Bortvalda av kidsen

Här anstränger man sig för att få till en bra dag för pojkarna och så lyckas man lite för bra.. Jag började känna mig lite lappsjuk här hemma och också en smula trött på samma typ av dagliga konflikter om vattenlek, lera (inom- och utomhus), iPad, leksaker i studsmattan etc så det var läge att göra en insats.

Lite tankeverksamhet så kollade jag med Anita om hon ville följa med till Skrylle och en halvtimme senare var hon hos oss. En timme till av lunch till barnen och solkrämsbråk och vi var på väg. Pojkarna åkte med farmor och lilltjejen med oss. Vi har ju fortfarande inte löst en bil med plats för hela familjen..

Skryllegården är så himla trevligt och bra med barn. Vi vuxna åt mat och barnen delade världens största chokladboll. Halloumiburgare till mig, fläskfilé med smörstekta champinjoner till Anita och Jonas tog en räksmörgås. Riktigt bra mat. Det är kanske inte gourmetnivå, men flera steg över vad man väntar sig och till vettigt pris. Ett tips om ni är där!

FlQoMuNdSOWszGagKYAWDg_thumb_da28

Signe åt tutte i vanlig ordning och fick komplimanger av två tanter som fick stora bebissjukan och var framme och tittade på henne. Bra tanter som frågade om de fick titta på henne och inte skulle pilla på henne.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d9d1

Sen lekte barnen på lekplatsen och där är sex olika gungor, en storgunga, en rutschkana, ett tipitält och ett gäng kullar att springa upp och ner för. Det var full fart och glada barn som sprang in i skuggan för vätskepauser och lite senare glassönskemål som också uppfylldes.

När pojkarna kändes som att solen riskerade att ta det bättre av dem gick vi bort till Naturum-delen där man kan lära sig om olika djurs spår, träd och annat skogsrelaterat. Någon tur in i skogen blev det inte, det var för ansträngande för mig än så länge. Ge det några veckor så kan vi ta Mullestigen och sånt också.

stale_thumb_d9f6

Lite trötta killar och vi bestämde att det var dags att åka hem. Då bröt Arvid ihop som tyckte det var ”sanslöst”. Efter en stunds diskussion med honom utan att komma någonstans tog Anita över som pratat med Adrian innan och plötsligt skulle pojkarna visst inte hem alls utan lyxa vidare hos farmor med övernattning. Så nu har vi Signe-datenight, mys det med!

Status så här en torsdag

I Stockholm har de strålande sol och över 30 grader. En hel del gnällande om värmen i ens flöden. Malmö kör på mer behagliga temperaturer sen ett par dar tillbaka. Runt 25, lite moln och någon pytteskur. Nu verkar lantbrukares och hömatteinnehavares drömmar om regn vara över för ett tag dock. Ändå väldigt skönt ute.

Vad som också är skönt är att Signe verkar klara värme riktigt bra. Inte som Adrian som fick värmeutslag de enda tre varma dagarna hans första sommar så vi fick hålla oss inomhus istället för att ladda d-vitamin.

En mindre skön sak dock när vädret slog om från de där 30 och sol till moln och typ 22 var att Signes mjölkbehov drastiskt minskade till skillnad från produktionen. Den som vet den vet. Aj.

Nu ligger hon i bara blöjan i vagnen med en filt i skuggan på altanen och drömmer om tuttar och mjölk som droppar in i munnen utan att hon behöver göra minsta sugrörelse. Jag passar på att sitta i solen en stund och jämna ut brännan lite. Nja, så blir det kanske inte, men möjligtvis att skillnaden på min kolbit till mage nu när den dragit ihop sig och all färg med den mot resten av kroppen kan minska någon tiondels nyans.

Jonas är på lekplats med pojkarna så det är lugnt och skönt hemma. Skulle man bara haft en hushållerska som röjt efter dem och försett en med mat också. I nästa liv.

En vecka nu!

Idag är Signe en vecka gammal redan! Känns som hon kom typ igår, och det gjorde hon ju nästan, men ändå.

Jag har varit tacksam att hon hittills varit bäst på att ta grepp vid amning av barnen. Tyvärr innebär inte det att det inte gör ont nu. Med storätare som mina kids kommer man tydligen inte ifrån sårskorpeliknande skikt oavsett hur bra de tar bröstet. Skulle säkert kunna korta ner tiden hon äter för att spara bröstvårtorna, men så länge hon vill ha tutten i munnen och äter åtminstone sporadiskt låter jag henne. Det är vad jag tror är bra och som funkat på pojkarna så det fortsätter jag med.

