Sushi någon?

Jag har nämnt tidigare att Arvid har en lite mer avancerad palett än de flesta barn i hans ålder. Och många vuxna för den delen. Han var den som önskade sniglar till middag för ett tag sen och glatt smarrade i sig vaktellår därefter. Och som ber om mer koriander till maten för att det är för sött. Och gillade ostron på nyår. Så det är kanske ingen överraskning att det var han som började prata om att han ville ha sushi till middag.

Nu har vi ju levt ett spännande liv av vab på vab de senaste tre månaderna så det kändes kanske inte som att det var ekonomiskt läge att beställa hem en massa sushi när man inte ens vet vem som kommer äta den. Istället plockade jag fram min matta, gick och handlade och gjorde egen. Det var nog en tio år sen sist, men det gick bra även om jag hade lite knepigt med riskladdet när jag gjorde nigiri.

Om maten åts? Jonas som tydligen bara hade ätit köpesushi blev positivt överraskad och såg ingen anledning att köpa det ute. Jag var nöjd med själva sushin, även om varken ingefäran eller wasabin höll måttet i mitt tycke. Det fanns bara en sort på coop så vad göra, någon måtta får det vara på engagemanget. Arvid åt som en galning. Adrian blev oerhört besviken när päronet på nigiri visar sig vara avokado, spottade ut och vägrade äta mer. Signe åt bara riset. För en gångs skull var jag helt ok med att de små åt macka istället. Det är ändå en del att begära av ett barn att äta rå fisk bara sådär. Även om det var salmalax. Fint ska det va.

Stora saker på sistone annars

Signe har kissat på pottan. Det har bara hänt en gång, men ändå snacka genibarn. Jag har en bild, men misstänker att intresset är oerhört lågt hos någon annan än en förälder som inte var med (dvs jag).

Jag har bakat ostfrallor och helt ärligt, de blev så himla bra.

Signe har lekt Stormtrooper. Jag blev inte jätterädd.

Jag har smakat choko cheez, alltså chokladöverdragna ostbågar. Jag hade nog varit mer pepp om det inte varit för att en kollega gjort ett liknande snacks som fredagsfika i höstas och fortfarande var rätt ”nöjd”.

Jag har varit riktigt förkylningsrisig. Inte så spännande, men så är det. Ni slipper bildbevis på detta med.

Jag har filmat en kopp kaffe som ryker. Ni får nöja er med en stillbild där det inte syns lika tydligt. High life.

Och så har vi haft magsjuka – det vill ingen ha detaljer om.

Resultat från lakritskalendern

Det har gått rätt lång tid sen jul nu så jag förstår att ni är nere på månhalvorna på naglarna av all denna spänning. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge och riskerar dessutom besvikelse av all förväntan. Så med de deppiga orden är sammanställningen av (förra) årets lakritskalender här!

Jag tog bilder på alla femmor, men sen fanns det så klart en hel del fyror också, och någon enstaka som jag inte var så intresserad av alls, men men. Jag kan så klart ha missat någon, men vinnarna var alltså: Crispy Caramel, Salt & Caramel (två varianter) och Snowball Salt & Pepper. Så nu har ni några tips om ni av någon anledning är sugna på att köpa lite lakrits till mig en dag.

Pepparkakshusbattle!

Nej, nej, nej. Det hade jag för dryga tjugo år sen och ger mig inte in på igen. Det slutade inte så bra när Julian hade ätit för mycket pepparkaksdeg, kräkts(?) och fått lägga sig före tomten. Det kan vara så att jag och min medbyggare lade större delen av julafton på detta projekt. Visst blev det bra, men kanske inte värt det i slutändan.

I år köpte jag istället Gilles burk med minihus att bygga ihop. Stort tips! Enkelt och blir jättegulligt. Pojkarna fick göra två var och jag gjorde två. Med att de gjorde två menar jag naturligtvis inte att de sockerklistrade eller spritsade utan att jag följde deras instruktioner så gott det gick och sen pyntade de. Inte lika fashion som de ovan, men nog så bra!

