Vagnbryderier

Eller så mycket bryderier är det ju inte tal om, det är att ta i. Jag har varit sugen på Foxen ända sen den lanserades. Nu är ju inte det mer än någon månad, men ändå. Innan dess funderade jag på Buffalon eller ev en ny Donkey. Donkeyn var ju väldigt bra, men så tänker jag att en vagn som bara är avsedd för ett barn bör vara bättre om tanken är att bara ett barn ska använda den. Adrian är ju ändå tre när bebisen kommer så ståbräda borde räcka så kan man komplettera med Been om man ska gå längre sträckor.

Vi passade i alla fall på att studera Foxen lite närmare när barnen sov hos Anita. Babyproffsen på Mobilia åkte vi till och den butiken rekommenderar jag inte. Maken till ointresse och brist på sälj har jag nog aldrig varit med om. Särskilt som vi också bad om hjälp. Nej, jag har fått mer hjälp när jag har mailat butiker i Holland så det känns som ett rimligare val.

Jag kanske ställer orimliga krav, men när man ber en personal (det fanns tre i butiken och vi är enda presumtiva kunderna) om en demonstration av vagnen och det enda hon gör är att visa hur man fäller ihop den och inte ens gör det och sen går tillbaka till att packa upp varor vid disken.. Inte konstigt att näthandeln tar marknadsandelar.

58642-fox-compleet-alu-gemeleerd-blauw-1521373204-3

Vecka 28

Okej. Det här börjar bli lite tjatigt eftersom det återkommer varje graviditet och sen sitter i därefter. Jag talar naturligtvis om det onda revbenet. Arvid kickade på det oupphörligt i tre månader så att jag knappt kunde varken stå eller sitta.

Även med Adrian levde jag med en hand borttryckandes bebis på högersidan, men inte lika farligt. Jag måste nog tyvärr säga att den här bebisen verkar vara mer på Arvids nivå än Adrians vilket är oroväckande med tanke på att jag inte var helt läkt än när jag blev gravid den här gången. Jaja, inte mycket att göra mer än lida.

WMB3SwAhSK+nX%r+EouLtg_thumb_d5cd

Med Arvid resp Adrian:

Första kläderna till bebisen

Arvid och jag var på en liten shoppingrunda nyligen och tittade igenom de sista reagalgarna på bebisavdelningen. Han hittade ett par byxor och ett par shorts till bebisen som fick följa med hem. Shortsen är kanske i största laget, men vem vet det kanske blir en liten tjocksmock-buddha eller så får vi helt enkelt sommar i år och med lite tur håller den sig kvar ett tag också.

Arvid är så pepp på bebisen. På kvällen när han borde sova vill han bara prata om hur stor bebisen är nu, när den kommer i dagar och veckor, hur det är svårt att böja sig med bebis i magen etc etc. Mycket tankar kring den lilla familjemedlemmen som det plötsligt inte är så länge kvar tills den här. (Även om det bitvis känns långt bort..)

Bvj6GxV5SEGsYD9JNw+jKw_thumb_d598

Vecka 27

Lite mindre gnäll den här veckan. Skönt att det är på det hållet ibland också. Men trött är jag. Det här att jobba heltid och hantera problem som uppstår på andra håll i kombination med graviditet är inte att rekommendera. Låt allt runtom flyta på enkelt och smidigt så tröttheten inte blir så alarmerande är mitt tips. Svårt att göra något åt dock. Jaja.

d3vXS1XhS6iWyYv%VhLzuw_thumb_d592

Arvid tog också en bild på mig:

g9hk0mUSRG6N9UR3JEm3Rw_thumb_d594

Med Arvid och Adrian.

Vecka 26 – gnällfest

Så närmar vi oss slutet på v 26 och den här veckan känner jag mest gnäll. Fogar som ena dagen är snudd på icke-existerande och nästa på en mer rimlig nivå. I förrgår kunde jag knappt koncentrera mig på jobbet för det gjorde så ont vad och hur jag än gjorde. Igår och idag var det bättre dock. Krill har också lovat att försöka leta rätt på sitt foglossningsbälte så fort de kommit förbi sin kräkfest så det finns hopp på sikt också.

