Jul jul jul

Juldagen. Lugnt och skönt. Nåja, med två små monster hemma är väl det inte hela sanningen direkt. Snarare att man är trött och halvt utslagen. Jag har exakt noll ambitioner att klä på mig idag utan morgonrock och tofflor är alldeles utmärkta plagg i min mening.

Igår däremot, då var det mer fart! Barnen vaknade i gryningen och var mycket spända på att se om tomten varit hos oss och tro det eller ej, men det hade han! Gröten var slut, likaså julmusten och morötterna vi lagt ut till renarna. Strumporna hade paket och bredvid granen stod det en hel säck med klappar.

Så vi myste hemma i några timmar och det lektes med presenterna och vi vuxna tog det lugnt.

Och sen var det dags att bege sig till dagens första julfirande av två. Inte så långt bort, Jonas mormor bor i samma område som oss, vilket är väldigt praktiskt. Ett klassiskt julbord där jag hade med mig gravad lax och Jonas hade gjort en senapssill. Alla har väl något extra på sitt bord och här är det en risgrynspudding med fläskfärsfyllning(?) en ostmördegstårta med räkor. Fint fint alltihop och barnen åt helt oväntat mest prinskorv och köttbullar.

Efter lunchen gjorde vi som majoriteten av det svenska folket och satte oss framför tvn för att se Kalle. Det gick sådär eftersom fibergrävarna har kapat tv-kabeln ut i området så för att få in kanaler måste man ha en antenn på taket. Det har inte Annie, men vi hittade ett ställe där det gick att få in lite mottagning om man stod blixtstilla så det blev Jonas jobb. Sen somnade jag i fåtöljen och Adrian på golvet.

När Adrian vaknade var det till stor dramatik för tro det eller ej, men då kom tomten! Arvid var mycket uppspelt och Adrian fattade typ ingenting, men han fick snart fart på benen när det var julklappar som gällde..

Vi hade ju ett julfirande till att delta i, men efter tomtebesöket hanns det ändå med lite fika innan vi körde vidare till Lomma.

Och så var det julafton hos mormor med

Våra julaftnar är ju uppdelade i ett enda stackatofirande med start hemma och sen Riseberga för att avslutas i Lomma. Någon dag senare kommer jul hos morfar också för att få till ännu ett firande. De åren Johannafamiljen är i Stockholm blir det ännu värre höll jag på att skriva, men det är ju inte jobbigt i sig, mer lite hackigt och mycket intryck på en enda dag (och dagar) för pojkarna.

Adrian somnade i bilen på väg till Lomma så vi tog en tiominuters extrarunda och tittade på upplysta hus längs gator vi gärna skulle bo medan jag försökte knyta en fluga åt Jonas. Det gick riktigt dåligt, men till slut hade jag en rosett han kunde stoppa innanför skjortkragen. Ja, ni förstår nivån på min knytkonst.

Framme högg Leia Arvid innan han ens hunnit tänka tanken att skorna skulle av. Efterlängtad alltså. Jag sökte upp en mugg glögg, förra årets earl grey som smakade riktigt bra i år tyckte jag. Förra året var jag inte imponerad så antingen mådde glöggen bra av ett års lagring eller så hade det bara att göra med att det var den första vinglöggen jag drack i år.

Bo hade fullt upp med att ordna med den årliga ankmiddagen och alla andra pysslade runt de med. Johan var med för första gången på ett antal år. Annars har han jobbat kvällsskiftet så att han precis gått när vi kommit. Bättre så här. Och apropå middagen. Fyra barn i åldern ett och ett halvt till fyra år. Behöver jag säga mer? Maten var god och när barnen fått nog av att äta och försvann iväg för att leka andades man lite lättare.

Sen var det tomtedags här med. Han hade nämligen inte kommit till Lomma än! Det enda problemet var att ingen hade tänkt på att tomten kunde behöva lite hjälp med sin utstyrsel. Det funkar liksom inte att bara knyta håret under hakan som Johanna gjort andra år. Bomull eller fetvadd fanns inte heller. Och efter kl sex på julaftonskvällen är det inte som att man bara kan pipa iväg till närmaste snabbköp och akutinhandla en mask heller. Lösningen? Mamma klippte itu ett fårskinn och vips hade vi ett riktigt snyggt skägg att klä tomten med. Det i kombination med mammas glasögon och man såg knappt vem som gömde sig därbakom.

Sven vill av oklar anledning inte att hans barn ska tro på tomten så han har fört en kampanj mot hans existerande, men det har Leia inte trott på för fem öre. Nu när han påpekade att Daniel ju varit borta under tomtandet blev han också överbevisad av sin dotter eftersom Leia visste att Daniel faktiskt hade varit där hela tiden..

Förra julen bestämdes det att vi vuxna inte skulle ge varandra julklappar i fortsättningen, ett beslut jag inte var delaktig i utan fick kastat på mig vid ankomsten till Lomma. Nu visade det sig dock att Tomten var en mer givmild och trevlig person än min familj och visst hade ett paket till mig! Ni förstår glädjen! Fortfarande sjukt nöjd. Det var Elis också med sina presenter.

