När en bok blir så mycket mer än en bok

Alltså Karin Smirnoff. Låt oss prata Karin Smirnoff. Jag lyssnade på Jag for ner till bror för någon vecka sen. Och. Vilken. Upplevelse. Jag har lyssnat poddar på sistone och inte haft tid eller ork med böcker. En del har jag läst, återkommer till det vid tillfälle. Men Karin Smirnoff.

Jag lyssnade som sagt istället för att läsa vilket kan vara lite vanskligt. Pappaklausulen klarade jag till exempel inte att lyssna. Inte för att den är dåligt inläst, man jag känner att jag vill vila i formuleringarna på ett annat vis. Språket är för integrerat med berättelsen för att den ska komma till sin rätt med att bara lyssna. Men i Jag for ner till bror funkade det så himla bra att lyssna. Lo Kauppi läser och hon blir ett med boken, dialekt och allt. Älskar.

När den var slut ville jag bara ge mig på nästa, men kände också att berättelsen behövde landa. När något resonerar så starkt inom en måste man låta tonen spela ut och få lite ro innan man ger sig på något nytt.

Och nu lagom till att den sista delen i trilogin kommit ut har jag påbörjat Vi for upp med mor och det är en lika stark upplevelse hittills. Så härligt också att veta att man har mer framför sig när man är mitt i. Sen for jag hem har fått om möjligt ännu bättre kritik än de andra delarna så att ha den sen också.

Så läs. Bara läs. Eller lyssna.

Att fostras till att inte vilja förlora

Jag har lyssnat en hel del på Beatles senaste dagarna. Så vid läggning av Signisen idag fick jag plötsligt ett minne av hur Daniel och jag satt på heltäckningsmattan i vardagsrummet med pappa. Han spelade olika Beatles-låtar och så skulle vi svara på om det var John Lennon eller Paul McCartney som sjöng. Ibland kom så klart en kuggis med George Harrison också.

Jag minns inte om vi fick godis eller poäng vid rätt svar, men jag ser onekligen ännu en pusselbit till varför jag är en sån tävlingsmänniska.

Tips i coronatider

Folk verkar ha svårt att veta vad de ska ta sig för när de befinner sig i semikarantän. Inte folk som i småbarnsföräldrar, men andra. Eftersom jag är en oerhört gentil själ delar jag nu med mig av lite tips för förströelse:

Podcast: My Dad Wrote A Porno
Alltså. En podcast som bara blir bättre för varje avsnitt. Konceptet är en man som högläser för två vänner ur sin pappas ”erotiska”, självutgivna romaner. Om man tycker att det finns något som helst sexigt med de här böckerna.. Jag vill inte vara dömande, vi har alla rätt till vår sexualitet, men jag måste ändå säga att det finns en påtagligt risk att det är något fel på en i så fall. Det skrattas, ojas, tjimmas och skojas konstant. Svårt annat med innehållet. Rekommenderas! Det kommer footnotes från säsong två(?) och där kan man välja lite om man vill lyssna, väldigt ojämna skulle jag säga.

Tv-serie: Eagles och The Morning show
Säsong två av Eagles kom ut nu (SVT) och har inte sett än, men gillade den första. Den som gillade Skam kan säkert uppskatta den här. Om man är lite gnällig när det kommer till ungomsserier är The Morning Show på Apple+ lagom nöje. Mestadels bra, genomarbetade karaktärer med ibland lite tunn story, men det finns driv och är underhållande.

Bok: Jag for ner till bror
I ärlighetens namn har jag inte läst Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, men är oerhört sugen på att läsa. Ska bara uppfinna några extra timmar på dygnet så!

Blogg: kattdagis.wordpress.com
Kräver ingen större förklaring hoppas jag.

Nä men kolla så fint man kan arrangera blommor när andan faller på.

Att jag läser mycket YA

Young Adult fantasy är väl den genre jag konsumerar mest. Sen slänger jag in lite ”vanlig” skönlitteratur däremellan. Min definition av vanlig är kanske inte samma som Reinfeldts utan mer sånt som Ngozie Adichie, Hassen Khemiri, Sally Rooney och Ringskog Ferrada-Noli. Till exempel. Och när vi pratar böcker så är A Little Life den bästa boken jag läst de senaste åren. En parantes.

