Luciafirande i dagarna tre

Tidigare år har Eken och Björken gått luciatåg tillsammans , men i år bestämde de sig för att dela upp firandet så vi har haft en lång lucia nu. I tisdags började det med Björken och alla småbarnen var mer eller mindre lusseklädda. Adrian till exempel vägrade allt utom tärnljuset. Han lyckades också på oklart sätt hamna i knät på en av de två fröknarna trots att det fanns både mindre och kinkigare barn på plats. Men det är kanske först till kvarn som gäller helt enkelt.

Barnen satt i ring med sina fröknar och tittade på varandra, föräldrarna och pedagogerna och var knäpptysta. Efter ett par sånger uppmanades föräldrarna sjunga med också. Arvid satt med och tittade och tyckte inte att det var ett riktigt luciatåg och att en av höjdpunkterna var när ett av barnen ropade mamma mitt i sången..

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_cf8d

Igår på själva luciadagen kom barnens farmor hit och vi åt middag och sen var det dags för lussetåg. Adrian var visst helt slut efter dagens anspänning och ville sova istället dock så det blev en enmanshow. Men vem behöver mer när Lucia kommer sjungandes och river av hela repertoaren själv?

Och idag då var det finalen när Arvids avdelning hade sitt lussetåg. Betydligt mer ordnat än småttingarna av någon outgrundlig avdelning. Arvid sade efteråt att han varit lite blyg med sjungit högt på Sankta Lucia-sången. Söta som attans också.

IMG_3825

 

Terror och småbarn

Vi var ju i Stockholm i helgen. Inte i city utan i Spånga och kom dit med god marginal före dådet. Så hände det och vi var inte i närheten utan kunde fortsätta dagen som vanligt. Eller hyfsat i alla fall. Mannen med maten var fast i stan på kontoret. Löste sig det med. En hel del prat om lastbilar och galningar under helgen dock så vi försökte förklara på ett så icke-skrämmande men tydligt sätt som det gick för Arvid och Leia.

De verkade ok med våra förklaringar och så var det bra med det. Trodde jag. Imorse när jag lämnade Arvid på förskolan kom han i kapprummet plötsligt på att han inte alls ville vara där utan hellre åka hem igen. Så pass att han blev ledsen och började gråta lite till och med. Och det var det längesen det hände. Vi talar ett år eller längre.

Så pratade vi lite och jag påminde honom om att det var påskfest idag och att han nog skulle kunna spela lite minecraft också. Han blev lite gladare och var helt med på banan att han skulle vara på föris. Då bestämde han sig för att berätta för fröken att vi varit i Stockholm i helgen och hela historien om lastbilen och tjuven som kört på människor. Uppenbarligen hade han alltså funderat vidare på detta och det var inte så okomplicerat som han gett sken av. Lillkillen.

När han berättat var han hur som helst redo att ta tag i dagen. Hans pedagog sade också att de hade diskuterat i personalgruppen hur de skulle hantera terrordådet och kommit fram till att de skulle prata lite om det med barnen i samband med att de deltog i den tysta minuten. Jag tror på det, att inte hålla undan barnen hemskheter. De hör mer än man tror och risken är bara större att de blir räddare när de inte får en ram runt det de hör som hjälper dem att förstå.

IMG_1767

Luciafirandet

Det var ju Lucia i veckan. Samma dag som begravningen så det kom lite i skymundan. Men det var ju bara så himla mysigt. Barnen hade inte tärnljus som jag annars brukar sätta i händerna på dem eftersom de tecknade till alla sångerna. Så otroligt duktiga är barnen som kan så himla mycket teckenspråk. Eller hjälptecken kanske, vad vet jag, jag blir imponerad oavsett!

De var utomhus så det var till att försöka få särken över overallen där vid sju på morgonen. En tid då tålamod inte finns hos någon och kanske särskilt inte mig. Arvids i 122/128 gick inte på så det blev en sista minuten-lösning med tomterock istället och det gick ju precis lika bra. Adrian förstod ingenting och Arvid sjöng bara nån gång ibland. Men söta var de!

För två år sen gick Arvid sin första lucia och i år Adrian sin. Sötnosarna.

mslv4077

Att vara en jobbig förälder

Eller så jobbig är jag kanske inte, men jag låter inte bara saker bero. Som jag skrivit tidigare har Adrian fått förskoleplats på samma förskola som Arvid. Dock inte på samma avdelning. Så jag ringde för att se om det kunde ändras. 

När jag ändå hade förskolechefen på tråden passade jag på att först fråga om uppflyttning till storbarnsavdelningen. Känns ju lite bisarrt att Arvid ska gå på småbarns tills han är fyra och ett halvt. Och nu verkar det som att Arvid kommer flyttas upp till Eken ändå. Inte min förtjänst visserligen, men nu fick vi besked i alla fall. Om vi fått det tidigare hade hans utvecklingssamtal kunnat kortas en del bara därigenom. Jaja. Bra är det och nu får han sina fröknar med sig också!

