Legoland!

Legoland alltså! I fredags körde vi till Danmark på minisemester tillsammans med mormor och Bo. Vi åkte mitt på dagen och hade lyxen att Signe somnade och snarkade på fantastiskt länge. Säkert en och en halv, två timmar något. Adrian tog sig också en tuppis och Arvid var nöjd med att titta ut genom fönstret och rita lite när det ändå blev långtråkigt.

Vi körde i ett svep med undantag för en laddning av Bos bil och ett väldigt plötsligt påkommet akut toabesök av den yngste pojken i familjen tjugo minuter innan nämnda stopp. Så det gick bra. Signe var lite kinkig mot slutet och vi var tvungna att sjunga henne glad rätt många gånger, men det var på en helt rimlig nivå ändå.

Så kom vi fram till Claus och Ruth lagom vid middagstid. Mycket trevligt att bo hos familj och inte på hotell. Vi åt middag och satt och pratade ganska länge och pojkarna kom sent i säng, med det är inte mer än man kan förvänta sig. Signe var också en riktig nattsuddare, vilket dock inte innebar att hon sov mer.

På lördagen så var det dags för Legoland! Pojkarna var pepp, de vuxna var pepp och bebisen var bebis.

Vi började med att titta på alla legobyggnader och Arvud var mycket fascinerad av slussarna och Adrian tryckte på knappar och tyckte också det var mycket spännande. Sen åkte vi tåget och det blev en safaritur.

Sen blev det lite ledset för pojkarna ville in i spökhuset och Adrian saknade någon centimeter så fick inte komma in. Ingen annan gick heller in då, men Adrian blev smått förkrossad och ville bara vara ifred.

Då tog vi lunch och stämningen blev bättre och Adrian redo att komma till oss och äta lite han med när han druckit en halv liter läsk. Mamma var däremot lite kinkig när hon fick en almindelig öl och vi andra ipa. Det var visserligen det hon bett om, men när hon såg våra blev hon avis.

Efter lunchen vaskade pojkarna guld. Det är vad alla pratade om när jag berättade att vi skulle till legoland så det fick det bli. Arvid genomskådade dock metallvärdet och förklarade att det väl ändå inte var riktigt guld. Sen när kattguldet ”göts” till en medalj gick det hem trots allt.

Jonas och jag åkte också en hel del karuseller som inte pojkarna hade längden eller viljan att åka. Jonas var särskilt imponerad av en attraktion som skulle likna flygplan där man satt på individuella armar och hade ställt in olika program och kraft. Jag röstar alltid på bergochdalbanor när det gäller bästa karusell.

Det tar alltid lite tid för Arvid att tina upp inför att åka karuseller och det var inte förrän precis i slutet som han blev sugen på att testa läskigare saker. Det var en vi såg på håll som han ville följa med på så vi skyndade in och var sjukt nöjda med bristen på kö. Det var bara det att vi hamnat på en annan karusell. Så han blev ganska besviken (vilket han försökte dölja) från att ha varit så här förväntansfull.

Det var som sagt dåligt med tid, men vi klämde in en mindre läskig bergochdalbana istället som Adrian också ville med på. Och mormorn och pappan i familjen. Det ser till och med ut som att det var de som uppskattade karusellen mest..

Sen grillade vi och när pojkarna lagt sig tog vi en promenad i byn (alltså inte alla, vi tillhör inte dem som lämnar små barn ensamma hemma) med Signe i vagnen och Claus och Bo berättade om byns historia med Harald Blåtand i fokus. Man har ju inte så mycket relation till vikingatiden så det var intressant.

En annan häftig sak med Danmark var frukost tyckte pojkarna. Ni vet, påläggschoklad och choco pops. Det gör intryck.

Sen när det var dags för hemfärd på söndagen delade vi på oss och lämnade pojkarna i mormor och Bos händer. De åkte till Lejonparken och safari där medan vi åkte hem. Det kändes som det skulle bli för mycket för lilltjejen med det också. När vi körde över Öresundsbron slog det mig plötsligt att det kunde bli lite problem i passkontrollen för pojkarna som ju inte hade några pass med sig och inte heller var med sina föräldrar som sagt. Det gick bra dock som tur var.

En mycket trevlig helg och ett resmål jag rekommenderar!

Första föräldramötet på skolan

Vi var ju på föräldramöte för Arvid på hans blivande skola förra veckan. Barnen går i F-1 och sen 2-3 innan de flyttar över till grannskolan. En kul grej är att alla klasser har namn efter träd, precis som avdelningarna på barnens förskola nu har! Arvid kommer hamna i flädern, ett träd som inte finns på Junibacken. Dock är hämtning och lämning på eken som hans avdelning nu också heter!

De har två förskolelärare i hans klass, en man och en kvinna, och nu ska ni få höra: De är bara 14 barn! I ettan är det 13 barn till, men de har ett eget klassrum och egna lärare så det är fantastiskt bra. Samarbetet mellan grupperna är stort, det är ju en F-1-klass, så det bästa från båda världar skulle jag säga. Vi fick verkligen en jättebra känsla av både skolmiljön och pedagogerna så det är otroligt skönt. Man vet ju aldrig om man gör rätt när man flyttar, men det känns väldigt bra i magen så jag tror nog att det varit helt rätt beslut det här!

Blåmärksfasen

Signe har kommit in i den nu, blåmärksfasen. Den kan vara exakt hur länge som helst, men brukar avta i tonåren om inte annat. Det är det här konstanta krypandet och försök till klättrande som gör att hennes små, söta ben börjat anta en lite mer ojämn färgton av allt skrapande och bonkande mot saker.

