Att jag läser mycket YA

Young Adult fantasy är väl den genre jag konsumerar mest. Sen slänger jag in lite ”vanlig” skönlitteratur däremellan. Min definition av vanlig är kanske inte samma som Reinfeldts utan mer sånt som Ngozie Adichie, Hassen Khemiri, Sally Rooney och Ringskog Ferrada-Noli. Till exempel. Och när vi pratar böcker så är A Little Life den bästa boken jag läst de senaste åren. En parantes.

Fantasy är så härligt dock, allt dras så mycket längre och fysiska begränsningar suddas ut. Inom YA fantasy har kvinnor dessutom ofta en mycket större roll och tillåts ta plats inom traditionellt manliga arenor. Det är inte sällan som det är kvinnorna som spöar skiten ur män och odjur vare sig det är genom fysisk styrka/snabbhet/smidighet/intelligens/magiska krafter eller något annat.

Fantasyvärlden öppnar upp könsrollerna och låter kvinnorna spela på lika villkor oavsett om samhället de lever i tillåter det eller inte. Det är ju en fantasi på ett annat vis än de vardagsrealismpräglade böcker jag annars ofta läser. Där kan t ex könsroller och rasism avhandlas och karaktärerna bryta mot samhällets invanda mönster, men de måste alltid förhålla sig till det och det blir ingen verklig förändring. I fantasyn kan hela samhällen ställas på ända och hopp om nya bättre världar födas.

Det är väl helt enkelt feel good utan sötslisket. Passar mig fint.

And the winner is…

Igår var det ju dags för Nobelpriset i litteratur och jag var i vanlig ordning väldigt pepp inför tillkännagivandet. Lite trams att de skulle dela ut två pris, antingen ställer man in ett pris eller inte. Att skjuta på det är som sagt trams. Minuterna innan mindes jag plötsligt när Dylan vann och då blev livet lite jobbigt en liten stund. Jag tillhörde ju inte team ”Vi som tycker vem som helst kan få priset och visst är det kul om man kan få någon spela-gitarr-på-festen-för-att-få-tjejer-kille att intressera sig för litteraturpriset i fem minuter”.

Sen annonserades vinnarna och jag undrade för mig själv varför Mats Malm lät som om han läste upp sjövädret i P1. Handke hade jag ingen vidare koll på, mer än den där Himmel-filmen egentligen. Dock blev jag mer positivt inställd när jag läste att han uttalat sig om Dylan som pristagare som en skymf mot litteraturen. Lite mindre glad inställning över Milosevic-vurmandet, men man kan väl inte få allt.

Tokarczuk hade jag läst och hört en del förhandsspekulationer om, men har inte heller läst. Hon är säkert bra. Lite trist att det var två vita européer bara. Jag var sugen på en afrikansk pristagare. Inte för att jag vet vem (Ngozi Adichie är ju fantastisk, men hon behöver några romaner till på sig skulle jag tro), men hade gärna upptäckt ett nytt författarskap från Afrika. Mycket av det jag har läst (läste en kurs på universitet för hundra år sen) har varit så mångbottnat och symboliskt laddat. Spännande berättartraditioner på många håll med ett annat tänk än vad man är van vid där just det muntliga integrerats.

Jaja. Nu fick jag inte det. Men kanske nästa år!

Planering kan krävas ja

Jag blir övergiven några dagar härhemma i veckan. Då undrar ni kanske vad jag ska göra. Det är i största delen oklart. Står väl och fryser med två osugna barn medan det tredje spelar fotboll kan tänkas på onsdagen. I övrigt får det bli att planera upp eftermiddagar och kvällar så vi inte har ett enda kaos från morgon till läggning. Laga barnens favoritmat. Typ så.

En sak jag vet att jag ska göra dock är att uppa min allmänbildning inom populärkultur. Jahaja tänker ni och bryr er inte ett ögonblick eftersom det inte är intressant för någon annan. Oavsett hur manade ni är att anteckna detta spännande i era klubböcker får ni härmed infon:

Jag ska se Jurassic Park!

Cmore visar den så jag ska passa på medan vi fortfarande har kanalen. Jonas vägrar av oklar anledning se den med mig så nu får jag ta chansen. Mycket spännande.

Vad är bra snacks till måntro? Ostbågar kanske? Det funkar ju till allt skulle jag säga. Finns fortfarande ostbågedippen? Om man vill dubbelostbåga så att säga.

Ni ser jag kommer klara tre dagar med kidsen galant. Bara jag kommer ihåg att inhandla nervlugnande i form av ovan nämnda bågar.

Sagoskrämmaren

Bibblan har ju blivit den plats vi besöker allra mest barnen och jag. Två gånger i veckan något har det nog faktiskt blivit på sistone.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2f

Jag använder också deras beställningstjänst och får böcker från de andra biblioteken levererade till Husie. Mycket praktiskt! Lite väl bra tjänst ibland dock. Förra veckan beställde jag ett gäng böcker sent på kvällen innan jag gick och lade mig och nästa förmiddag redan stod de på hyllan. Att säga att jag blev imponerad är i underkant. Sen såg jag vilket bibliotek jag beställt från och kände mig lat istället..

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_17

Och apropå böcker så brukar vi alltid läsa för barnen vid läggning. När Jonas är bortrest får jag hitta på nya rutiner och den här veckan har vi läst bok och jag har också hittat på sagor nere i soffan. Sen har vi gått upp däruppe och jag har sjungit några vaggvisor innan Signe och jag gått ner igen.

