En liten snufsa

Ibland känns det som att jag lever en konstant upprepning. Signe var som sagt febrig i fredags och låg precis under 38 i lördags. Igår så var det mest snor så kändes rätt lugnt ändå. Mamma och Bo kom och passade barnen ett par timmar framåt kvällen och vi åkte in till Malmö och käkade och hade dejt. Och visst var hon snorig, men det är ju inget ovanligt direkt.

Inatt då vaknar hon och skriker ajaj utan att kunna visa var. Alvedon letades fram, men hon hann somna (oroligt) innan den hittades. På morgonen var hon glad, men med ett ansikte stelt av snor upp i ögonbrynen så kändes mest rimligt att hålla henne hem en dag och vila. Jag gnällde lite på jobbet och konstaterade att jag var lite orolig att det skulle vara öronen igen eftersom hon skrek på det viset då också.

På eftermiddagen hade hon plötsligt över 39 grader och pillade sig lite i örat. Jonas ringde vårdcentralen som inte hade några tider idag och omöjligen kunde trycka in henne på Arvids tid som han har imorgon för uppföljning av halsen. ”Ring imorgon” jo tack.

Efter maten var det ett snäpp från 40 så då fick det bli febernedsättande och nu sover hon omväxlandes halvt på mig och halvt i soffan och vaknar till och gnäller ibland. Lillsnuttan.

Otto-liten ett halvår!

Det är många barn i familjen nu, och just idag fyller min favoritbrorson sex månader! Ett litet gull som plötsligt blivit stor när han inte längre är minstingkusin. Och inte bara det, han kan också skryta med en tand den unge herrn!

Men alltså. Hur kan barn växa så snabbt? Det var ju alldeles precis som Daniel och Emma fick sin lille kille. Fasters gull!

Tänk också vilket järngäng om ett år eller två när alla småttingarna kommit ikapp varandra lite… Norah, Signe, Gry, Otto och Cleo…

Cleogos

Så det blev Cleogos i helgen. Och alla andra Arroy-Folkesson-Elvén-barngos. Sex barn sammanlagt och då var mina två ”stora” kvar hemma och hade fritidsgård med Jonas. Ishockeyspel, tv-spel, döda djur-mat. Ja ni hör själva. Apropå hockeyspel måste jag bara meddela att jag spelade med en hand med Signe i famnen mot Jonas och vann ikväll. 3-1. Eller 3-2 om vi räknar med stunden det var två händer mot noll.

Cleogos alltså. Och två ettåringar som äntligen träffades för första gången och lekte fint ena dagen. Den andra var barnet som är hemmahörande däruppe där de inte kan tala ordentligt på lite mer ilskt humör (kanske blev hon rädd att den här skånska typen var en permanent medlem i familjen nu, i likhet med bebisen som plötsligt dykt upp) och flickan jag hade med mig upp var en lättkränkt lipsill (lite feber och förkylning kan ha spelat in där). Söta var de i alla fall när de var vänner.

Tycker ni det ser ut som ert gamla dagis på bilderna? Det är linoleumet som gör det – festligt golv. De borde lägga det i hela huset. Synd att vi inte sparade det vi hittade när vi rev upp gamla laminat i vårt hus.

Signe var mestadels obrydd över Cleo, men om jag hade henne för länge i famnen blev det svårt att hantera.

Mormor och Bo var också och hälsade på, men dem har jag inga bilder på så ni får lita på mitt ord. Eller kolla mammas Instagram och själva avgöra om hon photoshoppat ihop bilder eller verkligen var där.

Så det var en helg präglad av mys och bebisgos som bara stördes av att Johanna fick mjölkstockning och blev riktigt dålig och sängliggandes större delen av lördagen. Och att jag hade ont i halsen och exakt 0,35 % röst. Och Signe som var småfebrig. Och Leia som hade haft kräksjuka hos Sven så vi var oroliga att Elis skulle blivit smittad och när som helst dela med sig av vad han ätit på sistone. Men men. Mys var det ändå!

Mosters gull

Så igår var jag ute och käkade med vänner från längesen. Det dokumenterade jag exakt noll. Men trevligt var det! Dock hände något med min röst på vägen hem och idag är det inte en självklarhet att prata överhuvudtaget.

