Ska vi leka det är synd om Teresa?

Nu är det ju inte det direkt, synd om mig. Men jag är förkyld och får inte vara på jobbet. Hela veckan har det varit så. Och det hade väl kunnat vara ok att sitta i soffan och jobba om det inte varit för att jag levt i ett vabbinferno och hade behövt lite kontorstid också.

Och nu har jag fått typ en inflammation i gommen eller något. Jag beklagade mig säkert om smärta i gommen i höstas när jag hade halsfluss också. Det är samma grej nu med. Halsont som vandrat upp i gommen och skapat som en stor, svullen kudde i gommen som det strålar ut i käke och örat från och som gör det svårt att svälja. Att ha svårt att svälja och även (sorry för omysiga förkylningssymptom) att hosta/harkla upp slem är ganska jobbigt.

Mer på synd-om-mig-skalan hittar ni att jag är täppt, inte så snorig längre, men att andas genom näsan är inte en självklarhet. Vaknade häromnatten för att jag inte fick luft så dubblade nässpraydosen och kunde somna igen.

Ungefär så är det. Sliten också, men vem är inte det med förskolebarn i dessa tider?

Signedag extra allt!

Alltså Signe och jag har haft en så himla mysig dag. Vi inledde dagen med ett webbmöte där hon satt i mitt knä med en flaska välling och jag planerade upp veckan med mina kollegor. Sen gräddade vi surdegsfrallor från degen jag förberett dagen innan:

Därefter blev det lite frukostmys i soffan framför tv:n för henne och datorn framför mig. Fick in lite drygt två timmar där faktiskt! För den som tycker att jag är en usel förälder som låter min dotter sitta framför tv:n så länge när hon är sjuk, jajajaja.

Lite tvätt och sånt varvades under dagen innan vi tog oss ut och gick till lekplats. Signe hade mycket bestämda idéer om vad hon ville göra och det växlade ganska ofta skulle jag säga. Sandlådan varade en bra stund dock. Solen sken och det blåste inte så det var härligt.

Lunch var som lunch är med ett och ett halvtåringar som upptäcker att det ligger en docka på golvet vid stolen, alltså en måltid som övergår i lek. Dockan åt bra och med hela kroppen och Signe hyfsat hon med.

Att ta hand om bebisar så som Signe gjorde innebar naturligtvis en stor trötthet och inte långt senare somnade hon och jag kunde beta av lite jobb till. En väldigt mysig dag som jag ändå hann få in ganska mycket jobb på och fortfarande har energi att få undan något mer ikväll, pluspoäng på det!

Godkänd men sjuk

Skrev jag att Signe fick ok på att vara på förskolan till slut? I tisdags ringde rektorn och meddelade att pedagogerna intygat att hon alltid har snuva och att de bedömde sig kunna avgöra om det gick över i förkylning. Synd då bara att hon var hemma frisk en vecka och nu sen hon blev godkänd har vi haft sjukstuga hemma.

Vi klarar ju vår semikarantän alldeles utmärkt. Det är ju en uppenbar klassfråga hur besvärligt det blir. Vi är privilegierade som har ett stort hus där alla barn har egna rum och dessutom en bra trädgård att springa runt i. Värre för de som kanske är fem pers i en tvåa utan balkong ens.

Och om skolorna skulle stänga (ta i så mycket trä det bara går) är nästa fråga hur utbildningen ska bli rättvis och jämlik för barnen? Studiero med fyra stycken till i samma rum? Tillgång till dator? Föräldrar som har kunskaper eller pedagogisk förmåga att hjälpa till? Föräldrar som ens har råd att stanna hemma från jobbet eller faller barnpassning på äldsta syskonet?

Läste en tweet om en tonåring som undrade om man fortfarande fick komma till skolan och äta lunch trots att undervisningen var stängd. Äkta fråga eller ej så sätter det ändå fingret på en ekonomisk faktor i det hela – för en del är skollunchen det viktigaste målet på dagen.

Vabbträsk

Hur det går här? Jo, men jag inledde dagen med att baka bottnar till Arvids kalas med Signe i famnen. Sen tempade jag både henne och Adrian och det var bara att skjuta på kalaset en vecka. Ingen covid vad jag kan bedöma dock. Med lite tur har jag fått tag på mer mjöl till dess också. Arvid var så klart besviken, men är ändå stor nog att han förstår.

Annars var Signe och jag ute en bra stund idag också. Hon lekte lite i sandlådan. Tyvärr favoritleken ”fylla spaden och hälla sanden utanför” och sen springa bort till singeln och hämta fina stenar att sprida ut lite varstans. Jaja. Sen sov hon i vagnen och jag tog bort björnbärssnår så gott jag kunde. Klippte av roten en bit ner i jorden på flera så hoppas att det kan hjälpa. Ville av naturliga skäl inte lämna Signe ensam för att hämta en riktig spade i källaren.