Varje morgon när Adrian vaknar kommer han in till oss och klättrar upp i min fotända och pratar om att Signe är en sån gullig bebis. Det hindrar inte att han leker bebis allt som oftast dock.

Bröderna känner ju att det är skillnad mot innan hon kom ut och det visar sig i fler konflikter och ”situationer” än vanligt. Men så är de gullisar allt som oftast också.

Lilltjejen alltså!

En sån gosig liten flicka vi har fått! Pojkarna tycker att hon är bäst, även om hon är lite väl skrikig ibland, särskilt när man ska sova. Skrikis tyckte Arvid vi kunde kalla henne, men jag vet inte jag.. Han har också nattat sig själv ett par kvällar sen vi kom hem, eftersom han då kunnat stänga dörren till sig, slå på fläkten på max och inte behöva höra henne. Han utarbetar sina strategier.

Adrian kommer mest fram och ska klappa lite och hämta gosedjur och säga att hon är gullig eller knasig när hon äter tutte. Det är mycket som är just knasigt i Adrians värld just nu och det kan man ju förstå med tanke på omständigheterna.

Signe har också upptäckt latamning, det vill säga att ta några sugtag och sen släppa och bara peta lite med tungan så det pärlar lite lagom. Bekvämt, behöver man knappt ha bröstvårtan i munnen ens. Mindre praktiskt för den ömma modern som riskerar ledsna bröstvårtor av utdragen amning och konstant fukt. Sånt man får leva med.

Amningen funkar alltså. De gav Signe tillägg på sjukhuset, vilket jag var måttligt nöjd med eftersom jag inte vill riskera amningen, men det behövdes tydligen vid tillfället så det är skönt att paketet vi köpte troligtvis kan skänkas vidare inom kort. Glädjen i att äta är något hon helt klart har gemensamt med brorsorna. Ett evigt pickande och en omåttlighet av rang. Bättre att kräkas lite och göra plats för mer än att ta en paus liksom. Tur man får hormonpåslag av amningen så man klarar dagen. Synd att den ruschen inte håller i sig fullt ut hela amningstiden. Ett senare problem.

Adrian har bebislängt

Senaste veckan eller två har Adrian allt mer greppat att det kommer att komma en riktig bebis snart. Han klappar på magen så fort han får chansen och har till och med själv en bebis i magen då och då. Vissa nätter har han sovit med ett gosedjur under tröjan hela natten till och med. Gullisen.

Däremellan har han börjat leka massa rollekar med en docka som han bäddar ner i dockvagnen och drar runt med. Sen blir bebisen ledsen så han tar upp den och tröstar innan nedbäddning igen. Igår hade Adrian ingen Nalle Raff när han skulle sova eftersom bebisen behövde dem. Ikväll blev det en Nalle Kanin istället.

Så det är en liten kille som inte bara längtar efter att bli storebror utan nu ser han fram emot själva bebisen också. Förhoppningsvis blir han inte besviken när han inser att spädisar mest bara sover och suttar på mammas bröst..

Bebisgos

Senaste veckan har jag träffat två bebisar. Eller den ena är rätt mycket mer bebis än den andra. Theo är fyra, fem månader så det klassas utan problem som bebis. Lanja fyller ett om några veckor så hon börjar så smått hamna i gränslandet. Sen kallar man ju ofta sina barn för bebisar en bra bit längre än så. Det var väl egentligen inte förrän jag varit gravid med nuvarande ganska länge som vi slutade kalla Adrian för vår lilla bebis. Och då pratar och far han runt och ska snart börja på storbarnsavdelning på förskolan..

Men de är mysiga de små (och praktiska att kunna lämna över till sina föräldrar vid behov). Tänkte också på det att man har förvärvat en del föräldrafärdigheter vid det här laget och kan lugna eller få barn glada rätt snabbt ändå om humöret brister på dem. Inte alltid så klart, men med både Theo och Lanja funkade ett par knep man har i ryggsäcken vid det här laget.

PR7hVTAFRwizs4HAiBKIJA_thumb_d7ec

Krill tipsade om att Åhléns hade rea med start idag så jag gav mig av och köpte lite barnkläder. Mest till Arvid, sen till bebisen (första rosa!) och bara en t-shirt till Adrian. Först tyckte Adrian att det var lite orättvist att alla utom han fick så mycket, men han kom över det sekunden han fick på sig sin nya tisha.

0kTQLJ6%QU6pp10bgprVkg_thumb_d7f4

Max en månad tills min lilla bebis (på riktigt bebis) är här.