Årets juleskum – kola

Vi kör en utvärdering på årets smak tycker jag! Så att ni inte köper gelatingrisen(tomten) i säcken så att säga. Jag gjorde ju en genomgång av tidigare års varianter förra julen och konstaterade att clementin från 2015 leder smakligan med hästlängder. Det kan jag som spoiler säga att den fortfarande gör.

I år då så är det kola som gäller. Känns snarlikt knäck från 2013 som jag visserligen inte ätit. Nåja. Mitt första intryck var att tomten var lite hård vilket jag kunde väntat mig från en lösviktslåda där den torkat till, men inte från en nyöppnad påse några veckor före 1 advent. När jag kommit över det konstaterade jag att den är bra, men ingen storsäljare gentemot mig. Har köpt och ätit en andra påse, men känner mig ganska nöjd så.

Jag vill istället rekommendera Pollys julspecial med smakerna kola, clementin och pepparkaka. Kolan är bäst – kanske till och med bättre än vanlig polly. Clementin också bra, men överdraget blir lite slisksyntetiskt tyvärr. Pepparkaka sorterar man bort tills bara de är kvar och då går de ner de med, men det är lite sista-bitarna-i-aladdinasken känsla.

1uzuWkl3QxyzEMcGqlOSQA_thumb_8a1c

Barnen på Östers utställning

På förskolorna i öster har de ju haft ett demokratiprojekt där de under hösten har röstat. Femåringarna röstade på vilket torg av Dalaplan, Stortorget och Triangeltorget som de skulle medverka till en utställning på. Arvid röstade på Dalaplan, men när det senare visade sig att triangeln vunnit förklarade Arvid att han röstat fel och att han egentligen menat triangeln.. Jo så att. Får hoppas att kappan efter vinden minskar tills det är dags för riktigt val 2034 (om vi fortfarande har fria val med den samhällsutveckling som 17,5 % av befolkningen röstade för).

Den här veckan har de så gjort sitt bidrag på Eken, en stol med en tillhörande saga. De andra avdelningarna med storbarn på förskolan gjorde ljuslyktor. När jag hämtade på torsdagen upplyste fröknarna om detta och jag fick ett papper i handen om att det igår skulle vara den där utställningen kl sex på kvällen. Framförhållningen inte total direkt.

Jag bjöd med farmor, mormor och Bo och så satte vi oss på en buss till triangeln. Buss är ju ett äventyr i sig tycker barnen så de var oerhört pepp på detta. Dessutom var jag måttligt sugen på att tråckla runt i parkeringshus med tre barn och vagn i rusningstid. Då är det enklare att gå in i en buss och traska ut när man är framme. Lite hopp om att Signe skulle sova också hade jag. Det gjorde både hon och Adrian under bussresan..

I samband med utställningen av stolar tändes 1000 lyktor, som sagt också gjorda av östers femåringar, för att hylla barnkonventionen. Allt var uppställt framför entrén till Johanneskyrkan och lyktorna kompletterade de färgade kyrkfönstren väldigt stämningsfullt. De började tända redan vid femtiden och strax efter sex var det några representanter för förskolan som presenterade projektet.

Till Arvids stora förtjusning använde de hans avdelnings stol som exempel och höll upp för alla som var där. Det tolkade Arvid som att den vann, vilket han så klart fick göra stolt som en tupp han var.

Efteråt gick vi in på Triangeln och åt på McDonalds med Anita. I flera sekunder höll sig Signe morsgris också glad i farmors famn.

Ex9kcbLrSQukBmxwqQ7ADA_thumb_8a9a

Sen mötte vi upp fadern som varit bortrest halva veckan, men nu kom från Kastrup. Kanske inte det smartaste draget ur barnens trötthetsperspektiv att dröja kvar för det dock. Adrian ville bara följa med farmor hem och Arvid skulle tvunget jaga honom så det blev lite kaosartat som ni säkert kan föreställa er. Vi tänkte att vi skulle visa Jonas utställningen också, men kl åtta fanns inte ett spår av stolar eller lyktor kvar. En tillfällig utställning med oerhörd emfas på tillfällig skulle jag säga.

Det var en fin utställning i alla fall och jag är glad att vi gjorde ansträngningen och åkte in till stan och tittade!

