Kalas för Arvid!

Så Arvid hade kalas och det är coronatider så folk var antingen hemma för hade snorat en droppe förra veckan eller ville inte själva bli smittade. Lite hårdraget ja, men uppslutningen var inte total direkt. Solen sken och det var underbart väder ute så vi flyttade ut på trädäcket och då kunde hela Daniel-familjen komma också – stort win på den!

Jag lovade Arvid att han skulle få extra kakor för att vi sköt på kalaset en gång, men ärlighetens namn vet jag inte om det blev så mycket mer bakat. Tårta önskade han sig choklad så då blev det så. Chokladbottnar (ni vet den typen man gör med hett vatten, eller den som bakar en del tårtor vet annars kanske inte), mosade hallon, dumlefluff, chokladfrosting och lite sockerdekorationer och blåbär. Mycket bra tårta skulle jag säga själv. Arvid har god smak. Sen var det vanilj- och mandelbullar, kanelkrans, chokladmuffins med nutella och dumlekolakakor.

Allt var bra, men muffinsen fick jag inte smakat eftersom de magiskt hade försvunnit där på morgonkvisten dagen efter. Enda spåret var en misstänkt brun mun på en blånekande, lockig, ljus kille som stigit upp först av alla. Jaja, så kan det bli om man inte gömmer undan kakorna.

Arvid fick finfina presenter och var helnöjd så ett perfekt kalas till slut! Barnkalaset har vi kommit överens om att vänta med tills det lugnat sig med corona, så någon gång i vår eller på försommaren ska han få bjuda hem sina kompisar också.

Arvid 7!

Alltså. S j u år. Hur gick det till? Om han varit ensambarn hade jag inte kunnat kalla mig småbarnsförälder längre. Just sju känns så mycket, troligen för att det var då man själv började skolan och livet verkligen förändrades för första gången som man minns. Nu är kanske sex år den viktiga åldern, men där har i alla fall inte jag hängt med lika mycket.

Sju år fyllda idag alltså. Läser gör han hur bra som helst och har språkkänsla och förstår när man förklarar regler för dubbla konsonanter. Matten går utmärkt den med och har onekligen talang för pärlande. Karriärsdrömmen är fotbollsproffs, men om det inte skulle gå i lås har han en back up-plan som youtuber. Låter lovande.

Rasterna ägnar han åt att slå upp knäna på alla sina byxor när han sparkar boll på asfaltplanen i skolan. Om de är inne är det pingis som gäller och lite då och då spelar han King out på gården också. Hemma blir det fotboll i trädgården och sen är det lego, pokemonkort, fotbollskort och spela nintendo som gäller. Ganska typiska intressen skulle jag säga.

Mat har vi pratat om tidigare. Önskemiddagen idag var varmrökt lax så det fick han så klart. Till frukost hade jag bakat surdegsfrallor. På rågsikt för den som undrar eftersom det var det enda jag fick tag på när jag var på mjöljakt igår. Vetemjölet jag har hemma ska gå till bullarna och tårtan på lördag. (Anita har hittat jäst till mig så det ska nog gå att få till lite kanelisar.) Lunchen var mest förvånande. För första gången nånsin bad han om McDonalds. Visade sig att de hade pokemon-tema på sina barnmål..

Annars är han världens snällaste, finaste, mest fotbollstokiga kille jag vet. Är alltid omtänksam mot sina vänner och hejar på hur många som helst när man rör sig i byn. Leker med sina småsyskon och är typiskt storebrorsduktig och hjälper till när det behövs. En riktig kanonkille helt enkelt. Världens bästa Arvid!

Adrian 4!

Kommer ni ihåg för fyra år sen när Adrian föddes? Det gör jag. Jag var så rädd. Snitt skrämmer mig väldeligt. Men sen var jag så lycklig som äntligen hade min fina kille hos mig. Rädslan försvinner så fort man överlevt operationen, men lyckan håller sig kvar. Kanske inte att den är som mest intensiv varje dag, men att faktiskt ha sin pojke det är oslagbart.

