Nytt försök imorgon

Försök och försök dock. De har planerade snittdagar måndag, torsdag och fredag och snittet ska ske mellan 38+3 och 39+3 och imorgon är jag 39+2 så det blir svårt att skjuta på om de ska hålla sina riktlinjer (som ju finns av en anledning). Tror nog att det ska bli av enligt plan.

Barnen är hos Anita igen och vi har städat huset ännu en gång och om en timme drygt ska jag descutan-tvätta mig innan det blir läggdags och fasta tills jag får komma tillbaka från uppvaket. Men det viktigaste är att imorgon får vi träffa vår bebis! En liten gullig tjej! Äntligen!

Adrian pussar magen för sista gången:

Adrian-pussar-magen

Ingen bebis

Nu undrar ni var bebisbilden är och om vi bestämt namn etc. Vi ställer oss ungefär lika frågande. När vi kom till sjukhuset fick vi en slot med ungefärlig tid. Sen hade de varken vårdplats för vår lilla tjej eller barnläkare tillgängliga så då sköt de på det.

Medan vi väntade misslyckades de med att sätta nål på mig tre gånger. Fjärde gången och den andra barnmorskans andra försök gick det vägen och jag fick dropp. Hade ju fastat sen sjusnåret igårkväll.

Tiden gick och de kunde fortsatt inte lösa det. Då började de prata om att snitta mig och sen skicka iväg Jonas och bebisen till en barnavdelning i en helt annan byggnad på sjukhusområdet. Ett dygn senare skulle jag ev kunna komma och hälsa på.

Det alternativet blev det inte utan de landade i att vi fick en ny tid på måndag. Klockan två fick vi gå efter sju timmars väntan och är nu hemma igen. Så det blir inga bebisbilder idag. Ni får gärna hålla tummarna för att hon håller sig på plats dock.

Ingen bebis

Nu undrar ni var bebisbilden är och om vi bestämt namn etc. Vi ställer oss ungefär lika frågande. När vi kom till sjukhuset fick vi en slot med ungefärlig tid. Sen hade de varken vårdplats för vår lilla tjej eller barnläkare tillgängliga så då sköt de på det.

Medan vi väntade misslyckades de med att sätta nål på mig tre gånger. Fjärde gången och den andra barnmorskans andra försök gick det vägen och jag fick dropp. Hade ju fastat sen sjusnåret igårkväll.

Tiden gick och de kunde fortsatt inte lösa det. Då började de prata om att snitta mig och sen skicka iväg Jonas och bebisen till en barnavdelning i en helt annan byggnad på sjukhusområdet. Ett dygn senare skulle jag ev kunna komma och hälsa på.

Det alternativet blev det inte utan de landade i att vi fick en ny tid på måndag. Klockan två fick vi gå efter sju timmars väntan och är nu hemma igen. Så det blir inga bebisbilder idag. Ni får gärna hålla tummarna för att hon håller sig på plats dock.

Vecka 39 – imorgon kommer hon!

Hon verkar lyckas hålla sig inne till planerat datum, vilket vi är mycket tacksamma för. Vi är nervösa här hemma Jonas och jag, men det ska säkert gå bra både med mig och bebisen. Nervöst ändå. Idag vaknade jag till exempel tjugo i fem och kunde inte somna om. Hoppas på att sova tills klockan ringer imorgon.

Imorse var jag och lämnade blodprov, något bastest jag inte vet vad de testar, men det skulle göras på förmiddagen en eller två dagar innan snittet. Jag minns det inte från Adrian, men vem vet kanske jag gjorde det då med.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d955

Jag fick i alla fall smått en chock på vårdcentralen. Jag och barnen bytte ju för ca hundra år sen, men så har vi hållit oss friska så jag har inte varit där. Vis av tidigare erfarenheter på Husie där pensionärerna står i en lång ringlande kö utanför portarna en halvtimme innan öppning och väntetiden sen är en timme om man har tur, körde jag iväg så jag var på plats redan tio i åtta. En gubbe väntade jag med då. Och han skulle inte ens till provtagningen så jag fick första numret. Fick vänta kanske fyra minuter och under den tiden kom en man in. Det var allt. Tio över åtta hade jag lämnat premisserna. Och personalen var trevlig och ostressad, lokalerna fräscha och väntrummet rymligt. Som jag sade till Jonas, att även om det varit mer folk där hade man inte behövt oroa sig över att få tuberkler hostade på sig som på Husie. Sticket var kanske det jag känt minst nånsin. (I vanlig ordning förklarade jag också att jag har issues med nålar, dvs är en tönt.)

Efter vårdcentralen köpte jag croissanter och ostfrallor och åkte hem till glada barn.  Arvid förklarade att det var hans favoriter och åt också därefter. Som synes nedan är Adrian faktiskt nyklippt. Inte kort, men utan lugg i ögonen och lite mer uppklippt. Ganska ojämnt också, men jag hade inte mer än typ fem minuter så det gällde att vara snabb.

Annars var det mest utelek idag. En favorit hos Arvid och Adrian är att leka SuperMario. Då har man vattenslangen med ett mjukt lite pärlande munstycke och så antingen håller man upp det och startar stänger eller gör orm med det och springer under. Till och med jag var med i leken där jag svettades i solen. Det kan ha varit så att det spårade ur lite, särskilt när jag var Mario och kan ha siktat in mig på att blöta ner Jonas. Kan ha varit så.