 

Tyvärr blev det dåligt med bilder från julfirandet i Lomma eftersom jag lyckades vara av med min telefon större delen av kvällen. Jaja, så kan det gå. Bättre att vara av med telefonen några timmar än att som vissa andra vuxna i familjen tappa bort bilnyckeln så vi fick låna mammas bil när vi skulle åka hem. Detaljer det med.

Julaftonen tog sin andra del

När barnen sovit var det dags att ge sig iväg till gammelmormor Annie som bor precis i krokarna av oss. Jag hade köpt fina marinblå kostymer till pojkarna och det var med blandad respons de togs emot. Arvid ville hellre ha på sig sin pyjamas, men där gick liksom gränsen. En skelettpyjamaströja och udda pyjamasbyxor kändes helt enkelt inte rätt. Men efter lite mindre god stämning, något emot sig måste man ju ändå ha och om det var det enda så får man vara nöjd skulle jag säga, kom vi iväg och var till och med i tid. Jag blir lika imponerad varje gång det händer.

Jag bidrog med gravad lax till julbordet. Vanligtvis gör jag ungefär 1,2 kg så blir det en bit till julbordet, en bit till farmor och sen lite kvar till oss hemma också. Farmor började jag göra till, naturligtvis efter hennes recept, när hon inte själv orkade grava längre. I år tänkte jag att det kunde vara fint att ha lite mer till oss så gravade 2 kg. Då tänkte jag inte på att farmors bit inte längre har någon mottagare.

Slog en hovmästarsås/gravlaxsås gjorde jag också, även om jag själv inte tycker om det. Bra blev den i alla fall.

Annars var det ett klassiskt julbord med mat i överdåd. Lite anpassningar efter mig så jag fick kalkonprinskorv och några skivor kalkon också. Annars var det vanlig skinka, ägg, hemgravade sillar – alltid samma tre: senap, äpple/purjo och curry, köttbullar, prinskorv, olika sorters bröd, ostar, risgrynspudding, ost-, ägg- och räktårta, makrill, ål och säkert något mer som jag inte kommer på just nu.

Barnen höll sig hyfsat lugna även om Arvid mest ville springa till fönstret och spana efter tomten.. Nu kommer ju som vi alla vet inte tomten förrän efter Kalle Anka när det har börjat skymma så det var ett fåfängt springande till fönstren och också ut och kontrollera  redskapsboden.

img_0833

Med allt tecknat som finns nuförtiden var det inte en självklarhet att Arvid skulle tycka att Kalle Ankas jul var något att ha, men vi jobbade på att sälja in det och det gick hem.

Så plötsligt strax efter att Feldreich sjungit så vackert hörde vi något. Vi letade runt efter källan till ljudet, men så plötsligt kom det en knackning på dörren, och vem stod där om inte tomten själv!

Paket till alla, stora som små, var bara Alexander som missade utdelningen som vanligt. Otur alltså. Arvid var så otroligt spänd på tomtens ankomst som också syns på bilden ovan, men när han skulle gå hade han bättre saker för sig än att säga hej då…

Det var en riktigt mysig, lugn och fin jul hos Annie och precis lagom innan det var dags för nästa anhalt hos mormor. Men det tar vi i ett eget inlägg. Någon måtta får det vara!

 

Åh julaftonsmorgon

Som det väntats. Som det längtats. Och äntligen var det dags! Adrian vaknade först så han och jag tog en mysstund ihop med välling och kaffe innan Arvid slog upp ögonen och julaftonen kunde sätta fart på riktigt.

Vi hade som sagt ordnat med förning till tomten och renarna kvällen innan så nu var det spännande att se vad som hänt. Vi öppnade ytterdörren och alla blev lika förvånade över att Rudolf och kompani hade smällt i sig så många morötter och bara lämnat några skruttar kvar. För att inte tala om tomten som skrapat helt rent och druckit upp sin mjölk dessutom.

En pulka med ratt hade tomten lämnat som tack. Tyvärr hade tomten ”suddat bort snön” när han åkt, men vi får hoppas att det snart kommer lite snödagar så det kan pulkas! I brist på snö kollades julstrumporna och visst hade tomten varit där och lämnat klappar också. Adrian fick en pekbok med prutt- och bajsljud och Arvid Gruffalon. Båda böckerna lästes med stor förtjusning under morgonen. Vi vuxna hade också varit snälla och fick presenter vi med. En sån tomte va!

Lugnt och skönt tog vi det och barnen sov till och med middag så föräldrarna kunde göra sig iordning och fixa och dona med sånt som kan behövas till jul utan stress. En härlig inledning på julaftonen!

img_0818

Julaftonsmorgon

Så inleddes julafton, den första julafton som Arvid själv förstått grejen med! En natt som var stökig kan vi säga samtidigt som man tänker som kapten Haddock pratar. I alla fall. 

Jonas går ner för att göra kaffe till sin knappt kontaktbara sambo. Arvid följer honom tätt i hälarna. Så hörs ett utrop: ”Ket! Mamma, ket! Tomten!” Då är det bara att ta sina tack vare alvedon fungerande lemmar och gå ner i vardagsrummet (förkylningar tar inte julledigt). Och visst har tomten varit på besök under natten! Det finns klappar i alla strumporna och grötskålen på trappen har blivit nallad av!

