Världens snällaste pojke

Det är Arvid det. Så snäll att man undrar var han har fått det ifrån.. Han har ju inte haft sitt barnkalas utan vi har avvaktat i väntan på vår och möjlighet att ha det i trädgården. Nu vet man ju aldrig med väder utan det kan ju lika gärna bli störtregn när vi väl satt dag, men snö ska vi väl kunna undvika i alla fall.

Det jag skulle komma till var att vi pratat en del om vilka han vill bjuda. Först ville han bara ha ett litet kalas med typ tre kompisar och det är väl fint, men som vuxen får man omedelbart dåligt samvete mot alla de barn han själv varit bjuden till det senaste året. Så vi utökade med ett gäng till. Men nu häromdagen när hoppet om solen infann sig igen tog vi upp det igen.

Denna gång var inte önskningen färre barn än handens fingrar utan nu var det stora trumman han skulle slå på. Fler och fler barn blev det och när jag frågade om han lekte med en av flickorna han ville bjuda (har aldrig hört honom prata om henne förut) så var svaret nekande. Han ville att hon skulle komma eftersom en annan av flickorna han ville bjuda brukade leka med henne. Och så var det med flera barn, att han ville bjuda dem av omtanke om sina kompisar. Han har alltså alla förutsättningar att bli den perfekta värden när han växer upp. Hur det sen blir med vilka vi bjuder får vi se. Är inte direkt sugen på att ha en hel förskoleavdelning hemma…

Sen gjorde han en present till mig också på förskolan som bara befäster hur snäll han är:

dbhaa+FpSDGfTaEGIqX5hg_thumb_d550

 

Kalas!

Så har årets första barnkalas gått av stapeln. Leia bjöd hem och vi åkte dit hela familjen. Lite (mycket) blygt i början från Arvid. Blir lätt så när alla andra barnen känner varandra väl och man själv är den som skiljer ut sig.

Det gav dock med sig när allihop gick ut och startade igång en skattjakt. Danne hade gjort en karta i trädgården och för en gångs skull var det en bra sak att ha en massa byggmaterial och mer eller mindre skräp liggandes här och var. Det blev utmärkta balansgångar och sicksackgång och allt möjligt. Till slut kom de fram till ett rött kryss där de grävde upp en skatt med guldpengar. Mycket lyckat!

Efter det var det inga problem utan full fart och lek och glass och allt som hör ett kalas till. På slutet blev det till och med ansiktsmålning och Arvid som absolut inte skulle måla sig ville bli tiger trots allt.

När kalaset egentligen var slut blev vi kvarbjudna att kolla matchen (suck på den) och äta middag. Trevligt slut på söndagen!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d2f7

Piratkalas!

Leiagumman fyllde fem här i veckan. 5! Hur gick det till? Min favorittjej hela fem år.. Galet. Vi åkte i alla fall upp helgen före dagen gick av stapeln och firade henne. Samhället har lärt henne väl så hon önskade sig bara smink och diamanter. Det fick hon helt oväntat inte av oss, utan vi köpte något så neutralt som en stor grundsats smålego i alla möjliga färger. Inte ens lego friends fick hon alltså. Vi förstör henne uppenbarligen som inte överkönar i alla led. Får hon ta med psykologen när hon är vuxen..

På lördagen var det barnkalas och det bakades i vanlig ordning. Dödskallekolakakor, blodiga hallongrottor, chokladiga oreobomber, piratbullar och Ylva hade med sig piratmarshmallows.

Höjdpunkten var som vanligt tårtan. Kolla bara!

pirattarta

Det var ca en miljon barn och några vuxna.

Barnkalas

Vi hade barnkalas igår och jag tog exakt noll bilder. Jag hade fokus på kalaset istället, bättre det. Arvid hade som sagt bjudit sina bästisar med syskon och föräldrar så det var sju barn han bjudit och med medföljande syskon blev det 13 barn och sen ett gäng föräldrar på det. Rätt mycket folk alltså.

Solen sken så vi bestämde att vi inledde kalaset utomhus med såpbubblor, fotbollsmål och bollar och andra trädgårdsleksaker. Gick hur bra som helst även om något barn var lite blygt och inte vågade ta för sig sådär i början. Jonas grillade korv och jag hämtade filtar att sitta på när vi åt. Men så frös Arvid av någon outsäglig anledning som kan ha stavats att han vägrade stänga sin jacka så vi gick in och placerade alla ungarna runt bordet.