 

Vad jag gör som föräldraledig då

Förutom alla tusen stopp för amning som jag skrev om igår kan ni få en inblick i vad jag gör däremellan. Detta är alltså i måndags, även dagen jag kallar #momoftheyear:

  • Sorterar NIO Ikeakassar tvätt och lägger i fina, vikta högar i rätt persons byråar (med bebis på armen).
  • Tvättar två maskiner tvätt (i källaren med bebis på armen).
  • Avstyr ca hundra bråk mellan bröderna (med bebis på armen, alltså det är en omöjlighet att lägga ifrån sig henne i princip alls när pojkarna är hemma).
  • Tömmer och fyller diskmaskinen (med bebis på armen).
  • Gör frukost till mig och grabbarna och dricker kaffe (bebis i babysittern!).
  • Förbannar hur stökigt barnen kan göra ens hem (med bebis på armen).
  • Inser att röran måste tas tag i om jag inte ska halka på en av tusen legobitar, flexitracks-delar eller annat skräp som ligger överallt, typ ett bananskal eller en macka.
  • Lyckas få med barnen på ”städ-dans” så vi spelar deras spellista med klassiker som Shuffle, Electric och Babblarna och dansar samtidigt som vi plockar undan (jag med bebis på armen).
  • Kör till Ikea med alla barnen (i sina respektive bilbarnstolar).
  • Selar upp Signis och tar en pojke i var hand och ser till att alla utfordras innan vi går in i varuhuset. Arvid får beställa och betala och är mycket stolt. Adrian bryter ihop över att vi bara köpte en dricka.
  • Går sen heeela rundan efter barnens önskemål. Adrian leker kurragömma ibland, men inte mer än att jag hela tiden vet var han är.
  • Får köpt två förvaringslådor att ha under sängen, borde ha köpt två till, och lite annat smått.
  • Kör hem och vi fikar på gräddbullar (Signe i babysittern).
  • Städar ner smålego i ena lådan och sängkläder i den andra (med bebis på armen).
  • Förbereder middagen och säkrar att ett barn ska äta genom att han är med och lagar den (med bebis i babysitter/på armen).
  • Alla sitter med telefon/tv/iPad (parallellt lekandes med bebis på armen).
  • Fadern kommer hem och tar med killarna ut i regnet och spelar fotboll i exakt sex minuter. Signe hinner somnar i sitt nest och vaknar därefter med ett ryck.
  • Arvid och jag lagar maten. Adrian får ett bryt för att vi ska äta i vardagsrummet och inte i köket. Till slut ansluter också han till middagen.
  • Sportzappande från en viss kille och Signis leker med Kapten Bläckis.
  • Omförflyttning av pyjamasar i huset (utan bebis på armen).
  • Läggning av bebis och pojkar.
  • Bloggande (med halvsovande bebis kloss i kloss).
  • TV/bad.
  • Klockan är långt över läggdags, alltså tio, så går och lägger mig.

Föräldraledig för den som undrar

Det är ju lätt att fråga sig vad tiden går åt till som föräldraledig. Låt mig så bjuda er på ett dygn ur Signes liv. Det är från ett par veckor sen, på den tiden hon fortfarande sov lite dagtid. Förvånansvärt få blöjbyten den här dagen också, särskilt som hon äter så pass frekvent. Jaja. Håll till godo i alla fall:

  • 08.33 Ledsen, åker bil
  • 09.03 Amning
  • 09.34 Ledsen, amning
  • 10.20 Amning, somnar
  • 11.12 Vaknar
  • 11.15 Blöjbyte
  • 11.26 Ledsen, amning
  • 12.02 Amning, sömn
  • 13.37 Vaknar
  • 14.27 Ledsen ca 20 min, ute med vagnen
  • 14.56 Amning
  • 15.48 Blöjbyte
  • 16.27 Amning, somnar
  • 16.40 Vaknar
  • 17.06 Amning
  • 17.43 Somnar
  • 17.50 Vaknar
  • 18.10 Ledsen
  • 18.34 Amning, sömn
  • 19.04 Vaknar
  • 19.13 Ledsen
  • 19.18 Blöjbyte
  • 19.29 Amning, sömn
  • 19.52 Vaknar, ledsen
  • 19.59 Somnar
  • 20.07 Vaknar, ledsen
  • 20.15 Somnar
  • 22.55 Vaknar, amning, somnar
  • 00.55 Vaknar, amning, somnar
  • 01.18 Vaknar, amning, somnar
  • 01.30 Vaknar, ledsen
  • 03.20 Vaknar, amning, somnar
  • 05.25 Vaknar, amning
  • 05.50 Blöjbyte
  • 06.55 Amning, somnar
  • 07.43 Vaknar

Halloween eller ”hall-å-vin”

Det har ju varit halloween som bekant, bara jag som inte skrivit om det mer än att jag inte skrivit om det. Halloween är ju ett nytt fenomen i Sverige skulle jag säga och även om en del 90-talister man stöter på menar att det ”alltid har funnits” har det i min värld varit ett främmande fenomen man mest sett i amerikanska college- eller skräckfilmer. Men de senaste åren har det helt klart vuxit och barnen älskar det så vi omfamnar en ny tradition här hemma. Inget bus eller godis än så länge dock.

