Baka pizza med kidsen

Något väldigt fint som den här sommarledigheten har fört med sig är att Adrian börjat ty sig mer till mig. Sen jag slutade amma (alltså i fyra år) har han annars i princip varit pappigheten personifierad. Men nu är det många kramar när man ska iväg och kommer tillbaka – mysigt. Idag ville han till och med att jag skulle läsa för honom.

Ett steg i detta var att han en dag ville baka pizza med mig. Om något efterfrågas får man ju se till att uppfylla så gott det går när det är så här högst inom rimlighetens gräns. Jag gjorde findeg med poolish och grejer till och med, förtjänade min lille sötnos.

När man ska göra något med barnen har jag lärt mig att lägga förväntningarna så lågt att det knappt går att misslyckas. Oftast handlar det dock om att de tröttnar och bara lämnar mitt i. Denna gång gick det till min förvåning över förväntan och de lät mig göra tillräckligt mycket för att de skulle kunna klara sina delar utan större problem. Nöjda barn, god pizza, nöjda föräldrar.

Sova på sommaren någon?

Den här sommaren är nog den där kvällarna varit kortast av dem alla. Det är något med sommarlediga barn och sovtider som inte funkat så bra skulle man kunna säga. Sen hjälper det inte att sovrummen inte går att mörklägga i dagsläget. Går och går säger ni. Och visst så är det väl. Men vi har faktiskt försökt sätta upp rullgardin på Adrians rum, men våra väggar är inte så bra skulle man kunna säga. Det är sten och betong, men av oklar anledning smulas bruket så fort man sätter in en expanderplugg så det är minst sagt knepigt att få upp något på väggarna.

Signe slår också rekord i brist på sömnbehov. Vägra sova middag och sen leva lajbans till över nio på kvällen och till slut däcka när man kör en runda med henne i bilen för att sen stiga upp vid halv sju, sju. Arvid är ju mer bara att han tycker att han är stor nog att vara uppe längre och Adrian följer brorsan i allt.

Jaja. Man får mycket tid ihop i alla fall..

Sista sommardagen?

Juli har som sagt varit månaden då man bara väntat på värme och sol. Inte så att vi har haft det dåligt för det, men sol och bad hade man gärna fått mer av. Vi fick en riktigt fin sommardag i söndags dock. Vi corona-tänkte-till och bestämde snabbt att ta en strandtur på förmiddagen innan det tjocknade på med alltför mycket folk. Frukostmackor breddes i rasande fart och barn och vuxna smordes in och vi promenerade iväg. Barnen gav sig på frullen medan de gick.

Den här gången badade alla och det var riktigt härligt. Dock uppenbarade det här sig med att jag är ganska sen med att doppa mig när vi kommer ut, men sen gärna är i en stund. Det funkar bra om man är vuxna, men inte lika bra med barn som blir nedkylda när det trots allt inte är så varmt i vattnet ändå. Jaja. Det blev dubbla bad för alla med y-kromosomer medan dubbel-x-arna grävde hål i strandkanten och jag gjorde en påfågel som Signe mosade.

Lagom till lunch och att bussarna började rulla in med alla ungdomar som sovit lördagsruset av sig gick vi hemåt, köpte en glass och fortsatte sommardagen i trädgården. Mys det med. Så dagens tips är att åka till stranden på morgonen innan folket kommer på riktigt. (Faktiskt så jag badat mest som vuxen med eller utan pandemier.)

Skillinge var det!

Så vi åkte alltså till Skillinge. Pappa har ju behållit huset och flyttar kanske dit permanent en dag sen när han går i pension om några år. Pojkarna har ju varit där, men det är knappt och inget de minns och för Signe var det första gången. Precis som för Anita och Alexander så klart.

Vi gjorde sånt man gör när man är där. Som att äta krusbär och tömma ett körsbärsträd på frukt, promenera ner till hamnen och köpa färsk fisk, handla i den lilla lokala butiken och bara ta det lugnt. Vi tog det lugnt, lagade god mat, drack lite vin och hade det bara trevligt.

