Var det någon som sade jul?

Det blev ju jul den här gången också. Och den kom sådär plötsligt som jag tror att den bara kan när man är vuxen. På morgonen hade tomten lämnat var sitt paket åt barnen och de vuxna. Bra tänkt av honom så att de mindre personerna i hushållet höll sig sysselsatta tills själva firandet med familj satte igång. Jag försökte också få med hela familjen på bild, men Adrian fotovägrade.

Vi var hemma hos oss under dagen och inledde med ett traditionellt julbord. Mamma och Bo kom med öl, Anita med janssons, ål (ett tag sen nu och många glada miner vid bordet så låt oss pausa ev betänkligheter kring det denna gång), sin fantastiska räktårta, skinka och säkert något mer jag glömt. Alexander hade med sig ca tusen kokta ägg, bröd och smör och Johan stod för köttbullar och prinskorvar. Jag hade gravat lax i vanlig ordning och för första gången gjort brunkål och även svängt ihop en rödkålssallad. Jonas gjorde fem sorters sill: saffran, Västerbotten, dijon, rom och brantevik. Mycket bra alltihop!

Lagom dästa blev det dags för kalle med glögg, pepparkakor med st agur och godis. Jag hade gjort fransk nougat som blev bra i smaken men inte så hård-seg som jag velat. Nougatnötter och två sorters gelégodis hade jag också fått till.

Och tro det eller ej, men vi hade visst varit snälla det här året med. Dock hade tomten en stressig dag så han bankade bara till på vardagsrumsfönstret och lämnade en säck klappar där ute. Vissa visade upp det otacksamhetens fula tryne som bara ett barn kan. Men så hade inte tomten hörsammat det tydligen enda han önskade, nämligen ännu fler fotbollsmål..

Så blev det dags att röra på sig och vi gick bort till mamma och Bo där vi skulle fira den danska julen med ankmiddag. Adrian tog sparkcykeln han otroligt nöjd fått i julklapp. Otto-familjen samt Sophie och Dave och Ann-Marie anslöt också. Så åts det igen och inte långt senare var det dags för mandel i gröten som Alexander tog hem i år. Jag anade tidigt att han hade mandeln eftersom han åt väldigt enhänt.

Paketleken är en tradition vi började med förra året. Den går till som hos de flesta med att man slår till sig paket med tärning och sen av varandra. Vad som skiljer den åt här är att det är Bo som står för alla presenterna. Eller hans olika uppdragsgivare under året. Han får ju väldigt mycket föreläsningspresenter och om han skulle behålla alla hade de fått köpa ett till hus bara för att inhysa dem. Nåja, kanske viss överdrift, men inte långt ifrån. Så han slår in ett urval av dem (med urval är det fortfarande väldigt många, och av varierande kvalitet) och vi sätter igång. Kul!

Så det var julafton för oss i år. En väldigt mysig och lugn dag där alla lade sig nöjda (fotbollsmålsbesvikelsen lade sig). Härligt!

Ankfest!

Så idag firade vi Mårten hos Anita. Traditionen började med att Lennart (Jonas morfar) vann en anka på något lotteri en gång och sen dess är det traditionell ankmiddag som gäller på Mårtensafton (eller i krokarna). Nu finns ju varken Annie eller Lennart längre, men Anita tog upp firandet i år igen. Det är vår familj, Anita, Alexander och Sven och Gullbritt (släktingar).

Avokado med räkor och lite rostbröd först. Arvid åt som en galning och frågade efter en till portion innan jag knappt hunnit börja på min ens. Fick förklara konceptet förrätt för honom. Tror han åt fyra mackor istället.

Två helstekta ankor följde med exakt alla tillbehör man kan önska: äppelklyftor, katrinplommon, rårörda lingon, lingonsylt, äppelmos, gelé, rödkål, kokt potatis och brunsås. Har säkert glömt något men bordet var fullt minst sagt. Signe ville helst bara ha äppelklyftor och Adrian äppelmos. Arvid siktade in sig på köttet. Mycket fint alltihop.

Nötkaka och en äppelkaka till kaffet. Adrian sken upp inför fikan som om det vore hans födelsedag. Så kallar han också sig själv kakmonster. Signe lyckades sno åt sig av nötkakan också och var därmed stilla en stund. Annars var det mest upp och ner i stolen och mellan huvud- och efterrätt hämta folk att sätta på golvet – favoritlek just nu.

Adrian leker gärna med Signe men på sistone har Arvid varit ganska gnällig med det. Idag tittade de sig i spegeln och myste dock. Fint. Och en fin middag.

Engagerade föräldrar

Den här veckan har varit så full med aktiviteter efter jobbet. Två föräldramöten och en klassfest har vi betat av. Klassfesten sammanföll med Arvids Halloweenfest så Jonas som skulle vidare till förskolan var inte så pepp på att klä ut sig och jag hann inte efter jobbet. Pojkarna var vampyrer och Signe pumpa dock. Och låt mig säga som så att hon kanske inte var så läskig, men uppmärksamhet fick hon av både barn och vuxna. En av fröknarna frågade till och med om han fick ta en bild på henne för att hon var så söt.

