Födelsedag nummer två

Inte bebisens då alltså, hon höll sig på plats även om jag undrade lite igårkväll ifall så verkligen skulle bli fallet. Hon stannade kvar i alla fall och just nu känns det lovande att att snittet blir som tänkt imorgon, förutsatt att sjukhuset gör sin del.

Nej, det var Jonas födelsedag som firades igår. Han vill alltid ha kakfrukost på sängen när han fyller år, något jag säkert hade älskat som barn, men som vuxen inte alls förstår. Barnen uppskattade det dock och Adrian åt väl två stora bullar på fem minuter.. Jag tycker ”Ja må han leva” är den riktiga sången att sjunga på morgonen, men Jonas föredrar ”Vi gratulerar” och den har han också indoktrinerat kidsen i så den fick det bli igår. (Ett år när jag bodde hemma invaderade mamma, Johanna och Julian mitt rum skrålandes ”Teresa fyller år idag!” gång på gång. Inte så trevligt.)

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d99cAnnars var det en väldigt lugn födelsedag hemma där vi mest myste i trädgården. Jag svidade om från linne och shorts till klänningen jag köpte på min födelsedag vid lunch. Man kan ju faktiskt göra en ansträngning när ens partner fyller år. 39+0 är jag på denna bild då. Blir intressant at se hur den sitter ”på riktigt” när magen är borta.

7FoVbUp2ReibiHMugBuDHA_thumb_d99f

Vi kollade lite fotboll på eftermiddagen, dock var jag en smula trött skulle man kunna säga och somnade i soffan i första halvlek innan England gjort mål ens och matchen fortfarande levde. Ändå bra jobbat att ta sig till kvartsfinal. MFF följde jag bara lite halvt på livescore och Sydsvenskans liverapportering, men där verkar de ha skött sig.

Och nu en sista dag utan bebis håller vi tummarna för!

Ett år äldre

Det händer varje år det där att man kan öka på sin siffra. Jag brukar ju hävda att jag är ett år äldre ungefär vid årsskiftet så när jag väl fyller år tror jag ofta att ett år till ska läggas till. Därmed trodde jag flera gånger igår att jag nu är 37 och inte 36 som fallet egentligen är.

Torsdagen var inget vidare, men igår kändes det bättre efter en natts sömn. Inledde med att reda upp tråkgrejer som hemförsäkring, försäkringskassa, konstiga lönebesked etc. Lika bra att få det ur världen innan bebisen kommer. Dessutom fick Jonas sova lite längre. Sen gick jag upp igen och ”sov” så han kunde fira mig. Croissanter, juice och kaffe med sång och paket. Fint!

7BmDmC8mQImLN8tahRjZBw_thumb_d995

Barnen var fortfarande hos Anita. De hade planerat och var så inställda på det så det kändes som det bästa alternativet att de fick stanna lite längre. Vi var inte heller riktigt i form igår ledsna och besvikna som vi var (är) så det var nog en bra lösning trots att det var tråkigt att inte ha dem hos mig när jag vaknade.

Efter lite frukost och en lugn morgon/förmiddag åkte vi in till stan och jag lämnade in mina sandaler för omklackning och -sulning och min väska att sy fast remmarna så de inte öppnar sig hela tiden. Köpte en klänning på rean på åhléns som jag tror ska funka att amma i också. Alltid intressant att prova och köpa kläder för postpreggo tid medan magen står åt alla håll. Nåja, mest framåt på mig. Sen en snabb sväng till Nespresso där vi köpte nya koffeinfria kapslar – behövde fler nu när bebisen dröjer ett par dar till vad vi hoppas. Provade också ett par solglajjor jag kanske köpt om de inte kostat alldeles för mycket.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d993

Innan vi åkte till Limhamns Fiskrökeri för lunch köpte vi en ginger beer av enda märket som verkligen levererar, Old Jamaican. The English Shop har den – tips.

stale_thumb_d992

God lunch med gott sällskap och sen hem för lite lugn och ro i trädgården med kaffe innan vi hämtade barnen. Bara det att när vi kom hem var mina nycklar borta.. Vi gissade att de glömts kvar i väskan jag lämnat in, men var inte säkra så en liten stress blev det. Vi satte oss i trädgården med våra mobiler en stund ändå, mer oroade var vi inte.