Den senaste veckans fantastiska väder har gett henne massor av tillfällen att utforska allehanda underlag utomhus. Själv har man mest försökt hålla henne nära sig och få så mycket gos som möjligt, men hon vill mest upptäcka och undersöka och det ska hon så klart få. Ändå lite skönt när vädret är mer inomhusbetonat ett par dagar och man kan ha lite bättre koll på omgivningarna.

Förra helgen hälsade vi på Jenny och Lanja och grillade vid Musiklekplatsen. Då påmindes man om just det där att det tar tid innan barn tar ansvar för sina egna handlingar när det gäller just skaderisk.. Lanja är knappt två år och hade fullt ös åt alla håll samtidigt med påföljande blåmärken. Hon tyckte det var kul med en bebis och att få känna sig stor dock. Gulltjej!

Strandhäng och sånt

Vi tog en utflykt till stranden idag. Lyxlirarliv skulle jag kalla det. Fika och bara fötter i varm sand, vad mer kan man begära?

Sen fick vi ett mail från fotbollen om ändrade träningstider så söndagens flyttas till måndagseftermiddagen. Också praktiskt tycker jag att inte behöva skynda iväg på helgmorgonen. Lite knepigt att hinna efter jobbet, men det löser sig väl det med.

Och nu har vi ätit en väldigt god laxpasta och njuter i solen innan barnens läggdags. Med vi menar jag mig och Jonas och fröken Gremlin. Arvid leker hos grannen och Adrian har totalslocknat i sin säng redan. Det kostar på att stiga upp först om morgonarna.

Påskladda!

Påsken är sen som i så sen det bara går i år tror jag. Men nu är den igång äntligen! Äntligen eftersom påsken ju är själva startskottet för våren oavsett väder. Annars tillhör jag inte påskälskarna, finns bättre högtider. Typ julen. En passus.

Trots den sena påsken och att jag varit ledig fram till denna vecka har vi inte riktigt kommit igång med påskpyntandet. Kan ju ha att göra med att vi haft fullt upp med annat i det nya huset, men i torsdags äntligen så fick vi upp ett påskris i alla fall. I vanlig ordning Arvid som ansvarade för den biten.

Och för ett par veckor sen var vi på Vellingeblomman och tittade på påskutställningen med Anita. Då var vi inte i närheten av att ha så fint väder som nu, men mysigt var det!

Att gå påskkärring verkar knappt finnas längre. Nu är det bara Halloween som gäller för sånt tyvärr. I år hade jag inte ens laddat med godis för eventuella påhälsningar av söta barn, så pass en icke-aktivitet verkar det ha blivit. Synd tycker jag. Mina pojkar och särskilt Arvid gillar inte heller att klä ut sig så svårt att få till något sånt härifrån heller.

Vi firade i alla fall in påsken med traditionsenlig påskmiddag med grannarna på hörnet på skärtorsdagen. Tredje året i rad vi gör det nu. Himla trevligt att ha grannar man gillar! Vi hade en gravlaxcheesecake (Sara & Magnus), kallrökt lax, saffranssill (Jonas), vietnamesisk sill (Jonas), kokta ägg, potatis, nybakt bröd och en stor lyxig påsksallad med avokado, mango, feta och en massa annat gott (Sara & Magnus) och slutligen hade jag bakat en budapestrulle. Gravlaxtårtan var en nyhet och riktigt bra, ska nog se till att få receptet från Sara, perfekt ta-med-mat till knytis. Jonas sillar var också toppen. Saffranen var jag ärlighetens namn lite tveksam till innan jag smakade eftersom jag var rädd att den skulle vara lite för påträngande, men icke. Och den vietnamesiska med lime, koriander och chili passade även den förvånansvärt bra ihop med den andra maten.

Igår hängde vi lite i trådgården hos mormor och Bo och fikade upp det sista av tårtan och idag blir vi bjudna på påskmiddag hos barnens farmor. På morgonen har barnen fått leta påskägg också. Inget avancerat detta år. Det tröt min energi för. Jag gömde äggen och sen ritade jag ledtrådar på ett papper allt eftersom tills de hittades. Funkar det med!

Liten blir stor – skolstart

Alltså det här att Arvid börjar skolan i höst! Låt oss suga lite längre på den. Min lilla Arvid, bebisen jag fick upp alldeles fettig och dan på bröstet, ska börja skolan. Ha lektioner. Förväntas kunna välja kläder efter väder alldeles själv på rasten. Rasten. Han kommer att ha raster. Vansinne alltihop.

Tur då att hans skola verkar ha tagit föräldrarnas ångest över detta på allvar (kan ju vara andra parametrar de fokuserar på vad vet väl jag) och inleda med ett föräldramöte i god tid innan skolstart. Så här i slutet av april kommer vi att få träffa lärarna och få veta vad vi behöver veta inför skolstart och inskolning.

Inskolningen sker vid två tillfällen i maj och sen är barnen tydligen redo att lämna förskolans trygga famn och ta steget ut i verkligheten med allt vad det innebär. Hjälp säger jag. Men är samtidigt trygg i att Arvid är redo för skolan och tycker att det ska bli jättekul att få lära sig saker. Jag hoppas verkligen att han behåller den entusiasmen genom hela skolgången.

Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. (Bäst att mantra på så man inte jinxar något..)