Arvid 7!

Alltså. S j u år. Hur gick det till? Om han varit ensambarn hade jag inte kunnat kalla mig småbarnsförälder längre. Just sju känns så mycket, troligen för att det var då man själv började skolan och livet verkligen förändrades för första gången som man minns. Nu är kanske sex år den viktiga åldern, men där har i alla fall inte jag hängt med lika mycket.

Sju år fyllda idag alltså. Läser gör han hur bra som helst och har språkkänsla och förstår när man förklarar regler för dubbla konsonanter. Matten går utmärkt den med och har onekligen talang för pärlande. Karriärsdrömmen är fotbollsproffs, men om det inte skulle gå i lås har han en back up-plan som youtuber. Låter lovande.

Rasterna ägnar han åt att slå upp knäna på alla sina byxor när han sparkar boll på asfaltplanen i skolan. Om de är inne är det pingis som gäller och lite då och då spelar han King out på gården också. Hemma blir det fotboll i trädgården och sen är det lego, pokemonkort, fotbollskort och spela nintendo som gäller. Ganska typiska intressen skulle jag säga.

Mat har vi pratat om tidigare. Önskemiddagen idag var varmrökt lax så det fick han så klart. Till frukost hade jag bakat surdegsfrallor. På rågsikt för den som undrar eftersom det var det enda jag fick tag på när jag var på mjöljakt igår. Vetemjölet jag har hemma ska gå till bullarna och tårtan på lördag. (Anita har hittat jäst till mig så det ska nog gå att få till lite kanelisar.) Lunchen var mest förvånande. För första gången nånsin bad han om McDonalds. Visade sig att de hade pokemon-tema på sina barnmål..

Annars är han världens snällaste, finaste, mest fotbollstokiga kille jag vet. Är alltid omtänksam mot sina vänner och hejar på hur många som helst när man rör sig i byn. Leker med sina småsyskon och är typiskt storebrorsduktig och hjälper till när det behövs. En riktig kanonkille helt enkelt. Världens bästa Arvid!

Signe 1!

Den här underbara tjejen jag har. Ett helt år har hon blivit nu. Det är samma känsla med alla barnen: Hur har det gått till? Hur har det där lilla amningspaketet blivit en riktig person som går (med gåvan eller hållandes i t ex ett bord), bits med sina fem tänder, äter riktig mat och säger en massa ord?

Hon är den finaste lilla tjej jag känner. Signe är väldigt förtjust i sina bröder och vill följa dem i allt de gör och vart de går, vilket de kanske inte alltid är lika positivt inställda till. Men de gillar henne och stannar ofta upp och leker med henne en stund också innan de fortsätter med sitt. De blir inte ens arga på henne när hon förstör deras legobyggen – det är kärlek det.

Signe är som jag skrivit om tidigare också väldigt empatisk och vill trösta när någon är ledsen. Det är fantastiskt fint att se när hon kryper i högsta fart fram till Adrian som det oftast är och klappar på honom och försöker trösta.

Mat äter hon allt. Det är ytterst få saker hon spottat ut. Grapefrukt är nog det enda jag kommer på spontant och det tycker jag är en fullt rimlig reaktion för en ettåring. Som ni förstår på det exemplet låter vi henne smaka på i princip allt och anpassar inte efter henne på det viset. Sen får hon en hel del burkmat också av praktiska skäl. Och tutten är fortfarande guld tycker Signisen.

Sova hela nätter är något jag dagdrömmer om för på natten ges inte tillräckliga möjligheter för drömmande, men så är det och kommer väl ge sig det med vad det lider. Vad som däremot är väldigt positivt vad gäller sömn är att hon börjat sova lite på dagarna också. En halvtimme på förmiddagen och en på eftermiddagen något. Det kanske låter lite för den som har barn som sover, men när man är van vid max tio minuter en eller två gånger om dagen är det himmelriket.

Pratar gör hon gärna och mycket även om det inte är mycket som är så uppenbart vad hon menar. Mamma, pappa, Arvid, Adrian, titta, där, gröt, tack sägs många gånger om dagen i alla fall. Eller kanske inte gröt så himla ofta – vi ger ju henne mat så det är inte som att hon gal efter det hela tiden. Mest på morgonen när hon stiger upp. Välling dricker hon en liten eller stor slurk om hon är sugen, men det är helt beroende på dagsform.

