Barnen på Östers utställning

På förskolorna i öster har de ju haft ett demokratiprojekt där de under hösten har röstat. Femåringarna röstade på vilket torg av Dalaplan, Stortorget och Triangeltorget som de skulle medverka till en utställning på. Arvid röstade på Dalaplan, men när det senare visade sig att triangeln vunnit förklarade Arvid att han röstat fel och att han egentligen menat triangeln.. Jo så att. Får hoppas att kappan efter vinden minskar tills det är dags för riktigt val 2034 (om vi fortfarande har fria val med den samhällsutveckling som 17,5 % av befolkningen röstade för).

Den här veckan har de så gjort sitt bidrag på Eken, en stol med en tillhörande saga. De andra avdelningarna med storbarn på förskolan gjorde ljuslyktor. När jag hämtade på torsdagen upplyste fröknarna om detta och jag fick ett papper i handen om att det igår skulle vara den där utställningen kl sex på kvällen. Framförhållningen inte total direkt.

Jag bjöd med farmor, mormor och Bo och så satte vi oss på en buss till triangeln. Buss är ju ett äventyr i sig tycker barnen så de var oerhört pepp på detta. Dessutom var jag måttligt sugen på att tråckla runt i parkeringshus med tre barn och vagn i rusningstid. Då är det enklare att gå in i en buss och traska ut när man är framme. Lite hopp om att Signe skulle sova också hade jag. Det gjorde både hon och Adrian under bussresan..

I samband med utställningen av stolar tändes 1000 lyktor, som sagt också gjorda av östers femåringar, för att hylla barnkonventionen. Allt var uppställt framför entrén till Johanneskyrkan och lyktorna kompletterade de färgade kyrkfönstren väldigt stämningsfullt. De började tända redan vid femtiden och strax efter sex var det några representanter för förskolan som presenterade projektet.

Till Arvids stora förtjusning använde de hans avdelnings stol som exempel och höll upp för alla som var där. Det tolkade Arvid som att den vann, vilket han så klart fick göra stolt som en tupp han var.

Efteråt gick vi in på Triangeln och åt på McDonalds med Anita. I flera sekunder höll sig Signe morsgris också glad i farmors famn.

Ex9kcbLrSQukBmxwqQ7ADA_thumb_8a9a

Sen mötte vi upp fadern som varit bortrest halva veckan, men nu kom från Kastrup. Kanske inte det smartaste draget ur barnens trötthetsperspektiv att dröja kvar för det dock. Adrian ville bara följa med farmor hem och Arvid skulle tvunget jaga honom så det blev lite kaosartat som ni säkert kan föreställa er. Vi tänkte att vi skulle visa Jonas utställningen också, men kl åtta fanns inte ett spår av stolar eller lyktor kvar. En tillfällig utställning med oerhörd emfas på tillfällig skulle jag säga.

Det var en fin utställning i alla fall och jag är glad att vi gjorde ansträngningen och åkte in till stan och tittade!

 

Arvid har också röstat

I Öster har man ett demokratiprojekt bland femåringarna där de alla får prova på att rösta och påverka på sin nivå. Under valveckan har en buss åkt till alla förskolor och barnen har fått lämna sin röst.

Vad de fått att välja på är vilket torg i Malmö de själva senare i höst ska utsmycka. Alternativen var Stortorget, Triangeltorget (det är platsen vid bussarna och citytunnelnedgången va?) eller Dalaplan. Före röstningen har de fått se små filmer om torgen.

Arvid funderade mycket och var länge inne på Triangeltorget, men när det väl gällde var det inte lika självklart längre. Kompisarna röstade på Triangeln och Stortorget, men själv kände han starkare för Dalaplan. Personligen ser jag gärna att något av de andra torgen vinner. Det är liksom lite roligare att åka och titta på barnens utsmyckning där än mitt i en av Malmös största korsningar.. Men men, vi får se när rösterna är räknade!

Luciafirande i dagarna tre

Tidigare år har Eken och Björken gått luciatåg tillsammans , men i år bestämde de sig för att dela upp firandet så vi har haft en lång lucia nu. I tisdags började det med Björken och alla småbarnen var mer eller mindre lusseklädda. Adrian till exempel vägrade allt utom tärnljuset. Han lyckades också på oklart sätt hamna i knät på en av de två fröknarna trots att det fanns både mindre och kinkigare barn på plats. Men det är kanske först till kvarn som gäller helt enkelt.

Barnen satt i ring med sina fröknar och tittade på varandra, föräldrarna och pedagogerna och var knäpptysta. Efter ett par sånger uppmanades föräldrarna sjunga med också. Arvid satt med och tittade och tyckte inte att det var ett riktigt luciatåg och att en av höjdpunkterna var när ett av barnen ropade mamma mitt i sången..

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_cf8d

Igår på själva luciadagen kom barnens farmor hit och vi åt middag och sen var det dags för lussetåg. Adrian var visst helt slut efter dagens anspänning och ville sova istället dock så det blev en enmanshow. Men vem behöver mer när Lucia kommer sjungandes och river av hela repertoaren själv?

