Att ha barn hemma en dag

Idag var barnen lediga från förskolan. Inte för att jag är pigg och glad och med glädje jagar ifatt en småtting som lämnar hemmet på grund av oklar orsak, men i regel för att han inte fått som han vill. Nej, pojkarna skulle ju ha sovit över hos Anita så vi hade tagit ledigt för dem från förskolan och nu när Arvid fortfarande var sjuk så var båda hemma.

Det gick över förväntan tack vare tv och iPad även om Adrian så att säga tar sig en del friheter när storebrorsan är utslagen. Tio över sex väckte Arvid mig förtvivlad för att Adrian tagit alla yoghurtar. Det var alltså såna små sockerbomber som mamma hade lämnat här när de åkte på semester. En dyr present för oss visade det sig när jag gick ner och kunde konstatera att Adrian nog klättrat sig upp på hyllorna i kylskåpsdörren i jakt på dem. En hylla var i alla fall trasig och bodde nu på golvet.

Gick och lade mig igen och när jag steg upp dryga timmen senare var det lugnt därnere, men det berodde på att Adrian plötsligt hittat leran och nu tryckt in färgglada klumpar i matta, soffa, soffkuddar och filtar. Kul.

Men i perioder var det lugnt och jag hann göra klart bebisens hörna. För den som undrar, tydligen en hel del av instagram att döma, så är det inga som helst problem att komma åt byrån eftersom spjälsängen kommer att stå i kloss med vår säng. Den sidan är dessutom sänkbar så bebisen kommer ligga helt intill mig även när hon inte ligger hos oss i vår säng.

Liten sjukling

Adrian for upp som ett skott när han vaknade imorse och klädde på sig i rekordfart och försökte inte ens mygla sig undan tandborstning och solkräm. Det första han sade till mig var också att farmor skulle hämta tidigt på förskolan och att de skulle sova över hos henne. Vad han då inte kände till var vad Arvids feber skulle leda till..

Farmor hämtade mycket riktigt tidigt på förskolan, men någon övernattning blev det inte utan hon passade pojkarna när vi var på bebiskontroll. När Adrian insåg detta var besvikelsen total. Han grät och grät och kunde bara tröstas med en klubba, men inte ens det varade länge utan plötsligt hade han rymt hemifrån och skulle väl gå hem till farmor eller något. Då lyckades jag få hem honom med löfte om glass, men det var på håret.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d90c

Vi får se om det blir farmor imorgon istället. Arvid hade 39,7° här på kvällen så det är frågan om den febern hinner gå över till imorgon. Stackars lillkille.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d90b

DU är sötnos!

Jag fick den bästa dissen nånsin av Adrian på flyget när vi åkte till Stockholm. ”Är du min sötnos?” ”DU är sötnos!” Bam! Den visste var den tog…

Flyget gick bra också även om Adrian fick ont i öronen på slutet. Ibland undrar jag nästan om det är några egenskaper han inte fått av mig. Jag har ju jättesvårt att tryckutjämna och sitter och gör grimaser och blåser halva flygresan alltid. Snorkla kan jag knappt eftersom jag får ont i öronen bara en halvmeter under vatten. Och lock i vanliga backar eller tunnlar när man kör bil. Förhoppningsvis växer Adrians öron rätt sig så han slipper det när han blir äldre.

Hemma hos Johanna lekte barnen på riktigt fint. Men det var längesen nu som det var några egentliga bråk mellan dem. Skönt. Särskilt som en härlig migrän blommade ut hos mig under förmiddagen.

Jag hade känningar och anade varåt det barkade redan när jag vaknade på morgonen och tog direkt två alvedon. Skulle ju köra bil sen så kunde inte ta citodon. Det hjälpte ju så pass att jag kunde hantera huvudet hos barnmorskan och sen tillräckligt för att köra till Sturup. Väl där en tablett och en timme senare utan effekt en till. Huvudet blir ju inte bra, men man kan vara människa, om än en långsammare, tröttare och mindre tålmodig variant.

Och när barnen somnat tog jag en igen och avvaktade om jag behövde en till för att kunna sova bra och det räckte. Jag hoppas bara det var tillfälligt och inte början på dödshuvudet som jag haft när jag väntat pojkarna. Men det lär vi ju märka hur det blir med det.

