Gott nytt år!

Igår var vi på kalas. Det är vi knappast särskilt unika med, men varför försöka vara speciell i onödan? Jag tog mest bilder på barnen, eller försökte ta bilder på dem, men så här såg i alla fall jag ut. Toaselfie ftw.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d1e3

Barnen var det ja. De flimrar mest förbi i olika grader av suddighet på min telefon, men några bilder som var ok blev det ändå.

Två tredjedelar av värdfolket som egentligen är fyra fick jag också med. Dock att den minsta personen var sjuk för cirka fyrtionde dagen av de senaste fyrtioen och inte var på festen. Leia och Malin poserade dock glatt.

Det var fin mat och trevligt folk som det sig bör på nyår. Dokumentation av detta tyckte jag tydligen var onödigt dock, vilket till viss del kan ha berott på att det utbröt bråk bland de som var närmre en meter än två i sällskapet. Anledningen? Det fanns en äppeldricka och två pärondricka. Go figure.

För den intresserade kan jag meddela att till förrätt serverades surdegsbröd med räkröra och till huvudrätt kunde man välja mellan oxfilé som tillagats med sous vide till 56 grader och sen brynts eller kycklingfilé med rostad potatis och hemslagen bea. Efterrätten tog jag faktiskt en bild på, men passionsfrukten som låg på cheesecaken såg visst lite slemmig ut genom min mobilkamera så den låter vi vara.

Leia blev upphämtad av sin farfar senare på kvällen och Adrian somnade i Ellis säng. Arvid höll ut längst och slocknade inte i soffan förrän vid elva. Så de sov bort tolvslaget, men Jonas och jag drack lite bubbel och tittade på fyrverkerierna genom fönstret. Sen vid ett tog jag med mig barnen hem och slocknade själv efter ett tag medan Jonas trillade hem i arla morgontimmarna.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d1f3

Förnyår

Jonas och jag har som tradition att fira nyår en dag i förväg då det bara är vi två. Bubbel och skaldjur står på menyn och finkläderna ska på. Dejt alltså. Så även i år!

När barnen somnat åkte hummern in i ugnen, ostronen öppnades (med farmor och farfars kniv jag ärvt), rökta räkor och krabbklor åkte upp på fatet och bubblet poppades upp. Som synes på en av bilderna tjuvstartade vi med rött innan också, samma som vi också drack på riktiga nyårsafton, bra grejer.

Ostronen var ovanligt fina och allt annat också fint så med tanke på att riktiga nyåret firades med bara barnen och inga andra vuxna var det extra mycket värt att ha haft vårt dejtnyår också.

Att fira in ännu ett år

Så är vi inne på 2017 nu! Året då jag blir 35 och Fedden fyller tio. Om man ska döma av firandet kommer det bli ett riktigt bra år! Vi skulle ju till Danne och Malin på nyårsfest, men Adrians ögoninflammation satte käppar i hjulen för det. Vi avvaktade in i det sista, men vid middagsluren var det fortfarande geggigt så det var bara att ställa in tyvärr.

Vi hade inte haussat det så mycket inför Arvid eftersom vi visste att risken var påtaglig att vi inte skulle kunna gå, men han blev så klart ändå besviken att han inte skulle kunna gå på fest hos Lilla-Leia. Men vi peppade igång järnet hemma. Arvid och jag köpte grillad kyckling till middagen, rosor och också lite pynt till bordet. Så vi satte igång att städa inför festen och dukade fint med serpentiner, ljusslinga och värmeljus.

Jag försökte få barnen att se söta ut i sina fina julklappströjor från farmor på bild, men de hade andra planer än uppstyrda syskonbilder.

Jag hade stickad klänning, vilket måste vara första gången för ett nyårsfirande för mig. Det kändes dock inte så lönt att snajda till det mer än så med tanke på att vi bara (inte så bara dock) var hemma och det fanns ett antal kladdiga barnhänder att ta med i beräkningen.

Innan maten började vi med varsin drink. Och den var så fantastisk att Arvid knappt visste var han skulle bli av. Vi hade nämligen fått tag på Paw Patrol-läsk!

Adrian var också ett fan, men kanske inte just så mycket av att det var just Paw Patrol på flaskan..

dsc01919

Vi vuxna blev också positivt överraskade och om jag varit på smällen hade jag gladeligen druckit den istället för ännu ett sötsliskigt halvdant vin. Nu är jag ju inte det så vi tog varsin dry martini istället.

dsc01924

När kvällens fördrink var avslutad var det disco i vardagsrummet och Arvid som den partajare han är gick iväg och hämtade skedar och en pall och började trumma till musiken.