Om ni tycker att det är fusk så kan jag meddela att jag bakat riktigt tunna, spröda peppisar på egen deg också. #skryt

Dundra fram glöggen!

Idag fick jag upp en bild på Cissi och Elias på Facebook. Så himla ledsamt och sorgligt att inte ha dem kvar. På bilden borrade de upp en stringhylla i lägenheten Jonas och jag hade i Västra hamnen. Under tiden de jobbade lagade jag en kalkongryta med svamp, vin och enbär. Och mer vin till. Gott var det.

Cissi brukade alltid göra dunderglögg och jag och Elias var ena fenor på att stå vid grytan och dricka kopp efter kopp. Gärna för många koppar och om vi ville ha lite variation spetsade vi med rom. Kanske inte det mest strategiska, men så kan det vara. Det kan vara svårt att bli mer än lullig på glögg eftersom det är så sött och tungan ju gärna krusar sig om det blir för bra, så man slutar i tid. Det var inga problem för oss som mer än en gång slutade glöggminglet sittandes på köksgolvet lutandes mot skåpen med en mugg i högsta hugg.

Jag gjorde egen dunderglögg för några år sen. Jag lyckades dock inte få tag på svagdricka så gjorde den på en blandning av folköl och julmust. Blev alldeles utmärkt det med. Idag så satte jag en glögg, på svagdricka den här gången, lite sent eftersom den ska stå 3-6 veckor, men bättre nu än senare. Jag smaksatte med blåbär och vanilj så får vi se hur det blir. Återkommer med recension längre fram!

Tjuvstarta julen

Så passerade Halloween och Allhelgona och plötsligt närmar vi oss att det är ok att börja jula in sig. Tomtar och stjärnor etc får vänta några veckor till, men en del saker kan man faktiskt inte hålla på hur länge som helst.

Låt oss börja med årets juleskum: Polka. Jag har provätit och tyvärr är betyget bara ok, möjligtvis med ett litet plus i kanten. Förra årets recension här.

Sen har vi Apotekarnes vintermust, denna SD-favorit. För den som missat har deras svans kallat på denna dryck som bevis för islamiseringen av Sverige då den inte heter julmust. Jag vet inte vad de hade velat att den skulle ha för underrubrik eller suffix för att särskilja den från vad som allmänt anses vara julmust. Vintermusten är i alla fall en mindre söt variant av julmust med lite mörkare toner. Mitt omdöme är att den är god – gillar att den inte är så sötsliskig – men också lite tunn. Är det måhända den minskade sockerhalten som gör att fylligheten saknas?

Ankfest!

Så idag firade vi Mårten hos Anita. Traditionen började med att Lennart (Jonas morfar) vann en anka på något lotteri en gång och sen dess är det traditionell ankmiddag som gäller på Mårtensafton (eller i krokarna). Nu finns ju varken Annie eller Lennart längre, men Anita tog upp firandet i år igen. Det är vår familj, Anita, Alexander och Sven och Gullbritt (släktingar).

Avokado med räkor och lite rostbröd först. Arvid åt som en galning och frågade efter en till portion innan jag knappt hunnit börja på min ens. Fick förklara konceptet förrätt för honom. Tror han åt fyra mackor istället.

Två helstekta ankor följde med exakt alla tillbehör man kan önska: äppelklyftor, katrinplommon, rårörda lingon, lingonsylt, äppelmos, gelé, rödkål, kokt potatis och brunsås. Har säkert glömt något men bordet var fullt minst sagt. Signe ville helst bara ha äppelklyftor och Adrian äppelmos. Arvid siktade in sig på köttet. Mycket fint alltihop.

Nötkaka och en äppelkaka till kaffet. Adrian sken upp inför fikan som om det vore hans födelsedag. Så kallar han också sig själv kakmonster. Signe lyckades sno åt sig av nötkakan också och var därmed stilla en stund. Annars var det mest upp och ner i stolen och mellan huvud- och efterrätt hämta folk att sätta på golvet – favoritlek just nu.

Adrian leker gärna med Signe men på sistone har Arvid varit ganska gnällig med det. Idag tittade de sig i spegeln och myste dock. Fint. Och en fin middag.