Ett år äldre

Det händer varje år det där att man kan öka på sin siffra. Jag brukar ju hävda att jag är ett år äldre ungefär vid årsskiftet så när jag väl fyller år tror jag ofta att ett år till ska läggas till. Därmed trodde jag flera gånger igår att jag nu är 37 och inte 36 som fallet egentligen är.

Torsdagen var inget vidare, men igår kändes det bättre efter en natts sömn. Inledde med att reda upp tråkgrejer som hemförsäkring, försäkringskassa, konstiga lönebesked etc. Lika bra att få det ur världen innan bebisen kommer. Dessutom fick Jonas sova lite längre. Sen gick jag upp igen och ”sov” så han kunde fira mig. Croissanter, juice och kaffe med sång och paket. Fint!

7BmDmC8mQImLN8tahRjZBw_thumb_d995

Barnen var fortfarande hos Anita. De hade planerat och var så inställda på det så det kändes som det bästa alternativet att de fick stanna lite längre. Vi var inte heller riktigt i form igår ledsna och besvikna som vi var (är) så det var nog en bra lösning trots att det var tråkigt att inte ha dem hos mig när jag vaknade.

Efter lite frukost och en lugn morgon/förmiddag åkte vi in till stan och jag lämnade in mina sandaler för omklackning och -sulning och min väska att sy fast remmarna så de inte öppnar sig hela tiden. Köpte en klänning på rean på åhléns som jag tror ska funka att amma i också. Alltid intressant att prova och köpa kläder för postpreggo tid medan magen står åt alla håll. Nåja, mest framåt på mig. Sen en snabb sväng till Nespresso där vi köpte nya koffeinfria kapslar – behövde fler nu när bebisen dröjer ett par dar till vad vi hoppas. Provade också ett par solglajjor jag kanske köpt om de inte kostat alldeles för mycket.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d993

Innan vi åkte till Limhamns Fiskrökeri för lunch köpte vi en ginger beer av enda märket som verkligen levererar, Old Jamaican. The English Shop har den – tips.

stale_thumb_d992

God lunch med gott sällskap och sen hem för lite lugn och ro i trädgården med kaffe innan vi hämtade barnen. Bara det att när vi kom hem var mina nycklar borta.. Vi gissade att de glömts kvar i väskan jag lämnat in, men var inte säkra så en liten stress blev det. Vi satte oss i trädgården med våra mobiler en stund ändå, mer oroade var vi inte.

Vi hämtade upp skor och väska på vägen till barnen och då var nycklarna där så det var ingen fara som tur var. Pojkarna var glada när vi kom, eller det är en sanning med specifikation eftersom Adrian sov som en stock helt slut efter stranden.. När vi kom ner till bilen insåg vi vårt misstag. Vi har ju inte fått ihop det med bilbarnstolar till alla i bilen så den vi kom med hade bara stol till Arvid och bebisen.. Vi fick byta bil med Anita som nu får välförtjänt vila efter marodörerna innan de kommer igen så det löste sig det med.

Födelsedagen avslutades med att Mamma och Bo kom med pizza, tårta, bullar och present och sen Daniel också med present. En lagom lugn och skön födelsedag!

En älskad liten stor treåring

Så fyllde Adrian tre i fredags. En dag han verkligen sett fram emot. Lite knepigt när födelsedagen infaller på midsommarafton, men eftersom vi redan haft kalas för honom förra helgen kändes det som vi kunde vara lite mer flexibla och få in både och. Själv tänkte han säkert att midsommarfirandet var till hans ära..

Vi började i alla fall lite annorlunda med att inte väcka födelsedagsgrisen med sång och presenter utan sov vidare medan han och Arvid gick ner och tittade på tv. I ärlighetens namn märkte vi inte när han steg upp utan tog det lite lugnt istället. Det kommer att komma morgnar när han sover så han lär få sin beskärda del av att vakna eller låtsasvakna till familjen skönsång.

När jag kom ner plockade Adrian och jag blommor och satte i vaser på bordet och städade och ordnade fram frukost. De senare delarna var han möjligtvis mindre delaktig i.. Sen blev det drömfrukosten för honom – kakor och bullar. Arvid åt både macka och kakor, Jonas kanske en kaka eller bulle och jag var helt nöjd med macka. Det är olika det där vad man gillar sötsaker till frukost.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d8a7

Jonas och Arvid hämtade alla presenter och lyckan var total, även om Adrian trodde att alla paket innehöll Crusher (från Blaze och monstermaskinerna). Vi hade också letat efter en Crusher utan framgång. Eller vi hittade en som var så plastig att vem som helst kunde se att den knappt skulle överleva uppackningen ur förpackningen och kostade en lite för onätt summa för vad man fick. Så den blev det inte, vilket kanske var dumt i efterhand.