Middagen dårå. Barnen åt som om det inte fanns någon morgondag. Adrian som den såsälskare han är slevade i sig dipp. Ja, vi hade chips och dipp som tillbehör – den bästa kombon till grillad kyckling. Morotsstavar också, så lite nyttigheter fanns på bordet också.

Och sen chokladpudding och vispgrädde och därefter var det hög tid för sängen för Adrian medan Arvid fick stanna uppe och titta på film och äta smågodis. Mysigt. Fyrverkerierna var igång ute också så han fick se lite raketer innan vi tände tomtebloss och skålade nyår på trappen vid åttasnåret. När vi gick uppför trappan till sovrummet förklarade Arvid att detta var ”den bästa dagen nånsin!”

Som den klena småbarnsförälder man är hade man lätt kunnat somna då själv, men någon måtta får det ju ändå vara! Så det blev bubbel och att prata  och umgås till klockan tolv då vi gjorde som väl alla andra par och skålade och pussades. Ett bra nyår trots annorlunda planer än tänkt!

Nyårslöften?

Det brukar inte bli mycket av sånt för min del. Vet liksom aldrig vad jag skulle lova. Vill ju inte sätta upp mål jag själv inte tycker är realistiska att nå heller. En del tror ju på makten i att förändra sig genom just nyårslöften, men jag vet inte. 

I flera år satte vi upp motton för året istället, brudarna och jag. De var kanske inte vad gemene man sätter som mål utan vi satsade på lite mer flärd. Jag minns i stunden inte vad föresatserna var, men det var typ ”extravagans”, ”excess”och liknande. Alltså att vi inte skulle begränsa oss utan snarare omfamna sånt som höjde vardagen och oss själva. Mycket sundare än allt trams folk håller på med när de ska räkna kilon, mäta centimetrar, tider de kan springa på etc etc. 

Ett år slog vi på stort och skålade för Värdighet. Men om jag minns rätt var det en egen tolkning av ordet, inte så mycket att följa Ribbings manual direkt. Fabulous är också något Lisa plockar ur minnet, åtminstone som att det varit ett av alternativen något år. Så lite mer självförhärligande och mindre plågeri kan man väl sammanfatta våra föresatser och det är något i alla fall jag planerar att fortsätta med!

Men jag ska inte säga för mycket. Lagom till tolvslaget kanske jag kommit på några löften jag känner att jag måste uppfylla. 

Annars då, hur går det undrar ni naturligtvis

Jorå, det går väl bra. Arvid är i en period där allt antingen är topp eller botten. Det finns liksom inga mellanlägen. Det är… utmanande. Men när man lyckas hålla tålamodet och vara pedagogisk och lyssna så brukar det lösa sig hyfsat. Idag blev det totalt sammanbrott när vi skulle åka och handla och Jonas hade tagit mercan. Det var inte enligt Arvids plan. Till slut fick jag fram att problemet var att det var trångt i avensisen tyckte han. Så lösningen fick bli att lova att vi skulle vända på stolen imorgon så han sitter framlänges i den bilen också. Kan man ju förstå att det inte är så kul om man inte sitter bekvämt i den ena bilen.

Adrian då? Jo, hans ögoninflammation is still going strong så att säga. Det är väl bättre tror jag, men inte bra. Förhoppningsvis bara klarnar ögonen upp i ett huj över natten så nyårsplanerna kan hållas intakta. Annars får vi väl ha ett mysnyår hemma, blir bra det med. För två år sen var jag kräksjuk och kunde precis börja äta lite på nyårskvällen. Det var sådär. Arvid som också varit dålig var hemma med mig medan Jonas åkte till Millan och Chrisse på nyårsfest. Det var jag helt ok med dock vill jag påpeka. Jag hämtade hem honom strax före tolvslaget så vi kunde fira det tillsammans i alla fall.

Jonas, näste man på tur. Han är fortfarande i de eviga förkylningarnas grepp. Idag slipar han felaktig färg och tapet från väggarna i källaren. Inte den bästa aktiviteten när krasslig, men han ville så gärna få de värsta väggarna gjorda.