Så inleder vi veckan med vabb

Veckan inleddes i lagom takt när förskolan ringde på morgonen och jag fick åka och hämta Adrian som hade jätteont i magen och förbrukade blöjor på löpande band. Gulligt när jag kom dit var att Arvid hade sett mig genom fönstret på sin avdelning och sprang över till Adrians för att berätta allt om hur Adrian mådde. Bra koll hade han. Och skönt nog ville han stanna kvar när vi åkte hem.

TV, välling, sova middag i soffan och TV igen är vad Adrian och jag kör på. Bakat frallor och snarkat en halvtimme har jag också. Exakt noll sjukdomstecken på Adrian så det finns god chans att det här går över fort.

Ett monster som fyller fem om en vecka väckte mig med en smocka i sömnen inatt också vilket resulterade i att jag låg vaken tre timmar så just idag var en ovanligt bra dag att ta det lugnt hemma med en gullunge också.

Istvätt

Nu kanske ni undrar vad jag gjort idag. Det är ju söndag och igår toppade Arvid sin feber med 40,2 så han fick alvedon innan läggning. Efter en halvdan natts sömn gjorde jag sällskap med barnen framför tvn och drack lite kaffe och sen tog jag tag i dagen. Redan före nio. Inte likt mig.

Och här har jag ett tips till er: tvätta inte bilen i fem minus. Den blir ju ren då med, men inte lika lätt. Vattnet fryser när man lämnar den delen man tvättar och när man sen ska skölja av bilen måste man först tina isen. Meck. Och när man ska ut ur bilen sen har dörren frusit fast.

Jaja. Jag tvättade som sagt bilen så nu behöver jag inte skämmas. Jag köpte till och med ostfrallor med mig hem så blev poppis hos familjen dessutom. Förutom Arvid då som tydligen inte gillar ostfrallor när han är sjuk.

Att ropa hej

Arvid hade ju en feberfri dag igår. Eller vi tror det åtminstone. När jag tog tempen på honom på morgonen var han ok och sen var det röj de luxe exakt hela dagen så vi såg ingen anledning att kolla honom mer.

Idag så.. Vi skulle ut i solen och Adrian och jag klädde på oss ytterkläder, men Arvid var för trött sade han och såg också sliten ut så han stannade inne. Bra drag tänkte jag som gärna såg honom utvilad inför kalaset på Busfabriken han var bjuden till idag.

wGfddIjHRn29OiE11DBeQg_thumb_d320

När vi kom in sov han och Adrian var också trött så det blev upp i sängen för honom. När Arvid sovit kanske två hela timmar och kom ner och förklarade att han bara ville dricka och sen vila lite till anade jag oråd. Och visst, uppe en bit över 39 grader igen. Så kalaset blev det inget med till Arvids stora besvikelse. Han bara grät och grät. Kan man onekligen förstå när man har varit hemma från kompisarna en hel vecka och sen blivit frisk och ska på ett kalas man verkligen sett fram emot och så blir det inget.

Men sen blev han ännu lite sämre och ville inte ens ha lördagsgodis. Nu mäter han 39,9 och orkar inte ens vara ledsen över att missa kalaset. Ligga i soffan och bli påmind om att dricka saft är det som gäller. Får nog bli lite alvedon innan läggning och sen förhoppningsvis sova hela natten och må bättre igen. Om han inte är bra på måndag får vi gå till vårdcentralen, inte för att jag tror att de säger annat än sviter av influensa eller nåt, men försäkringskassan kräver ju sjukintyg efter en vecka. Min lilla kille.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d32c

Evig sjukstuga

Stackars Arvid har legat runt 39 grader sen söndagskväll nu. På natten lite över och på dagen strax under. I övrigt mår han bra, trött och lite snorig, men inte farligt. Både igår och idag har han förklarat att det varit läggdags redan strax efter sex så då har det blivit så. Lillkillen.

Förhoppningsvis ger febern med sig inatt och vi får en frisk kille igen. Ge oss april och friska tider!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d30a