Signespecial!

Idag var det påskfest på föris. Signisen skulle vara påskkärring och var ganska välvilligt inställd flera sekunder. Hättan rök innan jag hann ta en icke-suddig bild och när jag hämtade henne på eftermiddagen var sminket också borta.

Så var det hämtning och sedvanlig önskan om att leka i sandlådan. Om ni undrar vad det innebär så är det att jag gör sandkaka på sandkaka åt Signe att riva. Mycket roligt tycker vissa.

Och sen på kvällen var det dags för dryga timmen av läggning. En del inblandade tyckte att hoppa i sängen och kasta sig mot stupet och leka med allt man kunde få tag i var målet, andra höll inte med.

Jepp, så såg Signes dag ut förutom när hon var på förskolan då. Varsågoda!

Kalas för Arvid!

Så Arvid hade kalas och det är coronatider så folk var antingen hemma för hade snorat en droppe förra veckan eller ville inte själva bli smittade. Lite hårdraget ja, men uppslutningen var inte total direkt. Solen sken och det var underbart väder ute så vi flyttade ut på trädäcket och då kunde hela Daniel-familjen komma också – stort win på den!

Jag lovade Arvid att han skulle få extra kakor för att vi sköt på kalaset en gång, men ärlighetens namn vet jag inte om det blev så mycket mer bakat. Tårta önskade han sig choklad så då blev det så. Chokladbottnar (ni vet den typen man gör med hett vatten, eller den som bakar en del tårtor vet annars kanske inte), mosade hallon, dumlefluff, chokladfrosting och lite sockerdekorationer och blåbär. Mycket bra tårta skulle jag säga själv. Arvid har god smak. Sen var det vanilj- och mandelbullar, kanelkrans, chokladmuffins med nutella och dumlekolakakor.

Allt var bra, men muffinsen fick jag inte smakat eftersom de magiskt hade försvunnit där på morgonkvisten dagen efter. Enda spåret var en misstänkt brun mun på en blånekande, lockig, ljus kille som stigit upp först av alla. Jaja, så kan det bli om man inte gömmer undan kakorna.

Arvid fick finfina presenter och var helnöjd så ett perfekt kalas till slut! Barnkalaset har vi kommit överens om att vänta med tills det lugnat sig med corona, så någon gång i vår eller på försommaren ska han få bjuda hem sina kompisar också.

Åh, odlingsstatus?

Ni undrar över vår odlingsstatus förstår jag. Om vi ska bli självförsörjande i dessa coronatider? Ja, vi hade tänkt odla morötter, men det verkar inte vara det som behövs mest just nu. Annars så tuffar tomatplantorna på. Jag måste väl ta av locket på vår plastlåda eftersom tomaterna slår i väl bra nu, men samtidigt var vi tvungna att så ny broccoli och paprika eftersom de torkade ut av lite bortglömt vattnande så kan behöva lite extra omhuldning. Jaja, inte så noga.

Nä, så vi har inte kommit mycket längre med just det. Är väl dags att skola om de små plantorna antar jag. Lite ironiskt att jag som anser mig ha så himla bra minne nu när jag sår inte har en aning om hur jag ska göra och samma sak när det är dags att plantera om dem. För jag har ju faktiskt halva min barndom jobbat extra på en plantskola och gjort just såna saker. Då arbetade jag i och för sig helst på ackord eftersom jag var en fena på att effektivisera och få mycket gjort på rekordtid. Själva plantorna var dock timarbete och där var jag inte lika intresserad och det fanns inte poddar på den tiden så det är mest ett töcken idag.

I helgen tog jag dock tag i att gräva i vår härligt tunga lerjord och få fram lite mer land på framsidan att sätta plantorna i. Alltså, det tar sån tid att gräva bort gräs och ogräs. Särskilt som man gärna vill ha kvar jorden och maskarna det vuxit i. Men jag gjorde det och sen flyttade jag pallkragar från baksidan och satte upp till små land. Så ännu börjar det arta sig med plats. Ska måtta ut hur mycket vi får plats med så jag vet om jag måste kämpa med spaden något mer eller kan nöja mig för i år.

Jord i kragen tänker ni. Det kan jag meddela er att det finns, bara det att jag inte kan komma åt den. Vi har nämligen tre komposter på baksidan som fylldes på med äpplen i höstas, men under ska det finnas bra med jord. Bara det att alla grenar från den halvdana beskärningen av vårt gigantiska äppelträd (vårdträdet som tidigare ägarna sade att det var ett) i höstas ligger i vägen tillammans med annat gammalt träbråte. Får väl se om får fram jord i tid eller om det blir en tur till Nordanå med ett släp och köpa en säck. Med säck menar jag alltså en sån som rymmer en kubik och inte såna 4 för 100 på Ekohallen.