Vi hämtade upp skor och väska på vägen till barnen och då var nycklarna där så det var ingen fara som tur var. Pojkarna var glada när vi kom, eller det är en sanning med specifikation eftersom Adrian sov som en stock helt slut efter stranden.. När vi kom ner till bilen insåg vi vårt misstag. Vi har ju inte fått ihop det med bilbarnstolar till alla i bilen så den vi kom med hade bara stol till Arvid och bebisen.. Vi fick byta bil med Anita som nu får välförtjänt vila efter marodörerna innan de kommer igen så det löste sig det med.

Födelsedagen avslutades med att Mamma och Bo kom med pizza, tårta, bullar och present och sen Daniel också med present. En lagom lugn och skön födelsedag!

En älskad liten stor treåring

Så fyllde Adrian tre i fredags. En dag han verkligen sett fram emot. Lite knepigt när födelsedagen infaller på midsommarafton, men eftersom vi redan haft kalas för honom förra helgen kändes det som vi kunde vara lite mer flexibla och få in både och. Själv tänkte han säkert att midsommarfirandet var till hans ära..

Vi började i alla fall lite annorlunda med att inte väcka födelsedagsgrisen med sång och presenter utan sov vidare medan han och Arvid gick ner och tittade på tv. I ärlighetens namn märkte vi inte när han steg upp utan tog det lite lugnt istället. Det kommer att komma morgnar när han sover så han lär få sin beskärda del av att vakna eller låtsasvakna till familjen skönsång.

När jag kom ner plockade Adrian och jag blommor och satte i vaser på bordet och städade och ordnade fram frukost. De senare delarna var han möjligtvis mindre delaktig i.. Sen blev det drömfrukosten för honom – kakor och bullar. Arvid åt både macka och kakor, Jonas kanske en kaka eller bulle och jag var helt nöjd med macka. Det är olika det där vad man gillar sötsaker till frukost.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d8a7

Jonas och Arvid hämtade alla presenter och lyckan var total, även om Adrian trodde att alla paket innehöll Crusher (från Blaze och monstermaskinerna). Vi hade också letat efter en Crusher utan framgång. Eller vi hittade en som var så plastig att vem som helst kunde se att den knappt skulle överleva uppackningen ur förpackningen och kostade en lite för onätt summa för vad man fick. Så den blev det inte, vilket kanske var dumt i efterhand.

QVdpcyYqRBy8vBfo5XNr4g_thumb_d8bf

Leksakerna var som sagt succé Crusher-fadäsen till trots (vi har en tanke om att lillasyster kan ge en till honom) och när kakfatet var mer eller mindre tömt gick pojkarna ut i solen som avlöste morgonens regn och lekte. Under tiden gjorde jag jordgubbsglass medan Jonas slängde kartonger och köpte några småsaker vi glömt till maten.

Plötsligt var klockan dags att fira midsommar och fyra av Adrians favoritpersoner kom: mormor, Bo, Anita och Alexander. Vi skyndade iväg för lite åkning med häst och vagn innan dansen började. De brukar ha det varje år med en fint lövad vagn som tar massor av barnen (och några föräldrar) en liten runda. Så hade även aviserats i år, men det kom ingen av oklar anledning. Som tur var hängde sig inte barnen upp på det.

Det blev lite lek på lekplatsen och dans runt midsommarstången. Inte jag då, det hade jag inte fixat, men generationen över oss tog barnen i hand och hoppade runt och hade sig.

Sen blev det midsommarmiddag med sill, varmrökt lax, räktårta och för att safea med barnen också köttbullar och prinskorv. Arvid älskar rökt lax dock så helt förlorad är han inte. Adrian fick en hel skål oliver också, det var ju ändå hans födelsedag! Mamma hade med sig en flaska hemgjord fläderblomschampagne som fördrink också. Efterrätt blev jordgubbar med jordgubbsglass jag gjort tidigare på dagen.

Vädret var klassiskt midsomrigt där koftan avlöste solglasögonen och huruvida vi skulle ha markisen nere mot eventuellt regn eller värmeslag var högst oklart. Den stannade uppe som jag minns det.

En fin dag var det som Adrian var mycket nöjd med, och det är ju det som räknas!

Treårskalas!

På fredag fyller Adrian 3, men vi hade en känsla av att just midsommarafton kunde vara en svår dag att samla alla för födelsedagskalas. Plus detaljen att då räknas också min graviditet som fullgången och risken/chansen att det skulle sätta igång av sig självt ökar för varje dag. Så vi hade helt enkelt kalaset igår istället.

