Tillbaka i trötthetssörjan

Den här lilla tjejen är ju inte så svår. Skulle vara att hon inte sover på dagarna mer än skvättvis och då väldigt korta stunder. Men det är ju som det är.

En sak som seglat upp på sistone dock är att hon inte är lika ätig som förr på dagarna utan helst vill äta ikapp rejält på nätterna. Och då vill jag sova. Hon halvslumrar gärna vid tutten samtidigt som hon äter bra. Gång på gång.

Jag känner hur jag har ont i käkarna av att jag biter ihop tänderna så hårt i frustration. Och ryggen av mindre ergonomiska amningsställningar. Bara att hoppas att det är övergående.

Slut på gnäll för denna gång.

Och ett halvt!

Idag blir Signisen och ett halvt som pojkarna uttrycker det! Ett helt halvår har vi haft denna härliga lilla donna hos oss! Hon är en glad och lugn tjej som älskar pusskalas och tycker brorsorna är det mest spännande som finns fram tills de blir för mycket och hon blir rädd.

En annan favorit hon upptäckt är Fedden. Tyvärr är inte känslan ömsesidig.. Signe har ju en kärlek till att grabba tag i ens hår och dra så hårt hon kan. Det är ju en aktivitet som sällan uppskattas av någon och i synnerhet inte en katt. Så Signe sitter kvar med en tuss päls i handen (persers päls lossnar väldigt lätt) och Fedden flyr åt annat håll. Förståeligt ändå.

Stor är hon nu, eller ja vi ska ju inte överdriva, men ganska ändå. Hon sitter kortare stunder utan stöd vilket Arvid tycker är väldigt kul och reser henne upp gång på gång. Lite läskigt är det när han gör det på badrumsgolvet – lite väl hårt underlag om hon skulle trilla snett och han missa att fånga henne.

Vända sig från mage till rygg gjorde hon första gången dagen före nyårsafton och rygg till mage igår. När hon klarat det en gång ville hon bara fortsätta – måste ju vara en fantastisk känsla att kunna kontrollera sin kropp lite mer! Hon är inte först i klassen med detta direkt kanske, men det har inte något av barnen varit vad gäller just vändandet. Jag har inte heller varit stressad över det, i så fall hade jag tränat med henne, utan litegrann tyckt att det är rätt skönt att veta exakt var hon är när jag lägger ner henne. . Nu måste jag hålla mycket bättre koll så att hon inte rullar bort till smålego till exempel när jag vänder ryggen till.

Babblar sitt bebisgapande gör hon för fullt och tycker att gröt är smarrigt. Det tycker hon även om allt annat hon fått smaka på fingret. Särskilt tydligt var det när jag var på Pizza dal Sud på Värnhem med Anja och Simon och hon fick lite tomatsås med mozzarellavätska. Som hon sög på fingret! Girigheten nådde inga gränser.

Idag blir hon alltså ett halvår och det känns nästan lite sorgligt för nu vet man att allt kommer att gå så fort.. Min älskade lilla söta Signis! Chokladtryffeltårta med hjortronsås ska vi kalasa på till din ära idag! Hurra hurra! ❤️

Första gröten!

Så är vi där, där när det är dags att börja introducera mat till tjejen. Lite vemodigt, men också kul så klart. Nyfiken på mat är hon, det har varit mer än tydligt på sistone. Så idag köpte jag välling och gröt och ett par timmar senare låg det rabattkuponger på detsamma i brevlådan.. Jaja, det lär väl gå åt ändå.

Efter maten rörde jag i alla fall ihop Signes allra första gröt. Pojkarna var mycket uppspelta inför denna ”måltid”. Vad hon tyckte?

Vad kommer här? Högst oklart.
Men kul verkar det vara!
Kladdigt sade Signe. Kladdigt sade Adrian.
Den här smaksensationen kräver nog lite eftertanke.
Smarr!
Ge mig hela skeden morsan! Här ska det vara mer!

Fri glass!

Vi fortsätter på vårdtemat tycker jag. En kompis bebis har varit småkass i fem dagar med förhöjd temp, utslag på kinderna, allmänt dämpad och ätit dåligt. Så hon kontaktade vårdcentralen som förklarade att ”Vi är inte så bra på små barn, du kan gå till bvc.” Nu tar ju inte bvc sjukdom (som tyckte det lät som en infektion och hänvisade tillbaka till vc) och det är ju inte som att de har läkare stand by där direkt, så det var ju en fullt rimlig hänvisning. Också betryggande att primärvården inte kan hantera barn.

