När våren äntligen kom

Ni vet ju att våren kom till Skåneland i helgen, och det med besked. På lördagen drog jag på mig de vackraste kläder jag kunde hitta: Jonas fleece och ett par uppknäppta blåbyxor. De gick liksom inte att stänga, men vem bryr sig. Sen lade jag en och en halv timme på att så effektivt och ergonomiskt som möjligt (därav rejäla brallor man kan sitta i jord med) klippa ner allt som behövdes från förra året. Sen låg jag i soffan och kompenserade för ansträngningen ganska exakt hela dagen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d573

Söndagen behövdes ingen fleece för då var det ännu bättre väder. Men det är ni ju knappast ovetande om för även om ni har oturen att bo i andra delar av landet så lär ni ändå fått era flöden översvämmade av soldyrkande skåningar. Vi var hos Annie och firade Alexander som fyllt år med lunch och fika.

Barnen lekte som galningar i trädgården med sin farbror som var med på först pjätt och när han sen kanske inte orkade mer (vad vet jag, låter rimligt, barn är outtröttliga) plockade han fram en båt han byggt med sin morfar som barn som de seglade i dammen. Det var så klart succé! En succé som följdes upp med ett nytt båtbygge och sen var barnen sysselsatte tills de motvilligt vallades in i bilen.

Varför vi tog bilen kan jag inte svara på just nu, känns ju underligt när det var så fint väder och vi ju bor så pass nära. Kan ha varit tidsbrist i kombination med att mina fogar inte säkert hade uppskattat den promenaden. Men det var en fin dag och helg! Och allt blir också lite bättre så fort man får lite sol och värme på kinderna!

Världens snällaste pojke

Det är Arvid det. Så snäll att man undrar var han har fått det ifrån.. Han har ju inte haft sitt barnkalas utan vi har avvaktat i väntan på vår och möjlighet att ha det i trädgården. Nu vet man ju aldrig med väder utan det kan ju lika gärna bli störtregn när vi väl satt dag, men snö ska vi väl kunna undvika i alla fall.

Det jag skulle komma till var att vi pratat en del om vilka han vill bjuda. Först ville han bara ha ett litet kalas med typ tre kompisar och det är väl fint, men som vuxen får man omedelbart dåligt samvete mot alla de barn han själv varit bjuden till det senaste året. Så vi utökade med ett gäng till. Men nu häromdagen när hoppet om solen infann sig igen tog vi upp det igen.

Denna gång var inte önskningen färre barn än handens fingrar utan nu var det stora trumman han skulle slå på. Fler och fler barn blev det och när jag frågade om han lekte med en av flickorna han ville bjuda (har aldrig hört honom prata om henne förut) så var svaret nekande. Han ville att hon skulle komma eftersom en annan av flickorna han ville bjuda brukade leka med henne. Och så var det med flera barn, att han ville bjuda dem av omtanke om sina kompisar. Han har alltså alla förutsättningar att bli den perfekta värden när han växer upp. Hur det sen blir med vilka vi bjuder får vi se. Är inte direkt sugen på att ha en hel förskoleavdelning hemma…

Sen gjorde han en present till mig också på förskolan som bara befäster hur snäll han är:

dbhaa+FpSDGfTaEGIqX5hg_thumb_d550

 

Hur gick det då med potträningen?

Vi hade ju en första dag utan blöja som var.. eh.. utmanande. Men vi tog oss igenom den och sen fortsatte vi med allt bättre resultat. På onsdagen i påskas var vi som sagt på Vellingeblomman med Anita och det var så klart ett visst stressmoment i att lämna hemmet så lång stund utan blöja, men det gick utmärkt. Han kissade på toaletten två gånger och var helt olycksfri och så har det fortsatt på det stora hela. Imponerande nog har han varit torr när han sovit middag också. Natten är det blöja som gäller. Vi gör inte gärna om det misstaget vi gjorde med Arvid där vi slutade med nattblöja för tidigt. Det fick vi sota för i över ett år..

Det enda problemet har väl i så fall varit att han ju har sett hur Arvid helst kissar, ståendes, så då har han tagit efter det i pottan. Och det kan ju vem som helst räkna ut hur bra det har gått. Men nu verkar han ha släppt det med tack och lov.

Han har varit blöjfri på förskolan hela veckan och det har gått alldeles utmärkt det med. Eller.. Det började med stor succé. Någon olycka, men inget att snacka om. Sen mot slutet av veckan blev det ett gäng påsar kläder att ta hem, men det ska väl ge sig snart igen. Duktig kille!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d532

Vecka 26 – gnällfest

Så närmar vi oss slutet på v 26 och den här veckan känner jag mest gnäll. Fogar som ena dagen är snudd på icke-existerande och nästa på en mer rimlig nivå. I förrgår kunde jag knappt koncentrera mig på jobbet för det gjorde så ont vad och hur jag än gjorde. Igår och idag var det bättre dock. Krill har också lovat att försöka leta rätt på sitt foglossningsbälte så fort de kommit förbi sin kräkfest så det finns hopp på sikt också.

Igår så kunde jag som sagt röra mig bättre, men då slog istället huvudet till igen och jag ägnade dagen åt att längta efter mina citodon. De försenades av att Arvid lekte hos en kompis efter föris, men sen så! Ja ni ser, entusiasm över att få ta värktabletter. Den nivån. Och idag när Anja och jag käkade lunch ute fick jag be om take away-box innan jag ens ätit hälften för att huvudet och därmed påföljande illamående gav sig tillkänna. Men nu är jag hemma och har tagit tabletter så jag kan slänga in en maskin tvätt och annat vardagligt med barnen.