QVdpcyYqRBy8vBfo5XNr4g_thumb_d8bf

Leksakerna var som sagt succé Crusher-fadäsen till trots (vi har en tanke om att lillasyster kan ge en till honom) och när kakfatet var mer eller mindre tömt gick pojkarna ut i solen som avlöste morgonens regn och lekte. Under tiden gjorde jag jordgubbsglass medan Jonas slängde kartonger och köpte några småsaker vi glömt till maten.

Plötsligt var klockan dags att fira midsommar och fyra av Adrians favoritpersoner kom: mormor, Bo, Anita och Alexander. Vi skyndade iväg för lite åkning med häst och vagn innan dansen började. De brukar ha det varje år med en fint lövad vagn som tar massor av barnen (och några föräldrar) en liten runda. Så hade även aviserats i år, men det kom ingen av oklar anledning. Som tur var hängde sig inte barnen upp på det.

Det blev lite lek på lekplatsen och dans runt midsommarstången. Inte jag då, det hade jag inte fixat, men generationen över oss tog barnen i hand och hoppade runt och hade sig.

Sen blev det midsommarmiddag med sill, varmrökt lax, räktårta och för att safea med barnen också köttbullar och prinskorv. Arvid älskar rökt lax dock så helt förlorad är han inte. Adrian fick en hel skål oliver också, det var ju ändå hans födelsedag! Mamma hade med sig en flaska hemgjord fläderblomschampagne som fördrink också. Efterrätt blev jordgubbar med jordgubbsglass jag gjort tidigare på dagen.

Vädret var klassiskt midsomrigt där koftan avlöste solglasögonen och huruvida vi skulle ha markisen nere mot eventuellt regn eller värmeslag var högst oklart. Den stannade uppe som jag minns det.

En fin dag var det som Adrian var mycket nöjd med, och det är ju det som räknas!

Kusinhelg

Vi åkte som sagt till Stockholmo i fredags. Tog en extra dag påskledigt och flög så vi var framme strax efter lunch. Mina barn är bra på att flyga även om Adrian verkar ha ärvt mitt problem med tryckutjämning. När jag tryckte in nappen i munnen på honom bättrade det sig dock. Vet inte vad man har för alternativ riktigt när nappen är avvänjd senare. Äta något kanske? Lite väl mycket smaskande om man som jag ägnar typ en halvtimme åt att försöka lätta på trycket. Jaja, framtida problem.

Det gick i alla fall bra som sagt även om Adrian ska spexa runt så fort han får några minuter av väntetid och på Sturup ägnade han dem åt att kravla runt på golvet. Middagsluren tog han påpassligt nog lagom till att hjulen slog i marken och vi taxade in.

Sen hämtade Johanna oss och vi fick en stund att inspektera lägenheten medan hon hämtade Leia och Elis på förskolan. Och den var förvånansvärt bra planerad och ljus och trevlig och allt det där man hoppas på med lägenheter. Det enda var väl att barnens sovrum var så pass ljust att Adrian tyckte det var dags att stiga upp vid tjugo över fem och fick med sig sin bror och sina kusiner på den banan också..

Johanna bakade till Elis kalas medan jag mest satt och tittade på och kände mig tjock. På lördagen var vi i och för sig på badhuset med barnen också, men den utmaningen får allt ha ett eget inlägg. Låt oss säga som så att jag kände mig mindre mobil efter den strapatsen än före.

Chokladbollstårta bjöds det på och alla vuxna som uttryckt viss tveksamhet inför den blev positivt överraskade. Kladdkaka, cookie dough och chokladbollssmet varvat och sen deokorerat. Dumlekolasnittar, hallongrottor och kanelbullar också. Lagom mycket folk, men inte så många bilder eftersom jag glömde fråga föräldrarna om deras barn fick läggas ut på nätet.

Efter kalaset var Adrian en smula trött och somnade på golvet medan han lekte.. En liten powernap innan vi skulle med planet hem helt enkelt. En trevlig helg som gärna fått vara någon dag till, åtminstone om barnen förstått att sova bättre på morgonen.

 

Adrian 2 år!

Alltså, min lilla minsting Adrian aka sötenöten är två år idag! Hur gick det till? Hur går man från att vara en sparkande liten krabat i magen till ett riktigt barn som springer omkring (med en arm tryckt mot sidan och en svingandes i högsta hugg) och pratar i evigheter om Greta Gris, glass och godis? Hur det blir så är obegripligt, men att det är så är bara faktum.

Vi inledde firandet med välling och chokladmuffin på sängen. Lite paket och födelsedagskort på det innan det var dags att skynda iväg till föris. Där sprang han in hur glad som helst och skulle krama sina fröknar. Gull. Skönt också att vi bara har halvdag dagen före midsommarafton så kunde hämta redan vid halv tre.

Sen drog vi runt först i trädgården och sen inne tills Jonas kom hem och vi åt lite tårta innan vi åkte iväg och käkade pizza på Vapiano på Emporia. Och även om Adrian är stor nu i mina ögon märker man så tydligt hur stor skillnad det är på att vara två år äldre. Adrian har så mycket spring i benen och tålamod minus fyrtiotre medan Arvid glatt kan sitta vid bordet och se vad som händer runtom honom. Sen är ju det så klart en personlighetsgrej också. Arvid har alltid varit mer iakttagande medan Adrian mer kör på och har noll impulskontroll.

