Resultat från lakritskalendern

Det har gått rätt lång tid sen jul nu så jag förstår att ni är nere på månhalvorna på naglarna av all denna spänning. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge och riskerar dessutom besvikelse av all förväntan. Så med de deppiga orden är sammanställningen av (förra) årets lakritskalender här!

Jag tog bilder på alla femmor, men sen fanns det så klart en hel del fyror också, och någon enstaka som jag inte var så intresserad av alls, men men. Jag kan så klart ha missat någon, men vinnarna var alltså: Crispy Caramel, Salt & Caramel (två varianter) och Snowball Salt & Pepper. Så nu har ni några tips om ni av någon anledning är sugna på att köpa lite lakrits till mig en dag.

Pepparkakshusbattle!

Nej, nej, nej. Det hade jag för dryga tjugo år sen och ger mig inte in på igen. Det slutade inte så bra när Julian hade ätit för mycket pepparkaksdeg, kräkts(?) och fått lägga sig före tomten. Det kan vara så att jag och min medbyggare lade större delen av julafton på detta projekt. Visst blev det bra, men kanske inte värt det i slutändan.

I år köpte jag istället Gilles burk med minihus att bygga ihop. Stort tips! Enkelt och blir jättegulligt. Pojkarna fick göra två var och jag gjorde två. Med att de gjorde två menar jag naturligtvis inte att de sockerklistrade eller spritsade utan att jag följde deras instruktioner så gott det gick och sen pyntade de. Inte lika fashion som de ovan, men nog så bra!

Om ni tycker att det är fusk så kan jag meddela att jag bakat riktigt tunna, spröda peppisar på egen deg också. #skryt

Dundra fram glöggen!

Idag fick jag upp en bild på Cissi och Elias på Facebook. Så himla ledsamt och sorgligt att inte ha dem kvar. På bilden borrade de upp en stringhylla i lägenheten Jonas och jag hade i Västra hamnen. Under tiden de jobbade lagade jag en kalkongryta med svamp, vin och enbär. Och mer vin till. Gott var det.

Cissi brukade alltid göra dunderglögg och jag och Elias var ena fenor på att stå vid grytan och dricka kopp efter kopp. Gärna för många koppar och om vi ville ha lite variation spetsade vi med rom. Kanske inte det mest strategiska, men så kan det vara. Det kan vara svårt att bli mer än lullig på glögg eftersom det är så sött och tungan ju gärna krusar sig om det blir för bra, så man slutar i tid. Det var inga problem för oss som mer än en gång slutade glöggminglet sittandes på köksgolvet lutandes mot skåpen med en mugg i högsta hugg.

Jag gjorde egen dunderglögg för några år sen. Jag lyckades dock inte få tag på svagdricka så gjorde den på en blandning av folköl och julmust. Blev alldeles utmärkt det med. Idag så satte jag en glögg, på svagdricka den här gången, lite sent eftersom den ska stå 3-6 veckor, men bättre nu än senare. Jag smaksatte med blåbär och vanilj så får vi se hur det blir. Återkommer med recension längre fram!

Tjuvstarta julen

Så passerade Halloween och Allhelgona och plötsligt närmar vi oss att det är ok att börja jula in sig. Tomtar och stjärnor etc får vänta några veckor till, men en del saker kan man faktiskt inte hålla på hur länge som helst.

Låt oss börja med årets juleskum: Polka. Jag har provätit och tyvärr är betyget bara ok, möjligtvis med ett litet plus i kanten. Förra årets recension här.

Sen har vi Apotekarnes vintermust, denna SD-favorit. För den som missat har deras svans kallat på denna dryck som bevis för islamiseringen av Sverige då den inte heter julmust. Jag vet inte vad de hade velat att den skulle ha för underrubrik eller suffix för att särskilja den från vad som allmänt anses vara julmust. Vintermusten är i alla fall en mindre söt variant av julmust med lite mörkare toner. Mitt omdöme är att den är god – gillar att den inte är så sötsliskig – men också lite tunn. Är det måhända den minskade sockerhalten som gör att fylligheten saknas?

Ankfest!

Så idag firade vi Mårten hos Anita. Traditionen började med att Lennart (Jonas morfar) vann en anka på något lotteri en gång och sen dess är det traditionell ankmiddag som gäller på Mårtensafton (eller i krokarna). Nu finns ju varken Annie eller Lennart längre, men Anita tog upp firandet i år igen. Det är vår familj, Anita, Alexander och Sven och Gullbritt (släktingar).

Avokado med räkor och lite rostbröd först. Arvid åt som en galning och frågade efter en till portion innan jag knappt hunnit börja på min ens. Fick förklara konceptet förrätt för honom. Tror han åt fyra mackor istället.

Två helstekta ankor följde med exakt alla tillbehör man kan önska: äppelklyftor, katrinplommon, rårörda lingon, lingonsylt, äppelmos, gelé, rödkål, kokt potatis och brunsås. Har säkert glömt något men bordet var fullt minst sagt. Signe ville helst bara ha äppelklyftor och Adrian äppelmos. Arvid siktade in sig på köttet. Mycket fint alltihop.

Nötkaka och en äppelkaka till kaffet. Adrian sken upp inför fikan som om det vore hans födelsedag. Så kallar han också sig själv kakmonster. Signe lyckades sno åt sig av nötkakan också och var därmed stilla en stund. Annars var det mest upp och ner i stolen och mellan huvud- och efterrätt hämta folk att sätta på golvet – favoritlek just nu.

Adrian leker gärna med Signe men på sistone har Arvid varit ganska gnällig med det. Idag tittade de sig i spegeln och myste dock. Fint. Och en fin middag.

