Grattis Sophie och Dave!

För tre år sen gifte sig Sophie och Dave och vi fick in en dansk-engelsk konstellation i familjen. De knöt sina band i Birmingham och hade Steampunk-tema på bröllopet – skoj! Det var en del meck med att ta sig dit, men ens syster gifter sig bara en gång (räknar jag kallt med – de verkar ha det hur bra som helst ihop) så vi hoppade på ett plan till London där Arvid under inflygningen började prata om hur plan kan störta. Jag blev inte nervös av det och hoppas att grannarna på planet inte var flygrädda eller förstod en uppspelt treåring.

Vi hade hyrt bil och körde iväg. Eller Jonas körde, han tycker av någon konstig anledning att det är vilsamt att köra till skillnad från mig som tycker det är gött att sitta bredvid. Eftersom Jonas inte kan det här med gps vägledde jag oss fram genom labyrinten av vägar och broar. Stor succé. Alltså inte bilen, där fick vi en mindre variant än beställt, vilket gjorde det en smula trångt sen när vi skulle ta med Daniel tillbaka till London efter bröllopet – hjärterum etc. Men vägvisningen var jag etthundra på. Viktigt att trycka på när man gör något bra ibland också.

Själva bröllopet stod så dagen efter med fest på en pub där de hyrt in sig i en del. Toaletterna var i den vanliga delen varför man fick en hel del extra konversationer med främlingar man nog inte haft annars. Det var ett himla trevligt bröllop som jag inte kan förstå att det redan gått tre år sen! Grattis till läderbröllopet!

Gift!

Det tog nästan nio år, men nu så är vi äntligen gifta! I lördags bar det av. Bara familjen som i föräldrar och syskon med barn – så tar vi storfesten i vår. Lisa var också med och var vittne tillsammans med Alexander. Egentligen hade vi tänkt ha bröllop och fest i ett i slutet av oktober, men så var det en syster som inte hållit kyskhetsbältet på utan ska få bebis precis då. Så vi delade upp det. Man kan trots allt inte vänta hur länge som helst.

Vi valde att hålla det enkelt och vigdes hemma i trädgården, vilket också kändes symboliskt rätt som start på våra nya liv i Lomma. Jag hade köpt massor av tyg (13,6 m) som Johanna och jag fäste upp i ett av våra träd och stack in tygblommor i. Borden draperades med linnetyg (som blir riktiga dukar om jag orkar sy senare – förutsatt att de klarat tvätten utan ens sicksacksöm). Porslin från farfars föräldrahem och servetter av råklippt linnetyg det med. Silverbestick inlånade av Anita. Blommor i låga vaser och så var det hur fint som helst!

Klänning bar jag farmors brudklänning som Sophie hjälpt mig att ta in lite. Det blev ett par extra ändringar på grund av amningstuttar som varierar i storlek mest hela tiden.. Håret satte min frisör upp och sminket löste jag själv. Lisa hjälpte mig på med klänningen – inte det lättaste när håret är smyckat med blommor.

Vigselförrättare kom och vi blev gifta och sen minglade vi med finfin champagne Anita köpt och champagnekakor (mördegskakor med massor av parmesan med kant av paprikapulver) jag bakat. Därefter middag med libanesisk buffé och rödvin mamma och Bo köpt med sig från sin Frankrikeresa. Tal hölls och låt spelades och det var så bra och fint det bara kunde vara. Körsbärs- och chokladtårta signerad Christina resp mamma och Johanna.

Lite dans och gäng blev det också innan de siste gästerna gick strax efter elva på kvällen. En perfekt dag för ett perfekt par för ett fortsatt perfekt liv!

Några bilder från dagen kommer här och så blir det fler i nytt inlägg när jag fått från fotografen:

Adrian 4!

Kommer ni ihåg för fyra år sen när Adrian föddes? Det gör jag. Jag var så rädd. Snitt skrämmer mig väldeligt. Men sen var jag så lycklig som äntligen hade min fina kille hos mig. Rädslan försvinner så fort man överlevt operationen, men lyckan håller sig kvar. Kanske inte att den är som mest intensiv varje dag, men att faktiskt ha sin pojke det är oslagbart.

Humör har Adrian och plötsligt svänger det. Just nu är han inne i en period där tv och iPad är toppen. Lite för toppen skulle man som vuxen säga, men det är ju fördelen med att också ha äldre barn, att man är trygg i att det kommer vända. Allt som brorsan gillar är kul och att ha en lillasyster är inte heller illa. Hon är lite störig ibland, till exempel när hon drar i blonda lockar som absolut inte får klippas.