Signe försökte också få med mig hemifrån så hon kunde få gå till förskolan. Men visst, hon tycker också det är toppen att vara hemma hur länge som helst.. Skönt i solen dock!

Vi fortsätter jobba på utomhusaktiviteterna

Om jag förstår epidemiologerna rätt handlar den svenska strategin om att bygga upp en flockimmunitet bland den unga, friska delen av befolkningen så att spridningen bland riskgrupper minskas och vi hamnar i en ”vanlig säsongsinfluensasituation”. Jag litar mer på experter på området än tyckare av alla de slag (som utgår ifrån sin specifika situation) och undviker onödig kontakt med riskgrupper, men lever vidare som vanligt i övrigt.

Vi åkte i alla fall till Skrylle och rastade våra barn igår. Det var vi inte direkt ensamma om. Sol och ett allmänt undvikande av offentlig plats inomhus (var och handlade på maxi på burlöv och förutom mataffären var det helt öde) är väl ett exakt recept för den typen av aktivitet. Skrev på minsta att jag uppskattade det till att hälften av alla barnfamiljer i krokarna var där. Fick svar att andra hälften var på Järavallen. Där har vi inte varit så kanske blir nästa utflyktsmål.

Hemma med Signeliten

Så man är hemma en dag med sin lilla. Ca hundra tvättmaskiner, två levain på diskbänken (påbörjade baket redan när vi kom hem igår) och ett antal avsnitt Pippi senare (alltså, som den här tjejen älskar Pippi!), tänker man på det där med att man ska passa på att mysa när det blir så här. Det är inte så lätt bara när allt annat pockar på. Särskilt inte när vissa små personer väckte en för dagen kl fem dessutom.

Adrian förstod inte alls varför inte Signe fick vara på föris, ”Men småbarn är ju alltid snoriga.” Ingen annan som förstår det heller. Antar att tjänstemännen bara vill visa sig handlingskraftiga.

Men vet ni, snart är det helg och när Signe vaknat (hon somnade äntligen efter hundra försök, faktiskt lagom till att jag kunde göra en översättning till jobbet lite snabbt – hon är för arbetslinjen till skillnad från de borgerliga politikerna i Lomma) tänkte jag ta en promenad med henne och hamstra lite vin på systemet. Man vill inte riskera stå där när klockan slagit barnen-sover en fredag och ha tomt i skåpen.

När ens barn stängs av från förskolan

Så jag gnäller något alldeles otroligt över att min dotter inte får vara på förskolan. Kan ju låta som att jag inte tar den här epidemin på allvar, bla bla bla. Och nej, jag är inte särskilt orolig. Anledningen till att man vill minska spridningen är ju trots allt till stor del för att minska belastningen på vårdapparaten. Influensan kommer de flesta få förr eller senare ändå.

Det innebär inte att jag inte tycker att det är bra att åtgärder vidtas. Slopad karensdag är jag främsta förespråkare för alla dagar. Samma att folk stannar hemma när de är sjuka. Eller att arbete hemifrån uppmuntras – studier visar ju på ökad produktivitet och mindre sjuktal när arbetstagare får styra över sina arbetsdagar mer. Som bonus minskar ju då också smittspridningen.

Men jag tjatar om att Signes snuva inte är förkylning (hon har på riktigt inte haft mer än max sju dagar utan att man behövt torka hennes näsa sen hon föddes) och hur bizarrt det blir när ett barn portas från förskolan utan att vara sjuk. Särskilt som snuva inte är ett symptom på Corona enligt kommunikationen från folkhälsomyndigheten.

Så kanske någon ”men hela min förskola är stängd”. Ja, stäng hellre förskolan några veckor än stäng av ett barn på obestämd tid. Signes snuva beror med största sannolikhet på näspolyper och vårdcentralen har uppmanat oss att boka tid i mitten av april (det måste ha gått två månader från senaste öroninflammation) för att starta utredning. Så hennes snuva kommer hålla i sig fram tills hon får behandling som vad jag kan misstänka blir operation (jag opererades för detsamma två gånger som barn).

Så när jag blir upprörd över detta är det för att hon ska hållas hemma tills epidemin anses vara över eller hon ev har opererats. Det är inte som att hennes näsa kommer sluta rinna för att hon är hemma några veckor, eller månader. Och samma regler måste rimligtvis gälla för alla astmatiker, att de är portade från vård, skola, omsorg. För astmatiska symptom är ju verkligen luftvägssymptom. Det blir ju helt orimliga konsekvenser.