Rich boy

Jag fick en läsplatta av Jonas i födelsedagspresent. Man skulle kunna säga att han är en smula trött på mina bokhyllor och boktravarna däromkring. Rimligt ändå. Tanken nu är att det ska räcka med pockets att ha i badet eller om det är något särskilt. Vi får väl se, men det blir säkert bra. Hittills är jag positiv. Efter en hel del klydd med att lyckas få in biblioteksböcker i plattan kunde jag läsa Rich boy.

Jag rekommenderar den (en fyra av fem får den av mig) men nyblivna eller blödiga föräldrar kanske ska hoppa den. Visserligen får man en självförtroendeboost av karaktärernas usla föräldraskap, men barnen far ju illa minst sagt.

Det funkade alltså utmärkt att läsa på en platta, e-ink är riktigt bra även i starkt solljus. Dock måste jag nog skaffa fler bibliotekskort för man får bara låna två e-böcker i månaden i Malmö och det räcker ju inte långt. Särskilt inte när man har en period av maratonamning framför sig.

Jag har läst böcker

Ja, det har jag. Läst böcker alltså om du inte läste rubriken. Bara bra böcker dessutom. Kanske att det kan vara på sin plats att lägga till detaljen ”inom sin genre” också för det är ju inte rimligt att jämföra en young adult fantasy med mästerverket A little life som jag precis läst ut.

Strax före jul kom den första laddningen böcker hem. Nu låter det som att det var en helt slumpartad leverans, men det var det så klart inte. Jag behövde något lättsmält att läsa i tröttbaden jag gärna lyxar med om kvällarna så lade en (kanske fler) beställningar på Book Depository.

Man skulle kunna säga att Jonas lyfte ett ögonbryn eller två och än en gång började tjata om läsplattor och digitala böcker istället (vi har vissa förvaringsproblem när det kommer till mina böcker). Och visst det kan han ju få ge mig i present om han vill, men jag vill nog att den ska klara fukten som stiger från ett bad som är alldeles för varmt i så fall. Och att det är enkelt att köpa böcker på engelska från typ amazon.

Än så länge är det i alla fall fysiska böcker som gäller i det här hemmet. Och på sistone är det den här högen böcker som har lästs.

Sen har jag en trilogi av Pullman som jag inte ens öppnat plasten på än och en Gaiman jag fick av tomten och en Winterson Lisa gav mig i julklapp. Det kan ju vara så att de senare böckerna egentligen är de jag helst vill läsa, men de andra är troligtvis lättare både i ton, språk och innehåll så de kommer säkert före. Lite som bättre alternativ till slötv.

Så var det inte med A Little Life dock. Där var det ångest de luxe från start till slut. Även när det inte var några omedelbara katastrofer eller vidrigheter utan allt flöt och var bra så fanns hela boken igenom en underström av obehag och väntan på att allt skulle vända åt det sämre. Och inte bara sämre som i mindre bra utan som i att det inte fanns någon återvändo från slukhålet.

Man visste allt som hänt i princip från sida ett utan att något sagts. Små, indirekta (och direkta) antydningar och ett språk som hela tiden elegant suggererade fram allt man efterhand också fick veta. Oerhört bra bok och välgjord. Den blev nominerad till Man Booker Prize 2015, men vann inte så jag måste nog ta och läsa det årets vinnare, för jag har väldigt svårt att se en bok som skulle mäta sig med denna. Lätt den bästa jag läst (och jag läser mycket annat än young adult fantasy också) på flera år. Lätt.

En film från längesen

Jag minns en film jag såg flera gånger som barn, både på dansk och svensk tv. Jag kommer inte ihåg vilket språk den var på, men jag läste undertexterna så det hade ingen betydelse. Jag har ett väldigt starkt minne av hur Emily och jag satt alldeles för nära tvn i hennes vardagsrum och tittade på filmen.

Filmen utspelade sig under andra världskriget och handlade om en ensamstående pappa som blev inkallad i militären. Hans oerhört söta dotter med ljusa korkskruvslockar hyste han in på något flickhem och betalade väldigt väl för detta.

Flickan blev bortskämd som få där, men efter ett tag slutade kontakten med pappan och jag vet inte om pengarna tog slut också. Så då blev flickan deras piga mer eller mindre. Hon fick städa och sköta hushållssysslor och fick inte äta med de andra barnen. Ni ser scenariot framför er antar jag och kan säkert ana upplösningen när pappan väl återvände som krigshjälte och hur flickan fick återupprättelse.

