Påsk var det ja

Så var påsken över och dags att återgå till vardagen. Men det var en fin vecka vi hade, både med vädret och tillsammans. Vi inledde lovet med att åka till Vellingeblomman som sagt. Det följde vi upp med oklart vad så här i efterhand, men jag har fotobevis på att något barn tagit ut en låda GB-klassiker ur frysen, smygätit en glass eller två och sen glömt kvar lådan på golvet. Resultat smält glass och en neongul fläck på köksgolvet från ananasspliten. Kul.

Vi hade Alexander på besök ett par timmar när jag behövde iväg en stund och då fikade vi bullar i solen till allas nöjda miner. Och sen gjorde vi lite ditten och datten så som man gör. På fredagen hälsade vi på kompisar i Malmö så barnen fick leka av sig de luxe och vi vuxna vara vuxna.

Åh, karantänar de inte säger kanske någon då, men nej, vi håller oss till rekommendationerna så gott det går. Och det går ganska bra, förutom att nätapoteken inte kan leverera i rimlig tid. Jag hade ju varit förkyld om ni kommer ihåg så beställde receptbelagt på nätet istället fört att gå till apoteket själv. Efter en vecka hade medicinen fortfarande inte kommit så jag blev tvungen att nättjänsta. Det skär lite i själen att de ska få pengar för en sån sak. Särskilt när de uppvisar en inkompetens som är så skriande hög att jag inte ens orkar skriva om det. Fick mitt recept till slut i alla fall.

Sen var det ju påskafton och äggjakt och barn som tyckte det var för lätt att följa pilar och yada yada och sen ändå inte hittade sina påskägg utan extra hjälp eftersom de var för säkra på sig själva. Om Signe fick jättemycket godis? Nej. Torkad frukt och en bit godis och sen tror jag faktiskt att hon stal från sina bröder också. Om någon tycker vi var snåla med äggen så kan jag meddela att pojkarna var nöjda. Och att de fick ett överfyllt, stort ägg hos sin farmor på påskdagen.

Påskdagen hos farmor som sagt och där fick även vi vuxna påskägg (fick Jonas av påskharen hos oss också iofs) fast vi fick betydligt lyxigare varianter än barnen. Vi åt fullt påskbord och mormor och Bo var också med. Pojkarna sov över och på annandag påsk kom vi tillbaka och firade lite födelsedagar och åt alldeles för mycket än en gång. En fin påsk helt enkelt!

Kalas för Arvid!

Så Arvid hade kalas och det är coronatider så folk var antingen hemma för hade snorat en droppe förra veckan eller ville inte själva bli smittade. Lite hårdraget ja, men uppslutningen var inte total direkt. Solen sken och det var underbart väder ute så vi flyttade ut på trädäcket och då kunde hela Daniel-familjen komma också – stort win på den!

Jag lovade Arvid att han skulle få extra kakor för att vi sköt på kalaset en gång, men ärlighetens namn vet jag inte om det blev så mycket mer bakat. Tårta önskade han sig choklad så då blev det så. Chokladbottnar (ni vet den typen man gör med hett vatten, eller den som bakar en del tårtor vet annars kanske inte), mosade hallon, dumlefluff, chokladfrosting och lite sockerdekorationer och blåbär. Mycket bra tårta skulle jag säga själv. Arvid har god smak. Sen var det vanilj- och mandelbullar, kanelkrans, chokladmuffins med nutella och dumlekolakakor.

Allt var bra, men muffinsen fick jag inte smakat eftersom de magiskt hade försvunnit där på morgonkvisten dagen efter. Enda spåret var en misstänkt brun mun på en blånekande, lockig, ljus kille som stigit upp först av alla. Jaja, så kan det bli om man inte gömmer undan kakorna.

Arvid fick finfina presenter och var helnöjd så ett perfekt kalas till slut! Barnkalaset har vi kommit överens om att vänta med tills det lugnat sig med corona, så någon gång i vår eller på försommaren ska han få bjuda hem sina kompisar också.

Arvid 7!

Alltså. S j u år. Hur gick det till? Om han varit ensambarn hade jag inte kunnat kalla mig småbarnsförälder längre. Just sju känns så mycket, troligen för att det var då man själv började skolan och livet verkligen förändrades för första gången som man minns. Nu är kanske sex år den viktiga åldern, men där har i alla fall inte jag hängt med lika mycket.