En av tjejerna ville hjälpa till att duka och det fick hon förstås. Ställde ut alla bamsetallrikar, servetter, muggar och sugrör vid varje plats. Bamsevimplar hängde över bordet också. Arvid fick syn på det här Bamsekalassetet som också innehöll pappåsar till godiset när vi var på Maxi och handlade till kalaset så det fick det bli.

Tre sorters korvar: vanlig gris, kyckling och soja. Inget spännande, men funkade fint för alla barnen. Och de vuxna när barnen var klara. Griskorv har vi bra kvar av i kylen nu om någon skulle vara sugen och ha vägarna förbi..

Sen spred barnen ut sig i huset och vårt sovrum fick leksaksspisen inflyttad och förvandlades till kök och affär och i Arvid och Adrians rum lektes det med duplo men också familjelekar såg jag när Arvid skulle lägga sig och en Pippidocka och Pippihäst bäddats ner i hans säng.. Det gick väldigt bra i alla fall utan bråk, gråt eller konflikter vad jag kunde se eller höra.

Istället för tårta satsade vi på glass och strössel som vi lade i strutar och bullar och kakor. En av pojkarna är mjölkallergiker så alt var mjölkfritt så slapp man fundera över det. Eller glassen var vanlig glass, men det fanns annan också, men tydligen gillade han inte glass (eh va? ett barn som inte gillar glass?) så den stannade i frysen.

Så avslutades kalaset med att barnen lekte vidare inne en liten stund innan de ville ut och leka i trädgården igen. Vi höll det alltså enkelt och de få aktiviteter som planerats blev det inget av med. Fiskedamm blir mest meck om man har utomhus (Arvid fick en egen fiskedamm sen på kvällen därinne) och disco med dansstopp som Arvid också önskade sig hanns inte heller med. Men så länge barnen hade roligt och vi vuxna kunde få lite kaffe i oss och ha trevligt vi med så var det ju inget att klaga på. Skoj med kalas!

IMG_1603

Att inte vara bjuden på kalas

Det är en sån hemsk sak, att alla barn inte ska bli bjudna på kalas. Jag har varit med om det en gång när jag gick i ettan eller tvåan. Det var Katrin tror jag hon hette som fyllde år och bjöd hela klassen. Utom mig. Det blev stort rabalder bland alla barn och fröken och säkert föräldrar också. Det togs upp på klassrådet och konsensus var att det inte var ok. Så jag fick en inbjudan i efterhand och gick nog också på kalaset. Jag minns inte hur jag kände det, om jag var jättesårad, ledsen eller bara besviken.

Det jag undrar mest med just min icke-inbjudan är hur tjejens föräldrar tänkte när de exkluderade ett barn? Tänkte de att jag nog inte brydde mig eftersom jag inte brukade leka med Katrin och inte tillhörde de ”svagare” i klassen? Jag vet inte, men jag hade gärna frågat dem idag om jag träffat på dem.

När Arvid har sitt barnkalas är inte alla bjudna heller, men det är å andra sidan bara några få barn från förskolan som han velat ska komma. Och att bjuda in över 20 ungar när han bara vill ha ett litet kalas blir också konstigt. När han är större är det skillnad. Då blir det stora kalas, men än så länge räcker det gott med att bara bjuda bästisarna.

Arvid är på kalas idag och Adrian ville så gärna följa med. Han satte på sig sina stövlar och ville ha hjälp med jackan. När jag sade att han skulle vara hemma med mig och pappa gå med Arvid tog han paketet och sprang iväg och sen när Arvid gick grät han. Som tur är var han lättröstad/mutad – jag hittade några godisbitar från något lördagsgodis i en påse i skåpet och gav honom..

Halloweenkalas!

En del kör flådiga halloweenfester där alla är zombies och det ser ut som att benpipor sticker ut. Andra har läääääskiga kalas där läskigheten är ganska lätt att få till. Det senare var varianten Leia hade i helgen. Tror inte så mycket behöver sägas utan att bilderna säger allt:

Leia tyckte det var oerhört roligt med alla pappersspindlar i huset och var övertygad om att jag inte skulle våga äta spindeldumlekakorna… Och apropå spindlar så hade jag lyckats hålla min spindelrädsla gömd för Arvid fram tills nu. Jaja, så kan det gå.