Humör har Adrian och plötsligt svänger det. Just nu är han inne i en period där tv och iPad är toppen. Lite för toppen skulle man som vuxen säga, men det är ju fördelen med att också ha äldre barn, att man är trygg i att det kommer vända. Allt som brorsan gillar är kul och att ha en lillasyster är inte heller illa. Hon är lite störig ibland, till exempel när hon drar i blonda lockar som absolut inte får klippas.

Allt med choklad är gott och annat med socker smakar fint i magen som magiskt kan rymma ca tusen bullar och kakor. Mat är kolhydrater för det mesta det som går hem bäst och fanta favoritdrycken, förutom möjligtvis chokladmjölk då.

Snäll mot andra är han och vill att alla ska ha det bra samtidigt som att hitta på bus är det roligaste som finns. Stort grattis världens bästa Adrian på 4-årsdagen!

Bild: Alexander

Världens bästa sexåring!

Det är fullt upp med renovering av det nya huset och försäljning av det gamla och så allt vardagligt på det. Att Arvid fyller sex är dock inget som ska förminskas för det! Sexårsdagen är ju att jämföra med sju när man själv var liten – att bli skolbarnsgammal.

Det är otroligt hur snabbt tiden går ändå. Att från att han var ett pyttigt knyte på 49 cm och 3165 g plötsligt kan det allra mesta själv och har integritet och vet vad han vill. En del drag ligger dock kvar i honom från att han var spädis. Då tog han in och var lugn och släckte ögonen om det blev för mycket. Lite äldre reflekterade han lite för sig själv innan han sade något, i kontrast till kusinen som pratade konstant och nog inte kom på vad hon sett eller sagt förrän en stund senare.

Nu är han fortfarande en tänkare och gillar att klura på saker. När vi läser favoriten Nelly Rapp kommer han alltid med teorier om varför folk agerar som de gör och vad han tror ska hända de olika karaktärerna. Bygga och skapa är också viktigt för honom, vare sig det är till exempel legobyggen med händerna eller på iPaden i Minecraft.

Med tanke på morgondagens visning har vi styrt dagen lite annorlunda mot hur vi brukar födelsedagar. Efter paketöppning hemma blev det lyxfrulle på Scandic Triangeln där vi också hejade på Bo som hade föreläsning. Vi fick dessutom åka allra högst upp och se ut över ett vårsoligt Malmö. En toppenstart på en toppendag!

Några timmar på förskolan för pojkarna medan vi fortsatte röja hemma och köra en vända grejer till huset och snacka med hantverkarna där och sen fortsatte firandet. Eller Arvid hade så klart blivit sjungen för och allt sånt av kompisarna så för honom var det ingen paus i uppvaktningen.

Vi åkte i alla fall hem till farmor och åt tårta och bullar under ett tak av ballonger (50 st hade hon och Alexander blåst upp!) och Arvid öppnade ännu fler presenter. Sen lektes det med sakerna och Arvid visade sin konstfärdighet i plus-plus innan vi också stannade kvar på middag. Anita hade köpt varmrökt lax och det är en sån favorit hos Arvid att han hellre stannade än gick på restaurang som var tanken från början.

En riktigt härlig dag som fick fem plus-plus av fem av både oss och Arvid!

Arvids önskelista

Arvid fyller sex imorgon och han har som sig bör filat på en önskelista. Smålego och plus-plus ligger högt. Jag tycker egentligen att plus-plus känns onödigt när han har lego, men men. Pokemonkort vill han också ha, men det har vi i oerhörd mängd hemligt i gömmorna och portionerar ur vid lämpliga tillfällen.

Vad han lite otippat däremot tydligen önskat sig av sin farmor är apelsinmarmelad. ”Sån apelsinmarmelad som ser ut som en sån tomtegrötskorv.” Så mycket för att vi har hjortronsylt som marmeladpålägg hemma. Man har alldeles uppenbart inte mycket för att vara fin i kanten inför barn..

En födelsedagshelg

Anita fyllde år i fredags så då samlades vi allihop (det låter många när man skriver så, men det är bara vår familj och Anita och Alexander) hos Anita och drack lite cola och gav present innan vi gick vidare till Via Napoli för pizza. På bilden nedan ser Adrian helt välanpassad och ordnad ut, men sanningen var betydligt mer spring i benen än så. Min mobil fick träda in i rollen som barnvakt. Arvid hade också svårt att sitta still, men det visade sig mer i att han krälade omkring på sin stol och inte i att han sprang iväg. Efter pizzan (jag orkade bara en halv på grund av viss bebis som inte tyckte att modern skulle äta för mycket, men jag bad om en kartong och tog med mig den sen – man får inte vara dum) gick vi tillbaka till Anita och åt hembakad prinsesstårta som Arvid dekorerade.

