Under isen

Jo, migrän till och från, mest till, senaste veckan. Idag gick jag till slut till vårdcentralen och fick imigran och prepavan utskrivet. Det hjälper, inte perfekt, men bättre. En natts sömn på det så blir det förhoppningsvis ordning på huvudet. 

Igår missade jag en grill hos Danne och Malin med alla barnen för att jag var tvungen att ligga i tyst och mörkt rum hela eftermiddag kvällen. Men de hade det trevligt!

Annonser

Att ha migrän

Jag har inte så mycket problem med migrän längre, eller vanlig huvudvärk heller för den delen. Inte jämfört med hur det var förr i alla fall. Jag skulle gissa att jag får ont i huvudet ungefär lika ofta som de flesta, kanske lite oftare. Skillnaden är att den är betydligt värre för det mesta. Den kan börja lite lätt som att man är lite trött i nacken eller ett litet tryck inne i huvudet, inget som man behöver medicinera mot, men som ändå ligger där. Det är bara det att om jag inte mer eller mindre omedelbart tar något smärtstillande mot den där begynnande värken kommer den snart att eskalera och kan mycket väl utvecklas till migrän.

Jag kräks inte och har inte heller aura eller så har jag det, definitionerna är så oklara för vad det är egentligen. Jag mår däremot illa, blir yr och får flimmer framför ögonen. Inte så att jag får synbortfall, men så att det blir lite suddigt och får svårt att fokusera. Och så trycket och att det gör ont då. Skärmar undviker jag helst och alltför skarpt ljus. Tröttheten är total också. Det är som att värken förlamar hjärnan, även när man tagit piller.

Kul är det inte och nu har jag det igen bara en vecka sen sist. Hoppas innerligt det är övergående.

 Ni ska slippa fler synd-om-mig-bilder. Här är den store kryparen istället. Han som har tre tänder upptill som håller på att tränga igenom. Kan vara därför han vaknar mycket om natten och därmed även jag vilket helt klart kan vara en bidragande orsak till mitt stackars huvud.  

Så tyst det blev i helgen

Inte ett knyst från mig här. Så kan det bli när man mannen försvinner iväg på svensexa på lördagsmorgonen och inte kommer hem förrän en halvtimme innan vi ska på hans brors 25-årskalas. Särskilt om man har en Bella på besök som man pluggar kemi med och har en grannfest att gå på. Då kan det bli lite mycket på en gång. Lätt hänt. Det var en bra helg i alla fall!

Och nu fortsätter vardagen med migrän (yey), trädgårdsarbete, jobb med Bos böcker, barn som hela tiden vill något och så vidare. Två veckor kvar och sen är jag tillbaka på jobbet igen. Tiden går för fort!!

   
 

Tredagarsfeber för en 33-åring

Så risig jag var förra veckan. Jag fick ju mjölkstockning, men den gick över snabbt och förhållandevis lätt. Redan dagen efter var jag bra igen. Från den i alla fall. Istället åkte jag på migrän och feber. Det var sådär muntert att ha. Lyckades göra lite ärenden som att misslyckas med att öppna bankkonton till mina barn och med bättre flyt köpa de sista grejerna till kalaset.

Allteftersom dagen förlöpte ökade både huvudvärken och febern dock citodon till trots. Så några förberedelse till kalaset i övrigt var det inte tal om. Lade mig före nio på kvällen och somnade som en stock för att vakna mitt i natten och med ett härligt migränillamående ta mig ner för trappan till köket och mitt fina rör brustabletter. Två stycken i ett glas vatten och sen ett glas vatten till och upp till sängen igen. Hjälpte lite efter ett tag och till slut somnade jag om igen.

Lördagen däremot var bara ren misär. Jonas ville jag skulle ta hand om båda barnen så han kunde måla räckena på balkongen. En liten detalj som kommer göra mycket för huset och hade varit fint att ha till kalaset. Så blev det dock inte, utan han fick ta en nyammad nyföding och Arvid och underhålla dem bäst det gick medan jag låg kvar utslagen i sängen. Citodon innehåller ju paracetamol så med dem sjönk febern till dryga 38 grader, men huvudet gjorde de inte mycket effekt på.

På eftermiddagen fick Jonas åka iväg till helgmottagningen med Arvid som fått en infektion i snoppen och jag och lillen var kvar hemma. Då klättrade min feber över 39-gradersstrecket trots att det inte varit så längesen jag tagit tabletter och huvudvärken var lika illa som innan jag tog dem. Då kände jag mig liten och ringde mamma och undrade om jag inte kunde ta något mer. Om det inte varit för amningen har jag koll på vilka piller man kan kombinera ganska väl, men det är ju så noga med vad man får ta och där följer jag råden så gott jag kan.

Snyftade lite i telefonen gjorde jag också. När man är sjuk utan några symptom och mår uselt blir det lätt så. Särskilt om man har allt kvar att göra inför ett namnkalas dagen efter. Mamma rådfrågade fass och den där andra tjänsten som sjukvårdspersonal har tillgång till och jag fick ta en ipren. Fantastiskt effekt på den var det. Tog inte lång tid förrän jag fungerade igen. Inte på topp, men tillräckligt för att lösa de mest kritiska momenten.

Och sen sov jag och vaknade som vanligt, men sliten och kunde få tillräcklig ordning på kalaset och viktigast av allt behövde inte ställa in. Nu är jag klen igen, men det är en förkylning så det är inga konstigheter.

