Sjukerier

Jag är sjuk och tycker synd om mig själv. Det har ju varit krassligt ett tag, men så i morse var halsen som den var (eller det var den redan under natten när jag vaken på grund av den ett par timmar) och rösten därefter. Kände mig ok i övrigt så lämnade kidsen på förskolan och körde till jobbet och hämtade datorn. Var ändå sympatisk nog mot mina kollegor att inte smitta dem i onödan.

Sen jobbade jag en stund tills jag insåg att jag satt och stirrade rätt ut i luften och nog inte var så pass kry som jag trott där på morgonkvisten. Och efter det fortsatte det utför och jag gav upp jobba hemifrån och omfamnade vara sjuk och läste bok, badade och bara låg ner. Mer lagom. Förhoppningsvis ger det sig till helgen och med riktig tur kanske man kan få träffa någon av de nya bebisar som väntar på gos snart.

Istället för bild på mitt glåmiga ansikte får ni bilder på en glad och nyklippt Arvid från i lördags. Han ville vara fin inför att han skulle börja på gympa på söndagen..

 

Annonser

Ditt och datt

Ute blåser det så man undrar om det aldrig ska bli vinter det här året. Kall, hög luft och snö på marken till snögubbar och pulkaåkning. Det hade varit något. Jag gillade inte snö före barn, men nu är det något jag aktivt hoppas på.

Jag har läst ut en bok som var den bästa på flera år skulle jag nog säga. Tog sin tid, inte för att den var så tjock vilket den också var, men för att den var så tung att det inte gått att sträckläsa med psyket i behåll. Återkommer om den.

Imorgon är det vab som gäller. Febrig pöjk som fick hämtas från förskolan. Så kan det vara. Igår var han friskare:

Årets första vabb

Alltså den här hösten som passerat. Helt otroligt lite sjuka barn. Jag tror att jag kan ha varit hemma typ tre halvdagar. Lyxen i det! Så därför är det en självklarhet att detta året inleds med lite sjukdagar för barnen. Inte så farligt dock. Adrian med världens hosta och nysningar så att man vaknar av honom på natten. Jonas tog det igår och jag idag. Det var nog snäppet bättre igår då han sov middag till skillnad från idag när han hade världens energi och det bitvis var svårt att se varför han var hemma från förskolan.. Vad är det med småttingar och att gå från minimi- till maxläge på fem sekunder?

Vi hade en mysig dag i alla fall, men nu är jag trött som få. Jonas undrade om något hänt mellan att vi åt och jag landade i soffan för han tyckte jag såg så död ut. Får bli en tidig kväll helt enkelt.

IMG_4139

Att inte vaccinera sina barn

Jag är generellt inte för alltför många inskränkningar på självbestämmanderätten, men när det gäller en del grundläggande vacciner som mpr tycker jag att det finns fog för det. Det är svårt att göra det lag, men för att få ha sina barn på förskola borde det vara ett krav. Samma sak för sjukvårdspersonal. De ska inte kunna riskera att sprida smitta vidare till de som är som mest utsatta. Det är ju för att skydda de personer som inte kan ta vaccinet till exempel på grund av sjukdomar som det är viktigt att resten av befolkningen är skyddade. Då får sjukdomarna inte fäste och risken för de som är extra känsliga minimeras.

Och det ska inte vara barnen som redan har hälsoproblem som ska behöva hållas hemma för att andras föräldrar är historielösa och självcentrerade. Mässling är inte en ofarlig sjukdom. Fortfarande dör 367 personer om dagen i världen av det. Att det inte är fler beror på vaccination och tillgång till sjukvård.

När jag väntade Arvid visade det sig att jag inte hade något skydd mot röda hund trots att jag fått sprutorna som barn. Ingen större fara just med tanke på hur stor andel av befolkningen som är vaccinerad, men jag rekommenderades att hålla mig ifrån särskilt Järna där det är låg vaccinationstäckning och det var ett stort utbrott just under 2012. Risken för skador på organen för fostret är över 80 % i tidig graviditet och senare framför allt hörselskador. Förutom hjärnskador, hjärt-kärlskador och ögonskador. Vi talar alltså om så pass stora skador att frågan om att avbryta graviditeten om mamman infekteras i första trimestern kommer upp.