Efter allt ätande var klockan läggdags för barnen som lyxigt nog skulle sova över och vi åkte hem. Jag fick kämpa för att hålla mig uppe till tio eller vad hon var och Jonas slocknade i soffan strax därefter också. High life.

Vi vaknade inte utvilade, men vakna strax efter sex. Ovana att inte bli väckta av små monster som antingen ska ha något på morgonen eller som krupit ner i vår säng under natten och sparkat på oss. Efter ett tag gav vi upp att sova och satsade på att ta en väldigt lugn morgon istället. Kaffe och bake off-croissanter med nutella lyrrade vi med. Så som man gör när man har chansen och inte behöver riskera påföljande tjat om chokladmackor de närmsta hundra dagarna.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a8

Sen åkte vi tillbaka till Anita för att fortsätta firandet och hade tur att det inte regnade och till och med kunde skymtas sol bakom molnen. Inte så att vi fick sol på oss, men det var inte så kallt att inte kunna stänga jackan. Det årliga fotot vid Nils Holgersson-statyn togs och jag upptäckte lite obehagligt att statyerna ju är glansiga av där folk hållit och rört på dem och att snoppen på pojken tydligen är en av de ställena.

Här trodde ni kanske att vi var klara för dagen, men nej. Vi tog en sväng till Malmö muséer och tittade på djuren. Bland det roligaste Arvid vet. Adrian är inte riktigt där (än?) i intresse för djuren, men Arvid ska ju bli djurräddare som Diego när han blir stor så det är klart han vurmar för det. Dock var han inte imponerad av den utställningen där ett gäng rävar slitit sönder en tupp. Också logiskt. Jonas verkar av bilden att döma mest lite hajgalen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d5a2

Så avslutade vi dagen hos Anita med att äta upp resterna av tårtan innan barnen blev för stirriga och vi åkte hem. Trevligt firande!

Världens bästa Arvid fem år!

Så var det dags för dagen då han äntligen skulle fylla fem år! Som Arvid sett fram emot det också! Kalas igår (alla bilder därifrån tagna av Alexander) som blev en succé. Arvid önskade sig dinosaurietema så det fick det bli.

Tårtan var ju ett litet projekt skulle man kunna säga. Under mjölkchokladmarängsmörkrämen, den salta chokladganachen, kaksanden, äggen och pistagenötterna dolde sig från botten och upp chokladbotten, vitchokladmousse, pistagebotten, hallonmousse och vitchokladbotten. Och sen bjöds det på dumlekolakakor, kanelbullar och vulkanmuffins.

Om ni inte vet vad vulkanmuffins är så var det chokladmuffins med ett hallon som smälte över som lava från en vulkan och sen spritsat frosting över. Innan frostingen kom på kan en vuxen ha associerat det där hallonet lite annorlunda och mer opassande för ett barnkalas, men nu var det ju frosting så då slapp vi det momentet.

Man skulle lätt kunna säga att Arvid fick precis allt man kan önska sig som femåring. Jag menar robot, hockeyspel, klocka, bilbana, discokula, ninjago, lite kläder, godis… Också presenter som ett flertal vuxna engagerade sig väldigt i.

Och idag på sin riktiga födelsedag fick han en cykel, lite mer kläder och på kvällen hans efterlängtade Minecraft. I ca ett och ett halvt år har han tjatat om det (sen han började på storbarnsavdelningen på förskolan där de har det på sina ”lärplattor”)  och nu äntligen fick han det. När först mormor och sen Daniel ringde videosamtal till honom var responsen måttlig från honom om vi ska säga det trevligt. Nästintill obefintlig ligger kanske närmare sanningen dock. Han hade ju fullt upp med sitt spel! Tur att det är installerat på Jonas iPad till vilken han inte har lösenordet.

Stolt femåring:

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d3d2