Jag har dåligt med kusiner. Eller jag har ju fyra stycken, men kan inte påstå att jag har någon kusinrelation med dem. Det kan ju bero på viss åldersskillnad och geografiskt avstånd. De är väl ca 15-25 år yngre än mig och Sundsvall ligger inte direkt nästgårds med Malmö. Så kan det bli ibland. De är släkt i alla fall och om jag träffade dem oftare än någon enstaka gång per decennium och lärde känna dem skulle det säkert bli skillnad.

Mina barn har däremot lyckats tajma bättre med sina kusiner. De har alla varsin jämnårig i sina kusiner. Arvid och Leia pratar ofta om att den andra är en av deras bästa kompisar trots att de nuförtiden inte ses mer än några gånger om året. All tid de spenderade tillsammans som småttingar har helt enkelt grundat deras relation ordentligt. Adrian och Elis är inte lika nära, men de senaste gångerna de setts har de lekt fint och det kommer säkert bara bli bättre med åren. Så har vi de allra minsta, Signe och Gry. Jag kan inte med bästa vilja påstå att de ens har uppmärksammat den andras existens, men kan inte tänka mig annat än att de blir bästisar när de blir större.

Fint är det i alla fall att barnen har kusiner och lekkamrater som är självklara genom släktbanden. Det är också härligt hur nära man kan känna sig någon annans barn som sina syskons. Synd bara att Johanna ska bo så långt bort. Trevligare då att man fick en extragosstund med dem förra helgen när de kom förbi på en födelsedagsfika hos Johanna trots att det var pappadag!

Barn överallt hela dagen

Inte mycket bättre natt inatt tyvärr, men ändå varit piggare idag – tack sol och värme! Bara att hoppas att Signe rättar till nätterna snart, särskilt med tanke på höstens snara antågande.

Det har varit fullt upp idag i alla fall. Jenny och Lanja hälsade på på förmiddagen och vi drack kaffe, höll efter ettåringen och Signe åt och slumrade en liten stund. När de gått hoppades jag på att få vila ögonen ett ögonblick åtminstone innan hämtning av brorsorna, men det var tydligen att önska för mycket.

Istället kokade jag massor av kaffe till att Johanna och Erik och deras hundra ungar kom (nåja, tre barn). Som genom ett under lekte alla barn fint och blev inte stungna av getingar trots glass i hela ansiktet och konstant bortglömda skor när de gick i gräsmattan. De till och med åt bra när det var dags för middag. Inte utan att man undrar vad som hände.. Skönt med såna dagar också!

Treårskalas!

På fredag fyller Adrian 3, men vi hade en känsla av att just midsommarafton kunde vara en svår dag att samla alla för födelsedagskalas. Plus detaljen att då räknas också min graviditet som fullgången och risken/chansen att det skulle sätta igång av sig självt ökar för varje dag. Så vi hade helt enkelt kalaset igår istället.

Jag var uppe tidigt på morgonen, inte så mycket för att jag hade så mycket att göra även om det var en hel del, utan för att jag sovit så dåligt av fröken bebis som hade kickfest mot mitt revben. Så det var lika bra att stiga upp och röra på sig och hoppas på att hon skulle byta läge. Det gjorde hon endast marginellt och minutvis dock.

De förberedelserna jag hade på min lista tog som en följd av min trötthet och att det gjorde så ont ca dubbelt så lång tid som vanligt. Dubbla tiden eftersom jag inte hade normalt fokus och allt blev misslyckat och fick göras om. Jag hade tänkt garnera med kanderade rosenblad och hittade ett recept i fredags där man lade rosenblad i sockerlag över natten och sen torkade dem på en tallrik i micron. Det började ok, men slutade med att bladen var fasttorkade i tallriken.

Sen visade det sig att jag inte hade så många muffins i frysen som jag trodde så fick ställa mig att baka. Jag gjorde exakt antal som också blev bra. Sen en marängsmörkräm smaksatt med hallonpuré. Och här gick det åt pipsvängen som Ronja hade sagt. Den blev bara en rinnande sörja. Var jag gjorde fel vet jag inte, men det var någonstans mellan att vispa marängen, montera smöret och reda ut morgonens tusende konflikt mellan Arvid och Adrian. Så det var bara att hälla ut. Inget att rädda. Gjorde en ny sats. Som skar sig. Den kunde jag rädda dock.

Här var det stopp dock eftersom jag skulle göra chokladganache och inte hade tillräckligt med choklad efter att jag bränt choklad när jag smält den dagen innan. Så det fick vänta tills Jonas steg upp. Gjorde klart bullarna istället och penslade med sockerlag och hällde på glasyr. Sen fick jag min choklad (och färska hallon) och gjorde de här tjusiga kreationerna.

Tårtan var enkel med pavlovabottnar jag hällt i smält choklad och sen grädde, jordgubbar och mandelspån. 21 personer fick vi plats med på altanen, varav fem barn vid eget bord. Att göra altanen förra sommaren kändes som ett väldigt bra drag. Nog för att vi kunnat sitta på gräset också, men ändå skönt att ha så nära till köket under tiden. Bilder här lite blandad kompott från Johanna, mamma, mig och Emma.