Han är en fin kille i alla fall som tar för sig av talet allt mer och mycket väl vet vad han vill och INTE vill så det är ju skönt för honom att kunna uttrycka det.. Och ikväll var han rädd när han skulle lägga sig påstod han. Det är hans standardkort när han inte vill något att säga att han är rädd. Det är ju svårt att tvinga någon som är rädd till något.. Smart kille. Så nu blev det att titta på lite mer Greta Gris och mysa i sitt nya tipitält innan läggning. Älskade Adrian.

IMG_1331

 

Ett år närmare 40

Inte jag alltså. Eller jo, det är man ju för varje år som går tills man plötsligt är där. Men det var inte mig jag syftade på utan Daniel som fyllde 38 i veckan och hade kalas idag. Hans önskelista var som följer: Kastruller men visste inte vilka, stekpanna men visste inte vilken, tallrikar men visste inte vilka. Sådär lätt då. Presentkort kanske någon tänker då, men vad gäller tallrikarna åtminstone så antar jag att han har tittat på de vanligaste ställena utan framgång och därför blir det lite ovärt.

Så pratade jag med Julian som inte heller visste vad han skulle ge så då bestämde vi oss för att slå våra penningpungar ihop och köpa växter till hans balkong. Det gjorde vi alltså idag strax före kalaset och sen kom vi dit med ett träd, en kruka till trädet, en jordgubbsampel, fyra kryddväxter, två påsar frön med sommarblommor och två påsar jord. Förhoppningsvis överlever växterna och det blir en bra present. Annars får vi önska oss och honom bättre lycka nästa år.

IMG_0040

Trevligt kalas var det med kladdkaketårta, bullar, saft och kaffe. Och folk kom lite i omgångar i alla fall så det fanns plats för barnen att springa av sig all fikan innan de plockade på sig mer.

På ett kalas för många, många år sen var småflickorna (som är stora nu) oerhört besvikna. Det var nämligen inte ett riktigt kalas de hade blivit bjudna till visade det sig. Varför inte undrade vi andra som tyckte att tårta, bullar och presenter var tydliga kalasindikationer. Ballonger. Det fanns inga ballonger. Visa av detta finns det numera alltid ballonger om barn är bjudna. Så även denna gång. I modell större måste man säga. Det var så vi började fundera på om Arvid och Adrian hade fått plats inuti en.

Elis 2!

Idag är det den här gullungens 2-årsdag! Grattis Elis!

Arvid och Leia har verkligen en jättefin relation trots det geografiska avståndet och jag hoppas verkligen att Adrian och Elis också får det. Det är ju en härlig grej med kusiner. Familj som alltid finns, men som man slipper de vardagliga bråken och konflikterna med. Jag har aldrig haft några kusiner när jag vuxit upp, men har alltid tyckt att det verkat så kul. Och nu har mina barn kusiner i samma ålder till och med. Yey på den!

Min älskade Arvid fyra år

Idag har det gått fyra år sen vi fick Arvid. En otroligt lycklig dag. Känslan att få sitt barn upp till bröstet är så omvälvande. I synnerhet sitt första barn på sätt och vis för då har man inte någon föreställning om hur det kommer att kännas. Själva känslan, med kärleken, beskyddarinstinkten och allt vad som bubblar upp var densamma med Adrian, men överraskningsmomentet i att det skulle kännas så mycket och så starkt var inte där. Så därför var det ännu mer speciellt med just Arvid.

Och nu fyra år senare. Ett helt liv senare. Allt är detsamma och allt är annorlunda. Arvid är inte en bebis längre och har inte varit det på länge heller utan är en liten kille med sin egen personlighet och tankar och klokhet. Han är i en fas där han funderar mycket och vill lära sig allt. Han har stenkoll på dinosaurier och kommenterade till exempel idag att det var konstigt att två dinosaurieleksaker han fick av mormor och Bo kom i samma förpackning eftersom de var från olika tidsåldrar.

Han gillar alla färger utom lila och tycker inte om svamp. Korv, köttbullar, pizza och nuggets är toppen och nu när han fyllt fyra är han för gammal för välling, men det är fortfarande väldigt gott. Han delar gärna med sig av sitt godis, men tv:n där är det bara hans ”gram” som gäller.

Arvid tycker väldigt mycket om sin lillebror och saknar honom när han varit ifrån honom ett par timmar. Samtidigt vill han gärna smita upp på sitt rum och vara själv en stund ibland när det blir för intensivt. Integritet är viktigt och han bestämmer själv om han vill kramas och gosa eller ha soffan och filten själv. Än så länge är han fortfarande väldigt närhetstörstande dock och vill sova med oss eftersom han inte vill vara själv på natten.

Han är en helt enkelt en underbar liten kille som inte kunde vara bättre, min älskade Arvid!

IMG_1580