Att vara ute och ränna

Så att i torsdags var jag på fotboll och mådde dåligt i drygt 50 minuter. Det slutade ju bra så allting gott. Men det här att totaldominera en halvlek och sen vara helt oförmögen att lyfta blicken så man vet var ens medspelare (och motspelare) befinner sig. Så det var jobbigt efter Luganos reducering.

Igår istället hade jag dejt med Ninni. Vi hade en tidig sittning på Quan där jag inte varit förut. Trevligt ställe, men maten var inte mer än godkänd skulle jag säga. Också en intressant sak att när innehållet i rätterna är specade i menyn på nivån att man nästan vet antalet saltkorn på fisken, och sen ska personalen berätta vad som är på tallriken.

Jaja. Vi var på Quan och sen gick vi till något nytt ställe där det var en in en ut princip på Skomakaregatan. Nu var det ett stort gäng som gick när vi kom så det blev inget köande för oss. Som om vi skulle stå i kö i kylan för att köpa drinkar? Då hade vi vänt på direkten, någon måtta. Nu blev vi inte långvariga ändå. Servicen i baren var exakt noll de knappa tio vi väntade på att beställa. De verkade också satsa på att vara mer coola än praktiska. Jag vet inte hur det är med er, men drinkar som serveras i små flaskor i lerkrukor?

Så vi travade bort till Malmö Live och deras Skybar. Betydligt trevligare. Inte lika trångt heller eftersom vi knöade in oss längst in av baren i gränsen till restaurangen. Stort tips. Ingen som försöker tränga sig förbi en eller springer runt en heller. Mycket bra. Var i och för sig ett underligt killgäng bakom oss som försökte få vår uppmärksamhet eller något. Jag vet inte riktigt för jag vände mig aldrig om – intresset var måttligt skulle man kunna säga.

I hissen upp var det också en tinderdejt (antar jag) som var så pinsam att man knappt visste vart man skulle ta vägen. Några som inte var lika mycket att känna sig för var paret till vänster om oss i baren. Eller det var med närmare eftertanke precis det de var. De gjorde inget annat än kände sig för på varandra, ett grovhångel i timmar av sällan skådad art. Att ingen tipsade dem om att de befann sig på ett hotell?

Det var bra drinkar utom en som var alldeles för söt. Så då klagade jag (trevligt) och vi fick en rejäl shot citronjuice och lite extra cava i glasen och om inte det blev bra kunde vi få en ny drink. Gillar när bartendrar har yrkesstolthet nog att inte bli kränkta för att man har en smakpreferens.

Och sen var klockan plötsligt ganska mycket och jag tog bussen hem – snabbare hemresa än när jag bodde i Malmö. Win win på den kvällen!

Är det snålt med bilder? Kan vara för att jag inte tog några. En skärmdump på höggravid trött syster tog jag i och för sig. Den kan jag bjuda på tills hon ev ber mig ta bort den. Ni vet ju hur mycket trevligare inlägg blir med en bild.

Signekalajset

Signisen fyllde ju ett i somras, precis när vi kommit hem från Mallis. Eller precis och precis – det beror på vad man jämför med. Jag fyllde ju t ex år samma dag vi reste hem och Jonas dagen efter. Men ett blev hon och kalas skulle hon ha! Dock fick hon inte ett sånt stort ettårskalas som pojkarna fått. De kalasen är ju trots allt kanske mer för föräldrarna än barnet och det var så himla mycket inplanerat den här sommaren som det var med flytt och bröllop och allt. Enhörningsbonanzan eller vad det nu blir får vänta till nästa år istället.

Bara den vanliga familjen som inte är så bara och definitivt inte fåtalig istället då. Jag tog det lugnt på kakbakarfronten och satsade bara på att göra en riktigt bra tårta. Och bra var den, en av mina bästa faktiskt, trots att moussen skar sig lite. Låt mig bara nämna lagren: Botten av oreokakor, rotad mandel och extrasaltat smör, mjölkchokladkräm med lakrits, salt karamellmousse och chokladganache. Och vädret var strålande vackert (och troligen bidrog till nämnda skurna mousse) och gästerna glada. Signe smakade allsköns sött och var kanske gladast av alla!

Vi bjöd på mat också, grillad lax med två röror, bröd och sallad. Den ena röran lovade jag Daniels Emma receptet på, men så glömde jag bort det. Det är ju det här när folk vill ha exakta mått och jag bara slängt ihop och smakat av och hällt i något annat etc. Om Emma eller någon annan läser här nu och undrar över såsen så skulle jag gissa att den var ungefär så här: 75 g rostad flagad mandel som mixas ihop med 100 g cream cheese och en burk inlagda grillade grönsaker. Det kan kanske ha varit 150 g och grönsakerna var aubergine, paprika och squash. Det borde gå lika bra att använda grönsaker man grillat själv, men då tillsätta lite olivolja också. Jag har gjort såsen på inlagd grillad paprika också och det funkar, men blir lite syrligt av de sorter jag haft hemma. Har nog slängt i lite ajvar då också för att få lite mer djup från auberginen däri. Tillsätt salt om behövs. Något sånt var receptet i alla fall.

Signisen kröp omkring och var min lilla bebis och helnöjd med att få uppmärksamhet varthän hon tittade. Grytan var så klart också där och hängde. Aldrig fel att kunna peta på någon i sin egen ålder också. Nu är hon lite kameraskygg den donnan, men ni får lite på mig när jag säger att hon var där. Otto flankerade hennes andra sida, men honom var det inte lika lugnt att trycka sina fingrar mot, är skillnad på ettåringar och sexveckorsbebisar som han var då trots allt.

Tycker ni det här inlägget kommer lite långt efter ettårsdagen? Aja, det kunde varit värre. T ex har ni Adrians att vänta vid tillfälle också..