Jag var uppe tidigt på morgonen, inte så mycket för att jag hade så mycket att göra även om det var en hel del, utan för att jag sovit så dåligt av fröken bebis som hade kickfest mot mitt revben. Så det var lika bra att stiga upp och röra på sig och hoppas på att hon skulle byta läge. Det gjorde hon endast marginellt och minutvis dock.

De förberedelserna jag hade på min lista tog som en följd av min trötthet och att det gjorde så ont ca dubbelt så lång tid som vanligt. Dubbla tiden eftersom jag inte hade normalt fokus och allt blev misslyckat och fick göras om. Jag hade tänkt garnera med kanderade rosenblad och hittade ett recept i fredags där man lade rosenblad i sockerlag över natten och sen torkade dem på en tallrik i micron. Det började ok, men slutade med att bladen var fasttorkade i tallriken.

Sen visade det sig att jag inte hade så många muffins i frysen som jag trodde så fick ställa mig att baka. Jag gjorde exakt antal som också blev bra. Sen en marängsmörkräm smaksatt med hallonpuré. Och här gick det åt pipsvängen som Ronja hade sagt. Den blev bara en rinnande sörja. Var jag gjorde fel vet jag inte, men det var någonstans mellan att vispa marängen, montera smöret och reda ut morgonens tusende konflikt mellan Arvid och Adrian. Så det var bara att hälla ut. Inget att rädda. Gjorde en ny sats. Som skar sig. Den kunde jag rädda dock.

Här var det stopp dock eftersom jag skulle göra chokladganache och inte hade tillräckligt med choklad efter att jag bränt choklad när jag smält den dagen innan. Så det fick vänta tills Jonas steg upp. Gjorde klart bullarna istället och penslade med sockerlag och hällde på glasyr. Sen fick jag min choklad (och färska hallon) och gjorde de här tjusiga kreationerna.

Tårtan var enkel med pavlovabottnar jag hällt i smält choklad och sen grädde, jordgubbar och mandelspån. 21 personer fick vi plats med på altanen, varav fem barn vid eget bord. Att göra altanen förra sommaren kändes som ett väldigt bra drag. Nog för att vi kunnat sitta på gräset också, men ändå skönt att ha så nära till köket under tiden. Bilder här lite blandad kompott från Johanna, mamma, mig och Emma.

Folk var glada (jag kanske lite grinig, men blir lätt så när man är trött och har ont) och det var ett trevligt kalas. Barnen kunde avlägsna sig från sitt bord och smita iväg och leka som de ville med korta besök tillbaka för påfyllning i sockerdepåerna och de vuxna ta det förhållandevis lugnt. Skönt när barnen är så pass stora. Om inte alltför länge är det två nya bebisar och tre år av mindre organiserat kaos framför oss. Blivande kusiner:

ARz82S32WfwohON7AjQ_thumb_d881

 

Att vara en god mor

Arvid hade kalas i helgen och jag var en så god så god mor. Ni vet när man bara excellerar och löser allt och det går smidigt och bra?

Fredag till lördag var jag på kick off med jobbet. Det var kanske inte så livat för mig som var den enda nyktra personen på tillställningen av förklarlig anledning, men jag var ändå uppe till närmare halv tolv och fick inte mitt horisontalläge i soffan som jag brukar. Trött alltså. Som en bonus vaknade jag vid halv sex och kunde inte somna om på grund av den här bebisen som tycker att min mage är den bästa träningsanläggningen i stan.

Innan jag åkte hade jag bett Jonas röja undan det sista hemma. Det var rimlig nivå på huset, men med barn blir det lätt en del att städa undan oavsett. När jag så kom hem på förmiddagen låg Jonas totaldäckad i feber och barnen var på ett humör jag sällan stött på hos dem. När jag hade stånkat mig igenom att plocka upp allt smålego som låg utspritt över hela nedanvåningen (det får inte lämna Arvids rum) och började med nästa sak hamnade allt lego överallt igen utan att det lekts med. God stämning alltså.

Det är här mitt goda-morande kickade in. Jag kollade med mamma om hon kunde ta barnen ett par timmar så jag fick ro att städa huset och åka och handla. Det hjälpte hon till med, tack. Så kollade jag av med Bella om hon ville hjälpa till på kalaset och kanske komma och sova över redan från lördagen och det var hon på. Så då hade jag löst lekledarrollen också.

Handla gjorde jag och köpte bara färdiga saker. Kakor, bullar, korv med bröd, glass, färdiga godispåsar, ja ni vet allt sånt som gör barnen nöjda. Till och med industrisaft fick det. Förra året var det flera barn som hellre ville ha vatten än min hemgjorda… En trelitersbehållare med kran köpte jag också med mig hem så jag skulle slippa blanda saft hela tiden.

