Att vara en månad och förkyld

Det är inte lätt att vara en liten nyföding. Han kändes i och för sig väldigt stor igår när vi var på bvc och en alldeles färsk bebis också var där. Och ganska stor är han också: 56,5 cm och 4990 g. Men han är ändå väldigt liten och ny. Lätt att glömma när det känns som han varit här alltid och jag aldrig jobbat.

Vad jag vill komma till är i alla fall att han nu är inne på sin tredje förkylning sen han föddes. De andra har gått över ganska fort och inte varit så farliga. Nu är det däremot hosta som plågar honom. Snörvel och ögonklet med, men det är hostan som ställer till det. Han hostar så han måste skrika för att få luft och sen kräks han upp slem. Stackars lillkillen.

Koksaltsdroppar, snorsug, ligga på magen när vi är med på dagen och massera ryggen lite lätt på honom när han hostar var bvc-sköterskans råd. Och att åka till barnakuten om han närmar sig 38,5° två gånger i rad eller hostan förvärras. Tydligen är det inte vanliga vårdcentralen man ska till med såna små. Hade kanske inte gjort något om de skrivit i brevet man fick hem från Region Skåne om vilken vårdcentral Adrian listats på. Samma dag fick vi för övrigt också brev om vilket bvc och vilken tandläkarmottagning han automatiskt tilldelats. Fullt rimligt med tre olika brev för det.

Nu är det väl ingen fara med honom, mer att det är jobbigt för honom (och oss) när han är dålig. Svårt att ta bröstet när han inte får luft har han periodvis också. Det innebär naturligtvis inte att han ger upp om maten. Så funkar det inte för matvrak som honom. Det som inte går ena stunden tar man igen senare när näsan klarnat lite för en stund.

Förhoppningsvis ger det sig snart och han blir lite gladare igen. Nu är det mycket ledsna miner när han är vaken och vankande med honom halvliggandes över axeln för oss.

  

Lite gnäll på morgonkvisten

Jag är förkyld. Behöver man säga mer egentligen? Har druckit te med citron och honung och tänker att rostmackor med ännu mer honung kan vara en lämplig frukost. Särskilt som mannen i familjen tog den sista yoghurten innan han åkte till jobbet imorse.

Vädret är trist, men ska bli fint senare vad jag förstått. Tänkte ägna mig åt mindre ansträngande saker som att fixa kantband och sy fast i spjälskyddet, sy madrassvaret, sy in omkretsen på två amningsbh:ar och åtminstone börja packa bb-väskan. Kan var läge. Bebisen verkar försöka göra hål på hinnorna med sitt stångande den här morgonen om inte annat. Ont som attans gör det.

Ser ni den fina mobilen vi fick av mamma och Bo när de var på Sri Lanka i våras? Perfekt till vårt nedskalade grå/vita!
Ser ni den fina mobilen vi fick av mamma och Bo när de var på Sri Lanka i våras? Perfekt till vårt avskalade grå/vita!

Koka saft tänkte jag som vanligt göra också. Fick en påse frysta fläderblommor av grannen också så planen är att ta vad rabarber jag har (alternativt fråga grannfrun om man kan få några stjälkar att komplettera med) och göra en fläder-rabarbersaft.

Snart är tvätten klar så det gör inget om det klarnar upp lite ute.

Så här fint väder var det på Lisas balkong igår
Så här fint väder var det på Lisas balkong igår

Snor och vikt

Har jobbat hemifrån idag. Suttit i mjukisarna och druckit surt citronte medan jag petat på tangenterna. Ingen oro för förslappning behövs dock eftersom jag regelbundet rest mig för att snyta ut lite fler hjärnceller. Så fantastiskt skönt att ha en arbetsgivare som inte ser det som något negativt att man nyser omkring sina virus hemma istället för på sina kollegor. Har väldigt svårt att se hur arbetsinsatsen skulle bli bättre av att sitta på sin kontorsstol, i synnerhet på sikt med tanke på att man ju ändå får mer vila i soffan.

Är väldigt glad att bebishen ska komma i juni och inte nu. Skönt att slippa förkylningstider där i början med bebis. Nu hade varit väldigt, väldigt dåligt också. Som Stefan, min läkare, sade igår ”Om livmoderhalstappen har påverkats är det ingen pardon, då blir du sjukskriven till v 34.” Även om man kan fantisera om hur härligt det hade varit att vara hemma så hade det ju inte varit det i praktiken för då hade man ju varit orolig för bebishen och dessutom beordrad till i princip konstant sängläge. Sen passar det dåligt med min självbild att vara sjukskriven. Får hoppas man slipper det helt enkelt. 

 När jag satt där i soffan och jobbade och tyckte synd om mig själv funderade jag lite på Johannas kommentar om att min mage var större förra graviditeten än denna när man jämförde vecka 23. Gick och vägde mig och kan konstatera att jag följer förra graviditeten ganska exakt och har nu precis som då gått upp 2 kg. Sen ligger jag 4 kg mindre som startpunkt den här gången så det är kanske det som påverkar. Eller bara att bebishen ligger annorlunda, eller vad som helst som gör att man inte är konstant. 

Är ändå förvånad eftersom jag har bilden av att man går upp snabbare i vikt och i allmänhet blir större tidigare vid andra barnet. Men det är väl för att det är de som gör det som pratar om det. Om det är som förra gången finns väl inte så mycket att diskutera kanske. Vad vet jag. Och det är ju ganska oviktigt så länge bebisen mår bra. Har kompisar som inte vägt sig en enda gång varken före eller under graviditeten för att de inte velat ha någon hets kring vikten. Jag tycker dock det känns bra att hålla koll så vet mycket bättre vad jag väger när jag är gravid än annars.

Ungefär så. 

Kan också meddela att Brämhults juice med rödbetor inte är något att ha. Tveksamt om den faktiskt är nyttigare än vanlig apelsin/blodgrape som jag brukar köpa annars också. Lät bra vid förkylning dock.

IMG_1690
Brukar iofs tycka att Brämhults juicer är överskattade.

 

Päronen fattar liksom inte

Snorvid jobbar stenhårt för att bibehålla konstant mängd snor rinnandes ur näsborrarna. Det är ett tufft jobb, särskilt som päronen har den dåliga egenskapen att de gärna vill torka bort frukten av det mödosamma arbetet mest hela tiden. Oförskämt är det, varken mer eller mindre. Om det mot förmodan skulle bli lite för mycket snor behöver man liksom inte ta bort det med obehagligt hushållspapper heller. Det är ju det föräldrarna har kläder till, att kleta av sig på.

Sen tror de att man skulle behöva sova bara för att man varit igång som en galning hela dagen. Alltså, det må vara så att det här med att kravla överallt och försöka krypa och stå är en smula ansträngande och tar på krafterna, men då räcker det att luta huvudet lite, inte behöver man lägga sig heller. Skärpning!

DSC_2124DSC_2123

Snora snora snora

Alla barn blir förkylda. Vuxna med, men det är på helt olika sätt. Vuxna till skillnad från barn ser till exempel ett problem med att ha snor i hela ansiktet. Barn not so much. Snarare ilska, skrik och gråt när man försöker torka bort kletet som rinner ner över och in i munnen. Vuxna sover gärna en stund extra. Barn inte alltid lika mycket. Man ska upp och härja, men med minus tre i tålamod så än en gång är det ilska, skrik och gråt som gäller. Det är roligt. Verkligen. Om Arvid är förkyld igen? Vad får er att tro det?