Vagnbryderier

Eller så mycket bryderier är det ju inte tal om, det är att ta i. Jag har varit sugen på Foxen ända sen den lanserades. Nu är ju inte det mer än någon månad, men ändå. Innan dess funderade jag på Buffalon eller ev en ny Donkey. Donkeyn var ju väldigt bra, men så tänker jag att en vagn som bara är avsedd för ett barn bör vara bättre om tanken är att bara ett barn ska använda den. Adrian är ju ändå tre när bebisen kommer så ståbräda borde räcka så kan man komplettera med Been om man ska gå längre sträckor.

Vi passade i alla fall på att studera Foxen lite närmare när barnen sov hos Anita. Babyproffsen på Mobilia åkte vi till och den butiken rekommenderar jag inte. Maken till ointresse och brist på sälj har jag nog aldrig varit med om. Särskilt som vi också bad om hjälp. Nej, jag har fått mer hjälp när jag har mailat butiker i Holland så det känns som ett rimligare val.

Jag kanske ställer orimliga krav, men när man ber en personal (det fanns tre i butiken och vi är enda presumtiva kunderna) om en demonstration av vagnen och det enda hon gör är att visa hur man fäller ihop den och inte ens gör det och sen går tillbaka till att packa upp varor vid disken.. Inte konstigt att näthandeln tar marknadsandelar.

58642-fox-compleet-alu-gemeleerd-blauw-1521373204-3

”Så” tomater

Ni vet det där när man tänker att man ska vara en ambitiös, duktig människa och så är man ju inte det alltid och så står man på Blomsterlandet jagandes tomatplantor ett par veckor försent för att få någon vettig skörd när man inte har växthus? Det är jag när det gäller att driva upp annat än typ rädisor. Sallad gick också bra förra året i och för sig.

I år så sålde en kollega fröer åt sitt barn så som föräldrar ofta gör på jobbet och då fanns det en riktig latversion av tomatsådd som passade mig som handen i handsken:

D8CwE9kxS8qXVVZnMJMRrw_thumb_d5c8

Sagt och gjort, bara att sätta igång då kanske ni tänker. Nja. Nu var det ju det där med att man ska ta sig tiden och bara göra det också. I några veckor har jag haft de här blivande tomatplantorna (busk så man slipper tjyva) hemma, men inget har hänt. Idag dock tog Arvid och jag tag i det så med lite tur kommer vi ihåg att vattna dem och sätta ut dem i lagom tid för att få mer än en handfull gröna tomater i år.

Enkelt var det i alla fall. Man tog av locket, hällde i vatten i det och satte ner tråget med jord/torvplupparna och lät dem dra upp vattnet. Sen ställa tråget på fat, ta av plastbrickorna och sätta på locket igen. Mycket enklare blir det inte. Ni ser på bilden att fröerna är förilagda också. Är det bara det där med att komma ihåg att vattna och på sikt plantera ut.

g3jGAOGlQguQq0Cxoc304A_thumb_d5c0

Vecka 28

Okej. Det här börjar bli lite tjatigt eftersom det återkommer varje graviditet och sen sitter i därefter. Jag talar naturligtvis om det onda revbenet. Arvid kickade på det oupphörligt i tre månader så att jag knappt kunde varken stå eller sitta.

Även med Adrian levde jag med en hand borttryckandes bebis på högersidan, men inte lika farligt. Jag måste nog tyvärr säga att den här bebisen verkar vara mer på Arvids nivå än Adrians vilket är oroväckande med tanke på att jag inte var helt läkt än när jag blev gravid den här gången. Jaja, inte mycket att göra mer än lida.

WMB3SwAhSK+nX%r+EouLtg_thumb_d5cd

Med Arvid resp Adrian:

Jag såg det stora bråket framför mig

Sol och underbart fin kväll idag. Barnen och Jonas svängde inom en lekplats på vägen hem och sen stack han iväg för att fixa lite ärenden medan vi stannade ute i trädgården. En del problem i och med att en viss femåring bara ville ha glass till middag vilket jag av någon outgrundlig anledning nekade honom. Men det löste sig.

Jag fick klippt ner björnbärsgrenarna jag tidigare klippt av från busken vi har växandes mot grannens garage och Arvid lade ner dem i tunnan. Sen skulle han över till grannen och leka med flickan där. Adrian tittade på Blaze. Så då passade jag på att även klippa ner kungsgranen som legat och gottat sig i ett hörn av trädgården. Stammen kvar åt Jonas att såga ner nu bara.

Där någonstans kände jag att det fick vara nog med ansträngning och istället dags för soffläge vilket barnen gick med på praktiskt nog. Och det var där och då jag kände den välbekanta trötta-barn-som-inte-klarar-motgångar-stressen byggas upp. Jag sade nämligen ja till glass och hämtade paketet med isglassar. Det fanns cola- och hallonsmak. Båda valde cola. Jag öppnar lådan och inser att pappret ser exakt likadant ut för båda smakerna. Oh no!