En söt tjej är hon som jag älskar så mycket att det inte finns annat!

Adrian 4!

Kommer ni ihåg för fyra år sen när Adrian föddes? Det gör jag. Jag var så rädd. Snitt skrämmer mig väldeligt. Men sen var jag så lycklig som äntligen hade min fina kille hos mig. Rädslan försvinner så fort man överlevt operationen, men lyckan håller sig kvar. Kanske inte att den är som mest intensiv varje dag, men att faktiskt ha sin pojke det är oslagbart.

Humör har Adrian och plötsligt svänger det. Just nu är han inne i en period där tv och iPad är toppen. Lite för toppen skulle man som vuxen säga, men det är ju fördelen med att också ha äldre barn, att man är trygg i att det kommer vända. Allt som brorsan gillar är kul och att ha en lillasyster är inte heller illa. Hon är lite störig ibland, till exempel när hon drar i blonda lockar som absolut inte får klippas.

Allt med choklad är gott och annat med socker smakar fint i magen som magiskt kan rymma ca tusen bullar och kakor. Mat är kolhydrater för det mesta det som går hem bäst och fanta favoritdrycken, förutom möjligtvis chokladmjölk då.

Snäll mot andra är han och vill att alla ska ha det bra samtidigt som att hitta på bus är det roligaste som finns. Stort grattis världens bästa Adrian på 4-årsdagen!

Bild: Alexander

Ett år äldre

Det händer varje år det där att man kan öka på sin siffra. Jag brukar ju hävda att jag är ett år äldre ungefär vid årsskiftet så när jag väl fyller år tror jag ofta att ett år till ska läggas till. Därmed trodde jag flera gånger igår att jag nu är 37 och inte 36 som fallet egentligen är.

Torsdagen var inget vidare, men igår kändes det bättre efter en natts sömn. Inledde med att reda upp tråkgrejer som hemförsäkring, försäkringskassa, konstiga lönebesked etc. Lika bra att få det ur världen innan bebisen kommer. Dessutom fick Jonas sova lite längre. Sen gick jag upp igen och ”sov” så han kunde fira mig. Croissanter, juice och kaffe med sång och paket. Fint!

7BmDmC8mQImLN8tahRjZBw_thumb_d995

Barnen var fortfarande hos Anita. De hade planerat och var så inställda på det så det kändes som det bästa alternativet att de fick stanna lite längre. Vi var inte heller riktigt i form igår ledsna och besvikna som vi var (är) så det var nog en bra lösning trots att det var tråkigt att inte ha dem hos mig när jag vaknade.

Efter lite frukost och en lugn morgon/förmiddag åkte vi in till stan och jag lämnade in mina sandaler för omklackning och -sulning och min väska att sy fast remmarna så de inte öppnar sig hela tiden. Köpte en klänning på rean på åhléns som jag tror ska funka att amma i också. Alltid intressant att prova och köpa kläder för postpreggo tid medan magen står åt alla håll. Nåja, mest framåt på mig. Sen en snabb sväng till Nespresso där vi köpte nya koffeinfria kapslar – behövde fler nu när bebisen dröjer ett par dar till vad vi hoppas. Provade också ett par solglajjor jag kanske köpt om de inte kostat alldeles för mycket.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d993

Innan vi åkte till Limhamns Fiskrökeri för lunch köpte vi en ginger beer av enda märket som verkligen levererar, Old Jamaican. The English Shop har den – tips.

stale_thumb_d992

God lunch med gott sällskap och sen hem för lite lugn och ro i trädgården med kaffe innan vi hämtade barnen. Bara det att när vi kom hem var mina nycklar borta.. Vi gissade att de glömts kvar i väskan jag lämnat in, men var inte säkra så en liten stress blev det. Vi satte oss i trädgården med våra mobiler en stund ändå, mer oroade var vi inte.

