Dejt med en av de bästa!

Lovisa konfirmerades ju för sisådär hundra år sen, det vill säga i våras. Själva ceremonin var ingen höjdare, men så satt jag bakom en pelare så det enda jag såg i en och en halv timme eller hur lång tid det nu tog var just den. Men men. Lovisa fick i alla fal bio och middag i present av oss, precis som Bella fått två år tidigare. Och i fredags var det äntligen dags att lösa in presenten.

Egentligen hade jag tänkt att vi skulle äta på Pinchos, lagom tonårigt sådär, men så var det helt fullbokat så då tog vi TGI Fridays istället. Mycket underligt ställe är ju det, men funkade fint! Vi tog någon sharing platter och lade till lite extra kolhydrater och friterad ost och sen åt vi tills vi trodde vi skulle spricka och jag fick ont i magen.

Det är kul nu när småtjejerna inte är småtjejer längre utan börja närma sig vuxenålder. Bella blir ju 18 i januari och Lovisa 16 så det blir en helt annan nivå på samtal och förståelse och insikter. Och det lär ju bara bli ännu bättre på de punkterna, härligt!

Efter maten promenerade vi bort till bion och såg The Beguiled. Jag vet inte vad jag tyckte om den egentligen. Fotot var fantastiskt, men storyn vete sjutton, särskilt sista halvtimmen. En svag trea får den av mig. Sällskapet var som sagt betydligt bättre och hon hade inte heller emot när jag viskade kommentarer ibland – bra egenskap.

Annonser

September

Varför griskött är så gott

Det är alltså inte jag som tycker det. Jag äter ju inte gris och har aktivt valt bort det när alternativ funnits de senaste dryga tjugo åren och inte ätit det alls de senaste femton. Alla i min familj har inte den inställningen dock. I synnerhet inte Arvid som höll en utläggning för mig just om varför griskött är så gott. Det är nämligen så att grisar luktar väldigt illa och är smutsiga och äckliga. Och när de pruttar och rapar så mycket som Greta Gris så smakar deras kött väldigt gott. Så nu vet ni hur det kommer sig. Fullt rimligt att bli sugen på att äta upp karaktärerna i en tv-serie man tittar på. Oh ja.

Att lyxa en onsdag

Ensam hemma med barnen och den där bristen på tålamod från häromdagen kände jag inte hade kommit tillbaka när jag skulle hem från jobbet så satsade på enklaste vägen möjligt i matväg: Grillad kyckling med chips och dipp.

Arvid och Adrian var ungefär så nöjda med det detta som det går att vara. Särskilt som vi dukade upp i soffan fram Landet för längesen. Efter filmen var de en smula dästa skulle jag nog bäst beskriva det…

Glamme alltså

Ja hörrni. Det är ju kvalitet Glamour. Kreativiteten hos scriptorna är total. Var annars kan man inom loppet av några få avsnitt vända upp och ner på hela familjer utan att blinka? Ibland går det överstyr som för några (nåja, femton kanske) år sen när Ridge plötsligt inte var Erics son och Bridget därmed inte hans syster och de började inleda en romans inom loppet av ett par avsnitt. Det var tydligen att gå över gränsen även för de amerikanska hemmafruarna så deras kärleksspår avslutades illa kvickt.

Men det är ändå rätt kul för om man har sett tillräckligt mycket av såpan är det ganska lätt att förutse vad som komma skall. När de plötsligt började prata om Spectra Fashions (ett rivaliserande modehus som stängde för tio, femton år sen efter att donnan som styrde det gick bort, skådisen alltså) och hur skönt det var att de inte hade såna hot med spionage och kopierande etc etc så förstår ju vem som helst att där har vi nästa storyline. Och visst, i nästa avsnitt eller om det var några till så dyker en ung generation Spectras upp och drar igång alltihop igen.

Det är ju kidsen det handlar om framför allt nuförtiden, men det är bara en googling bort för att se hur det var när det verkligen begav sig. Fashion.

När förskolan är stängd

Det är den ju alltid sekunden efter terminstarten har börjat. Så jag har varit hemma idag och försökt hålla en pedagogisk och rimlig ton gentemot barnen. Hur det har gått? Nja, kan man väl säga. Strax före tolv insåg jag att mitt stresskapital låg oroväckande lågt när jag förklarat att allt lego skulle hamna i dammsugaren och vara borta för alltid eftersom barnen för hundrade gången krossat legobrandbilen i vardagsrummet. Det i kombination med att Arvid och Adrian hämtat fralla efter fralla i köket (jag inledde dagen ambitiöst och bakade bröd) och smulat i sofforna. Så Arvid grät och tyckte jag var dummast i hela världen och Adrian började störa sig i protest mot mig och i manifestation med sin bror.

Så jag gjorde vad varje god förälder gör när hen inser att dagen riskerar att präglas av bara bråk, jag slog på tv:n. Inte bara det heller vill jag säga. Jag loggade in på viaplay (vi har två veckor kvar av en gratisperiod) så de kunde titta på Dora tillsammans. Annars ”funkar inte” viaplay hos oss längre eftersom barnen är så beroende av programmen där. Men nu orkade jag inte med mer bråk om vilket program de skulle se eftersom de av princip inte vill se samma annars.

Med barnen parkerade framför tvn monterade jag ner spjälsängen, tvättade sofföverdragen, lagade lunch, tvättade köks- och hallmattor och förberedde middag. Effektivt arbete med skrik- och bråkfria barn. Arvid och jag byggde på brandstationen när Adrian sov middag och sen lagade jag den efter att Adrian krossat den. Jaja.

Sen är det ju trist att vi inte varit ute när vädret ändå varit fint på det stora hela, men man kan inte få allt. Fedden har njutit ute i alla fall och nu dricker jag en kopp kaffe på altanen. Bra ändå.

Lego lego lego

Lego är en sån sak som väl alla föräldrar både älskar och hatar. Bitar överallt att trampa på, rafs i lådor när man vill sova, mindre barn som inte får äta upp småbitarna etc etc.

Arvid har massor av smålego vid det här laget. Allt är olika byggsatser som öppnats, byggts och sen hamnat oklart var, varpå bitarna samlats ihop och slängts ner i en legohink. Så när Arvid nu vill bygga med lego är det lite mer besvärligt. I satserna är allt hopsamlat så pedagogiskt i olika små påsar som små minisatser i en. Nu är det mer kaos. Och ännu mer kaos blir det när bitar saknas och man vet att de kan ligga längst in under en säng, dammsugarpåsen, på återvinningscentralen, i en kalsonglåda, under salviabusken, ja exakt var som helst. Så då kan det bli lite svårt att bygga, åtminstone enligt instruktionerna. Men det blir bra ändå. Småttingar är ju inte lika petiga med att det ska bli rätt som en själv som tur är.