På kvällen gick vi ”udden runt” som kvällspromenad med förhoppningen att Signe skulle sova. Egentligen var det bara jag som skulle ut och försöka natta henne i vagnen eftersom det inte riktigt går att lägga henne däruppe utan att själv vara där med alla trappor etc ifall hon vaknar. Men så tänkte jag att det nog kunde vara trevligt för de andra att också följa med. Och det var det, men innebar också att hon inte kunde somna när det var så många spännande typer runt om. Alla vuxna vadade ut och kände på vattnet och konstaterade att det var ungefär så iskallt som det brukar vara på den sidan Skåne.

Men alltså, ett sånt äventyr pojkarna tyckte det var i Skillinge. Ett gammalt hus som verkligen känns gammalt med öppen spis och tegelgolv och bjälkar i taket och hela grejen. Signe hittade två förstoringsglas som var mer spännande än livet och sen upptäckte pojkarna också dem. Och instrument precis överallt nu när pappa flyttat dit över semestern. De plinkade på gitarrer och testade sina pianofingrar och fick prova på helt andra saker än de har tillgängligt här hemma.

(De snyggaste bilderna ovan har Alexander tagit.)

Liten tur till Olof Viktors

Vädret har ju inte direkt varit på vår sida den här juli. Det tror jag nog de allra flesta kan hålla med om. Lite extra surt att inplanerade utlandsresor av naturliga skäl fått ställas in då. Ett par få dagar har varit fina dock och vi lyckades faktiskt pricka in en sådan när vi tog en runda på Österlen.

Vi packade in familjen i bilen och Anita och Alexander sig i sin bil och så körde vi mot Österlen. Som barn var vi alltid tvungna att stanna så Daniel skulle kunna kräkas på vägen och själv har någon sån incident också hänt, men det har vi helt sluppit med våra barn. Jag misstänker att bilillamående generellt har minskat tack vare ac också, även om man fortfarande hör om en hel del ungar som inte är så bilåkekompatibla.

Första stoppet blev Olof Viktors där bara en i sälskapet fick ställa sig i kö och beställa medan de andra satte sig vid ett bord i trädgården. Jag åkte på matbeställningen och med ett par lurar i öronen var det ganska trevligt. Mindre kul att balansera brickor på varandra för att kunna få ut våra mackor, men det gick också. Särskilt som barnens och Alexanders gjordes på beställning så inte kunde ta dem ändå.

Signe behövde naturligtvis akutkissa ett par gånger också, vilket är sådär lagom kul när kön ringlar sig längre än på en nattklubb vid ettsnåret. Ena gången när vi köade förklarade Signe högt och tydligt att hon behövde kissa NU. Då fick vi magiskt gå före hela kön utan att ens be om det. Det tackar vi för.

Goda mackor, fin miljö och ett precis lagom stopp innan vi körde vidare till Skillinge.

Det är inte lätt att behöva vänta på sin mat.

Vad jag gjort idag

Så dagens:

  • Roligaste – När jag kom fram till folktandvården och hade plats 153 i kön. Spontant garv.
  • Mest förvånandes – När jag blev uppringd drygt en timme senare. Och fick en tid. Idag. I Lomma. Chocken.
  • Gnälligaste – När vi var i Alnarpsparken och barnen turades om att sura över oklara saker.
  • Ondaste – Tandläkaren där kunde konstateras att jag gnisslat av bitar från fyra fyllningar i helgen. Grattis mig.
  • Kladdigaste – När jag trampade i sådant jag hellre sett att Signe lämnat i toaletten än på parketten.
  • Tröttaste – Först jag som legat vaken ett par timmar i gryningen. Sen Signe som inte sovit middag.
  • Lugnaste – Pojkarna som varvat studsmatta med tv-spel.
  • Mest produktiva – Jag som klippt lite äppelträd och nu ska köra grenarna i kompostkvarnen.

Signe 2 – stortjejen!