Det gör jag naturligtvis ändå för imorse tog Signe och jag flyget till Cleo-familjen. Längre än två veckor kan man faktiskt inte vänta. Jag hade velat ha med pojkarna och Jonas också, men det gick inte att försvara kostnaden för en så kort tripp. Signe var i vanlig ordning en stjärna på planet. En snorig stjärna. Också i vanlig ordning.

Erik hämtade upp oss och sen fick vi träffa gullungen som jag har en plan om att sno med mig hem. Titta så liten och god! Mosters gull som sussade sött på mitt bröst en lång stund. Hur gör folk för att känna sig klara med bebisar?

Signekalajset

Signisen fyllde ju ett i somras, precis när vi kommit hem från Mallis. Eller precis och precis – det beror på vad man jämför med. Jag fyllde ju t ex år samma dag vi reste hem och Jonas dagen efter. Men ett blev hon och kalas skulle hon ha! Dock fick hon inte ett sånt stort ettårskalas som pojkarna fått. De kalasen är ju trots allt kanske mer för föräldrarna än barnet och det var så himla mycket inplanerat den här sommaren som det var med flytt och bröllop och allt. Enhörningsbonanzan eller vad det nu blir får vänta till nästa år istället.

Bara den vanliga familjen som inte är så bara och definitivt inte fåtalig istället då. Jag tog det lugnt på kakbakarfronten och satsade bara på att göra en riktigt bra tårta. Och bra var den, en av mina bästa faktiskt, trots att moussen skar sig lite. Låt mig bara nämna lagren: Botten av oreokakor, rotad mandel och extrasaltat smör, mjölkchokladkräm med lakrits, salt karamellmousse och chokladganache. Och vädret var strålande vackert (och troligen bidrog till nämnda skurna mousse) och gästerna glada. Signe smakade allsköns sött och var kanske gladast av alla!

Vi bjöd på mat också, grillad lax med två röror, bröd och sallad. Den ena röran lovade jag Daniels Emma receptet på, men så glömde jag bort det. Det är ju det här när folk vill ha exakta mått och jag bara slängt ihop och smakat av och hällt i något annat etc. Om Emma eller någon annan läser här nu och undrar över såsen så skulle jag gissa att den var ungefär så här: 75 g rostad flagad mandel som mixas ihop med 100 g cream cheese och en burk inlagda grillade grönsaker. Det kan kanske ha varit 150 g och grönsakerna var aubergine, paprika och squash. Det borde gå lika bra att använda grönsaker man grillat själv, men då tillsätta lite olivolja också. Jag har gjort såsen på inlagd grillad paprika också och det funkar, men blir lite syrligt av de sorter jag haft hemma. Har nog slängt i lite ajvar då också för att få lite mer djup från auberginen däri. Tillsätt salt om behövs. Något sånt var receptet i alla fall.

Signisen kröp omkring och var min lilla bebis och helnöjd med att få uppmärksamhet varthän hon tittade. Grytan var så klart också där och hängde. Aldrig fel att kunna peta på någon i sin egen ålder också. Nu är hon lite kameraskygg den donnan, men ni får lite på mig när jag säger att hon var där. Otto flankerade hennes andra sida, men honom var det inte lika lugnt att trycka sina fingrar mot, är skillnad på ettåringar och sexveckorsbebisar som han var då trots allt.

Tycker ni det här inlägget kommer lite långt efter ettårsdagen? Aja, det kunde varit värre. T ex har ni Adrians att vänta vid tillfälle också..

Vad gjorde ni i lördagskväll?

Signe och jag hade tjejkväll i lördags. Pojkarna sov över hos Anita och Jonas skulle iväg på något kinesiskt affärsevent. Så det blev tjejmys. Innan dess intog vi lite lunch i stan dock. Det fanns inga barnstolar dock och vissa har svårt att sitta still så det var en smula utmanande.

Sen åkte vi hem och förberedde oss för vår kväll. Det är alltid bra att grunda med god dryck. Det är sen gammalt.

Sen tog vi en promenad till mormor som var bortrest och tittade till katterna. Det var ett himla tjatter på tjejen hela vägen. Egentligen blev de inte tyst på henne förrän vi gick förbi hennes förskola på vägen hem. Om det var för att hon blev orolig att vi skulle dit eller hon bara hade fått berättat sin historia klart vet jag dock inte. Lite lördagssnacks blev det också.

Sen var det nollansvarsvision där hemma, eller King Louie som Christina kallar det. Sen myste vi framför Babblarna före läggning.

Tjejkväll. Det bästa!