Kusinerna äter mackor

Sötungarna bor ju lite väl långt från varandra och ses inte så ofta som man skulle önska (Johanna och Sven, när ska ni ta er samman och flytta lite väldigt mycket längre söderut egentligen?) men avståndet till trots är det tydligt att de ändå har en hel del gemensamt. Boel, Leias farmor, berättade att Leia snarkade som en liten gris när hon sov hos henne häromkvällen. Att hon lät som en gris var kanske inte orden hon själv valde, men hon jämförde henne med Lennart – alltså gris. Och Arvid är inte heller särskilt diskret alltid när han sover så där har vi en definitiv likhet.

En annan likhet är bristen på att äta macka ordentligt. Leia slickar i sig smöret från kniven och Arvid geggar fingret ner i smöret. Så de är i princip som syskon. Inga olikheter.

 

Va, har det redan gått ett halvår sen..

Om man skriver något slags sammanfattning av bra saker från årets första halva blir man liksom så illa tvungen att göra likadant med den andra halvan. Tvungen och tvungen i och för sig. Jag har väl en egen vilja. Så:

Juli, alltid årets bästa månad. I år kan mars konkurrera bra i och med att Arvid kom, men bortsett från det så! Inte bara för att jag fyller år utan för att jag brukar ha semester då också. I år var jag mammaledig dock, ännu bättre. Jonas var ledig och vi åt glass nästan varenda dag. Vi höll namnkalas för Arvid. Jag skulle skriva ett inlägg om kalaset, men ingen hade tagit någon bild på festföremålet, inte som jag fått i alla fall, så det har liksom inte blivit något av det.

Vi åt också usel mat på Tirups örtagård, klädde ut Arvid till Chewbacca (svar ja, vi har ännu fler bilder), var på stranden ett par gånger, hängde med kusinen och förundrades över allt nytt Arvid uppvisade, som att kunna sitta i barnstol och resa sig upp på underarmarna.

Augusti, månaden jag tog semester och Jonas pappaledigt, vilket var förvillande likt när jag föräldraledig. Mycket underligt alltihop. Jag fick sugmärken för första gången på många år, givaren var dock inte ens ett halvår gammal så det var väl inte så mycket att gnälla över. Man kan ju inte vänta sig att han ska förstå vad som är lämpligt beteende i den åldern. Det lektes med två bebbar och vi besökte Arvids gammelmorfar uppe i Dalarna med Daniel.

IMG_1403

September då. Mycket öppna förskolan när Jonas var på jobbet en sista sväng. Guldet kändes plötsligt greppbart på riktigt och jag tog en massa bilder på Arvid med mat runt munnen. Helt från en blå himmel blev han också ett halvår och satt upp av sig själv som om han aldrig gjort annat. För att bre smör på köttet stod han svajandes mot mina ben också.

Oktober var en månad då det bjöds på resor. Första flygturen gick till Leia som fyllde 1 och den tredje till Teneriffa (andra var ju hemvägen). Kusinen lärde Arvid en hel del matnyttigheter som att banka i bordet, alltid bra att kunna. I Stockholm gungades det för första gången och när vi var på Kanarieöarna bärgades guldet. Arvid hade barnvakt för första gången när vi var på operan och såg Miss Saigon med Jonas mamma. Det gick sådär.

november nästa. Vi gjorde inte så mycket. Det var mest akuta saker att fixa med huset som gällde. Farmor fyllde 90 dock och det blev både restaurang med oss närmsta och sen stort kalas hos oss. Johanna och Leia var nere och bodde hos oss två nätter innan Sven kom och rövade med dem till Lomma. Det var också traditionsenlig ankmiddag hos Jonas mormor.

Med december klampade julen in med stormsteg. Arvids första jul! Helt galet. Förra julen låg han i magen och mörbultade mina revben och tvingade mig från glöggen, i år kröp han omkring som en galning och var inte lugn en sekund. Innan dess hade Bo födelsedagsmiddag och Leia var nere och busade igen.

Fem generationer Elvén

När vi var i Stockholm för Leias 1-årskalas passade vi på att åka vidare till Västerås och träffa Märta, Arvids gammelgammelfarmor. Vi försökte få till bilder, men det blev mest sisådär. Någon tittade åt ett annat håll och någon rörde sig på i princip varenda bild, men men.

IMG_1710
De är lite lika varandra, även när de inte gör miner.
IMG_1719
Spela på läpparna!
IMG_1736
Någon, inga namn nämnda, kan även få epitet glasögontjuv.
IMG_1732
Sex personer varav två tittar in i kameran och noll ser normala ut.
IMG_1745
Rolf (mammas farbror), Johanna med Leia, Märta, jag med Arvid och mamma – fem generationer!

Kusinkärleken blommade

Vi åkte upp till Leians 1-årskalas några dagar innan själva evenemanget så kusinerna kunde leka. Arvid var mycket fascinerad av denna mycket större och samtidigt som honom lika stora tjej. Hon lärde honom bra saker att kunna, som att slå med händerna i bordet och att dra sig upp mot ståendes (snart är han där). I vanlig ordning grabbade Arvid tag i håret på henne så att hon började gråta. Det kan man tycka var taskigt, men hon gjorde sitt bästa för att peta ut ögonen på honom lite då och då så det gick nog på ett ut.

