Det är ju val snart

Två veckor till valet nu. Arvid och jag pratade lite om det häromdagen, hur Sverige styrs, vad skatt är och att alla röstar. Tror jag höll det på en lagom nivå. Jag nämnde inget om alla de som röstar på partier som inte tycker att han, hans syskon och far inte är riktigt svenska eftersom deras farfar kommer från ett annat land och dessutom är född i en annan religion. Jag sade inte heller något om att många tycker att det är så viktigt att göra skillnad på folk att man gladeligen offrar kvinnor, gamla, sjuka och barn för den kampen. Det kan vänta med att upptäcka hur småsinta och dumma så stor andel av befolkningen är.

Kommer ni ihåg när Sverigedemokraterna försökte locka invandrare att rösta på dem genom att använda en tecknad Mona Sahlin på kuvertet med valsedlar de skickade ut till hushållen? Var det 2010 kanske? I år verkar de köra en liknande strategi. Eller så är det bara en slump att SD använder ett liknande typsnitt Socialdemokraternas med röd bakgrund. Och att de kommer med posten samma dag.

BC4mNKTvSFavJ0488ErusQ_thumb_ddb9

Jag skummade igenom vad det var SD vill enligt detta utskick och det handlade bara om invandrare och hur den skulle stoppas. Också att kommuner som tar emot flyktingar inte är välskötta och trygga. Dock avslutar de sin pamflett med något som känns väldigt betryggande, nämligen en uppmaning att inte rösta på dem:

jk20BkTyQByfimW95HnAXA_thumb_ddc8

En tanke till alla kvinnor som nu får mer hopp på Irland

Ska vi ta och prata lite om Irland och folkomröstningen om abort de precis haft? Irland har ju helt sinnessjukt hårda antiabortlagar och lite då och då har man kunnat läsa artiklar om unga kvinnor som dött för att deras foster ansetts viktigare än bäraren av det. Det har i princip inte haft någon betydelse ens ifall själva fostret inte varit livsdugligt, att kvinnan ska bära det har varit viktigare än risken för hennes liv.

Jag hade inte många diskussioner om abort när jag bodde på Irland, mycket för att det ofta var helt omöjligt att föra just en diskussion. Folk var helt fundamentalistiska och såg det verkligen som mord, både av modern och läkaren, att utföra en abort. Det är inte det lättaste att prata om när motparten har den ståndpunkten. Särskilt som det var unga kvinnor i ens egen ålder som aktivt argumenterade mord oavsett anledning till att avsluta en graviditet.

Nu verkar det som att vinden har vänt när Irland äntligen röstade för att lätta upp förbudet i helgen. Förhoppningsvis leder den här opinionen till att de får fri abort i det snaraste och att politikerna inte bara skjuter frågan framför sig genom att bara börja tillåta det i undantag.

Oavsett hur pass fritt det blir i praktiken nu är det ändå smått fantastiskt att ett land faktiskt går mot strömmen av alla abortmotståndare. Små steg är mer än inga steg och väldigt mycket mer än att bli mer och mer restriktiva som verkar vara den rådande trenden över världen just nu. Så det här är definitivt en seger att fira!

180528_irland1-750x402

Smycka sig med feminism

Kajsa Leo skriver på Sydsvenskan om ”Feminism som inte gör sig på instagram”. Krönikan är låst, men tar avstamp i en kampanj Hallbergs guld gör för smycken till studenten med kvinnosymbolen.Hon menar på att man genom smycken med kvinnosymbolen trivialiserar kampen och gör den trivsam istället för som hon uttrycker det vara ”en kantig knytnäve i anus rektum på patriarkatet”.

Och visst har hon en poäng, men jag vet inte, det känns som att dra det lite väl långt. Eller så blir jag bara lite provocerad för att jag själv är sugen på ett hänge till min halskedja och ev örhängen också. Dock inte de från Hallbergs guld som mest är tjocka och klumpiga om du frågar mig. Då är Anjas systers smycken mycket hellre att rekommendera.