Så spännande! Det är ”Wow”, ”Ket” och ”Tomten” på repeat. Listigt Alfons till Arvid och Adrian fick en matstolsdyna och päronen pocketböcker. Äta kaka och läsa Alfons så är julafton igång lite lagom!

   
   

Det var inte bara morgon på julafton

Vi har ju bara talat om julaftonsmorgonen så jag förstår att nyfikenheten är total och att ni nästan kissar på er av spänning inför hur resten av julaftonen förlöpte. Låt mig hjälpa er vidare från den här obekväma platsen av kill i magen: Det gick bra.

Först åkte vi i vanlig ordning till Riseberga till Jonas mormor. Riseberga tänker ni nu, är det inte där vi bor? Jo, det skulle man kunna säga att det är eftersom så är fallet. Om man ska vara petig är det dock Kungshälla och om jag förstått saken rätt är Riseberga nyare och Kungshälla har blivit del i det på senare år. Fråga mig inte mer, jag vet inte. Jag kan dock peka ut var ”kiosken” och ”solidar” har legat.

I alla fall. Jonas mormor var det. Annie hade ordnat med världens största julbord. Vårt bidrag med att ha gravat lax och köpt ål (det var faktiskt ganska olidligt i köerna inne i fiskarboden i Limhamn så ändå en rejäl insats från min sida) var som man så fint säger ”en piss i Mississippi” i jämförelse. Arvid hade käkat fisk (fisk, sås och potatis är tydligen det bästa i matväg som finns) tror jag det var hemma innan vi åkte, men fick smaka på det mesta. Inget var väl fantastiskt i hans mun omedelbart sådär. Utom majskrokar då förstås. Och den stora succén risgrynsgröt med saftsås och tinade jordgubbar. Nam nam lät han hälsa om det.

Kalle skulle det tittas på naturligtvis. Detta hade Jonas sett fram emot sen Arvid sparkade halvt sönder mina revben i magen. Lagom till Ferdinand snarkade killen sött i min famn dock. Då hade han dock redan hunnit härma Mussedelen genom att försöka riva granen samt dra ner allt som fanns i största allmänhet i tv-rummet.

Om ni tittar noga på bilderna förstår ni också att det var värsta catwalken från Arvids sida. Först tomtedräkt i rött och grått, sen stilig i body med fluga och patches på armbågarna för att avsluta med en tomtenissedräkt, allt för att kunna assistera tomten. Och apropå tomten. Han var inte rädd eller ens osäker för en sekund. Arvid alltså, tomten vet jag inte hur han kände. Där kom tomten och såg i mitt tycke ganska obehaglig ut, men inte enligt Arvid. Det vara bara spännande och roligt.

Ajdå, där vaknade den söta killen från sin förmiddagstuppis. Då är det bara att säga tack och hej och ni får sitta med åtminstone lite spänning kittlandes i magen inför hur det gick i Lomma sen. Kom tomten dit med? Eller var det en tomthen? Fick han några klappar? Kunde Bo gå rakt? Med mera. Med mera.

Första tomtemötet

Första adventshelgen är förbi och jag har inte tagit in granen. Man måste inte göra det första advent, det är bara det att det är trevligast. I år kände jag dock att kökssituationen gjorde att det blev lite trångt i och med att köksbordet ju nu befinner sig i vardagsrummet. Så fläktarna får göra klart sitt jobb först, men sen! Lucia tänker jag mig kan vara lämpligt.

Att vi inte har gran innebär inte att jag inte pyntat vårt hem till tusen eller att vi ignorerat julen i övrigt. Ormhasselgrenar har klippts av och glittrats och julkulats, amaryllisar står i fönstren, julstjärnor är upphängda, adventsljusstaken mossad och klar, krans på dörren och i fönstret, Arvids änglakör tänd, apelsiner nejlikade och tazetterna planterade. Inga hyacinter blir det i år. Jag får inte för Jonas. Det är något med att jag nyser och luftrören täpps igen av dem som har föranlett detta förbud. Är ju rimligt i och för sig.

I lördags var vi på julmarknaden på Bulltofta. Lagom när och liten och mysig. Kallt var det dock och kön till korven lång till Jonas stora förtret. Anna, Blems moster, hade ett litet stånd och vi köpte en fin krans till fönstret av henne. Det var roligt att träffa henne, var ett antal år sen nu. Hon visste inte ens att Arvid fanns så blev jätteglad och rörd över det.

Det var häst och vagn och önskelistskrivning och grejor också, men det får nog vänta lite innan Arvid gör sånt. Dock fick han sitta i tomtens knä. Han var helt ogrundat  orolig att Arvid skulle bli rädd för honom. Vi däremot var snarare de som var lite ängsliga. Inte på riktigt, men när tomten sluddrar vid tolv på dagen och är väl rosig om kinderna kan man lätt tro att någon har varit på starkvarorna vid lite olämplig tidpunkt på dagen.

IMG_2272