Sju år fyllda idag alltså. Läser gör han hur bra som helst och har språkkänsla och förstår när man förklarar regler för dubbla konsonanter. Matten går utmärkt den med och har onekligen talang för pärlande. Karriärsdrömmen är fotbollsproffs, men om det inte skulle gå i lås har han en back up-plan som youtuber. Låter lovande.

Rasterna ägnar han åt att slå upp knäna på alla sina byxor när han sparkar boll på asfaltplanen i skolan. Om de är inne är det pingis som gäller och lite då och då spelar han King out på gården också. Hemma blir det fotboll i trädgården och sen är det lego, pokemonkort, fotbollskort och spela nintendo som gäller. Ganska typiska intressen skulle jag säga.

Mat har vi pratat om tidigare. Önskemiddagen idag var varmrökt lax så det fick han så klart. Till frukost hade jag bakat surdegsfrallor. På rågsikt för den som undrar eftersom det var det enda jag fick tag på när jag var på mjöljakt igår. Vetemjölet jag har hemma ska gå till bullarna och tårtan på lördag. (Anita har hittat jäst till mig så det ska nog gå att få till lite kanelisar.) Lunchen var mest förvånande. För första gången nånsin bad han om McDonalds. Visade sig att de hade pokemon-tema på sina barnmål..

Annars är han världens snällaste, finaste, mest fotbollstokiga kille jag vet. Är alltid omtänksam mot sina vänner och hejar på hur många som helst när man rör sig i byn. Leker med sina småsyskon och är typiskt storebrorsduktig och hjälper till när det behövs. En riktig kanonkille helt enkelt. Världens bästa Arvid!

Så vi var på ett litet kalas

Julle fyllde ett år äldre häromveckan och bjöd i helgen in de närmast sörjande på kalas lite sådär i sista sekunden. Så det var jag, Adrian, Signe, Daniel och pappa, och Julians familj så klart. En ganska lagom skara faktiskt. Lugnt och skönt.

Tårta och bullar och frukt som bonus för småtjejerna. Och de var så söta flickorna. Den här gången lekte de verkligen med varandra. Alltså, så som ettåringar leker med varandra, det vill säga bredvid varandra och härmar vad den andra gör och tittar på varandra ibland och med lite tur lägger en hand i den andras. Sötnosar var de.

Var det någon som sade jul?

Det blev ju jul den här gången också. Och den kom sådär plötsligt som jag tror att den bara kan när man är vuxen. På morgonen hade tomten lämnat var sitt paket åt barnen och de vuxna. Bra tänkt av honom så att de mindre personerna i hushållet höll sig sysselsatta tills själva firandet med familj satte igång. Jag försökte också få med hela familjen på bild, men Adrian fotovägrade.

Vi var hemma hos oss under dagen och inledde med ett traditionellt julbord. Mamma och Bo kom med öl, Anita med janssons, ål (ett tag sen nu och många glada miner vid bordet så låt oss pausa ev betänkligheter kring det denna gång), sin fantastiska räktårta, skinka och säkert något mer jag glömt. Alexander hade med sig ca tusen kokta ägg, bröd och smör och Johan stod för köttbullar och prinskorvar. Jag hade gravat lax i vanlig ordning och för första gången gjort brunkål och även svängt ihop en rödkålssallad. Jonas gjorde fem sorters sill: saffran, Västerbotten, dijon, rom och brantevik. Mycket bra alltihop!

Lagom dästa blev det dags för kalle med glögg, pepparkakor med st agur och godis. Jag hade gjort fransk nougat som blev bra i smaken men inte så hård-seg som jag velat. Nougatnötter och två sorters gelégodis hade jag också fått till.

Och tro det eller ej, men vi hade visst varit snälla det här året med. Dock hade tomten en stressig dag så han bankade bara till på vardagsrumsfönstret och lämnade en säck klappar där ute. Vissa visade upp det otacksamhetens fula tryne som bara ett barn kan. Men så hade inte tomten hörsammat det tydligen enda han önskade, nämligen ännu fler fotbollsmål..

Så blev det dags att röra på sig och vi gick bort till mamma och Bo där vi skulle fira den danska julen med ankmiddag. Adrian tog sparkcykeln han otroligt nöjd fått i julklapp. Otto-familjen samt Sophie och Dave och Ann-Marie anslöt också. Så åts det igen och inte långt senare var det dags för mandel i gröten som Alexander tog hem i år. Jag anade tidigt att han hade mandeln eftersom han åt väldigt enhänt.