Men vad jag egentligen vill ha är ett hänge med kvinnosymbolen utrustad med hornen också. Lite mer kampvilja och lite mindre mys.

#farmortoo

Jag har inte skrivit något om #metoo. Jag har varit förskonad från grövre saker, men har naturligtvis samma upplevelser som alla andra kvinnor. Inget jag är tacksam över dock, för vad är det egentligen, att vara tacksam i en sån här fråga? Det innebär indirekt att man säger att det är rimligt att vi lever i ett samhälle där kvinnor konstant värderas lägre och ses som dekorum till män. Och det är det inte, rimligt.

När frågor om sexuella trakasserier, övergrepp, härskartekniker etc kommer upp till ytan är det mer regel än undantag att det påstås vara en ny trend och ett tecken på degenerationen som pågår. Men om man istället för att lyssna på gubbar som hävdar det frågar även äldre kvinnor brukar en annan bild träda fram.

Jag tänker på en händelse farmor berättade om. I unga dar blev hon tillfrågad av några kompisar om att följa med ut på en ö i skärgården över helgen och bara laga mat, hänga och ha trevligt. Det följde hon så klart gärna med på. Väl där hade de det hur bra som helst, hon, hennes väninna, en kille väninnan var intresserad av och en annan kille hon också kände.

Eller det var bra fram tills det var läggdags. Då drog sig väninnan och hennes romans undan tillsammans, inga konstigheter där. Folk låg med varandra utan att vara gifta på fyrtiotalet också, tro det eller ej. Problemet nu var bara att den här andra killen inte hade några som helst planer på att han och farmor skulle sova i separata sovrum eller sängar för den delen. Farmor var inte intresserad, men det var inget han tyckte hade någon betydelse så det slutade med att hon fick låsa in sig i ett rum och vänta på morgonen då hon kunde ta båten till Norrtälje igen.

En helt vanlig historia som hur många kvinnor som helst i alla generationer har varit med om, men som är helt uppåt väggarna orimlig. Det är bara det att vi har normaliserat detta beteende där mannens sexualitet är det som räknas och som kvinnor förväntas anpassa sig efter. För varför skulle farmor följa med ut på en weekend med sina vänner när det fanns en uppenbar risk att en man skulle vilja förgripa sig på henne, det borde hon väl ha förstått? Skuldbördan hamnar på kvinnan som inte gjort en fullständig riskbedömning utan räknat med att hennes vänner är normala människor och därmed glömt att en av dem är en man. För det är den gemensamma nämnaren, att det är män det handlar om, inte kvinnor.

1-0708-1544_xgaplus

 

Barn ska behandlas som barn eftersom de är barn

Förra helgen blev jag så matt igen. Sarfo ni vet. Ni minns Miiko Albornoz och hur han tjatade och lyckades övertala ett barn att ligga med honom för fyra, fem år sen? Vi skrev ju till MFF och uttryckte vår åsikt om klubbens agerande i frågan och fick också svar.  I teorin lät det som att MFF straffade Miiko med avstängning och spelstopp, men i praktiken innebar det ingenting eftersom detta skedde under allsvenskans uppehåll och han var tillbaka i spel lagom till säsongsstarten minus någon match. Det blev en delning bland supportrarna där många slutade gå på matcher och många av de som gick tydligt markerade mot spelaren när han var på plan. Hittills har MFF kommunicerat bättre än med Miiko och jag har svårt att tro att de kommer att agera lika valhänt som då, men det är långt kvar i den här historien.

Detaljerna i Sarfos ”förhållande” har jag inte läst något om, men faktum kvarstår att vi talar om en 14-årig flicka och en 22-årig man. 14 men det är så nära 15 och då är det ju lugnt menar någon, som att det inte finns en moralisk aspekt i att beakta det skeva maktförhållandet som uppstår mellan någon som kanske inte ens fått sin mens och någon som har haft rösträtt i fyra år. (Lägg sen till ett könsmaktsperspektiv på frågan och vi har ännu ett lager av underordning att skala av.)