Hudkräm i armhålorna? Jomenvisst! (vecka 32)

Jag har ju beklagat mig över böjveckseksem här innan. De kommer och går. Att man blir kliig om kroppen som preggo är inte heller konstigt. Men nivån på kliet i mina armhålor på sistone är imponerande. Jag använder Vichys parfymfria deo just för att den är skonsam mot klen hud, men nu märks inget av det av. Det är bara kli kli kli. Och för den som undrar kan jag meddela att rakhyveln har fått långledigt sen det började klia så ingen irritation på grund av rakning.

Nu är jag inte en svettig person i mig själv utan svett brukar vara symptom på att något inte står rätt till i kroppen, såvida jag inte anstränger mig eller det är 30° varmt och jag ligger i solen vill säga. Jonas brukar också säga att det är onödigt att jag ens använder deo, men av någon anledning vill jag inte gärna testa bara sådär. Nu blev det liksom nödvändigt. Och för att boosta huden (som inte känns torr när man rör vid den) kletade jag in rejält med hudkräm och sen gick jag deolös hela dagen. Gick alldeles utmärkt och kliet minskade också lite. Så nu ingår det i min efter-dusch-rutin att smörja in armhålorna också. Det känns lite fel, men så får det helt enkelt vara tills jag blivit normal igen.

Annars då? Jo, jag tycker att sammandragningarna inte är lika frekventa eller gör lika ont sen jag blev halvtidssjukskriven så det är positivt. Min livmoder är mer eller mindre konstant lite småhård, men det i sig är ju ingen fara. Bebishen stångas ibland så det strålar ut i hela härligheten, inte mysigt alls. Migränen fortsätter och min barnmorska tyckte jag skulle överväga att öka på sjukskrivningsgraden om det inte blev bättre snart. Det är jag dock inte sugen på såvida det inte blir värre.

Förra vecka 32. Tycker jag är större nu än då, men mitt sf-mått är bara 1 cm större nu och jag väger 3 kg mindre än då så det är nog snarare en kombination av klädsel och att magen kanske satt sig lite mer som en kula den här gången.

Fusk eller faktiskt inte alls 

Jag blev ju halvtidssjukskriven i torsdags. Samtidigt som det var skönt så klart, kändes det också lite som att jag fuskar. Det stämmer liksom inte med min självbild att inte kunna prestera fullt ut.

Men så igåreftermiddag strax efter att mamma, Bo och Daniel som kommit på besök åkt slog migränen till igen. Dum som jag är fattade jag det inte först heller utan kände mig mest risig och lite illamående. Sen eskalerade det snabbt och bara tanken på mat gjorde att jag var nära att hänga över toastolen.

Och citodonen hjälpte inte något att tala om. Eller det gjorde den väl mot just själva smärtan, men mat eller kunna göra något av det jag tänkt för kvällen var uteslutet. Några vindruvor fick jag i mig innan jag gick och lade mig för en usel natts sömn. Fyllde på med piller mitt i natten också.

Morgonen bättre men inte bra. Och då var jag bara hänvisad till alvedon eftersom jag skulle köra bil. Jobbade lite på halvfart eftersom huvudet av naturliga skäl inte hängde med.

Lättnaden när klockan blev tolv och jag kunde åka hem sen. Fantastiskt. Gick och lade mig och sov ett par timmar. Sen småpetade jag kryddlandet i solen  en stund och kände mig bättre igen innan jag hämtade Arvid på förskolan.

Arvid var gullig och hjälpte mig laga fläskpannkaka (med kalkon) och rårörda lingon. Jag åt ikapp allt jag inte kunnat få i mig senaste dygnet. Och det var tur det för efter de här senaste timmarnas full rulle med grabben (Jonas har restaurangdejt med sin bror) känner jag hur migränen jobbat sig tillbaka i full kraft.

Så citodon tillbaka i systemet igen och bara att hoppas att det hjälper så jag kan tvätta någon maskin innan jag lägger mig. Och jag känner inte för en sekund att den här halvtidssjukskrivningen är fusk. Snarare en livlina om jag ska kunna jobba alls. 

 

Mer än 3/4 har gått och nu blir det halvtid (vecka 31)

Det är fortfarande ett tag kvar tills bebishen kommer, men det känns plötsligt väldigt snart. Har bebishenrelaterade besök inplanerade i princip varje vecka så det blir minst sagt påtagligt. Om det inte är vanligt barnmorskebesök är det kejsarsnittsamtal eller något liknande. Idag var jag hos min doktor som halvtidssjukskrev mig för min migrän och sammandragningarna.

Tror det blir bra med möjlighet att vila mer. Nu är det riktigt jobbigt att sitta framför datorn hela dagarna när migränen slår till och det gör den varje vecka och håller gärna i sig några dagar. Även när den inte bryter ut fullt ligger den gärna på lut och väntar på att bryta igenom. Det är få dagar som jag inte känner av huvudet kan man säga. Och citodon är det inte alltid jag kan ta heller. Vill inte köra bil när jag tagit det så om det är jag som har bilen blir det bara den ytterst marginella lindring som alvedon kan ge. Sammandragningarna också. Det blir ju bättre när jag tar det lugnt och lägger mig och vilar, men det är svårt att få tid till det annars. Och när de gör ont blir man ju stressad även om de troligtvis inte påverkar tappen. Så vila är nyckeln till det mesta. Och det ska jag göra i det närmaste.

Rekryteringen av min ersättare på jobbet är nästan klar nu också så det ska bli roligt att sätta henne in i mina dagliga uppgifter och istället fokusera på planering och mer strategiskt arbete medan hon lär sig. Blir bra när hon börjar sen så jag inte behöver känna mig stressad över att hinna få saker gjorda på bara halvtid.

Förra vecka 31.

IMG_2369_2
30+3