Det var klassföräldrarna som hade styrt upp alltihop, med hjälp av fröknar och barn. Tipsrunda, olika stationer med pyssel och disko. Signe älskade diskot, framför allt att springa genom rummet, och Adrian älskade att hänga efter sin storebror och Arvid att leka med sina kompisar. En mycket lyckad fest där bara Signe ville gå hem när det var slut.

Och föräldramötena var föräldramöten. Inte så mycket diskussioner. Lite om Lucia (föräldrar får inte vara med och fira på förskolan), att de inte tar gruppbilder för att kommunens jurister menar att det inte är tillåtet enligt gdpr och lite sånt. Jag tog upp att det är konstigt att man tillåter vikarier, även sådana som aldrig varit på förskolan förut, att byta blöjor på barnen. I synnerhet som hygienrummet är helt avskilt avdelningen och man till och med går ut genom grinden därifrån för att nå det. Det var inga issues med det i Lomma kommun tydligen. De kanske inväntar ett pedofilfall eller något innan det blir ändring. Jag anmälde mig som föräldrarepresentant till föräldrarådet i alla fall, så kan jag fortsätta ligga på om detta.

Halloween och inte Hall-å-vin i år

Plötsligt var pojkarna jättepepp på Halloween och ville självmant klä ut sig och gå bus eller godis. När det gällde frågade de till och med efter smink att bättra på Dracula-looken med. Nu hade jag inget passande så det fick gå bra ändå, och det gjorde det.

Vi hade bestämt att gå tillsammans med grannarna, men först hade vi en liten överraskning för grabbarna. Jonas och jag hade nämligen köpt Mario- och Luigidräkter vi klädde ut oss i. In på kontoret efter en tidig middag och på med kläderna. Samtidigt som vi kom ut startade vi Super Mario-musik på högtalaren. Att barnen tappade hakan är en underdrift.

En vuxen skulle med över, men Adrian ville väldigt gärna visa upp båda sina föräldrar så hela familjen gick över.

Vi hade preppat med en döskallepumpa hemma så godissugna barn skulle veta de var välkomna.

Det var ingenting mot grannarna som hade rökmaskin och projicerade läskig film etc vid sin entré..

Vi gick runt i kvarteret och pojkarna fyllde sina hinkar (som vi fick låna eftersom jag inte haft en tanke på att skaffa några korgar. Kul tyckte pojkarna! Tyvärr tog rundan ett abrupt slut när en hund i ett grannhus gjorde ett utfall mot grannpojken och bet honom i kläderna. Som tur var hade han många lager och en vadderad dräkt så han blev inte skadad, men väldigt rädd så klart.

Och det var vår halloween i år. Spindelnät, pumpor och grejer får vara kvar här hemma över helgen, men sen åker det ner och jag får mentalt börja förbereda för julen istället!

Att vara ute och ränna

Så att i torsdags var jag på fotboll och mådde dåligt i drygt 50 minuter. Det slutade ju bra så allting gott. Men det här att totaldominera en halvlek och sen vara helt oförmögen att lyfta blicken så man vet var ens medspelare (och motspelare) befinner sig. Så det var jobbigt efter Luganos reducering.

Igår istället hade jag dejt med Ninni. Vi hade en tidig sittning på Quan där jag inte varit förut. Trevligt ställe, men maten var inte mer än godkänd skulle jag säga. Också en intressant sak att när innehållet i rätterna är specade i menyn på nivån att man nästan vet antalet saltkorn på fisken, och sen ska personalen berätta vad som är på tallriken.

Jaja. Vi var på Quan och sen gick vi till något nytt ställe där det var en in en ut princip på Skomakaregatan. Nu var det ett stort gäng som gick när vi kom så det blev inget köande för oss. Som om vi skulle stå i kö i kylan för att köpa drinkar? Då hade vi vänt på direkten, någon måtta. Nu blev vi inte långvariga ändå. Servicen i baren var exakt noll de knappa tio vi väntade på att beställa. De verkade också satsa på att vara mer coola än praktiska. Jag vet inte hur det är med er, men drinkar som serveras i små flaskor i lerkrukor?

Så vi travade bort till Malmö Live och deras Skybar. Betydligt trevligare. Inte lika trångt heller eftersom vi knöade in oss längst in av baren i gränsen till restaurangen. Stort tips. Ingen som försöker tränga sig förbi en eller springer runt en heller. Mycket bra. Var i och för sig ett underligt killgäng bakom oss som försökte få vår uppmärksamhet eller något. Jag vet inte riktigt för jag vände mig aldrig om – intresset var måttligt skulle man kunna säga.

I hissen upp var det också en tinderdejt (antar jag) som var så pinsam att man knappt visste vart man skulle ta vägen. Några som inte var lika mycket att känna sig för var paret till vänster om oss i baren. Eller det var med närmare eftertanke precis det de var. De gjorde inget annat än kände sig för på varandra, ett grovhångel i timmar av sällan skådad art. Att ingen tipsade dem om att de befann sig på ett hotell?

