Tillbaka i trötthetssörjan

Den här lilla tjejen är ju inte så svår. Skulle vara att hon inte sover på dagarna mer än skvättvis och då väldigt korta stunder. Men det är ju som det är.

En sak som seglat upp på sistone dock är att hon inte är lika ätig som förr på dagarna utan helst vill äta ikapp rejält på nätterna. Och då vill jag sova. Hon halvslumrar gärna vid tutten samtidigt som hon äter bra. Gång på gång.

Jag känner hur jag har ont i käkarna av att jag biter ihop tänderna så hårt i frustration. Och ryggen av mindre ergonomiska amningsställningar. Bara att hoppas att det är övergående.

Slut på gnäll för denna gång.

Och ett halvt!

Idag blir Signisen och ett halvt som pojkarna uttrycker det! Ett helt halvår har vi haft denna härliga lilla donna hos oss! Hon är en glad och lugn tjej som älskar pusskalas och tycker brorsorna är det mest spännande som finns fram tills de blir för mycket och hon blir rädd.

En annan favorit hon upptäckt är Fedden. Tyvärr är inte känslan ömsesidig.. Signe har ju en kärlek till att grabba tag i ens hår och dra så hårt hon kan. Det är ju en aktivitet som sällan uppskattas av någon och i synnerhet inte en katt. Så Signe sitter kvar med en tuss päls i handen (persers päls lossnar väldigt lätt) och Fedden flyr åt annat håll. Förståeligt ändå.

Stor är hon nu, eller ja vi ska ju inte överdriva, men ganska ändå. Hon sitter kortare stunder utan stöd vilket Arvid tycker är väldigt kul och reser henne upp gång på gång. Lite läskigt är det när han gör det på badrumsgolvet – lite väl hårt underlag om hon skulle trilla snett och han missa att fånga henne.

Vända sig från mage till rygg gjorde hon första gången dagen före nyårsafton och rygg till mage igår. När hon klarat det en gång ville hon bara fortsätta – måste ju vara en fantastisk känsla att kunna kontrollera sin kropp lite mer! Hon är inte först i klassen med detta direkt kanske, men det har inte något av barnen varit vad gäller just vändandet. Jag har inte heller varit stressad över det, i så fall hade jag tränat med henne, utan litegrann tyckt att det är rätt skönt att veta exakt var hon är när jag lägger ner henne. . Nu måste jag hålla mycket bättre koll så att hon inte rullar bort till smålego till exempel när jag vänder ryggen till.

Babblar sitt bebisgapande gör hon för fullt och tycker att gröt är smarrigt. Det tycker hon även om allt annat hon fått smaka på fingret. Särskilt tydligt var det när jag var på Pizza dal Sud på Värnhem med Anja och Simon och hon fick lite tomatsås med mozzarellavätska. Som hon sög på fingret! Girigheten nådde inga gränser.

Idag blir hon alltså ett halvår och det känns nästan lite sorgligt för nu vet man att allt kommer att gå så fort.. Min älskade lilla söta Signis! Chokladtryffeltårta med hjortronsås ska vi kalasa på till din ära idag! Hurra hurra! ❤️

Första gröten!

Så är vi där, där när det är dags att börja introducera mat till tjejen. Lite vemodigt, men också kul så klart. Nyfiken på mat är hon, det har varit mer än tydligt på sistone. Så idag köpte jag välling och gröt och ett par timmar senare låg det rabattkuponger på detsamma i brevlådan.. Jaja, det lär väl gå åt ändå.

Efter maten rörde jag i alla fall ihop Signes allra första gröt. Pojkarna var mycket uppspelta inför denna ”måltid”. Vad hon tyckte?

Vad kommer här? Högst oklart.
Men kul verkar det vara!
Kladdigt sade Signe. Kladdigt sade Adrian.
Den här smaksensationen kräver nog lite eftertanke.
Smarr!
Ge mig hela skeden morsan! Här ska det vara mer!

Fyra månader idag!

Tiden går så oerhört fort. Det var ju bara igår jag gick hem från jobbet och nu är Signeliten fyra månader redan. Hon är en mestadels glad bebis som dock varken tror på sömn dagtid eller på att pausa ätande mer än en timme eller i lyckliga stunder två på natten.

Lite magont har hon ibland och det tänkte jag var nytt för mina barn tills jag kom på att jag gick och studsade fram i cirklar med Arvid i sele för att hålla honom på humör. Var väl magen där med kan jag tänka mig.

65 cm och 6,5 kg står Signis på och är därmed en normalbebbe lite på långa sidan. Hon är i en rolig fas (om än väääldigt mammig) där hon tycker det är kul att gripa efter saker och kan ta tag i och föra upp skallror till munnen. Lätt att få att skratta är hon också. Bara att tramsa lite och skratta mot henne så speglar hon snabbt.

Mest av allt är hon min underbara gulltjej som jag älskar så mycket det bara går!

Min stjärna tre månader!

Idag har vi haft lilla Signisen i ett helt kvartal! Hon skulle ha firat dagen med vaccination (nåja på firande där), besök av Theo och Millan och sen lite fika med farmor. Men så inledde Adrian denna tisdag med att kräkas och då var det bara att ställa in alla planer. Istället för en lugn dag md pojkarna på föris blev det alltså motsatsen.

Inte för att killarna (som inte uppvisade andra sjuksymptom senare mer än lite hängighet på förmiddagen) inte vill att hon ska få sova, men det är tydligen en omöjlighet att inte leka högljutt gärna med lego bredvid henne och när man äntligen fått henne att somna däruppe kommer de sättandes för att de också vill gosa. Utkörda ur sovrummet är det återigen kasta lego (olika ninjabyggen) som gäller. När de slutat med det kommer de på en ännu bättre lek som otroligt nog innefattar ännu mer oväsen (inkluderat när de blir ovänner och bråkar) nämligen att kasta Duploklossar ner för trappan.

Att inte få sova ordentligt en dag klarar väl Signisen utan problem egentligen, men nu är hon i en fas där just sömnen är knepig dagtid och hon blir för trött för att äta ordentligt och sväljer mer luft än mjölk. Det resulterar naturligtvis i en imponerande gasighet, men också magont som inte hjälper sömnen. Så att då bli väckt i onödan när väl somnat är inte optimalt.

Annars har hon de senaste dagarna upptäckt det där med att gripa tag i saker (annat än mitt hår då alltså – det har hon haft stenkoll på länge) och alla hennes tusen skallror är plötsligt riktigt populära leksaker. Inte så att hon fattar hur hon skallrar också, men om man pinglar med dem framför henne försöker hon ta tag i och förflytta dem. Mycket duktig är hon min gulltjej.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8806

Ohemult snygg i gult

Gult är fult lärde jag mig som barn och har hållit fast vid i alla år. Men så för ett år sen köpte jag en lejongul topp och nu har jag gula gardiner och en soffkudde och hade mer än gärna prytt både mig och vårt hem i mer gult. Det kan lätt bli lite väl mycket med gult så jag har pausat. Då är det bra när Signisen får kläder i gult av andra, som tröjan från Anja i nedan stilstudie: