Vecka 31

Jahaja, så är vi inne på sluttampen av ännu en vecka. Förra veckan var allt så hoppsan hejsan. Idag är jag mindre positiv. Senaste veckan har medfört skojsiga saker som att jag vaknar av smärtsamma sammandragningar om nätterna så jag ligger vaken några timmar, mitt revben verkar vilja allt annat än att sitta i min kropp och idag har varit en citodondag. Så det är sådär kul.

Hjälper inte heller att Malmö verkar ha glömt vad en fotboll är, eller åtminstone hur man hanterar den. Man tycker att om det är ens jobb att sparka mål och göra mål kan man begära mer än ett avslut på mål i en cupfinal. Därav viss tveksamhet i blick nedan. Vackert med paradisäppelträdet i bakgrunden dock.

GXVy%RPdRXuHU0G43dIx5w_thumb_d6c4

Vikarie för mig är klar och börjar nästa vecka i alla fall så det är bra. Och det har varit soligt idag och de senaste dagarna. Ser ut att bli en härlig sval regnperiod snart igen, men jag hoppas innerligt på en bättre sommar i år än förra. Min mage så:

whF%9K4WTJqAtF+fqJ1KYw_thumb_d6d1

Förra gången med Arvid resp Adrian:

 

Blue Monday

Blue Monday kallas idag tydligen. Där ser man. Också tulpanens dag som några kollegor idag fick erfara när de fick blommor av sin chef. Inte jag och Anja då alltså.

Jag vet inte om blue monday jag dock. Tyckte förra måndagen var kämpigare eftersom det var första dagen tillbaka på jobbet efter ledigheten. Men kul är det ju inte om man jämför med att hänga med barnen och slappa runt hela dagarna.

Och det var förra veckan Sarfo fick återgå i träning mig veterligen helt utan legitim anledning så det var ju deppigast då. Idag blev det lite mer ”told you so” när det visade sig att det fanns en till målsägande i barnsexhärvan. På ett sätt ännu lite deppigare, men också upprättelse på något vis eftersom det blir så uppenbart hur fel MFF agerade när de lät honom ta på sig emblemet igen.

Om jag orkat hade jag lagt mig i ett bad, men då måste jag gå ner i källaren och slå på ”tillfälligt extra varmvatten”-läget och det pallar jag helt enkelt inte. Jaja, lite glamme och sen Broen och så är det dags för kudden igen och så börjar allt om igen.

Till påsk ska vi ha det så här mysigt igen:

Födelsedagsbrunch

Jag fick brunch med boule av mina syskon i födelsedagspresent och de lyckades pricka in en av ”sommarens” sekunder av sol. Det var ett slitet sällskap som slöt upp. Inte Johanna och jag då, mer än vanligt alltså, men både Daniel och Julian och Christina hade kalasat kvällen innan. De vaknade till snart nog dock.

Vi kunde inte konceptet för brunchen och fick väl inte heller riktigt den information man kunde förvänta sig, men det finns värre saker att reta upp sig på. Vi hade sol och bubbel/öl framför oss och då blir allt lite bättre. Och mat.

Nu undrar ni kanske över de där två slemmiga äggögonen? Jag äter ju inte ägg då så jag slidade av dem från min macka och sen snurrade de runt där på fatet och spred ögonnjutning.

Sen spelade vi då boule. Tjejerna mot killarna och man skulle kunna säga att killarna vann, men mer rättvist vore att säga att det var Daniel som vann eftersom han var den enda som spelade bra av oss. Jag slog bort klot, ömsom våra egna, ömsom deras. Johanna sparkade ner glas när hon kastade och Julian var Julian.

IMG_1900

Efter utklassningen gick vi vidare för att se en annan form av utklassning, nämligen när Malmö skulle spöa vilka det nu var, ett gärsgårdslag i alla fall. Och det började ju utmärkt, men sen slutade det minst sagt i moll med oavgjort. Så Johanna och jag gick för sorgeöl på Restaurang Möllan. Och det måste ha varit väldigt traumatiserande med den där matchen med tanke på hur många öl som krävdes. Krill lämnade av Niko hemma och sörjde en stund hon med.

IMG_1911

Sen var det söndag och då kändes det mer sorgligt att vi sörjt än själva matchen. Som tur var hade jag till skillnad från Johanna barnens far hemma och kunde sova en hel del under dagen. Jaja, så kan det bli. En bra födelsedagspresent i alla fall!

 

Fotboll med barn 

Det är så många frågor plötsligt. ”Vem är den svarta spelaren?” ”Domaren.””Fick han gult kort nu?” ”Nej, om de bara gör lite dumt blir det bara frispark.” ”Varför har han flagga?” ”Det är en linjedomare, han viftar om något händer.” ”Var är alla mff runtom?” ”De spelar i Kalmar så då är det Kalmar och när de är i Malmö är det ljusblått och mff.” ”Varför är gräset svart?” ”För att planen är dålig och jorden syns.” ”Varför kastar han bollen?” ”För att den hamnade utanför plan.” ”Vem vann?” ”Ingen.” ”Varför klappar de då?” ”För att de tycker att någon gjort nåt bra.” ”De röda försöker hela tiden vinna, visst?” ”Ja.”

Förbandet är av!

Nu är det bara en ”strumpa” över den tunna nya huden på handleden. Den ska smörjas med vaselin några gånger om dagen, men han har fått ok på att gå till förskolan imorgon. Och som han sken upp när jag berättade det! Härligt!

IMG_1768

Annars rullar det väl på som vanligt här hemma. Arvid har börjat vägra lägga sig på kvällarna dock och är dödstrött på morgnarna och är inte på bästa humör efter förskolan heller. Så det är inte tipptopp, men samtidigt sade han från ingenstans när vi tittade på fotbollen: – Åh mamma, du är så fin.

Så här glad blev Arvid är Rosenberg gjorde mål (vad är det med barn och att göra miner när man tar bild på dem?):