Uppskjutna dejter och kalas

Arvid blev som sagt besviken över det uppskjutna kalaset även om han tog det bra. Dock lovade jag honom att baka extra många kakor så nu känner jag pressen. Oklart när baket ska ske. Och vad det ska vara. Det ger sig.

Men det har onekligen varit en del saker som inte gått enligt plan för Arvid denna födelsedag. Skolan var stängd för planeringsdag (planerad planeringsdag) på själva dagen så jag hade tagit ledigt och vi skulle ha en mamma-Arvid-dag. Det har vi inte haft sen innan Signe föddes och ett bra tag innan dess också skulle jag säga. Vad vi skulle hitta på var oklart, men jag funderade på Tivoli eller Köpenhamn i största allmänhet innan Danmark stängde. Bio var också en tanke innan Filmstaden stängde. Sen kanske badhus eller något museum.

Nu blev det ju inget av det eftersom både Adrian och Signe var hemma. Istället ville Arvid som enda önskan gå till biblioteket så naturligtvis gjorde vi det. Vi var inne väldigt snabbt och höll alla avstånd. Jag var stressad att Adrian skulle hosta (slem – Corona är torrhosta – ta det lugnt) eller Signe snora (gör hon alltid så oklart vad den oron byggde på, det visste jag ju skulle hända). Trots det bristande utfallet på mamma-Arvid-punkten och sen framskjutna kalaset har han varit så himla glad och jag tror på riktigt att detta har varit den bästa födelsedag han haft.

Vi har också bestämt att vi ska ha vår dag lite längre fram. Kanske i påsk redan. Jag har tagit ledigt hela påskveckan, kändes som det enda rimliga i dessa virustider, så då borde vi kunna få en dejtdag ihop. Satsar på det i alla fall!

Signedag extra allt!

Alltså Signe och jag har haft en så himla mysig dag. Vi inledde dagen med ett webbmöte där hon satt i mitt knä med en flaska välling och jag planerade upp veckan med mina kollegor. Sen gräddade vi surdegsfrallor från degen jag förberett dagen innan:

Därefter blev det lite frukostmys i soffan framför tv:n för henne och datorn framför mig. Fick in lite drygt två timmar där faktiskt! För den som tycker att jag är en usel förälder som låter min dotter sitta framför tv:n så länge när hon är sjuk, jajajaja.

Lite tvätt och sånt varvades under dagen innan vi tog oss ut och gick till lekplats. Signe hade mycket bestämda idéer om vad hon ville göra och det växlade ganska ofta skulle jag säga. Sandlådan varade en bra stund dock. Solen sken och det blåste inte så det var härligt.

Lunch var som lunch är med ett och ett halvtåringar som upptäcker att det ligger en docka på golvet vid stolen, alltså en måltid som övergår i lek. Dockan åt bra och med hela kroppen och Signe hyfsat hon med.

Att ta hand om bebisar så som Signe gjorde innebar naturligtvis en stor trötthet och inte långt senare somnade hon och jag kunde beta av lite jobb till. En väldigt mysig dag som jag ändå hann få in ganska mycket jobb på och fortfarande har energi att få undan något mer ikväll, pluspoäng på det!

Godkänd men sjuk

Skrev jag att Signe fick ok på att vara på förskolan till slut? I tisdags ringde rektorn och meddelade att pedagogerna intygat att hon alltid har snuva och att de bedömde sig kunna avgöra om det gick över i förkylning. Synd då bara att hon var hemma frisk en vecka och nu sen hon blev godkänd har vi haft sjukstuga hemma.

Vi klarar ju vår semikarantän alldeles utmärkt. Det är ju en uppenbar klassfråga hur besvärligt det blir. Vi är privilegierade som har ett stort hus där alla barn har egna rum och dessutom en bra trädgård att springa runt i. Värre för de som kanske är fem pers i en tvåa utan balkong ens.

Och om skolorna skulle stänga (ta i så mycket trä det bara går) är nästa fråga hur utbildningen ska bli rättvis och jämlik för barnen? Studiero med fyra stycken till i samma rum? Tillgång till dator? Föräldrar som har kunskaper eller pedagogisk förmåga att hjälpa till? Föräldrar som ens har råd att stanna hemma från jobbet eller faller barnpassning på äldsta syskonet?

Läste en tweet om en tonåring som undrade om man fortfarande fick komma till skolan och äta lunch trots att undervisningen var stängd. Äkta fråga eller ej så sätter det ändå fingret på en ekonomisk faktor i det hela – för en del är skollunchen det viktigaste målet på dagen.