Alldeles säkert ingen superkvalitetsfilm, men jag hade gärna sett den igen så om någon vet vilken det är, hojta!

En helg flög förbi

Vad jag gjorde i helgen? Lite allt möjligt får man nog säga. Begär inte att jag ska komma ihåg allt nu bara för jag känner mig duktig som är vaken överhuvudtaget just nu. En nätt förkylning som lägger lite extra sänke på en så här i decembermörkret.

I lördags klippte jag i alla fall Adrian medan Jonas matade honom med pepparkakor. Blev hel ok – man ska inte ha för höga krav på sig när det handlar om att hinna så mycket som möjligt på alldeles för kort tid.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d058

Och på kvällen dumpade jag familjen och slöt upp med lite kvinns (Lisa, Krill och Cissi) och käkade middag på Dubbel dubbel innan vi gick vidare till Babel och Billie the Vision. Allt bra, trevligt och gott även om det också var konstigt att Cissi inte var med. Inte lika ofta de stunderna kommer längre, men varje gång jag är på konsert verkar det som. Hon är helt klart nära förknippad med mycket musik jag tycker om.

Söndagseftermiddagen spenderade vi hemma hos Jenny och Lanja. Jag kramade inte om någon av dem för att undvika att de ligger nedbäddade lagom till jul. Alltid trist dock när man vill ha bebisgos. Exakt noll bilder tog jag där så ni får lita på mig att det var julmysigt och att kakorna inte bara var goda utan såg därefter ut också.

Vi stöpte ljus igen

Häromveckan var vi med jobbet och stöpte ljus på Hallongården. Det har blivit något av en tradition. Jag har varit med varje gång med undantag för när jag var föräldraledig och tuttade Adrian för två år sen. Det är en sån enkel, mysig sak att göra. Lite meditativt skulle jag säga, att gå med sina snören sedermera ljus till stearinkaret, doppa i lagom takt, hänga dem på svalning, ta nästa par och gå samma runda om och om igen. Och sen när man börjar göra ljuskronan ett till steg med lite mer fix. Och sen har man gåbortpresent fixad året ut. Win win.

 

Glamme alltså

Ja hörrni. Det är ju kvalitet Glamour. Kreativiteten hos scriptorna är total. Var annars kan man inom loppet av några få avsnitt vända upp och ner på hela familjer utan att blinka? Ibland går det överstyr som för några (nåja, femton kanske) år sen när Ridge plötsligt inte var Erics son och Bridget därmed inte hans syster och de började inleda en romans inom loppet av ett par avsnitt. Det var tydligen att gå över gränsen även för de amerikanska hemmafruarna så deras kärleksspår avslutades illa kvickt.

Men det är ändå rätt kul för om man har sett tillräckligt mycket av såpan är det ganska lätt att förutse vad som komma skall. När de plötsligt började prata om Spectra Fashions (ett rivaliserande modehus som stängde för tio, femton år sen efter att donnan som styrde det gick bort, skådisen alltså) och hur skönt det var att de inte hade såna hot med spionage och kopierande etc etc så förstår ju vem som helst att där har vi nästa storyline. Och visst, i nästa avsnitt eller om det var några till så dyker en ung generation Spectras upp och drar igång alltihop igen.

Det är ju kidsen det handlar om framför allt nuförtiden, men det är bara en googling bort för att se hur det var när det verkligen begav sig. Fashion.

ridge-brooke-wedding-bold-03-am

Titta på tv

Tv-serier alltså. Man följer dem mer eller mindre slaviskt, men så tar de slut. Det är inte ok. Igår gottade vi i oss lite vin och ost när barnen för en gång skull somnade i tid. Och plötsligt fanns det tid att se mer än ett avsnitt av något så vi såg klart A Handmaid’s Tale. Så bra den är. Och nu är den slut, i en himla cliffhanger dessutom. Tack för det liksom. Jag har köpt boken så helt förlorat är det inte än.

Men så har vi Game of Thrones som man får den känslan av varje vecka och nu är det bara två avsnitt kvar tills det blir att vänta ett år till eller när nästa (och sista) säsong sätter igång. Där kan man ju alltid hoppas på George Martin, att han tar sig samman och bara skriver klart sista boken (eller två som det ryktas att den ska delas upp i). På jobbet diskuterar jag olika teorier med Mattias som sitter på forum och nördar runt så det är levande i allra högsta grad även i vardagen.

Annars tittar jag inte på något just nu. Mer än glamme då, men det har sommaruppehåll så stiltje där med. Vem vet, med lite tur kanske man upptäcker en ny serie.