Allt med choklad är gott och annat med socker smakar fint i magen som magiskt kan rymma ca tusen bullar och kakor. Mat är kolhydrater för det mesta det som går hem bäst och fanta favoritdrycken, förutom möjligtvis chokladmjölk då.

Snäll mot andra är han och vill att alla ska ha det bra samtidigt som att hitta på bus är det roligaste som finns. Stort grattis världens bästa Adrian på 4-årsdagen!

Bild: Alexander

Signes första AW

Ni vet hur det är att vara bebis – jobb, jobb, jobb. Först nattpasset när man ska härja runt och se till att särskilt morsan ska vara på tårna. Nu när det finns tänder både uppe och nere bör de naturligtvis testas minst en gång per natt. Om man har riktig tur ger det upphov till ett skrik också.

Så dagen då man busar järnet med alla som är hemma. Mest pappa och brorsorna då. Lattja runt med sladdar, kontakter, uttag, elementvred och annat skoj. Med lite tur hittar man smålego, plus-plus och stenar att stoppa i munnen. Spänning i tillvaron.

När mamma så kommer hem är det kel och bli buren som gäller varvat med att få tag på sånt som inte riktigt är passande för en bebis. Och sen läggning vid tutten och festen/jobbpasset börjar om.

Det är alltså arbete 24/7 för en bebis. Då kan det ju sitta fint med en after work efter dryga tio månader utan paus. Sagt och gjort tog jag med Signe på Lisas fölse-aw i fredags. Hon var pepp från start när vi bubblade på Lisas kontor. Lite för pepp bitvis när hon kröp in i andra rum.

Jag var förberedd på att ta bussen hem när det var vidare ut på middag, men mitt mönsterbarn uppvisade just mönsterkvaliteter på sådan nivå att vi följde med. Kin Long gick vi till och åt väldigt bra mat och hade himlans trevligt. Personalen var mycket förtjusta i Signe också vilket förenklade ytterligare.

Sist ut från restaurangen sprang tågfolket till stationen medan vi och en tjej som körde tog det lite lugnare. En riktigt bra kväll och lyckad premiär för Signes första aw om jag får säga det själv!

Stort grattis fantastiska Daniel!

Jag har alltid tyckt att det varit en självklarhet att skaffa flera barn så att det blir en liten syskonskara. Alla tänker inte så utan ser ett (eller inget) barn som optimalt av olika anledningar. Själv är jag ju uppvuxen med många syskon och har dessutom haft turen att tycka väldigt mycket om dem. Det är inte alltid fallet har jag förstått hos en del vänner.

Och apropå just syskon så fyller Daniel 40 år idag! Och sån tur att jag fick honom till bror! Visst, jag har minnen av hur han riktigt förbannad en gång tryckte upp mig mot en vägg när jag kanske var tio och han tretton och höll fast mig så hårt att jag fick blodvite i ena tumnageln. Också hur han kunde retas med en och vara så störig som bara ett syskon kan. Men det är ju undantagen i det jag minns.

För det allra mesta som barn och alltid som vuxen har han varit en fantastisk vän som alltid ställt upp när man bett om det eller när han har märkt att det behövts. Inte bara med praktiska saker som flyttar, tapetsering eller liknande utan också som medmänniska och stöd när livet har varit tufft.

När vardagen har rullat på har han också alltid varit där och vi har i allra högsta grad frivilligt umgåtts och firat högtider som nyår tillsammans. Att ringa Daniel kräver dock ofta förberedelse i form av tid för när han sätter igång kan ett kort telefonsamtal lätt vara en bra bit över en timme. Men så är det ju när man har mycket att prata om och trivs ihop!

Och idag fyller han alltså 40 år och ska firas! Stort grattis Daniel!

Alltså den här påsken!

  • Ingen har missat det fantastiska vädret – det går ju inte. Sol, behagliga temperaturer och inte ens blåsigt – är jag ens i Malmö?
  • Igår var vi som sagt på påskmiddag hos Anita och blev så bortskämda att jag vet inte vad. Om ni undrar över nivån så låt mig säga att kalaset inleddes med en äkta kir royal och sen fortsatte maten lika kungligt med en stor, hemlagad, fantastiskt fin påskbuffé. Och efterrätt och till och med ett stort, lyxigt påskägg på det. Vi rullade inte nerför trapporna, men det var bara för det krampaktiga taget om ledstången..
  • Om det är så här det är att fira påsk kan jag tänka mig att sätta upp påsken på favoritlistan trots allt!