Det här med vabb

Vabb. Ibland är det mysigt. Ibland är det bara dränerande, såväl mentalt som fysiskt. Ju fler barn hemma, desto jobbigare vabb. Det är liksom sällan så att de håller jämna steg med varandra och är lika sjuka. Istället får ofta ett barn oerhört mycket spring i benen och vill aktivera sig medan det andra vill ha närhet och bli ompysslad i soffan. Svår kombo.

Idag har jag varit hemma med två förkylda små monster som hostat och snorat ned mig på en smått osannolik nivå. Nu är de båda bättre tycker jag, särskilt Adrian. Signisen är fortfarande en riktig storsnorare dock, men snorig är hon ju alltid så steget vidare därifrån är inte lika långt.

Det finns hopp

Idag så äntligen vände det för Signe. Från att ha haft över 40 graders feber sen i tisdags ingen feber alls. Hon har varit bland det risigaste risiga, sämre däran än någon av pojkarna vad jag kan minnas i alla fall. Så när jag varit hemma med henne har vi mest suttit i soffan och hon har sovit/dåsat framför Bolibompa på två, ipaden, tvn eller alla tre på en gång. Själv har jag då hunnit läsa två böcker. Inga tunga böcker direkt och inte heller någon av de jag fått i julklapp- de vill jag inte behöva avbryta för att torka en deciliter snor var femte minut.

Så det har varit ganska lugna dagar, men nätterna har tyvärr inte varit lika bra. Lilltjejen har vaknat och skrikit gång på gång för att hon haft ont och värktabletterna inte hjälpt tillräckligt. Så man är ganska mör själv ändå. Men nu är det som sagt bättre så nu har jag stora förhoppningar på att bli människa snart igen. Med lite tur kanske vi till och med kan gå på Isabella och Lovisas kalas allihop imorgon. Håller tummarna!

Titta så fräsch jag såg ut i söndags innan det blev sjukstuga hemma. Kan kalla det målbild för också denna söndag.

Ska vi prata vårdcentral och vab igen? Bara för att det är så kul. Typ.

Så att. Mindre än en månad innan Signe fick öroninflammation igen. Jag hoppas innerligt att det bara är en slump och inte något som vi ska behöva kämpa med på regelbunden basis.

Jonas ringde som sagt vårdcentralen igår och försökte få in henne på Arvids tid idag, men fick nej. Imorse ringde jag och fick en tid för henne på förmiddagen. Kom därifrån med ett recept på penicillin och efter ett besök på apoteket var det dags för den alltid lika spännande detaljen att se hur medicinen ta emot av barnet.

Och ja. Kåvepeninet gick ner. Bara det att sekunden efter befann det sig tillsammans med all dryck tjejen fått i sig på sistone på henne, mig och över halva köksgolvet. Sen fortsatte hon hulka upp lite till i badkaret. Hon hade också 39,7 visade det sig så kanske inte så konstigt att kroppen gjorde uppror. En liten uppförsbacke att få ner en ny ml (bad om den koncentrerade varianten), men det gick.

Lite sömn och sen hämta Arvid för hans tid på vårdcentralen. Vi kom till samma doktor som Signe haft och han blev först lite ställd eftersom vi ju träffats bara ett par timmar tidigare. Han menade också att det inte hade varit några problem om barnen kombinerat sitt besök, men men. De har väl sina rutiner som säkert handlar om att få ut pengar per besök eller något. Vad vet jag. Allt var bra med Arvid i alla fall.

Hemma hade Signe lyckats med konststycket att nå 40,2 grader så då var det alvedon i ilfart som gällde. Arvid blev orolig. Han har tydligen hört att det är farligt när feber överstiger 40 så då fick vi prata lite med honom om det. Ändå fortsatte han upprepade gånger prata om hur vi varit tvungna att åka till sjukhuset om Signe varit noll. Liten.

Nej, så det är mest vab och rännande till vårdcentralen den här dagen präglats av. Så kan det också vara.

En liten snufsa

Ibland känns det som att jag lever en konstant upprepning. Signe var som sagt febrig i fredags och låg precis under 38 i lördags. Igår så var det mest snor så kändes rätt lugnt ändå. Mamma och Bo kom och passade barnen ett par timmar framåt kvällen och vi åkte in till Malmö och käkade och hade dejt. Och visst var hon snorig, men det är ju inget ovanligt direkt.

Inatt då vaknar hon och skriker ajaj utan att kunna visa var. Alvedon letades fram, men hon hann somna (oroligt) innan den hittades. På morgonen var hon glad, men med ett ansikte stelt av snor upp i ögonbrynen så kändes mest rimligt att hålla henne hem en dag och vila. Jag gnällde lite på jobbet och konstaterade att jag var lite orolig att det skulle vara öronen igen eftersom hon skrek på det viset då också.

På eftermiddagen hade hon plötsligt över 39 grader och pillade sig lite i örat. Jonas ringde vårdcentralen som inte hade några tider idag och omöjligen kunde trycka in henne på Arvids tid som han har imorgon för uppföljning av halsen. ”Ring imorgon” jo tack.

Efter maten var det ett snäpp från 40 så då fick det bli febernedsättande och nu sover hon omväxlandes halvt på mig och halvt i soffan och vaknar till och gnäller ibland. Lillsnuttan.

Öroninflammation på lilltjejen

Hon hade ju feber igår Signisen. Idag jobbade jag halvdag och sen hade jag en tid hos tandis innan jag kom hem. Allt hade varit bra och alla var glada när jag kom hem. Jonas åkte iväg och slängde återvinningen efter julen och jag skulle spela tv-spel med barnen.

Så lyfte jag upp Signe och tyckte hon luktade lite konstigt så gjorde en inspektion. Och ena örat var ett enda geggigt inferno. Hon lekte och hade ingen feber så tänkte att det nog var lugnt, men ringde ändå 1177 för att få lite tips. Ca en halv minut in i samtalet blev jag uppmanad att kontakta vårdcentralen.

Så då gjorde jag det och fick en tid direkt trots att de inte hade några tider kvar. Tydligen är varande öron något som tas allvarligt på. Packa ihop barnen och ge sig iväg. Jonas skyndade hem och tog över killarna när vi gick till vc.

Hon somnade på vägen dit och fortsatte sova när jag tog upp henne ur vagnen, satte oss i väntrummet, gick in till doktorn, han tittade långt och länge i öronen och lyssnade på lungor och hjärta. Sen fick jag kämpa för att väcka henne så han kunde titta henne i halsen också.

Öroninflammation var föga förvånandes domen. Han kunde inte se någon trumhinna så den hade nig spräckts. Fullt med var inne i örat var det i alla fall. Så nu är vi igång med penicillin (igen) och örondroppar med antibiotika. Signes första kur dock så nu håller vi tummarna att hon inte brås på mig och är allergisk. Stackars lilltjejen.

Jul jul jul

Väntar ni på inlägg om julen? Håll ut! Vi har däckat lite Signe och jag. Hon i feber och jag i en magkatarr som inte är av denna värld. Låt oss säga att en kost i stort baserad på inlagd sill inte är helt genomtänkt när man ett är känslig för inläggningar, två stressat något fantastiskt senaste tiden och tre varit magsjuk en vecka tidigare. Så jag får återkomma helt enkelt.

Så här glada var vi innan gästerna kom på julafton iaf. Adrian ville av oklar anledning inte vara med på bild dock.