Sjukerier

Jag är sjuk och tycker synd om mig själv. Det har ju varit krassligt ett tag, men så i morse var halsen som den var (eller det var den redan under natten när jag vaken på grund av den ett par timmar) och rösten därefter. Kände mig ok i övrigt så lämnade kidsen på förskolan och körde till jobbet och hämtade datorn. Var ändå sympatisk nog mot mina kollegor att inte smitta dem i onödan.

Sen jobbade jag en stund tills jag insåg att jag satt och stirrade rätt ut i luften och nog inte var så pass kry som jag trott där på morgonkvisten. Och efter det fortsatte det utför och jag gav upp jobba hemifrån och omfamnade vara sjuk och läste bok, badade och bara låg ner. Mer lagom. Förhoppningsvis ger det sig till helgen och med riktig tur kanske man kan få träffa någon av de nya bebisar som väntar på gos snart.

Istället för bild på mitt glåmiga ansikte får ni bilder på en glad och nyklippt Arvid från i lördags. Han ville vara fin inför att han skulle börja på gympa på söndagen..

 

Är foten kvar?

Åh tack för frågan! Jag förstår att intresset för min fot är oerhört så jag ska se om jag kan lugna er. Den sitter kvar. Den har inte svartnat och håller inte på att trilla av heller. Och det är ingen blodförgiftning på gång som jag antar var vad sköterskan på 1177 fiskade efter igår. Jag kan gå på den. Eller det är kanske att ta i. Jag kan stappla på den. Långsamt. Och det gör ont. Jätteont. Men det är lite bättre än igår i alla fall och det är det som räknas.

IMG_2167

Åh, ni undrar hur det är med mig

Tackar som frågar. Min rygg är i valet och kvalet om huruvida den ska utveckla ett riktigt ryggskott eller stanna vid att nästan nå ända fram. Så det är väl sådär på det planet i alla fall.

Lade mig på golvet och försökte sträcka ut mig en stund på jobbet idag. Gav ingen effekt. Mer ont nu än strax före lunch när det klackade till. 

Vad jag gjorde som föranledde detta tillstånd? Gick på platt golv utan att bära på något. Eller som man också kan uttrycka det, blev en dag äldre. Krämpor. 

Oförlåtligt

Jag blev så glad när jag hittade en påse godis jag glömt i skåpet. Liten påse, men ändå! Så jag satte mig framför Glamme och tryckte i mig en efter en ända tills det som inte fick hända hände. Jonas hände. Han tog påsen och bara vräkte i sig de sista. De sista. Visst, det kanske bara var två eller möjligtvis tre kvar, men ändå. Han tog alla. Alla.

img_1466

Bättre nu

Lite så här är det att jag är den i familjen som alltid åker på magsjukor värst. Med undantag för i våras när Adrian fick bli inlagd på barnakuten när han också fick hög feber som inte ville sjunka och inte åt något. Annars så verkar det som att det är mest synd om mig varje gång.

Jonas insjuknade naturligtvis lagom till att barnen vaknade vid halv sex så jag fick ta min sargade kropp ur sängen och vara en dålig mor hela dagen. Med dålig menar jag att Arvid fick titta på Ryan’s Toy Review timme efter timme. Inget program jag rekommenderar någon. Dock kunde jag konstatera att de verkar ha dålig kvalitet på kinderäggen i Amerikat eftersom chokladen alltid var sönderkrossad när de tog av folien.

Annars så har det inte hänt så mycket mer här hemma. Jonas blev bra någon gång efter lunch och började trycka i sig choklad  eftersom det ju är chokladens dag.. Sen klippte jag Arvid med löfte om ovan nämnda choklad. Blev nästan klar också, bara luggen och någon test här och där som jag inte fick klippa för att tålamodet var alldeles slut. Ändå imponerande att man kan få till en frisyr på under tio minuter.

Jaja, nu är vi friska här hemma i alla fall och imorgon ska vi väl kunna börja leva som vanligt igen. Skönt det.

När dagen bara går utför

Dagen började bra och sen gick det bara utför. Utförsåkningen inleddes som ni förstår i samma sekund som matchklockan kickade igång och sen grånade världen för varje minut som gick. Man kunde inte ens skylla resultatet på domarens underliga domslut, även om de naturligtvis kommer att prägla kommande matcher. Mycket sänkande var det.

Så promenerar jag mot bussen med Anja och konstaterar att vi inte ens har något vin hemma. Eller öl för den delen. Kommer då på den ultimata lösningen att köpa tonic och en citron och göra en gt för att dränka sorgerna en smula i alla fall. Lite uppåt ett par minuter då alltså.

Sen kommer sms:et som dödar stämningen totalt igen: Adrian verkar ha åkt på vinterkräket. Så det blir att stressa igenom Hemköp och köpa havrevälling, en limpa bröd och utlovat lördagsgodis till Arvid. Drinkinnehåll glömdes helt bort.

Nu hemma och barnen sover och ja vad ska man säga? Imorgon en bättre dag? Eller kräks båda barnen då? Vi också? Spännande tider.

När man saknar en bit tand

Ja då är det inte då kul. Det är samma fyllning som lossnat två gånger tidigare som är av nu igen. Ett skit är det. Särskilt som jag är listad på Caroli och det är opraktiskt när man bor härute. När jag ringde tandläkaren imorse försökte jag faktiskt först med att lista om mig. Hon jag pratade med var jättetrevlig och menade på att det inte hade varit några problem om det inte varit för detaljen att tre av fyra tandläkare var sjuka idag.. 

Så jag ringde min vanliga tandis där de beklagade att jag inte kunde få min ordinarie tandläkare (Reza?) som om jag nånsin gått till en tandläkare mer än en gång. Eller, jo det har jag så klart. Hela två gånger har jag faktiskt varit hos någon. Annars är det ruljans på dem. 

Så det är statusen på mig. Jag kan bara äta och dricka i ena sidan av munnen och mina polkagrisar jag köpte på mässan ligger och retas med mig i skåpet. Imorgon 07.10 ska tanden fixas i alla fall. Blir förhoppningsvis bra!