Jag vet kodet mamma

Alltså det här med barn och skärmar. Jag är ganska liberal och tycker att det är smått underbart att pojkarna kan underhålla sig själva en stund på morgonen så man inte måste vara ett vrak exakt varje dag. TV:n klarar båda att sätta igång och byta kanaler och allt vad de gör. Adrian har också lyckats ladda ner appar.. Det går dock bara med appar man haft nedladdade tidigare, annars krävs lösen. Youtube raderades dock i samma sekund som vi upptäckte att han hämtat ner det igen.

iPaden har vi haft kod på hela tiden så att de måste be om hjälp för att kunna titta eller spela. Så lärde sig Adrian koden och det var sabbat. Vi lät det vara ett tag, skönt under julledigheten när de åtminstone ibland kunde nöja sig med att dela upp tv resp iPad utan att bråka på morgonen. Men så blev det överkonsumtion som det så lätt blir. Så vi bytte kod helt enkelt.

Åter till att be om koden för att kunna titta då. Adrian fick den och det räckte tydligen med den gången för att han skulle lära sig den.. Sifferminne på den killen visade det sig. Mycket nöjd över detta var han också. Arvid har fortfarande inte lärt sig koden. Tror jag i alla fall..

Bada bada bada!

Vi har ju haft det lite knepigt här hemma med just badandet. Arvid blev rädd för vatten när han var ca året kanske och sen ville han absolut inte bada förrän för dryga året sen kanske. Tricket då var badfärg och sprakpulver och sånt.

Adrian å sin sida hade såna problem med huden som liten att vi inte ville bada honom. Ett bad innebar mer eller mindre garanterat en påföljande kortisonkur. Inte så värt. Så han var inte heller så positiv till bad eftersom han inte hade vant sig vid det.

Signe har badat en gång. Hon hade nog fått bada mer om det inte var för att jag fortfarande har det avprogrammerat i mig att bada bebisar sen Adrian. Hon har duschats av vid behov ett par gånger dock.

Nu går det som sagt bra med pojkarna dock och de tillåter till och med hårtvätt ibland. I julklapp så fick Adrian bajskorvar och en fiskehåv att leka med i badet av Julian och Christina. Mycket värdig present, men poppis! Särskilt i kombination med badfärg. Tänk själva drömmen att bada i pissgult vatten med korvar som flyter omkring… Eller blodrött vatten med bajs.. (Att Julian var avsändare av just den klappen var särskilt passande eftersom jag fortfarande har tydliga minnen av när han som liten fick bada med mig och bajsade i vattnet..)

Själv är jag en badare av rang och hade nog kunnat bada varje dag om jag haft mer tid. Det tog också Anita fasta på och gav mig badbomber från Lush till jul. Mycket härligt!

Att ha barnledigt

Pojkarna är hos Anita dig och imorgon så Jonas och jag har barnledigt. Eller Signe är ju med oss så klart, men det är så lite jobb med bara en bebis att ta hand om att det inte räknas (skillnaden mellan att ha ett, två eller tre barn).

Så vi käkade indiskt på Malmös bästa ställe Restaurang Delhi på Södra Förstadsgatan och sen tog vi en kortis i stan. Vi gjorde ett försök att titta på ringar på Hallbergs Guld på Hansa, men det gick inte så bra eftersom jag tog en kölapp och vi efter en stund insåg att de inte använde kölappsystemet och att de sket fullständigt i oss. Så då gick vi. Lämnade in min ring jag ärvt av mormor som gått av på ett annat ställe så lite smyckesrelaterat blev gjort i alla fall.

Hemma har vi sett klart Dips och druckit kaffe. Så kände jag mig plötsligt varm i ansiktet och frågade Jonas om jag var röd och lite tyckte han. Då insåg jag att jag har lite ont i ena bröstet. Nu är Jonas iväg och köper potatis (blir bakad potatis till middag) och bröstet som gör lite ont är visst dubbelt så varmt som det andra. Får nog bli att försöka tvångsmata Signisen och duscha varmt och massera den stackars tutten. Behöver inte avsluta den gemensamma ledigheten med mjölkstockning, Känns oerhört onödigt.

Ni undrar var julinlägget har sprungit och gömt sig?

Det kommer, det kommer. Ta det lugnt. Ingen anledning till oro. Jag kanske bara har bättre saker för mig än att sätta ihop det just nu. Till exempel åt jag pizza både igår och idag. Jag har också spelat Uno junior och förlorat. Monopol återstår att spela (min julklapp till Jonas).

Annars har det ju varit ca hundra julfiranden och det är mysigt så klart, men också skönt att bara ha ledigt utan planer nu. Jag har dock en plan om att Signe ska sova bra ett par nätter också så blir det riktig semester.

Vi försöker hitta på små aktiviteter med barnen för att dels ha det roligt, dels undvika bråk och skrik i onödan. Igår åt vi frukost på Systrar & bröder till exempel. Det blev Krill lite tjuris över för att vi inte passade på att titta in när var i hennes kvarter. Jaja.

”Brandsäkerhet”

Det är ju väldigt på tapeten att man ska hålla koll på brandsäkerheten i sitt hem just nu. Kampanjer om att testa brandvarnare går på radion och bloggare skriver samarbeten om vikten att göra brandövning med barnen hemma. Pojkarna fick till och med varsin julkalender bara med ”brandtips” från brandkåren på Hjärups julmarknad.

Så är vi jullediga och försöker slappa runt så mycket det bara går mellan alla hundra julfiranden, barnbråk och annat. Jonas sätter sig då med Arvid och läser en gammal Kalle från 1970. En del fick han ”översätta” till idag eftersom man tydligen var av mer brutalt slag på 70-talet och det inte var några konstigheter med att råna folk på gatan eller i hemmet.

Nu var det inte våldet som utlovades i serien som var det riktigt knepiga dock utan sensmoralen i en serie där Oppfinnarjocke höll på att uppfinna en pannlampa att ha när han skulle sova tror jag det var. Hans slutliga lösning misstänker jag att brandskyddsmyndigheten skulle ha en del att säga om, särskilt som det riktar sig till barn:

Han vill så gärna tro på tomten

Arvid har uttryckt sig väldigt misstänksamt mot tomten på sistone och tror nog inte att han finns trots allt. Han vill gärna tro dock och säker kan man ju inte vara så han spelar med för fullt.

Natten till idag sov pojkarna hos farmor och när de kom hem gick jag ut med dem i trädgården. Planen var att göra familjen som snögubbar (hallå var kom vintern från?!), men det var visst minusgrader så väldigt kramovänligt.

Arvid upptäckte dock spår i snön. Renar måste det vara! Tydligen har det varit renar och tomtar och rekat i snön hos oss! Sånt jag annars trott varit katter, fåglar, egna fotspår eller för all del hjulspår från soptunnorna visade med ett barns fantasi vara tomten. En lång stund var vi ute och letade och följde spår och hade det mycket spännande.

Redan vid sex ville Arvid gå och lägga sig för han var så uppspelt och spänd inför julafton.. Han fick dock hålla sig en timme. Innan läggning ställde vi dock ut både gröt till tomten och morötter till renarna. En pall ställde vi ut också för det hade Arvid oroat sig över förra julen, att tomten inte hade någonstans att sitta när han skulle äta..

Så nu ska bara de sista klapparna slås in och placeras ut i strumpor och under granen. Vi åker till Lomma för julfirande imorgon men tänker att pojkarna får sina presenter från oss under förmiddagen att aktivera sig med. Blir lätt så himla mycket på en gång annars. Så det allra sista nu med lite glögg i soffan – blir fint hörrni!