Men mannen kanske är ovanligt omogen och hon exceptionellt mogen för sin ålder, då kanske de möts på mitten någonstans och då är det väl inte så farligt säger någon.

När man minns tillbaka tycker säkert många att de var ganska vuxna i den åldern, men om man träffar ett barn som går i högstadiet är det inte många som håller fast vid att det skulle finnas den mognaden man kanske själv minns. Och barnen själva tycker säkert många gånger att de är mycket mognare än vad omgivningen anser. Och visst alla är individer och förmågan att resonera, se olika perspektiv etc är olika utvecklad, men vad som kan sägas med säkerhet är att erfarenheten saknas. Det är en teoretisk bas dessa förmågor i mångt och mycket bygger på, inte praktik och verklighet.

Det är en stor skillnad och det är också just därför vi har en lagstiftning som ska skydda barn mot vuxna människor när det gäller sexualfrågor. För det är ju barn vi talar om. Barn.

 

Kvinnan har allt ansvar, även för mäns fertilitet

Det är så vanligt, så förbaskat vanligt med svårigheter att bli gravid. Idag är det Ofrivilligt barnlösas dag. Det finns knappast någon som inte har en, ofta betydligt fler, i sin närhet som har kämpat för att få barn.

Personer som inte blivit gravida trots år av försök på naturlig väg och ivf och sen ”bara slappnar av” blir gravida och ska berätta för alla om deras ”lösning”. Som om det inte bara är en slump. Eller så är det inte det för dem. För just specifikt dem. Om det bara var att slappna av borde väl alla bli på smällen vid första försöket, för hur många är stressade och har ångest över att det inte ska funka innan det visar sig inte vara så lätt som man trott/hoppats? (Och för den som blir gravid i krig när bomber faller, på flykt eller vid våldtäkter, härligt att de var så avslappnade i sina liv just då.) Oavsett är det ett indirekt skuldbeläggande av den som har svårt för att få barn. 

Också att det bara handlar om kvinnans roll i graviditeten. Ingen pratar om att männen ska slappna av för att öka spermieproduktionen eller förbättra kvaliteten. Det skulle ingen tro hjälper. Men genom lite mindfulness kan tydligen kvinnors ägg bättras, skadade äggledare repareras, endometriosdrabbade livmödrar ordnas upp, livmoderhalstappar som inte håller igen dras ihop med mera. Tydligen.

Förutom alla de som bara är oförklarligt barnlösa. Se till att kvinnan lugnar sig lite och inte är så hysterisk (ja det är ju knappast nytt att det är livmoderbärares fel) hela tiden så löser det sig ska ni se.

Det här blev mest bara en rant, men poängen är väl att låt bara folk vara ifred. Och i synnerhet kvinnor. Så länge ingen lägger det på männen att äta nyttigare, träna, dricka mindre och slaaaaappna av så innebär alla såna råd (när man inte har en aning själv, medicinskt sakkunniga insatta i den specifika personen kan ju ha insikter i ev problem som kan minskas genom livsstilsval) att man ger kvinnan allt ansvar för fertiliteten, oavsett var problemet ligger. Och även om det ligger hos kvinnan kanske man ska ta det ett steg längre och inse att det kanske är ett samhälleligt problem som är grunden (miljögifter, sämre vård för kvinnor, en politik och attityd som aktivt arbetar för en hög medelålder för start av barnafödande etc) och låta kvinnan vara ändå. ”Välmenande” råd tas sällan som välmenande utan som kritik.

Är sjuk- i likhet med samhället

Det är internationella kvinnodagen och Ninni fyller 35. Det senare är en bra sak. Kvinnodagen bara en påminnelse om hur långt vi har kvar till ett jämlikt samhälle. Jag hade ett gäng idéer för blogginlägg om detta, men så vaknade jag av rännilar svett som snitslade sig ner i bäddmadrassen från bröstet inatt. Alltså sjuk.

Ni får hålla till godo med en hårig armhåla ackompanjerad med ett osminkat fejs med läppar nerkletade med munsårssalva från förra veckan istället. Är väl något slags statement det med tyvärr.