När jag slutat amma Arvid vaccinerade jag om mig, men det verkade inte hjälpa eftersom jag var lika mottaglig sen när Adrian låg i magen.

Jag har aldrig hört någon protestera mot att de måste vara vaccinerade mot vissa sjukdomar för att släppas in i en del länder. Gula febern är en sådan sjukdom man ofta måste uppvisa intyg om vaccination för åtminstone i flera afrikanska länder. Men som sagt har jag aldrig hört det som argument för att inte resa någonstans. Men då är det ju en själv och ens egna upplevelser eller risken för uteblivandet av dem som är i centrum.

mässling

 

Tur vabb finns ändå

Det är ju såna tider nu, sjuktider. Arvid hade feber i torsdagskväll och fick lite mot kvällningen på fredagen också, men var frisk sen. På måndagen lämnade jag två nötkärnor på förskolan, men på natten fick vi ett febrigt element i sängen som följde upp med att kräkas tre gånger på tisdagsmorgonen. Mys. Klockan elva hade Adrian plötsligt somnat rakt upp och ner på golvet så bar upp honom anandes oråd. När han vaknade sent omsider sportade han över 39 grader han med.

Vi har inget mer kräk i alla fall och barnen är glada, förhållandevis harmoniska med varandra och tar det lugnt. Jag tror på fri tv när barnen har feber, annars går det inte att vila som barn är min erfarenhet. Så det blir mycket av den varan. Kanske lite väl mycket, med tanke på backlashen sen när febern gått över och det är dags att återgå till vanliga vanor. Den dagen den sorgen. Kanske imorgon, kanske på fredag.

Jaja, nu ska jag ta och dricka lite mer kaffe (barnen sover fantastiskt dåligt när de är sjuka) och kanske ta och surfa lite tradera med Greta Gris och Daddy Finger i bakgrunden.

Om man inte har problem skapar man dem

Nu ska jag berätta hur man skapar kris i ett hem. Man vabbar sin söta tvååring för ca hundrade dagen i rad eftersom fadern är iväg på tjänsteresa. Man har hans storebror i hälarna eftersom han också vill vara hemma. Sjuklingen är inte sjuk annat än när han kräks. Däremellan är allt lattjolajban och ”titta tävä” eller ”titta tajpäd”. Tajpäd är som ni förstår ipad bara det att man upprepat titta så många gånger innan att det har blivit ett ord för sig också.

Så man är hemma och städar från morgon till kväll eftersom det är två typ friska småbarn man har att göra med. Så tänker man att det är lika bra att samla ihop alla nappar som ligger utspridda på mer eller mindre väl valda ställen i hela huset och koka dem. När det är kräk i luften i hemmet kan ju det vara en god idé.

Sagt och gjort, som den goda och förnuftiga mor jag är sätter jag igång med detta. Sen gör jag något annat vettigt, alternativt svarar på något jobbrelaterat, alternativt stirrar in i tiddödens rike det vill säga mobilen. Så kommer Arvid och undrar varför spisen är på. Och då är det bara att inse att man glömt åtta nappar som nu inte bara har torrkokats utan och också smält fast i en kastrull. Lagom till att det är dags för nappanvändaren aka sjuklingen att sova middag.

Så kära vänner skapar man kris i ett hem.

IMG_2734

Sen sist

Vet ni vad, det är snart oktober. September denna träliga månad 2017 är snart till ända. Ska vi inte bara säga att allt vänder och blir lite roligare i oktober? Så kan vi gotta ner oss i att motivationen ligger på noll på de flesta områden och ignorera alla tråkigheter som händer omkring oss. Deal?

Annars vad har hänt här hemma? Jo, Adrian var sjuk i en vecka. Kräktes till och från i en herrans massa dar. Han var bra till helgen i alla fall så vi kunde åka till mormor på lördagen och fira att hon blivit ett år äldre. Hon fick ett gäng glödlampor som kopplas upp mot en app så hon kan släcka och tända antingen i själva appen eller be Siri om det. Mycket uppspelt var hon och samlade ihop alla så hon kunde demonstrera på de lampor hon redan hade.

Sen på söndagen var vi hos Annie och fikade. Barnen tyckte oväntat att det bästa var att springa runt i huset och inte att äta kakor. Det betydde naturligtvis inte att de inte hetsåt också, men de var förvånansvärt måttliga. Ibland så.