Folk var glada (jag kanske lite grinig, men blir lätt så när man är trött och har ont) och det var ett trevligt kalas. Barnen kunde avlägsna sig från sitt bord och smita iväg och leka som de ville med korta besök tillbaka för påfyllning i sockerdepåerna och de vuxna ta det förhållandevis lugnt. Skönt när barnen är så pass stora. Om inte alltför länge är det två nya bebisar och tre år av mindre organiserat kaos framför oss. Blivande kusiner:

ARz82S32WfwohON7AjQ_thumb_d881

 

DU är sötnos!

Jag fick den bästa dissen nånsin av Adrian på flyget när vi åkte till Stockholm. ”Är du min sötnos?” ”DU är sötnos!” Bam! Den visste var den tog…

Flyget gick bra också även om Adrian fick ont i öronen på slutet. Ibland undrar jag nästan om det är några egenskaper han inte fått av mig. Jag har ju jättesvårt att tryckutjämna och sitter och gör grimaser och blåser halva flygresan alltid. Snorkla kan jag knappt eftersom jag får ont i öronen bara en halvmeter under vatten. Och lock i vanliga backar eller tunnlar när man kör bil. Förhoppningsvis växer Adrians öron rätt sig så han slipper det när han blir äldre.

Hemma hos Johanna lekte barnen på riktigt fint. Men det var längesen nu som det var några egentliga bråk mellan dem. Skönt. Särskilt som en härlig migrän blommade ut hos mig under förmiddagen.

Jag hade känningar och anade varåt det barkade redan när jag vaknade på morgonen och tog direkt två alvedon. Skulle ju köra bil sen så kunde inte ta citodon. Det hjälpte ju så pass att jag kunde hantera huvudet hos barnmorskan och sen tillräckligt för att köra till Sturup. Väl där en tablett och en timme senare utan effekt en till. Huvudet blir ju inte bra, men man kan vara människa, om än en långsammare, tröttare och mindre tålmodig variant.

Och när barnen somnat tog jag en igen och avvaktade om jag behövde en till för att kunna sova bra och det räckte. Jag hoppas bara det var tillfälligt och inte början på dödshuvudet som jag haft när jag väntat pojkarna. Men det lär vi ju märka hur det blir med det.

Kusinhelg

Vi åkte som sagt till Stockholmo i fredags. Tog en extra dag påskledigt och flög så vi var framme strax efter lunch. Mina barn är bra på att flyga även om Adrian verkar ha ärvt mitt problem med tryckutjämning. När jag tryckte in nappen i munnen på honom bättrade det sig dock. Vet inte vad man har för alternativ riktigt när nappen är avvänjd senare. Äta något kanske? Lite väl mycket smaskande om man som jag ägnar typ en halvtimme åt att försöka lätta på trycket. Jaja, framtida problem.

Det gick i alla fall bra som sagt även om Adrian ska spexa runt så fort han får några minuter av väntetid och på Sturup ägnade han dem åt att kravla runt på golvet. Middagsluren tog han påpassligt nog lagom till att hjulen slog i marken och vi taxade in.

Sen hämtade Johanna oss och vi fick en stund att inspektera lägenheten medan hon hämtade Leia och Elis på förskolan. Och den var förvånansvärt bra planerad och ljus och trevlig och allt det där man hoppas på med lägenheter. Det enda var väl att barnens sovrum var så pass ljust att Adrian tyckte det var dags att stiga upp vid tjugo över fem och fick med sig sin bror och sina kusiner på den banan också..

Johanna bakade till Elis kalas medan jag mest satt och tittade på och kände mig tjock. På lördagen var vi i och för sig på badhuset med barnen också, men den utmaningen får allt ha ett eget inlägg. Låt oss säga som så att jag kände mig mindre mobil efter den strapatsen än före.

Chokladbollstårta bjöds det på och alla vuxna som uttryckt viss tveksamhet inför den blev positivt överraskade. Kladdkaka, cookie dough och chokladbollssmet varvat och sen deokorerat. Dumlekolasnittar, hallongrottor och kanelbullar också. Lagom mycket folk, men inte så många bilder eftersom jag glömde fråga föräldrarna om deras barn fick läggas ut på nätet.

Efter kalaset var Adrian en smula trött och somnade på golvet medan han lekte.. En liten powernap innan vi skulle med planet hem helt enkelt. En trevlig helg som gärna fått vara någon dag till, åtminstone om barnen förstått att sova bättre på morgonen.

 

Piratkalas!

Leiagumman fyllde fem här i veckan. 5! Hur gick det till? Min favorittjej hela fem år.. Galet. Vi åkte i alla fall upp helgen före dagen gick av stapeln och firade henne. Samhället har lärt henne väl så hon önskade sig bara smink och diamanter. Det fick hon helt oväntat inte av oss, utan vi köpte något så neutralt som en stor grundsats smålego i alla möjliga färger. Inte ens lego friends fick hon alltså. Vi förstör henne uppenbarligen som inte överkönar i alla led. Får hon ta med psykologen när hon är vuxen..

På lördagen var det barnkalas och det bakades i vanlig ordning. Dödskallekolakakor, blodiga hallongrottor, chokladiga oreobomber, piratbullar och Ylva hade med sig piratmarshmallows.

Höjdpunkten var som vanligt tårtan. Kolla bara!

pirattarta

Det var ca en miljon barn och några vuxna.