Själv? Jo, jag har inte alltför mycket att klaga på. Matthias var förbi med en bonusjulklapp: Hela Game of Thrones-bokserien! Han gillade själv inte böckerna så gav gladeligen vidare dem till mig istället för att de skulle ta plats i hans bokhylla! Win win för mig! Och om inte alltför lång stund ska jag dra på mig ytterkläderna och ta bussen in till stan och käka med Ninni och Stella. Ni ser en sån bra dag!

Gullpluttarna på Jamaica i mars:

img_6765

Nyår hörrni

Hade ni det bra? Mat och vin och kalabalik eller mat och vin och småbarn som vi? Eller något helt annat? Mitt instaflöde avslöjar att många valt solen framför lervällingoch snedskjutna raketer i år. Vi stannade som bekant hemma och tog det lugnt. Millan och Chrisse kom med Lova och efterrätt under armen och allt var bara så trevligt. Lugnt och skönt. Barnen uppförde sig finfint. Adrian somnade snabbt som attans medan Lova hade lite svårare att komma till ro. Arvid fick vara uppe ganska sent innan han skulle läggas.

Barnen var så fint klädda i skjorta och väst och slips till och med för Adrian. Jag försökte ta bild på det, men resultatet var kanske inte något att hänga i den nedvälta julgranen direkt. Söta är de i alla fall, även om fotografen förtjänar lite bassning.

DSC00729

Maten blev bra även om schalottenlöken inte alls hade den där milda, mer finstämda karaktären man förväntar sig utan var ganska så bra skarp vilket innebar att förrätten ”myrstack” inte blev riktigt som tänkt. I gengäld blev huvudrätten som var stekt kyckling med gratinerad mandelpotatispuré med parmesan, tomatbaserad grönpepparsås och fänkålssallad betydligt mer lyckad. Gästerna bjöd på chokladmousse med lime vilket satt väldigt bra när vi förflyttat oss till soffan.

Man ska inte ha för höga krav på sig dock så vi körde på mördegssnittar från picard som tilltugg. Inte fantastiska på något vis, men funkade bra. Rotari som bubbel till fördrink och förrätt och sen till tolvslaget också. Huvudrätten hade vi ett vin som jag köpte på rekommendation av personal på systembolaget. Det skulle inte jag rekommendera någon dock. Det gick ju att dricka, det var inte det, men särskilt gott var det inte egentligen. Sött och dant. Maten tog jag bilder på, men de blev inget vidare de heller. Eller förrättsbilden blev helt ok, men jag snor Millans instabild på alltihop istället.

IMG_5988

Adrian snarkade sig igenom tolvslaget och det hade nog Arvid också gjort om inte hans far väckt honom så att han också skulle få se raketerna. Lova var redan uppe och härjade så vi stannade inomhus och tittade ut. Kändes som lite mycket projekt att klä på en sån liten för det.

Det pangade på rejält därute och Arvid var eld och lågor. Lova tyckte också att det var spännande. Vi skålade och satt kvar uppe ett tag till innan det fick bli kväll för oss alla och gästerna åkte hem och vi lade oss somnade på direkten. Trevligt nyår som blev ganska exakt som vi hade hoppats och önskat! En bra inledning på det nya året helt enkelt!

Nytt år

Vi tar en liten paus från julen och kör nyår istället. Jag brukar ju göra någon slags årssummering och det kommer säkert vad det lider. Just nu hinner jag knappt klia mig i håret, än mindre ta bort gammalt nagellack från tårna. Särskilt inte när första tanden sent om sider valde att komma på besök lagom till att 2013 skulle ta slut. Så det har varit en kinkig bebis i det senaste, men men.

Förra året började vi en ny liten tradition med att fira förnyår hemma den 30 december med finmiddag och bubbel. Mesbubbel förra året eftersom jag då till skillnad från nu hade ett midjemått som inte medger alkohol. Ostron var inte heller okej då så det blev det inte. I förrgår däremot fanns inga sådana restriktioner så när Arvid hade lagt sig plockade jag fram en morakniv och öppnade oss ett dussin:

Men det var ju igår som riktiga nyår var så vi tog med oss lillkillen och gick på fest hos Danne och Malin. Och fest är skoj om man är en liten bebis. För skoj för att sova åtminstone. Så med ett par korta sovpauser, till exempel i selen när det var raketer där ute, var han vaken till halv två något när vi kände att det var läge att åka hem. Om ni tycker att han ser såsig ut på bilden nedan är det för att han inte var helt pigg skulle man kunna säga.