Och idag då var det finalen när Arvids avdelning hade sitt lussetåg. Betydligt mer ordnat än småttingarna av någon outgrundlig avdelning. Arvid sade efteråt att han varit lite blyg med sjungit högt på Sankta Lucia-sången. Söta som attans också.

IMG_3825

 

Terror och småbarn

Vi var ju i Stockholm i helgen. Inte i city utan i Spånga och kom dit med god marginal före dådet. Så hände det och vi var inte i närheten utan kunde fortsätta dagen som vanligt. Eller hyfsat i alla fall. Mannen med maten var fast i stan på kontoret. Löste sig det med. En hel del prat om lastbilar och galningar under helgen dock så vi försökte förklara på ett så icke-skrämmande men tydligt sätt som det gick för Arvid och Leia.

De verkade ok med våra förklaringar och så var det bra med det. Trodde jag. Imorse när jag lämnade Arvid på förskolan kom han i kapprummet plötsligt på att han inte alls ville vara där utan hellre åka hem igen. Så pass att han blev ledsen och började gråta lite till och med. Och det var det längesen det hände. Vi talar ett år eller längre.

Så pratade vi lite och jag påminde honom om att det var påskfest idag och att han nog skulle kunna spela lite minecraft också. Han blev lite gladare och var helt med på banan att han skulle vara på föris. Då bestämde han sig för att berätta för fröken att vi varit i Stockholm i helgen och hela historien om lastbilen och tjuven som kört på människor. Uppenbarligen hade han alltså funderat vidare på detta och det var inte så okomplicerat som han gett sken av. Lillkillen.

När han berättat var han hur som helst redo att ta tag i dagen. Hans pedagog sade också att de hade diskuterat i personalgruppen hur de skulle hantera terrordådet och kommit fram till att de skulle prata lite om det med barnen i samband med att de deltog i den tysta minuten. Jag tror på det, att inte hålla undan barnen hemskheter. De hör mer än man tror och risken är bara större att de blir räddare när de inte får en ram runt det de hör som hjälper dem att förstå.

IMG_1767

Luciafirandet

Det var ju Lucia i veckan. Samma dag som begravningen så det kom lite i skymundan. Men det var ju bara så himla mysigt. Barnen hade inte tärnljus som jag annars brukar sätta i händerna på dem eftersom de tecknade till alla sångerna. Så otroligt duktiga är barnen som kan så himla mycket teckenspråk. Eller hjälptecken kanske, vad vet jag, jag blir imponerad oavsett!

De var utomhus så det var till att försöka få särken över overallen där vid sju på morgonen. En tid då tålamod inte finns hos någon och kanske särskilt inte mig. Arvids i 122/128 gick inte på så det blev en sista minuten-lösning med tomterock istället och det gick ju precis lika bra. Adrian förstod ingenting och Arvid sjöng bara nån gång ibland. Men söta var de!

För två år sen gick Arvid sin första lucia och i år Adrian sin. Sötnosarna.

mslv4077

Att vara en jobbig förälder

Eller så jobbig är jag kanske inte, men jag låter inte bara saker bero. Som jag skrivit tidigare har Adrian fått förskoleplats på samma förskola som Arvid. Dock inte på samma avdelning. Så jag ringde för att se om det kunde ändras. 

När jag ändå hade förskolechefen på tråden passade jag på att först fråga om uppflyttning till storbarnsavdelningen. Känns ju lite bisarrt att Arvid ska gå på småbarns tills han är fyra och ett halvt. Och nu verkar det som att Arvid kommer flyttas upp till Eken ändå. Inte min förtjänst visserligen, men nu fick vi besked i alla fall. Om vi fått det tidigare hade hans utvecklingssamtal kunnat kortas en del bara därigenom. Jaja. Bra är det och nu får han sina fröknar med sig också!

Och Adrian då. Jo, det gick att ordna det med. Hon höll med om att det var praktiskt om han börjar på Björken eftersom ju hela familjen så att säga redan är inskolad där. Eken och Björken samarbetar med en del saker och det är däremellan pedagogerna rör sig så det känns bra. Det enda är att vi kan behöva ändra inskolningsveckorna något, men det löser vi i så fall.

Så jag kanske var jobbig eller så försökte jag bara se till att det ska bli så bra som möjligt för dem. Det är ju inte heller så att de får något på bekostnad av någon annan utan bara att det blir smidigare för alla parter. 

Förskoleplats!

Jorå så att Adrian har fått en plats! Den 15 augusti är det han som börjar förskolan och med stor sannolikhet då också är yngst på avdelningen. Så kan det bli när man inte vågar lita på att han får plats på samma förskola som brorsan annars. Då får det bli vid starten för det nya läsåret.

Och det funkade ju eftersom pojkarna nu kommer gå på samma förskola. Tyvärr hamnade Adrian på en annan avdelning, men det blir säkert bra det med. Undrar dock lite om de infört en ny policy om att syskon inte ska gå på samma avdelning. För det verkar som att alla småsyskon på Björken det senaste året hamnat någon annanstans. Vad vet väl jag. 

Galet ändå att lillen ska bli stor liten kille och ha ett helt eget liv och sammanhang om bara några få månader. Min lille plutt.