Vad mer har vi på listan då? Jo, urinvägar. Ingen urinvägsinfektion skulle jag säga, men lämnade ett prov ändå eftersom de kändes så tveksamma. Ömma och irriterade inifrån och ut så att säga. Urinblåsan kan ju vara ett resultat av en viss kickande bebis och resten kanske lite preggosvullnad, allmän irritation eller vad som helst. Vad vet väl jag. Lämnade som sagt prov och nu känns det bättre så det ska väl inte vara någon fara.

Man vill ju inte riskera något, särskilt som jag ju också haft så mycket sammandragningar senaste dagarna. Och för den som vill ha för mycket information kan jag berätta att det knådandet av magen inte direkt innebär att man blir förstoppad.

Och Jonas är i Madrid den här veckan så det är livat värre att ha kidsen själv. Går bra dock, de är små klippor för det allra mesta. Sådär har vi status i mående. Magen så:

4g86ZuF5RbGQjYUKEBnaCA_thumb_d54b

Med Arvid resp Adrian:

 

DU är sötnos!

Jag fick den bästa dissen nånsin av Adrian på flyget när vi åkte till Stockholm. ”Är du min sötnos?” ”DU är sötnos!” Bam! Den visste var den tog…

Flyget gick bra också även om Adrian fick ont i öronen på slutet. Ibland undrar jag nästan om det är några egenskaper han inte fått av mig. Jag har ju jättesvårt att tryckutjämna och sitter och gör grimaser och blåser halva flygresan alltid. Snorkla kan jag knappt eftersom jag får ont i öronen bara en halvmeter under vatten. Och lock i vanliga backar eller tunnlar när man kör bil. Förhoppningsvis växer Adrians öron rätt sig så han slipper det när han blir äldre.

Hemma hos Johanna lekte barnen på riktigt fint. Men det var längesen nu som det var några egentliga bråk mellan dem. Skönt. Särskilt som en härlig migrän blommade ut hos mig under förmiddagen.

Jag hade känningar och anade varåt det barkade redan när jag vaknade på morgonen och tog direkt två alvedon. Skulle ju köra bil sen så kunde inte ta citodon. Det hjälpte ju så pass att jag kunde hantera huvudet hos barnmorskan och sen tillräckligt för att köra till Sturup. Väl där en tablett och en timme senare utan effekt en till. Huvudet blir ju inte bra, men man kan vara människa, om än en långsammare, tröttare och mindre tålmodig variant.

Och när barnen somnat tog jag en igen och avvaktade om jag behövde en till för att kunna sova bra och det räckte. Jag hoppas bara det var tillfälligt och inte början på dödshuvudet som jag haft när jag väntat pojkarna. Men det lär vi ju märka hur det blir med det.

Vellingeblomman till påsk

Vi tog ju ledigt hela påskveckan (bortsett från skärtorsdagen då jag fick gå in och jobba) och satsade mest på lugn och ro. Men när man har kids så krävs en viss aktivering om man också vill ha hemmet någorlunda intakt när det är tillbaka till förskolan igen. I detta är Anita en klippa som gärna styr upp aktiviteter runt högtider och vi åkte till Vellingeblomman för att titta på deras påskutställning.

Massor av ägg, fjädrar, häxor och annat pynt och lek som hör påsken till (såvida man inte tillhör den minoritet som lägger högtiden på att begrunda dödlighet och annat icke-godis-relaterat). Pojkarna ägnade en lång stund åt att titta på kaninerna, fiskarna och lammen. Adrian var kanske lite i tröttaste laget, men det är i princip omöjligt att styra aktiviteter efter hans sömnbehov när det varierar så mycket nuförtiden. Och han klarar ju att vara vaken om det är kul.

Vellingeblomman är i alla fall ett tips till barnfamiljer. Mycket att titta på för stora som små och som bonus kan man ju alltid köpa på sig lite nya växter hem också. Vi satsade på årets pelargon vad nu den heter som jag hade kollat in redan innan vi åkte. Den påminner ganska mycket om mårbacka som vi ju har några stycken därhemma så passar bra ihop. Mårbacka har ju ljusrosa blomblad rakt igenom medan den vi köpte nu har vitare blad med mörkrosa kanter.

uq83+QYySWSd63z5CUB8ug_thumb_d514

Göra fint till påsk

Arvid är mycket för att pynta och göra fint och hade stora planer för påsken. Vi hade inte så mycket material hemma som lämpade sig för påsk dock. Jag är inget större fan av gult eller grönt för den delen så att göra nytt pynt var lite knepigt. Istället letade jag rätt på en kyckling Arvid pysslat på förskolan förra året och så lade Arvid ut lite fjädrar och ulliga kycklingar på ett uppläggningsfat. En bit ljusgrön filt hittade jag och klippte till en rundel att ha under också. Arvid var mycket nöjd. Mindre nöjd var jag när han råkade välta haren vi köpt på Vellingeblomman dagen innan så att den blev dekapiterad. Jag höll lugnet dock.

Påskriset valde Arvid orange som accentfärg. Vita och beige-aprikosa var mitt val. Föredrar enkla påskris.

GSAG0%KtQuqmT3cQEUk4Ng_thumb_d4d0

Påskliljorna får flytta runt i huset beroende på var vi är. De är ju den härligaste färgklicken trots allt. Haren limmade Jonas och sen fick den stå i vårt höga blyfönster utom räckhåll från barnen..

Blåsten har satt stopp för pyntande utomhus i år och nu känns det lite sent att hänga fjädrar och grejer ute, men men. Jag menar vem bryr sig när våren äntligen verkar vara på ingång?