Att gå en vecka på en dag

Idag har jag gått över 17000 steg. Sjuttontusen. Jag förstår att ni inte tror mig. Det är ju vad jag uppskattningsvis fått ihop på en vecka senaste många månaderna. Inte har jag gjort något särskilt heller. Millan var här när pojkarna var på föris och vi tog en promenad på Bulltofta. Eftersom jag är jag ledde jag oss naturligtvis fel så det blev längre än tänkt. Lätt hänt.

Sen hämtade jag killarna med vagnen eftersom jag lovat Adrian det på morgonen. Dock glömde jag ståbrädan hemma, men Adrian trampade på bra ändå. Vi gick först till Trädgårdslekplatsen där det blev mellis – det hade jag kommit ihåg i alla fall. Pojkarna lekte som galningar och hade jättekul tills ett fritids kom och med dem stora barn som inte tog hänsyn till små. Så Adrian blev rädd och började gråta och vi gick vidare.

En lekplats var vi bara på en kort stund och den tredje som ligger närmst oss lite längre. Där uppmärksammade Arvid klotter/konst på ett barn som han undrade över. Jag fegade ur/orkade inte ta den diskussionen då. Vi har pratat övergripande om sex i samband med hur barn blir till så det hade inte varit konstigt i sig, men på en lekplats med kinkig bebis lät jag det bero. Lär komma fler tillfällen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88a9

Medan pojkarna lekte tog jag bebisen som toktröttnat på vagnen och lade henne bland löven på marken. Gulligt.

Så gick det till när jag kom upp i för mig sanslöst många steg på en dag. Tack iPhone för räknandet.

Lekplatser inte så kul va

Barnen har ju bara femton timmar nu på förskolan. De är fördelade mån, tis, ons 9-14. Måndagen och fredagen är de alltså helt ledig och jag brukar försöka hitta på någon aktivitet så att det inte ska bli en enda lång dag av bråk som annars är risken. Jag kan liksom inte aktivera och avleda konstant när jag har en klängbebis som vill äta eller ligga nära majoriteten av tiden.

Jag har för vana att varje morgon och säkert ett par gånger om dagen också nu när jag är hemma kolla vädret i två av apparna jag har på telefonen. Det är jag knappast ensam om eftersom det är oerhört praktiskt att kunna förutspå regn och oväder innan man skicka iväg kidsen till föris i shorts och linne. Arvid och Adrian väljer själva kläder och klär såsig utan hjälp så det kan bli lite hur som. När de är helt ute och cyklar får man försöka komma med förslag eller förhandlingar med mer eller mindre rimliga kompromisser. Jag menar, det är ju knappast någon katastrof om Adrian har både badbyxor och shorts under långbyxorna, men man känner sig lite dum inför förskolepersonalen.

Förra veckan såg jag i alla fall att det skulle vara regn och blåst hela veckan utom måndagen så då passade jag på att vara en god mor och gå till lekplats med pojkarna. Och inte bara en lekplats utan två stycken! Ni förstår hur många mammapoäng jag kunde plocka där. Lekplatser är sjukt tråkiga i mitt tycke så jag stoppade in hörlurar och lyssnade på podd och gick runt runt alternativt drog vagnen fram och tillbaka på stället beroende på hur mycket hjälp killarna behövde av mig. Inte särskilt mycket praktiskt nog.

Det kanske inte är så kul att vara på lekplats, men man får ofta fina bilder därifrån och pojkarna blir glada. Win win.

Härlig söndag med pojkarna

Igår körde vi ut till Hyllie på förmiddagen där jag köpte ett begagnat babynest till bebisen. Det jag tidigare ärvt av Jenny var slut med stoppning som mest knölar sig och inte ger den där stabiliteten man vill ha av ett nest. Med Arvid hade jag aldrig ett, men det var praktiskt med Adrian. Inte så att jag använde det jätteaktivt, men när han var liten kunde man lägga honom på köksbordet i det medan man lagade mat och så. I sängen använde vi det aldrig, men vem vet kanske det blir så med tjejen. Nu har vi ett i alla fall.

När vi ändå var iväg hela familjen och barnen fick syn på en lekplats stannade vi till och lekte en stund. Jag ville mest lägga mig i storgungan, men sekunden jag gjorde det fick Adrian ett utbrott för där skulle han vara och jag var minsann inte välkommen. Arvid fick dock komma upp. En helt ny och jättefin lekplats som var helt tom = perfekt. Senare visade det sig att en gammal kompis till Arvid sen föräldragruppen när han var bebis bor precis där, men det visste vi inte då. Får bli en dejt med dem en annan gång.

Det var ju en riktigt fin söndag även om det kanske inte var jättevarmt direkt när solen försvann. Tillräckligt varmt för att barnen skulle få leka med vattenspridaren sen eftermiddag dock. Det är verkligen en av deras favoritlekar just nu. Adrian släppte skönt nog också på sin fixa idé om att man måste byta badbyxor sekunden de blir blöta…

Att ha en skuggig lekplats nära till hands på semestern

Det är ju guld. När barnen är lite väl solstänkta, men man inte vill utsätta sig för kaoset det innebär att hålla dem inomhus på liten yta är det smått fantastiskt när det finns en lekplats i skugga till och med precis bredvid hotellet.

Adrian åkte mest rutschkana, men Arvid klättrade och hade sig desto mer.

Jonas hade också kul…

Ja, nu är det snart nog med inlägg från Mallis skulle jag tro. Någon måtta. Lite moln och regn från Skåneland istället..

Lekplats (eller lekpark som det tydligen heter här)

Leia går inte med på att lekplats och lekpark är samma sak så man får vackert finna sig i att bli rättad om man inte säger som hon tycker. Dock är barnen överens om att det är kul. Och vi vuxna tycker det är underbart med en paus från ”Nej! Jag hade den!”, ”Den är min!”, ”Jag ska ha båda!” etc.

När vi var ute innan idag sken till och med solen. Elis sov en stund i vagnen och Adrian satt i sin och accepterade att vara sidovagn till lastbilen som Arvid körde och jag var passagerare i. Johanna gungade Leia. När Leia lämnat gungan tog Adrian över och gapskrattade en god stund tills Elis vaknade och det blev hans tur. 

Egentligen hade vi velat stanna längre, men det var hög tid för lunch, särskilt som Arvid förklarat sig vara jättehungrig redan när vi precis kommit ut. Jaja, så kan det bli.