Vi hämtade upp skor och väska på vägen till barnen och då var nycklarna där så det var ingen fara som tur var. Pojkarna var glada när vi kom, eller det är en sanning med specifikation eftersom Adrian sov som en stock helt slut efter stranden.. När vi kom ner till bilen insåg vi vårt misstag. Vi har ju inte fått ihop det med bilbarnstolar till alla i bilen så den vi kom med hade bara stol till Arvid och bebisen.. Vi fick byta bil med Anita som nu får välförtjänt vila efter marodörerna innan de kommer igen så det löste sig det med.

Födelsedagen avslutades med att Mamma och Bo kom med pizza, tårta, bullar och present och sen Daniel också med present. En lagom lugn och skön födelsedag!

En älskad liten stor treåring

Så fyllde Adrian tre i fredags. En dag han verkligen sett fram emot. Lite knepigt när födelsedagen infaller på midsommarafton, men eftersom vi redan haft kalas för honom förra helgen kändes det som vi kunde vara lite mer flexibla och få in både och. Själv tänkte han säkert att midsommarfirandet var till hans ära..

Vi började i alla fall lite annorlunda med att inte väcka födelsedagsgrisen med sång och presenter utan sov vidare medan han och Arvid gick ner och tittade på tv. I ärlighetens namn märkte vi inte när han steg upp utan tog det lite lugnt istället. Det kommer att komma morgnar när han sover så han lär få sin beskärda del av att vakna eller låtsasvakna till familjen skönsång.

När jag kom ner plockade Adrian och jag blommor och satte i vaser på bordet och städade och ordnade fram frukost. De senare delarna var han möjligtvis mindre delaktig i.. Sen blev det drömfrukosten för honom – kakor och bullar. Arvid åt både macka och kakor, Jonas kanske en kaka eller bulle och jag var helt nöjd med macka. Det är olika det där vad man gillar sötsaker till frukost.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d8a7

Jonas och Arvid hämtade alla presenter och lyckan var total, även om Adrian trodde att alla paket innehöll Crusher (från Blaze och monstermaskinerna). Vi hade också letat efter en Crusher utan framgång. Eller vi hittade en som var så plastig att vem som helst kunde se att den knappt skulle överleva uppackningen ur förpackningen och kostade en lite för onätt summa för vad man fick. Så den blev det inte, vilket kanske var dumt i efterhand.

QVdpcyYqRBy8vBfo5XNr4g_thumb_d8bf

Leksakerna var som sagt succé Crusher-fadäsen till trots (vi har en tanke om att lillasyster kan ge en till honom) och när kakfatet var mer eller mindre tömt gick pojkarna ut i solen som avlöste morgonens regn och lekte. Under tiden gjorde jag jordgubbsglass medan Jonas slängde kartonger och köpte några småsaker vi glömt till maten.

Plötsligt var klockan dags att fira midsommar och fyra av Adrians favoritpersoner kom: mormor, Bo, Anita och Alexander. Vi skyndade iväg för lite åkning med häst och vagn innan dansen började. De brukar ha det varje år med en fint lövad vagn som tar massor av barnen (och några föräldrar) en liten runda. Så hade även aviserats i år, men det kom ingen av oklar anledning. Som tur var hängde sig inte barnen upp på det.

Det blev lite lek på lekplatsen och dans runt midsommarstången. Inte jag då, det hade jag inte fixat, men generationen över oss tog barnen i hand och hoppade runt och hade sig.

Sen blev det midsommarmiddag med sill, varmrökt lax, räktårta och för att safea med barnen också köttbullar och prinskorv. Arvid älskar rökt lax dock så helt förlorad är han inte. Adrian fick en hel skål oliver också, det var ju ändå hans födelsedag! Mamma hade med sig en flaska hemgjord fläderblomschampagne som fördrink också. Efterrätt blev jordgubbar med jordgubbsglass jag gjort tidigare på dagen.

Vädret var klassiskt midsomrigt där koftan avlöste solglasögonen och huruvida vi skulle ha markisen nere mot eventuellt regn eller värmeslag var högst oklart. Den stannade uppe som jag minns det.

En fin dag var det som Adrian var mycket nöjd med, och det är ju det som räknas!