Och Adrian då. Jo, det gick att ordna det med. Hon höll med om att det var praktiskt om han börjar på Björken eftersom ju hela familjen så att säga redan är inskolad där. Eken och Björken samarbetar med en del saker och det är däremellan pedagogerna rör sig så det känns bra. Det enda är att vi kan behöva ändra inskolningsveckorna något, men det löser vi i så fall.

Så jag kanske var jobbig eller så försökte jag bara se till att det ska bli så bra som möjligt för dem. Det är ju inte heller så att de får något på bekostnad av någon annan utan bara att det blir smidigare för alla parter. 

Förskoleplats!

Jorå så att Adrian har fått en plats! Den 15 augusti är det han som börjar förskolan och med stor sannolikhet då också är yngst på avdelningen. Så kan det bli när man inte vågar lita på att han får plats på samma förskola som brorsan annars. Då får det bli vid starten för det nya läsåret.

Och det funkade ju eftersom pojkarna nu kommer gå på samma förskola. Tyvärr hamnade Adrian på en annan avdelning, men det blir säkert bra det med. Undrar dock lite om de infört en ny policy om att syskon inte ska gå på samma avdelning. För det verkar som att alla småsyskon på Björken det senaste året hamnat någon annanstans. Vad vet väl jag. 

Galet ändå att lillen ska bli stor liten kille och ha ett helt eget liv och sammanhang om bara några få månader. Min lille plutt. 

  

Det här med förskola

När Arvid var ny ställde vi honom i kö till en privat förskola i området samtidigt som de kommunala. Dem hörde vi noll från fram tills nu när han blev erbjuden plats i maj. Stress, stress, stress på det. Hur göra? Det privata alternativet var nämligen ursprungligen vårt förstaalternativ med tanke på läget med Bulltoftaparken som granne och att det ligger bara några kvarter bort från oss. Också trevligt om han får gå med några av sina kompisar när han börjar skolan. Samtidigt är vi ju på det stora nöjda med Junibacken.

Så var vi och besökte förskolan för att se hur den kändes och om de kunde garantera en plats till Adrian i höst också. Det kunde de. Men. Känslan var inte hundra. Jag frågade om hur de arbetade pedagogiskt och hur de jobbade med färger till exempel. Jodå, de har ett rum där de stora barnen kan plocka fram färg och måla när de vill. De små fick fröknarna vara med när de skulle måla. Inte riktigt vad jag åsyftade nej.

Det kändes mer så som dagis var när man själv var barn. Det var ju inget fel på det, men nuförtiden jobbas det ju mer aktivt med barnen och deras kunskapsinlärning. Så det var inte en självklarhet för oss att skriva på för byte av förskola utan bad om betänketid. Vår granne är förskolechef i en annan del av stan så jag passade också på att fråga henne och hon bekräftade mina misstankar. Mycket god omsorg om barnen (de hade själva haft sina barn där), men att det pedagogiska släpade efter.

Den enda förskolan hon visste som har särskilt gott rykte i området var Junibacken. När jag då sade att det är där Arvid går nu menade hon på att hon själv inte skulle ha flyttat sina barn därifrån. Syskonförturen funkar dessutom menade hon på. Åtminstone om man har önskat datum vid terminstart. Så nu lutar det åt att Arvid får stanna med sina kompisar och bra fröknar ändå.

Inte lätt det här med förskolor. 

Jag återkommer om det mesta

Klockan är drygt halv tio och jag är helt slut. Första 15-timmarsveckan nu och idag första dagen på förskolan. Jag mår bra igen efter min högst oklara tredagarsfeber och migrän (återkommer om den), men är inte vid min fulla vigör än. Hjälpte ju inte direkt att ha ett stort namnkalas (återkommer om det) sekunden febern gått över heller direkt. Och när morgonrutinen före dagis plötsligt inte bara innebär kläder, tandborstning och frukost utan också bad för hans infektion (återkommer om den) så blir det stressigt.

Vi kom i alla fall till förskolan några minuter över nio och Arvid var glad och jag fick pratat lite snabbt med fröken om infektionen och att vi så smått påbörjat projekt blöjavvänjning (på grund av infektionen) nu. Återkommer med resultat och metod om den med, men kan meddela att han sov utan blöja inatt både i sin och vår säng utan att läcka en droppe och han brukar ha full kissblöja på morgonen. Så pass full att det kan läcka ut när han stiger upp om han kissar.

Jag återkommer också om hur det gick på banken när jag skulle öppna konton och min jakt på bigarråträd och tankar om vädret med mera. Ska bara få lite andrum och magiskt hitta tid att skriva på. Kan ju inte prioritera bort mitt kaffe direkt. Det vore ju ren dårskap.

IMG_3756
Tröttenöt