Arvid är ju i åldern av ”första” och i Stockholm fick han gunga för första gången. Ifall det var roligt? Om att skratta så att man kiknar räknas som som roligt är svaret ja. Då gör det inte så mycket att ens mamma inte dragit på en vantarna trots att temperaturen är närmare nollan. De åkte dock på efter en stund. Fina MFF-vantar har han.

Vi flög upp, dels för att det var billigare och går mycket snabbare än tåget, dels för att det kunde vara ett bra test inför planen att åka på semester. Min plan om att amma honom vid start och landning för att undvika ont i öronen gick dock i stöpet båda hållen. Vem vill liksom ha en tutte i munnen när det händer såna spännande saker? Napp gick bra dock och inget gnäll eller skrik blev det från sötnosen. En praktisk sak med att flyga till just Johanna var också att vi inte behövde ha med vagn eftersom de för tillfället har två stycken.

Leia 1!

När Leia fyllde ett glassade vi runt på stranden på Teneriffa. Det tyckte vi var ett bra sätt att fira henne på när det ändå skulle ske på distans. Vi klunkade ett par glas cava i hennes ära på kvällen också, men då sov Arvid. Han var duktig på det, att sova i vagnen på kvällen.

Leia hade dock kalas helgen innan den stora dagen och då var vi med. Johanna hade bakat hela veckan mer eller mindre och jag hade gjort en insats med kanelbullarna på kalasmorgonen då Arvid uppenbarligen var så uppspelt inför sitt första barnkalas att han vaknade vid femsnåret. Inte mycket att be för än att stiga upp i gryningen när lillkillen vägrar att somna om. Vi ville inte väcka Leia ifall hon skulle få för sig att sova lite extra heller. Det gjorde hon naturligtvis inte utan kom upptassandes (metaforiskt, hon går inte mer än några steg själv än så länge), även hon spänd inför festligheter.

Nu var det inte bara bullar som skulle bakas, utan som det brukar inför kalas var det en massa småfix och städ också. Så Sven, Jonas och Daniel tog med sig barnen ut i vagnarna med den utomordentliga planen att de skulle sova en rejäl stund så att de var pigga och glada när gästerna kom. Det gick väl till 33%. De 33 procenten stod Arvid för som sov en stund, kanske inte så länge som önskats, men ändå en godkänd sovning. Leia ville bara vara vaken så hon var nog lite i tröttaste laget egentligen.

Folk kom det, massor med folk. Det var en hel del bebisar och några större barn så det var aldrig för mycket folk. Familjerna kände liksom när det var lagom att gå vidare innan deras barn drabbades av stora hysterin. Arvid var så trött en bit in i kalaset att han fick gå och lägga sig i Leias säng och sova middag en stund.

Det var paketöppning och bus i största allmänhet:

IMG_1651
En fantastiskt rolig leksak!
IMG_1662
Eh, morbror, du behöver inte se så imponerad ut av att jag kan stå, har jag kunnat hur länge som helst. Ge mig bara något att hålla i så!
IMG_1669
Mormorgos
IMG_1678
Ballonger fanns det så klart! Att Lennart smällde två under kalaset är en annan sak.
IMG_1682
Lennart, det är MITT kalas!
IMG_1684
Tröttrosor om kinderna

Bebislek

De där bebisarna, de blir stora så snabbt! Arvid är nu lika gammal som Leia var första gången de träffades. Då kändes det snudd på vulgärt att Johanna ammade ett så stort barn, även om man rent faktiskt visste att Leia inte var så gammal. Skillnaden mellan dem var dock så gigantisk att det inte gick att se.

Nu är de däremot nästan lika stora, vikt- och längdmässigt i alla fall. Sen har ju Leian kommit lite längre minst sagt vad gäller olika färdigheter. Och så har hon ju alla sina tänder! 8 st! Fast just det där med tänderna verkade hon ångra lite att hon skyndat på så väldeliga när hon försökte slå ut en av dem i veckan. Eller så ville hon bara göra en morbror och nöja sig med en framtand. Eller om det var att hon likt mormor ville ha en död framtand. Oklart vad som var målet, kanske bara att badrumsgolvet var ovanligt gott. Förhoppningsvis klarade sig dock tanden utan några blessyrer. Vi får se.

Igår var Sofie här med Ossian som är två veckor yngre och ett par centimeter längre än Arvid. Det är roligt att se att de nu är så pass stora att de är helt medvetna om den andre och nyfikna på vad den där andre figuren som inte är som en vuxen människa är för en. Personligheterna kommer också fram mer och mer. Ossian var helt klart den mest sociala av dem. Arvid tyckte det var spännande att titta lite mer försiktigt innan han började tugga på sin nya polares hand medan Ossian gärna högg in direkt.IMG_1459

DSC_1664