Kusinhelg

Vi åkte som sagt till Stockholmo i fredags. Tog en extra dag påskledigt och flög så vi var framme strax efter lunch. Mina barn är bra på att flyga även om Adrian verkar ha ärvt mitt problem med tryckutjämning. När jag tryckte in nappen i munnen på honom bättrade det sig dock. Vet inte vad man har för alternativ riktigt när nappen är avvänjd senare. Äta något kanske? Lite väl mycket smaskande om man som jag ägnar typ en halvtimme åt att försöka lätta på trycket. Jaja, framtida problem.

Det gick i alla fall bra som sagt även om Adrian ska spexa runt så fort han får några minuter av väntetid och på Sturup ägnade han dem åt att kravla runt på golvet. Middagsluren tog han påpassligt nog lagom till att hjulen slog i marken och vi taxade in.

Sen hämtade Johanna oss och vi fick en stund att inspektera lägenheten medan hon hämtade Leia och Elis på förskolan. Och den var förvånansvärt bra planerad och ljus och trevlig och allt det där man hoppas på med lägenheter. Det enda var väl att barnens sovrum var så pass ljust att Adrian tyckte det var dags att stiga upp vid tjugo över fem och fick med sig sin bror och sina kusiner på den banan också..

Johanna bakade till Elis kalas medan jag mest satt och tittade på och kände mig tjock. På lördagen var vi i och för sig på badhuset med barnen också, men den utmaningen får allt ha ett eget inlägg. Låt oss säga som så att jag kände mig mindre mobil efter den strapatsen än före.

Chokladbollstårta bjöds det på och alla vuxna som uttryckt viss tveksamhet inför den blev positivt överraskade. Kladdkaka, cookie dough och chokladbollssmet varvat och sen deokorerat. Dumlekolasnittar, hallongrottor och kanelbullar också. Lagom mycket folk, men inte så många bilder eftersom jag glömde fråga föräldrarna om deras barn fick läggas ut på nätet.

Efter kalaset var Adrian en smula trött och somnade på golvet medan han lekte.. En liten powernap innan vi skulle med planet hem helt enkelt. En trevlig helg som gärna fått vara någon dag till, åtminstone om barnen förstått att sova bättre på morgonen.

 

Adrian 2 år!

Alltså, min lilla minsting Adrian aka sötenöten är två år idag! Hur gick det till? Hur går man från att vara en sparkande liten krabat i magen till ett riktigt barn som springer omkring (med en arm tryckt mot sidan och en svingandes i högsta hugg) och pratar i evigheter om Greta Gris, glass och godis? Hur det blir så är obegripligt, men att det är så är bara faktum.

Vi inledde firandet med välling och chokladmuffin på sängen. Lite paket och födelsedagskort på det innan det var dags att skynda iväg till föris. Där sprang han in hur glad som helst och skulle krama sina fröknar. Gull. Skönt också att vi bara har halvdag dagen före midsommarafton så kunde hämta redan vid halv tre.

Sen drog vi runt först i trädgården och sen inne tills Jonas kom hem och vi åt lite tårta innan vi åkte iväg och käkade pizza på Vapiano på Emporia. Och även om Adrian är stor nu i mina ögon märker man så tydligt hur stor skillnad det är på att vara två år äldre. Adrian har så mycket spring i benen och tålamod minus fyrtiotre medan Arvid glatt kan sitta vid bordet och se vad som händer runtom honom. Sen är ju det så klart en personlighetsgrej också. Arvid har alltid varit mer iakttagande medan Adrian mer kör på och har noll impulskontroll.

Han är en fin kille i alla fall som tar för sig av talet allt mer och mycket väl vet vad han vill och INTE vill så det är ju skönt för honom att kunna uttrycka det.. Och ikväll var han rädd när han skulle lägga sig påstod han. Det är hans standardkort när han inte vill något att säga att han är rädd. Det är ju svårt att tvinga någon som är rädd till något.. Smart kille. Så nu blev det att titta på lite mer Greta Gris och mysa i sitt nya tipitält innan läggning. Älskade Adrian.

IMG_1331