Det var bra drinkar utom en som var alldeles för söt. Så då klagade jag (trevligt) och vi fick en rejäl shot citronjuice och lite extra cava i glasen och om inte det blev bra kunde vi få en ny drink. Gillar när bartendrar har yrkesstolthet nog att inte bli kränkta för att man har en smakpreferens.

Och sen var klockan plötsligt ganska mycket och jag tog bussen hem – snabbare hemresa än när jag bodde i Malmö. Win win på den kvällen!

Är det snålt med bilder? Kan vara för att jag inte tog några. En skärmdump på höggravid trött syster tog jag i och för sig. Den kan jag bjuda på tills hon ev ber mig ta bort den. Ni vet ju hur mycket trevligare inlägg blir med en bild.

Signekalajset

Signisen fyllde ju ett i somras, precis när vi kommit hem från Mallis. Eller precis och precis – det beror på vad man jämför med. Jag fyllde ju t ex år samma dag vi reste hem och Jonas dagen efter. Men ett blev hon och kalas skulle hon ha! Dock fick hon inte ett sånt stort ettårskalas som pojkarna fått. De kalasen är ju trots allt kanske mer för föräldrarna än barnet och det var så himla mycket inplanerat den här sommaren som det var med flytt och bröllop och allt. Enhörningsbonanzan eller vad det nu blir får vänta till nästa år istället.

Bara den vanliga familjen som inte är så bara och definitivt inte fåtalig istället då. Jag tog det lugnt på kakbakarfronten och satsade bara på att göra en riktigt bra tårta. Och bra var den, en av mina bästa faktiskt, trots att moussen skar sig lite. Låt mig bara nämna lagren: Botten av oreokakor, rotad mandel och extrasaltat smör, mjölkchokladkräm med lakrits, salt karamellmousse och chokladganache. Och vädret var strålande vackert (och troligen bidrog till nämnda skurna mousse) och gästerna glada. Signe smakade allsköns sött och var kanske gladast av alla!

Vi bjöd på mat också, grillad lax med två röror, bröd och sallad. Den ena röran lovade jag Daniels Emma receptet på, men så glömde jag bort det. Det är ju det här när folk vill ha exakta mått och jag bara slängt ihop och smakat av och hällt i något annat etc. Om Emma eller någon annan läser här nu och undrar över såsen så skulle jag gissa att den var ungefär så här: 75 g rostad flagad mandel som mixas ihop med 100 g cream cheese och en burk inlagda grillade grönsaker. Det kan kanske ha varit 150 g och grönsakerna var aubergine, paprika och squash. Det borde gå lika bra att använda grönsaker man grillat själv, men då tillsätta lite olivolja också. Jag har gjort såsen på inlagd grillad paprika också och det funkar, men blir lite syrligt av de sorter jag haft hemma. Har nog slängt i lite ajvar då också för att få lite mer djup från auberginen däri. Tillsätt salt om behövs. Något sånt var receptet i alla fall.

Signisen kröp omkring och var min lilla bebis och helnöjd med att få uppmärksamhet varthän hon tittade. Grytan var så klart också där och hängde. Aldrig fel att kunna peta på någon i sin egen ålder också. Nu är hon lite kameraskygg den donnan, men ni får lite på mig när jag säger att hon var där. Otto flankerade hennes andra sida, men honom var det inte lika lugnt att trycka sina fingrar mot, är skillnad på ettåringar och sexveckorsbebisar som han var då trots allt.

Tycker ni det här inlägget kommer lite långt efter ettårsdagen? Aja, det kunde varit värre. T ex har ni Adrians att vänta vid tillfälle också..

Grattis Sophie och Dave!

För tre år sen gifte sig Sophie och Dave och vi fick in en dansk-engelsk konstellation i familjen. De knöt sina band i Birmingham och hade Steampunk-tema på bröllopet – skoj! Det var en del meck med att ta sig dit, men ens syster gifter sig bara en gång (räknar jag kallt med – de verkar ha det hur bra som helst ihop) så vi hoppade på ett plan till London där Arvid under inflygningen började prata om hur plan kan störta. Jag blev inte nervös av det och hoppas att grannarna på planet inte var flygrädda eller förstod en uppspelt treåring.

Vi hade hyrt bil och körde iväg. Eller Jonas körde, han tycker av någon konstig anledning att det är vilsamt att köra till skillnad från mig som tycker det är gött att sitta bredvid. Eftersom Jonas inte kan det här med gps vägledde jag oss fram genom labyrinten av vägar och broar. Stor succé. Alltså inte bilen, där fick vi en mindre variant än beställt, vilket gjorde det en smula trångt sen när vi skulle ta med Daniel tillbaka till London efter bröllopet – hjärterum etc. Men vägvisningen var jag etthundra på. Viktigt att trycka på när man gör något bra ibland också.

Själva bröllopet stod så dagen efter med fest på en pub där de hyrt in sig i en del. Toaletterna var i den vanliga delen varför man fick en hel del extra konversationer med främlingar man nog inte haft annars. Det var ett himla trevligt bröllop som jag inte kan förstå att det redan gått tre år sen! Grattis till läderbröllopet!