VI har ju då haft ett antal firanden i år. Först ut var pojkarna på förskolan där de var utklädda och sen hade olika stationer med pyssel och dansstopp och popcorn och sånt.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8988

Sen var vi ju i Stockholm på Leias Halloweenkalas ett par dar senare och det har ni ju redan fått rapport från. Onsdagen därefter hade vi ett halloweenkalas för barnen på gatan plus en av Arvids kompisar från föris. Föräldrarna var också med, men istället för korvfingrar med blodiga mandelspånsnaglar bjöds de på pasta med marockanskt kryddsmör som jag fått receptet till i Stockholmo. De flesta vuxna föredrog också vin framför läsk. Lite knepigt innan kalaset var det eftersom mina bröst bestämde sig för att spela allan och försöka sig på en mjölkstockning så att jag mest kallsvettades och ville sova ett dygn eller två. Mina mer ambitiösa planer på kakfronten skrotades därmed utan pardon.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89a0

Sista kalaset så var hos grannarna på hörnet som ambitiöst hade spökat ut hela huset med lik i både större och mindre modell i sopsäckar som läckte blod och blodiga handavtryck, dockor som hängde i träden etc. Alla var utklädda och det var helt klart en kreativ samling folk. Jag var fortfarande sliten från tuttarnas negativa inställning så tog det väldigt lugnt, men det var så trevligt folk att jag knappt märkte min puritana hållning under kvällen. Signis sov fint i sin fladdermusdräkt i sjalen också. Antal bilder jag tog denna kväll var noll vilket man kan tycka är okaraktäristiskt, men då ska ni höra anledningen till detta: Min telefon var kvar hemma! Läskigt värre!

 

Mer far än så här har han inte varit

Fars dag. Inget vi firat under min uppväxt. Möjligtvis ett grattis om det koms ihåg. Jag tror inte det är unikt för min familj, snarare att man idag dels tar tillfällen i akt att fira mer rent generellt, dels att denna typ av högtid kommersialiserats på ett helt annat sätt idag.

Vi uppmärksammade i alla fall dagen idag. Först fick Jonas sovmorgon och sen följde han med Arvid på fotbollsträningen med nybryggt kaffe i hand. Inte illa skulle jag säga. Att få vara stolt över sitt barns kämpaglöd är väl lite av själva essensen av fars dag.

När de kom hem igen hade vi dukat fram frukost och kort från pojkarna och ett paket. En whiskykaraff till fadern måste ju vara en bra present. Sen var jag och Signis iväg en sväng och träffade Jenny innan vi kom hem och långkokte en köttfärssås till önskematen lasagne medan vi kollade på matchen. (Yehey på den också!)

Nu är det läggning och jag tror nog att dagen får högt betyg av pappan ifråga. Med tre barn är ju alla dagar fars dag, men det är ändå fint att uppmärksamma det lite extra ibland!

Nyaste barnet förstår inte riktigt vad det är fråga om. Hon har därmed en sunt skeptisk inställning.

Mellanbarnet bara lattjar och är pappig däremellan. Som vanligt.

Och det äldsta då, vår lille fotbollstok som inte kan sitta still när MFF spelar och redan har planerat in att se alla de andra matcherna från idag imorgon..

Planering kan krävas ja

Jag blir övergiven några dagar härhemma i veckan. Då undrar ni kanske vad jag ska göra. Det är i största delen oklart. Står väl och fryser med två osugna barn medan det tredje spelar fotboll kan tänkas på onsdagen. I övrigt får det bli att planera upp eftermiddagar och kvällar så vi inte har ett enda kaos från morgon till läggning. Laga barnens favoritmat. Typ så.

En sak jag vet att jag ska göra dock är att uppa min allmänbildning inom populärkultur. Jahaja tänker ni och bryr er inte ett ögonblick eftersom det inte är intressant för någon annan. Oavsett hur manade ni är att anteckna detta spännande i era klubböcker får ni härmed infon:

Jag ska se Jurassic Park!

Cmore visar den så jag ska passa på medan vi fortfarande har kanalen. Jonas vägrar av oklar anledning se den med mig så nu får jag ta chansen. Mycket spännande.

Vad är bra snacks till måntro? Ostbågar kanske? Det funkar ju till allt skulle jag säga. Finns fortfarande ostbågedippen? Om man vill dubbelostbåga så att säga.

Ni ser jag kommer klara tre dagar med kidsen galant. Bara jag kommer ihåg att inhandla nervlugnande i form av ovan nämnda bågar.