Åter till vårdcentralen och telefonkö som de naturligtvis blev bortkopplade från sju gånger innan de kom fram. Det här med telefon, så härligt det är. Till slut kom de fram och fick också en tid. Lo and behold! Där kollade de allt utom blodprov och konstaterade att det troligtvis var något virus. Sen hade läkaren ett absolut lysande råd. Det är ju viktigt att bebisar får i sig näring så hon rekommenderade att han fick äta och dricka vad han ville, till exempel saft och glass. Min kompis menade på att bebisen är fem månader och mest får ersättning..

Men visst är det rimligt att vårdinstansen man ska söka sig till inte vill ta emot eftersom de inte anser sig ha kompetensen för barnen de automatiskt fått sig listade. Och sen bevisar att de verkligen inte har den när läkaren tror att en femmånaders äter glass och dricker saft. Vilken värld lever den människan i? Får man inte ens en grundkurs i barn och bebisar på läkarutbildningen (om man nu är helt verklighetsfrånvänd och aldrig stött på en bebis i likhet med vad som verkar vara fallet med detta exemplar)?

Jag tyckte och tycker att de ska anmäla dem. Det låter kanske fånigt att göra det för ett så uppenbart felaktigt råd, men det finns många som följer en doktors ord blint och plötsligt byter de då ut ersättning/amning mot fun light och bigpack tresmak. Sådär bra för bebisen va?

Att ha barnledigt

Pojkarna är hos Anita dig och imorgon så Jonas och jag har barnledigt. Eller Signe är ju med oss så klart, men det är så lite jobb med bara en bebis att ta hand om att det inte räknas (skillnaden mellan att ha ett, två eller tre barn).

Så vi käkade indiskt på Malmös bästa ställe Restaurang Delhi på Södra Förstadsgatan och sen tog vi en kortis i stan. Vi gjorde ett försök att titta på ringar på Hallbergs Guld på Hansa, men det gick inte så bra eftersom jag tog en kölapp och vi efter en stund insåg att de inte använde kölappsystemet och att de sket fullständigt i oss. Så då gick vi. Lämnade in min ring jag ärvt av mormor som gått av på ett annat ställe så lite smyckesrelaterat blev gjort i alla fall.

Hemma har vi sett klart Dips och druckit kaffe. Så kände jag mig plötsligt varm i ansiktet och frågade Jonas om jag var röd och lite tyckte han. Då insåg jag att jag har lite ont i ena bröstet. Nu är Jonas iväg och köper potatis (blir bakad potatis till middag) och bröstet som gör lite ont är visst dubbelt så varmt som det andra. Får nog bli att försöka tvångsmata Signisen och duscha varmt och massera den stackars tutten. Behöver inte avsluta den gemensamma ledigheten med mjölkstockning, Känns oerhört onödigt.

Majli! Hon gillar majli!

Ni vet när man är en my little pony-älskare utav rang. Så tycker man att de nya ponnysarna ser lite magra och konstiga ut och upptäcker att de har en jubileumsserie! Och i den serien finns min favorit jag hade som barn – Stjärna! Enkel julklapp till Signis då.

Nu kanske en majli inte är det mest bebisvänliga så titta räcker bra än så länge. Och hon älskar den! Från ledsen-gnällig till skratt direkt! Min tjej det!

Vaccin

Signe vaccinerades för andra gången igår. Jag förrådde henne alltså än en gång, även om jag snarare skulle se det som det motsatta förhållandet. Tror inte Signisen såg det så dock. Det gick bra i alla fall. Hon skrek och blev ledsen, men inte lika så som förra gången.Jag har ett antal gånger skrivit om hur själviskt det är att inte vaccinera sina barn, förutom de rena riskerna man utsätter dem för då. Vad jag inte visste var hur långvariga en del av de här sjukdomarna är.

Vi tittade på det gamla Alfons-avsnittet där han är så uttråkad efter julen eftersom han inte ”har något att göra”. Anledningen till detta är att Viktor i sjuk i kikhosta och därför inte får leka på sex veckor.

SEX VECKOR! Det är ju helt sjukt länge. Tänk om man skulle först vabba ett barn i sex veckor och sen mitt i insjuknar nästa och sen nästa. Man skulle få anställa ambulerande kikhostevikarier på arbetsplatsen om man inte vaccinerade barnen.

Så att vaccinera handlar inte bara om barnens hälsa utan likväl ens egen. Tänk att vara hemma med uttråkade barn i typ två månader och då inte ens kunna gå till biblioteket eller mataffären för smittorisken. Jag hade behövt lugnande utskrivet om det var jag..