Orättvisan i mataffären

Det är en sak att man inte får äta och dricka allt man vill under en graviditet, men måste det tryckas upp i huvudet på en? När jag var och handlade förra veckan så var det extrapris på både roquefort och st agur och man verkligen såg hur mogna de var. Sådär så att man riktigt känner saltkristallerna smälta på tungan bara av att se ostarna. Och chèvren var också till specialpris så klart. Det var som en komplott från maxis sida.

Jag har inte så lätt att äta alltid denna graviditet (inte varit storätare direkt de andra heller för den delen), men mögelostar känner jag inte minsta aversion mot. Inte bubbel eller rödvin heller. Kan snarare känna att strävheten från rödvin och det friska från bubblet hade varit toppen. Men nu är ju livet orättvist i att det faller på kvinnans lott att vara begränsad på alla sätt och vis när det ska sättas barn till världen. Och vad gäller mat och dryck är det svårt att skylla just det på patriarket.

Stackars mig. Målbild för sommaren (och ja båda glasen är till mig):

Sjukerier

Jag är sjuk och tycker synd om mig själv. Det har ju varit krassligt ett tag, men så i morse var halsen som den var (eller det var den redan under natten när jag vaken på grund av den ett par timmar) och rösten därefter. Kände mig ok i övrigt så lämnade kidsen på förskolan och körde till jobbet och hämtade datorn. Var ändå sympatisk nog mot mina kollegor att inte smitta dem i onödan.

Sen jobbade jag en stund tills jag insåg att jag satt och stirrade rätt ut i luften och nog inte var så pass kry som jag trott där på morgonkvisten. Och efter det fortsatte det utför och jag gav upp jobba hemifrån och omfamnade vara sjuk och läste bok, badade och bara låg ner. Mer lagom. Förhoppningsvis ger det sig till helgen och med riktig tur kanske man kan få träffa någon av de nya bebisar som väntar på gos snart.

Istället för bild på mitt glåmiga ansikte får ni bilder på en glad och nyklippt Arvid från i lördags. Han ville vara fin inför att han skulle börja på gympa på söndagen..

 

Status just nu

Ja hörrni. Jag befinner mig i Torsby. Vad för något säger ni med rätta. Torsby i Värmland. Mitt i ingenstans där folk bor för att pyssla med rally eller skidåkning. De har tydligen en skidtunnel här som folk känner till. Ja det är väl det.

Sju timmar ungefär tog det att köra hit. Bonusen på resan var en pizza vi åt i Grums som nog inte var helt bra. Om man säger som så så fick vi akutstanna två gånger för toalettbesök efter att jag satt i halv panik i bilen. Men nu är vi framme och jag mår bättre, om än att jag fortfarande känner mig lite skakig. Blir en tidig kväll.

Imorgon ska vi frysa i kylan och snön. Mys.

Fem på morgonen är natt

Jag kan acceptera att det är morgon vid sex. Fem inte lika så. Adrian och jag har olika syn på det dock. Han hoppar upp ur sin säng, tänder lampan och börjar leka på golvet. Om Arvid mot förmodan ligger och sover i sin säng går han dit och utför ljusterror genom att tända och släcka gång på gång tills brorsan vaknar. Härommorgonen hörde vi hur Arvid försökte övertala Adrian att de skulle vila lite till och också föreslog att de skulle ligga i samma säng. Adrian totalvägrade så snart trippade de nerför trappan.

Men fem på morgonen.. Inte konstigt man är trött som ett as framåt eftermiddagen då.

Risigt väder

Alltså har inte det senaste året haft risigt väder från början till slut? Om vi börjar med vintern som gick. Vi åkte pulka en gång. Då såg det ut så här:

IMG_1347

Inte mycket att hurra för va. Nej. Men så kom våren och den verkar har varit helt ok ändå. När jag kollar iphoto hittar jag en hel del bilder med sol och trevligheter. Och visst var det några helger med sol vi fick där i april/maj? Men samtidigt inte några längre perioder att döma av den tjocka halsduken jag har virat om mig i maj. För att inte tala om vinterjackan i april på Adrian.

Sommaren då.. Ja, vad ska man säga. Vi badade i havet exakt noll gånger. I barnpoolen hemma blev det bad en gång. Och då var pojkarna mer blå än solbrända när de klev ur. Hur varmt det var att bada syns ganska väl på Adrians min skulle jag säga. Värmen alltså. Jag tror nog att man kan räkna antalet gånger temperaturen segade sig över 20-strecket. Då passade jag på att dokumentera solen i alla fall.

Och nu är det höst. Milt säger många. Geggigt säger jag. Jag har inga bilder tagna utomhus av det högst förklarliga skälet att jag inte tror på att det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder. Vinden blåser lika kallt i ansiktet och regnet tränger igenom till slut ändå. Och mina gummistövlar har hål i sig så mina vanliga skor förstörs av leran etc etc. Så vi håller oss mestadels inne. Luft får barnen på förskolan.

IMG_2922

Men vi kan ju hoppas att det vänder nu. Det måste ju inte bli en svinkall vinter nödvändigtvis, men snö mer än några fläckar en dag hade ju varit trevligt. Och en vår när det är trevligt att jobba i trädgården medan barnen flänger runt och sen en sommar med sol och värme som följs av en skön höst med rödskimrande blad till en hög, blå himmel och sol som värmer näsan. Hoppas kan man ju alltid.

 

 

Bebishud

Det är ju sjukt mysigt med mjuk, gosig bebishud. Mindre mysigt är när man får böjveckseksem som random unge. Jag hade det mycket när jag var liten och fick också ett skov för snart två år sen när jag väntade Adrian. Då skyllde jag det på graviditeten, men någon sån ursäkt kan jag inte tråckla fram den här gången. Jag har blivit känsligare för schampon igen också och får sår i hårbotten av alla möjliga (vilket gjorde Bella glad som fick en nästan full flaska av mig) så det lutar väl åt att det helt enkelt går i perioder och jag bara hade en bra sådan i många år. Och nu är det över.

img_0680

Vintern i mitt hjärta

Så går snövintern mot sitt slut. Plusgraderna är på intåg med målet att smälta undan all snö och bereda väg för ishalka, slask och geggam0ja så långt ögat når. Lövli. Varför kunna spendera dagarna i pulkabacken eller med att göra snöbollar och snögubbar (när temperaturen stigit lite) när man kan leva i ytterkläder täckta av lersand och känna vinden vina runt öronen och isigt regn piska en i ansiktet? Ja, varför liksom.

Det är fortfarande januari, alltså är inte våren på väg på långa vägar än utan det är ett evigt vädergnällande som min arma själ kommer ge utlopp för ett bra tag till. Såvida inte kylan och snön kommer tillbaka illa kvickt.

Tur att vi planerar att lämna den här gudsförgätna leråkern till tillvaro för Thailand eller Kanarieöarna i det närmaste. Ska bara lösa det där med vaccinationer till barnen. Adrians pass blev klart på mindre än två dagar så det är ordnat i alla fall.