En kväll blev sagan dock lite väl bra. Jag berättade om en fyraåring som läste i en biblioteksbok om dinosaurier (vilket var vad Adrian valt till sin saga) och plötsligt började en del bilder glittra. När pojken rörde bilden försvann handen och plötsligt sögs han in i en dinosaurievärld genom boken. Där blev han jagad av T-rex, allosaurier, flydde ridandes på en triceratops och till slut lyckades han komma hem genom en glittrande platta på en stegosaurus. En succésaga!

Bara det att Adrian sen blev rädd för boken, så pass att han började prata om glittriga sidor och knappt vågade röra den och ville lämna tillbaka den på biblioteket trots att vi inte hunnit läsa den än.. Så nu får det bli snällare sagor utan alltför mycket dramatik och spänning framöver.

Den farliga boken med glittersidor i sagan (och i verkligheten i Adrians livliga fantasi):

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_7e5d

Sagostund

Vi har börjar hänga på biblioteket jag och barnen. Jag lånar bok efter bok på fjärrlån (nåja, inom Malmö) och barnen väljer en till två böcker som de läser på kvällen. Signe är väl inte helt imponerad av aktiviteten men brukar käka lite och acceptera läget hyfsat. Man ska ju ändå gärna hålla ljudnivån nere på bibblan.

Idag var vi där på sagostund och alla barn inklusive två förskolegrupper samlades i ett rum där en bok blåstes upp på väggen. En barnbibliotekarie läste och lät barnen kommentera på lagom nivå och så avslutades det med en dans. Mysigt.

Efteråt stannade vi kvar en stund och tittade på böcker och pratade med en pappa jag har gemensamma vänner med och hans två barn. Slutade med att vi bestämde att ha en lekdejt någon dag när barnen inte är på förskola. Blir fint.

Rich boy

Jag fick en läsplatta av Jonas i födelsedagspresent. Man skulle kunna säga att han är en smula trött på mina bokhyllor och boktravarna däromkring. Rimligt ändå. Tanken nu är att det ska räcka med pockets att ha i badet eller om det är något särskilt. Vi får väl se, men det blir säkert bra. Hittills är jag positiv. Efter en hel del klydd med att lyckas få in biblioteksböcker i plattan kunde jag läsa Rich boy.

Jag rekommenderar den (en fyra av fem får den av mig) men nyblivna eller blödiga föräldrar kanske ska hoppa den. Visserligen får man en självförtroendeboost av karaktärernas usla föräldraskap, men barnen far ju illa minst sagt.

Det funkade alltså utmärkt att läsa på en platta, e-ink är riktigt bra även i starkt solljus. Dock måste jag nog skaffa fler bibliotekskort för man får bara låna två e-böcker i månaden i Malmö och det räcker ju inte långt. Särskilt inte när man har en period av maratonamning framför sig.

Jag har läst böcker

Ja, det har jag. Läst böcker alltså om du inte läste rubriken. Bara bra böcker dessutom. Kanske att det kan vara på sin plats att lägga till detaljen ”inom sin genre” också för det är ju inte rimligt att jämföra en young adult fantasy med mästerverket A little life som jag precis läst ut.

Strax före jul kom den första laddningen böcker hem. Nu låter det som att det var en helt slumpartad leverans, men det var det så klart inte. Jag behövde något lättsmält att läsa i tröttbaden jag gärna lyxar med om kvällarna så lade en (kanske fler) beställningar på Book Depository.

Man skulle kunna säga att Jonas lyfte ett ögonbryn eller två och än en gång började tjata om läsplattor och digitala böcker istället (vi har vissa förvaringsproblem när det kommer till mina böcker). Och visst det kan han ju få ge mig i present om han vill, men jag vill nog att den ska klara fukten som stiger från ett bad som är alldeles för varmt i så fall. Och att det är enkelt att köpa böcker på engelska från typ amazon.

Än så länge är det i alla fall fysiska böcker som gäller i det här hemmet. Och på sistone är det den här högen böcker som har lästs.

Sen har jag en trilogi av Pullman som jag inte ens öppnat plasten på än och en Gaiman jag fick av tomten och en Winterson Lisa gav mig i julklapp. Det kan ju vara så att de senare böckerna egentligen är de jag helst vill läsa, men de andra är troligtvis lättare både i ton, språk och innehåll så de kommer säkert före. Lite som bättre alternativ till slötv.

Så var det inte med A Little Life dock. Där var det ångest de luxe från start till slut. Även när det inte var några omedelbara katastrofer eller vidrigheter utan allt flöt och var bra så fanns hela boken igenom en underström av obehag och väntan på att allt skulle vända åt det sämre. Och inte bara sämre som i mindre bra utan som i att det inte fanns någon återvändo från slukhålet.

Man visste allt som hänt i princip från sida ett utan att något sagts. Små, indirekta (och direkta) antydningar och ett språk som hela tiden elegant suggererade fram allt man efterhand också fick veta. Oerhört bra bok och välgjord. Den blev nominerad till Man Booker Prize 2015, men vann inte så jag måste nog ta och läsa det årets vinnare, för jag har väldigt svårt att se en bok som skulle mäta sig med denna. Lätt den bästa jag läst (och jag läser mycket annat än young adult fantasy också) på flera år. Lätt.