Ni förstår krishanteringen som var på gång. Jag ställde mig in på att tvingas äta en hallonglass trots noll sug på det för att undvika ledsna barn. Så valde Adrian först och jag kunde andas ut när pappret visade sig dölja en brun glass. Arvid så. Också en colaglass! Här kände jag mig övermodig och tog en jag med. Hallon. Fan.

En födelsedagshelg

Anita fyllde år i fredags så då samlades vi allihop (det låter många när man skriver så, men det är bara vår familj och Anita och Alexander) hos Anita och drack lite cola och gav present innan vi gick vidare till Via Napoli för pizza. På bilden nedan ser Adrian helt välanpassad och ordnad ut, men sanningen var betydligt mer spring i benen än så. Min mobil fick träda in i rollen som barnvakt. Arvid hade också svårt att sitta still, men det visade sig mer i att han krälade omkring på sin stol och inte i att han sprang iväg. Efter pizzan (jag orkade bara en halv på grund av viss bebis som inte tyckte att modern skulle äta för mycket, men jag bad om en kartong och tog med mig den sen – man får inte vara dum) gick vi tillbaka till Anita och åt hembakad prinsesstårta som Arvid dekorerade.

Efter allt ätande var klockan läggdags för barnen som lyxigt nog skulle sova över och vi åkte hem. Jag fick kämpa för att hålla mig uppe till tio eller vad hon var och Jonas slocknade i soffan strax därefter också. High life.

Vi vaknade inte utvilade, men vakna strax efter sex. Ovana att inte bli väckta av små monster som antingen ska ha något på morgonen eller som krupit ner i vår säng under natten och sparkat på oss. Efter ett tag gav vi upp att sova och satsade på att ta en väldigt lugn morgon istället. Kaffe och bake off-croissanter med nutella lyrrade vi med. Så som man gör när man har chansen och inte behöver riskera påföljande tjat om chokladmackor de närmsta hundra dagarna.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a8

Sen åkte vi tillbaka till Anita för att fortsätta firandet och hade tur att det inte regnade och till och med kunde skymtas sol bakom molnen. Inte så att vi fick sol på oss, men det var inte så kallt att inte kunna stänga jackan. Det årliga fotot vid Nils Holgersson-statyn togs och jag upptäckte lite obehagligt att statyerna ju är glansiga av där folk hållit och rört på dem och att snoppen på pojken tydligen är en av de ställena.

Här trodde ni kanske att vi var klara för dagen, men nej. Vi tog en sväng till Malmö muséer och tittade på djuren. Bland det roligaste Arvid vet. Adrian är inte riktigt där (än?) i intresse för djuren, men Arvid ska ju bli djurräddare som Diego när han blir stor så det är klart han vurmar för det. Dock var han inte imponerad av den utställningen där ett gäng rävar slitit sönder en tupp. Också logiskt. Jonas verkar av bilden att döma mest lite hajgalen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a2

Så avslutade vi dagen hos Anita med att äta upp resterna av tårtan innan barnen blev för stirriga och vi åkte hem. Trevligt firande!

Första kläderna till bebisen

Arvid och jag var på en liten shoppingrunda nyligen och tittade igenom de sista reagalgarna på bebisavdelningen. Han hittade ett par byxor och ett par shorts till bebisen som fick följa med hem. Shortsen är kanske i största laget, men vem vet det kanske blir en liten tjocksmock-buddha eller så får vi helt enkelt sommar i år och med lite tur håller den sig kvar ett tag också.

Arvid är så pepp på bebisen. På kvällen när han borde sova vill han bara prata om hur stor bebisen är nu, när den kommer i dagar och veckor, hur det är svårt att böja sig med bebis i magen etc etc. Mycket tankar kring den lilla familjemedlemmen som det plötsligt inte är så länge kvar tills den här. (Även om det bitvis känns långt bort..)

Bvj6GxV5SEGsYD9JNw+jKw_thumb_d598

Vecka 27

Lite mindre gnäll den här veckan. Skönt att det är på det hållet ibland också. Men trött är jag. Det här att jobba heltid och hantera problem som uppstår på andra håll i kombination med graviditet är inte att rekommendera. Låt allt runtom flyta på enkelt och smidigt så tröttheten inte blir så alarmerande är mitt tips. Svårt att göra något åt dock. Jaja.

d3vXS1XhS6iWyYv%VhLzuw_thumb_d592

Arvid tog också en bild på mig:

g9hk0mUSRG6N9UR3JEm3Rw_thumb_d594

Med Arvid och Adrian.