Så iförrgår blev vår lilla Signis två år gammal. Det är helt vansinnigt hur fort tiden går, särskilt där i början. För ett år sen kunde hon inte gå, än mindre springa, klättra och hoppa, och nu är hon en stjärna på allt. Hon gör kullerbyttor in i studsmattan och så fort hon får chansen kastar hon sig ut för vad för henne motsvarar rena stup. Dansa är toppen och Kokobäng kan man minsann lyssna på ca hundra gånger i rad. Särskilt ananas-låten.

Och när vi pratar om allt hon kan så är just prata något hon verkligen excellerar i. Hon berättar saker, frågar, ljuger friskt (”Mamma putta Signe mig”) och har också börjat använde både bestämd form och imperfekt om än lite hipp som happ. För mig som är väldigt språklig är det fantastiskt skönt att kunna kommunicera och få bekräftat att hon är med på banan när man vill något.

Bästa böckerna är Axel och Omar och Barbapappa (en bok där de bygger vatten-, vind- och solkraftverk bland annat), men också klassiska böcker med djur och djurungar och en Alfons-pekbok. Just att läsa på kvällen är toppen och om hon fick välja hade vi läst tills hon somnade av ren utmattning.

Mat äter hon det mesta, tomater så pass att vi måste förvara dem utom syn- och räckhåll för att hon inte ska sätta sig i allihop. Korv valde hon som födelsedagsmat och pizza är också en favorit. Russin tror hon fortfarande är godis även om hon snor åt sig av pojkarna om hon får chansen.

Hon är en riktig puss- och kramtjej när hon vill, vilket som tur är ofta. Att det alltid är en sträng snor under näsan får man snabbt parera innan det ska pussas dock. Det går liksom inte att säga nej till henne när hon är på det humöret. Och apropå humör är det något hon har ett gott förråd av. Om hon inte får som hon vill eller något går emot henne märks det så att säga.

Viktigast av allt är dock att hon är vår och vi hennes – vår älskade lilla Signis som inte är fullt så himla liten längre.

Lite häng på Ribban

Nu har jag haft semester en vecka. Inte Jonas, men som tur är klarar barnen och jag mig annars också. Särskilt när vi bokar träff med farmor titt som tätt. Och mormor för den delen. Det var ju fint väder precis där i början innan regnet och rusket kom. (Alltså, kan vi inte bara hoppa bak i tiden för vädret?) Vi inledde i alla fall det i mitt tycke riktiga sommarlovet med lite häng på ribban med farmor.

Mjukglass, lekplats och sen plask i vattnet som var överraskande varmt. Nu hade vi ju inte varit så förutseende att vi hade badkläder så det blev mer försiktigt vadande i havet. Eller för alla som är över metern lång åtminstone. Signe drattade i ett par gånger och fick åka naken i vagnen med bara en tygpåse lindad runt rumpan tillbaka. Mysigt och nu hoppas vi att värmen kommer tillbaka innan et är tillbaka till verkligheten..

Plekplats

Finns det något bättre än att gå till en lekplats? Det undrar Signe alltså. Inte jag. Mitt intresse är minst sagt grunt för det. Men vad gör man inte för sina barn?

För ett tag sen var vi på en lekplats med en alldeles för läskig rutschkana (inte den på bilden) och Signe ville hemskt gärna åka den och hade tydligen också gjort så med mormor och Bo vid ett annat tillfälle. Nu vågade hon dock inte utan sällskap. Pojkarna råvägrade så till slut blev jag tvungen. Planen den dagen var att gå en promenad och plocka fläder och inte gå till en lekplats så jag var inte alls klädd för det så brände upp lite rumpa under kjolen. Jaja.

En annan fastnade vi i ett sånt hällregn att vi fick byta om sekunden vi kom hem och Adrian fascinerade konstaterade att han inte visste att man kunde bli blöt inpå kallingarna av regn. Fler lekplatser lär det bli den här sommaren, särskilt om vädret håller sig på fel sida om de tjugo. Tur då att man kan stoppa in ett par lurar och lyssna på ljudbok medan barnen leker.