Vid fyra hämtade Anita barnen som har dem medan vi är på sjukhuset. Jag hoppas verkligen att vi får ett familjerum. Vill inte dela med någon annan och vara utan Jonas på kvällen/natten. Så nu har vi städat huset tillräckligt bra och ätit vår sista middag som tvåbarnsföräldrar. Di Penco fick den äran. Och nu börjar det närma sig descutan-tvätt och läggdags. Bara några timmar kvar till bebis..

pIxt9PJwT0uDwHJFdjBmyw_thumb_d972

Bild bjuder jag på en i bikini, håll till godo med detta preggoögongodis i vecka 38+4:

JpYWBb8RSPqzORw0zJ%P+A_thumb_d966

Förra vecka 39 (bara Adrian, Arvid kom jag ju aldrig så långt):

IMG_2883
38+1

En kärlekshandling

Jag ska undvika allt koffein med tanke på bebisen fram tills hon kommit ut. Det innebär noll kaffe, te, choklad(!) eller cola. (Ingen energidryck heller, men vem dricker sånt skit egentligen.) Mitt kaffedrickande har minskat gradvis av sig självt så det har inte varit varit så farligt egentligen, men ändå tomt. Det svåra där är ju att det inte riktigt finns något att byta ut det mot.

Jonas köpte ett koffeinfritt nescafé, men det var så långt ifrån riktigt kaffe att jag nästan lika gärna kunde vara utan det. Så igår kom han hem och hade gjort en riktig kärlekshandling: köpt koffeinfritt nespresso-kapslar, två sorter! Och de smakar kaffe! Så nu ska jag klara mig fram till torsdag, yey!

Att ha barn hemma en dag

Idag var barnen lediga från förskolan. Inte för att jag är pigg och glad och med glädje jagar ifatt en småtting som lämnar hemmet på grund av oklar orsak, men i regel för att han inte fått som han vill. Nej, pojkarna skulle ju ha sovit över hos Anita så vi hade tagit ledigt för dem från förskolan och nu när Arvid fortfarande var sjuk så var båda hemma.

Det gick över förväntan tack vare tv och iPad även om Adrian så att säga tar sig en del friheter när storebrorsan är utslagen. Tio över sex väckte Arvid mig förtvivlad för att Adrian tagit alla yoghurtar. Det var alltså såna små sockerbomber som mamma hade lämnat här när de åkte på semester. En dyr present för oss visade det sig när jag gick ner och kunde konstatera att Adrian nog klättrat sig upp på hyllorna i kylskåpsdörren i jakt på dem. En hylla var i alla fall trasig och bodde nu på golvet.

Gick och lade mig igen och när jag steg upp dryga timmen senare var det lugnt därnere, men det berodde på att Adrian plötsligt hittat leran och nu tryckt in färgglada klumpar i matta, soffa, soffkuddar och filtar. Kul.

Men i perioder var det lugnt och jag hann göra klart bebisens hörna. För den som undrar, tydligen en hel del av instagram att döma, så är det inga som helst problem att komma åt byrån eftersom spjälsängen kommer att stå i kloss med vår säng. Den sidan är dessutom sänkbar så bebisen kommer ligga helt intill mig även när hon inte ligger hos oss i vår säng.

Vecka 37

Imorgon är sista dagen på vecka 37 och graviditeten räknas som fullgången. Nästa vecka är också den Arvid föddes i så det är dags att ordna klart med det sista nu. Det mesta är också gjort så det är skönt. Annars är det väl som vanligt. Revbenet gör ont och citodon har varit en god vän på sistone. Om man ska vara petig är det inte revbenet som gör ont förresten. Det är något muskelfäste eller nån muskel som väl har någon bristning med påföljande inflammation. Det får vara som det är med det, bebisen är det viktiga och att hon kommer ut och mår bra.

TLN6eOvNTc+DtcN7SXVAQw_thumb_d89b

Vecka 37 med Arvid resp Adrian:

 

 

Min första(?) bebisdröm den här graviditeten

Jag ville inte ta citodon när jag gick och lade mig igår eftersom jag dimmat runt med det under dagen. Gillar egentligen inte att ta några mediciner när gravid så försöker verkligen hålla ut tills det inte går längre. Därav var min sömn bristfällig som bäst. Jag hann dock drömma om bebisen.

Först var det att den snurrade runt i magen och tryckte sig mot väggarna så pass att man kunde urskilja varje finger eller tå. Sen tryckte den sig ut så hela kroppen typ var ute med bara ett tunt lager hud mellan. Svårt att förklara eftersom det ju var en dröm.

Nästa konstart var att den krystade ut sig själv mer eller mindre. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom det borde gjort mer ont, men tillskrev det att jag visst tagit värktabletter tidigare. Enda problemet var att navelsträngen gått av så moderkakan var kvar i mig. Det kändes sådär så ropade på mamma som inte tyckte det var så noga utan att jag kunde krysta lite halvt och se om den kom ut.

Nu var det inte en moderkaka som kom ut dock utan en till liten bebis. Två små flickor hade jag plötsligt och även om jag tyckte det var konstigt att barnmorskan inte sett att det var tvillingar vid ultraljuden var det ändå naturligt. Det hade trots allt känts trångt i magen. Moderkakan var fortfarande ingen prio tydligen. (Nog tur att mamma inte jobbar på förlossningen trots allt.)

När ambulans slutligen kom för att hämta mig och tjejerna kröp de omkring i små söta klänningar. Fullt rimligt. Mest var jag oerhört glad att det gått så bra med vanlig förlossning och att jag inte behövt snitt trots allt.

Misstänker starkt att detta inte var någon sanndröm. Vi får väl se inom dryga två veckor..