Paketleken är en tradition vi började med förra året. Den går till som hos de flesta med att man slår till sig paket med tärning och sen av varandra. Vad som skiljer den åt här är att det är Bo som står för alla presenterna. Eller hans olika uppdragsgivare under året. Han får ju väldigt mycket föreläsningspresenter och om han skulle behålla alla hade de fått köpa ett till hus bara för att inhysa dem. Nåja, kanske viss överdrift, men inte långt ifrån. Så han slår in ett urval av dem (med urval är det fortfarande väldigt många, och av varierande kvalitet) och vi sätter igång. Kul!

Så det var julafton för oss i år. En väldigt mysig och lugn dag där alla lade sig nöjda (fotbollsmålsbesvikelsen lade sig). Härligt!

Ankfest!

Så idag firade vi Mårten hos Anita. Traditionen började med att Lennart (Jonas morfar) vann en anka på något lotteri en gång och sen dess är det traditionell ankmiddag som gäller på Mårtensafton (eller i krokarna). Nu finns ju varken Annie eller Lennart längre, men Anita tog upp firandet i år igen. Det är vår familj, Anita, Alexander och Sven och Gullbritt (släktingar).

Avokado med räkor och lite rostbröd först. Arvid åt som en galning och frågade efter en till portion innan jag knappt hunnit börja på min ens. Fick förklara konceptet förrätt för honom. Tror han åt fyra mackor istället.

Två helstekta ankor följde med exakt alla tillbehör man kan önska: äppelklyftor, katrinplommon, rårörda lingon, lingonsylt, äppelmos, gelé, rödkål, kokt potatis och brunsås. Har säkert glömt något men bordet var fullt minst sagt. Signe ville helst bara ha äppelklyftor och Adrian äppelmos. Arvid siktade in sig på köttet. Mycket fint alltihop.

Nötkaka och en äppelkaka till kaffet. Adrian sken upp inför fikan som om det vore hans födelsedag. Så kallar han också sig själv kakmonster. Signe lyckades sno åt sig av nötkakan också och var därmed stilla en stund. Annars var det mest upp och ner i stolen och mellan huvud- och efterrätt hämta folk att sätta på golvet – favoritlek just nu.

Adrian leker gärna med Signe men på sistone har Arvid varit ganska gnällig med det. Idag tittade de sig i spegeln och myste dock. Fint. Och en fin middag.

Engagerade föräldrar

Den här veckan har varit så full med aktiviteter efter jobbet. Två föräldramöten och en klassfest har vi betat av. Klassfesten sammanföll med Arvids Halloweenfest så Jonas som skulle vidare till förskolan var inte så pepp på att klä ut sig och jag hann inte efter jobbet. Pojkarna var vampyrer och Signe pumpa dock. Och låt mig säga som så att hon kanske inte var så läskig, men uppmärksamhet fick hon av både barn och vuxna. En av fröknarna frågade till och med om han fick ta en bild på henne för att hon var så söt.

Det var klassföräldrarna som hade styrt upp alltihop, med hjälp av fröknar och barn. Tipsrunda, olika stationer med pyssel och disko. Signe älskade diskot, framför allt att springa genom rummet, och Adrian älskade att hänga efter sin storebror och Arvid att leka med sina kompisar. En mycket lyckad fest där bara Signe ville gå hem när det var slut.

Och föräldramötena var föräldramöten. Inte så mycket diskussioner. Lite om Lucia (föräldrar får inte vara med och fira på förskolan), att de inte tar gruppbilder för att kommunens jurister menar att det inte är tillåtet enligt gdpr och lite sånt. Jag tog upp att det är konstigt att man tillåter vikarier, även sådana som aldrig varit på förskolan förut, att byta blöjor på barnen. I synnerhet som hygienrummet är helt avskilt avdelningen och man till och med går ut genom grinden därifrån för att nå det. Det var inga issues med det i Lomma kommun tydligen. De kanske inväntar ett pedofilfall eller något innan det blir ändring. Jag anmälde mig som föräldrarepresentant till föräldrarådet i alla fall, så kan jag fortsätta ligga på om detta.