Och sen hade vi kalas och det gick smidigt och enkelt och alla var nöjda. Bella är en riktig klippa, utan henne hade det varit en helt annan utmaning. Vi har nu bokat henne för de närmsta tio årens barnkalas…

Ni ser, mitt recept på att vara en god mor när fadern i huset är utslagen och man själv är trött och gravidsliten är att helt enkelt be om hjälp och ta alla enkla utvägar man kan komma på. Har inte frågat föräldrarna om ok på att lägga ut deras barn så de fick suddas lite. Det är alltså inte Sommarskuggan som varit i farten.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d615

Lördagsdop

En sån bra grej att ha dop på en lördag istället för söndag! På söndagar sker de ju i samband med den vanliga gudstjänsten (vanligtvis) och då tar det dels en bra stund, dels riskerar innehållet att bli en smula barnovänligt. I helgen var vi då på just ett lördagsdop och det var ju så himla bra. Arvid tyckte dock att det var väldigt konstigt att prästen sade Gud hela tiden eftersom ”det är ju ett svärord”.. Dåligt med den kristna uppfostran i vår familj alltså.

Efter dopet var det lunch och kaffe med tårta på Vellinge gästis. Riktigt fin mat och sen fantastiskt fina bakverk på det. Barnen drack läsk som om det inte fanns någon morgondag och bitvis kändes det som att man spenderade lika mycket tid inne på toaletterna som utanför. Solen sken och det var härligt ute också och alla miljoner barn sprang omkring som galningar i parken utanför. En fin dag helt enkelt! Och Serina fick sitt namn också.

En födelsedagshelg

Anita fyllde år i fredags så då samlades vi allihop (det låter många när man skriver så, men det är bara vår familj och Anita och Alexander) hos Anita och drack lite cola och gav present innan vi gick vidare till Via Napoli för pizza. På bilden nedan ser Adrian helt välanpassad och ordnad ut, men sanningen var betydligt mer spring i benen än så. Min mobil fick träda in i rollen som barnvakt. Arvid hade också svårt att sitta still, men det visade sig mer i att han krälade omkring på sin stol och inte i att han sprang iväg. Efter pizzan (jag orkade bara en halv på grund av viss bebis som inte tyckte att modern skulle äta för mycket, men jag bad om en kartong och tog med mig den sen – man får inte vara dum) gick vi tillbaka till Anita och åt hembakad prinsesstårta som Arvid dekorerade.

Efter allt ätande var klockan läggdags för barnen som lyxigt nog skulle sova över och vi åkte hem. Jag fick kämpa för att hålla mig uppe till tio eller vad hon var och Jonas slocknade i soffan strax därefter också. High life.

Vi vaknade inte utvilade, men vakna strax efter sex. Ovana att inte bli väckta av små monster som antingen ska ha något på morgonen eller som krupit ner i vår säng under natten och sparkat på oss. Efter ett tag gav vi upp att sova och satsade på att ta en väldigt lugn morgon istället. Kaffe och bake off-croissanter med nutella lyrrade vi med. Så som man gör när man har chansen och inte behöver riskera påföljande tjat om chokladmackor de närmsta hundra dagarna.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a8

Sen åkte vi tillbaka till Anita för att fortsätta firandet och hade tur att det inte regnade och till och med kunde skymtas sol bakom molnen. Inte så att vi fick sol på oss, men det var inte så kallt att inte kunna stänga jackan. Det årliga fotot vid Nils Holgersson-statyn togs och jag upptäckte lite obehagligt att statyerna ju är glansiga av där folk hållit och rört på dem och att snoppen på pojken tydligen är en av de ställena.

Här trodde ni kanske att vi var klara för dagen, men nej. Vi tog en sväng till Malmö muséer och tittade på djuren. Bland det roligaste Arvid vet. Adrian är inte riktigt där (än?) i intresse för djuren, men Arvid ska ju bli djurräddare som Diego när han blir stor så det är klart han vurmar för det. Dock var han inte imponerad av den utställningen där ett gäng rävar slitit sönder en tupp. Också logiskt. Jonas verkar av bilden att döma mest lite hajgalen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a2

Så avslutade vi dagen hos Anita med att äta upp resterna av tårtan innan barnen blev för stirriga och vi åkte hem. Trevligt firande!