Igår så kunde jag som sagt röra mig bättre, men då slog istället huvudet till igen och jag ägnade dagen åt att längta efter mina citodon. De försenades av att Arvid lekte hos en kompis efter föris, men sen så! Ja ni ser, entusiasm över att få ta värktabletter. Den nivån. Och idag när Anja och jag käkade lunch ute fick jag be om take away-box innan jag ens ätit hälften för att huvudet och därmed påföljande illamående gav sig tillkänna. Men nu är jag hemma och har tagit tabletter så jag kan slänga in en maskin tvätt och annat vardagligt med barnen.

Vad mer har vi på listan då? Jo, urinvägar. Ingen urinvägsinfektion skulle jag säga, men lämnade ett prov ändå eftersom de kändes så tveksamma. Ömma och irriterade inifrån och ut så att säga. Urinblåsan kan ju vara ett resultat av en viss kickande bebis och resten kanske lite preggosvullnad, allmän irritation eller vad som helst. Vad vet väl jag. Lämnade som sagt prov och nu känns det bättre så det ska väl inte vara någon fara.

Man vill ju inte riskera något, särskilt som jag ju också haft så mycket sammandragningar senaste dagarna. Och för den som vill ha för mycket information kan jag berätta att det knådandet av magen inte direkt innebär att man blir förstoppad.

Och Jonas är i Madrid den här veckan så det är livat värre att ha kidsen själv. Går bra dock, de är små klippor för det allra mesta. Sådär har vi status i mående. Magen så:

4g86ZuF5RbGQjYUKEBnaCA_thumb_d54b

Med Arvid resp Adrian:

 

DU är sötnos!

Jag fick den bästa dissen nånsin av Adrian på flyget när vi åkte till Stockholm. ”Är du min sötnos?” ”DU är sötnos!” Bam! Den visste var den tog…

Flyget gick bra också även om Adrian fick ont i öronen på slutet. Ibland undrar jag nästan om det är några egenskaper han inte fått av mig. Jag har ju jättesvårt att tryckutjämna och sitter och gör grimaser och blåser halva flygresan alltid. Snorkla kan jag knappt eftersom jag får ont i öronen bara en halvmeter under vatten. Och lock i vanliga backar eller tunnlar när man kör bil. Förhoppningsvis växer Adrians öron rätt sig så han slipper det när han blir äldre.

Hemma hos Johanna lekte barnen på riktigt fint. Men det var längesen nu som det var några egentliga bråk mellan dem. Skönt. Särskilt som en härlig migrän blommade ut hos mig under förmiddagen.

Jag hade känningar och anade varåt det barkade redan när jag vaknade på morgonen och tog direkt två alvedon. Skulle ju köra bil sen så kunde inte ta citodon. Det hjälpte ju så pass att jag kunde hantera huvudet hos barnmorskan och sen tillräckligt för att köra till Sturup. Väl där en tablett och en timme senare utan effekt en till. Huvudet blir ju inte bra, men man kan vara människa, om än en långsammare, tröttare och mindre tålmodig variant.

Och när barnen somnat tog jag en igen och avvaktade om jag behövde en till för att kunna sova bra och det räckte. Jag hoppas bara det var tillfälligt och inte början på dödshuvudet som jag haft när jag väntat pojkarna. Men det lär vi ju märka hur det blir med det.

Vecka 25

Jahaja, så är det dags för ny magbild. Ska alldeles strax iväg, men det blir ju vecka 26 imorgon (idag t.o.m. enligt hälften av mina appar, de räknar väl på olika sätt) så jag får skynda på något. Status tar vi en annan gång.

9Fo0G4KYSYettYOBEFkxHw_thumb_d4c3

Med Arvid resp Adrian (lägg märke till att jag har samma klänning med Adrian som idag):