Fantasy är så härligt dock, allt dras så mycket längre och fysiska begränsningar suddas ut. Inom YA fantasy har kvinnor dessutom ofta en mycket större roll och tillåts ta plats inom traditionellt manliga arenor. Det är inte sällan som det är kvinnorna som spöar skiten ur män och odjur vare sig det är genom fysisk styrka/snabbhet/smidighet/intelligens/magiska krafter eller något annat.

Fantasyvärlden öppnar upp könsrollerna och låter kvinnorna spela på lika villkor oavsett om samhället de lever i tillåter det eller inte. Det är ju en fantasi på ett annat vis än de vardagsrealismpräglade böcker jag annars ofta läser. Där kan t ex könsroller och rasism avhandlas och karaktärerna bryta mot samhällets invanda mönster, men de måste alltid förhålla sig till det och det blir ingen verklig förändring. I fantasyn kan hela samhällen ställas på ända och hopp om nya bättre världar födas.

Det är väl helt enkelt feel good utan sötslisket. Passar mig fint.

And the winner is…

Igår var det ju dags för Nobelpriset i litteratur och jag var i vanlig ordning väldigt pepp inför tillkännagivandet. Lite trams att de skulle dela ut två pris, antingen ställer man in ett pris eller inte. Att skjuta på det är som sagt trams. Minuterna innan mindes jag plötsligt när Dylan vann och då blev livet lite jobbigt en liten stund. Jag tillhörde ju inte team ”Vi som tycker vem som helst kan få priset och visst är det kul om man kan få någon spela-gitarr-på-festen-för-att-få-tjejer-kille att intressera sig för litteraturpriset i fem minuter”.

Sen annonserades vinnarna och jag undrade för mig själv varför Mats Malm lät som om han läste upp sjövädret i P1. Handke hade jag ingen vidare koll på, mer än den där Himmel-filmen egentligen. Dock blev jag mer positivt inställd när jag läste att han uttalat sig om Dylan som pristagare som en skymf mot litteraturen. Lite mindre glad inställning över Milosevic-vurmandet, men man kan väl inte få allt.

Tokarczuk hade jag läst och hört en del förhandsspekulationer om, men har inte heller läst. Hon är säkert bra. Lite trist att det var två vita européer bara. Jag var sugen på en afrikansk pristagare. Inte för att jag vet vem (Ngozi Adichie är ju fantastisk, men hon behöver några romaner till på sig skulle jag tro), men hade gärna upptäckt ett nytt författarskap från Afrika. Mycket av det jag har läst (läste en kurs på universitet för hundra år sen) har varit så mångbottnat och symboliskt laddat. Spännande berättartraditioner på många håll med ett annat tänk än vad man är van vid där just det muntliga integrerats.

Jaja. Nu fick jag inte det. Men kanske nästa år!

Planering kan krävas ja

Jag blir övergiven några dagar härhemma i veckan. Då undrar ni kanske vad jag ska göra. Det är i största delen oklart. Står väl och fryser med två osugna barn medan det tredje spelar fotboll kan tänkas på onsdagen. I övrigt får det bli att planera upp eftermiddagar och kvällar så vi inte har ett enda kaos från morgon till läggning. Laga barnens favoritmat. Typ så.

En sak jag vet att jag ska göra dock är att uppa min allmänbildning inom populärkultur. Jahaja tänker ni och bryr er inte ett ögonblick eftersom det inte är intressant för någon annan. Oavsett hur manade ni är att anteckna detta spännande i era klubböcker får ni härmed infon:

Jag ska se Jurassic Park!

Cmore visar den så jag ska passa på medan vi fortfarande har kanalen. Jonas vägrar av oklar anledning se den med mig så nu får jag ta chansen. Mycket spännande.

Vad är bra snacks till måntro? Ostbågar kanske? Det funkar ju till allt skulle jag säga. Finns fortfarande ostbågedippen? Om man vill dubbelostbåga så att säga.

Ni ser jag kommer klara tre dagar med kidsen galant. Bara jag kommer ihåg att inhandla nervlugnande i form av ovan nämnda bågar.

Sagoskrämmaren

Bibblan har ju blivit den plats vi besöker allra mest barnen och jag. Två gånger i veckan något har det nog faktiskt blivit på sistone.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2f

Jag använder också deras beställningstjänst och får böcker från de andra biblioteken levererade till Husie. Mycket praktiskt! Lite väl bra tjänst ibland dock. Förra veckan beställde jag ett gäng böcker sent på kvällen innan jag gick och lade mig och nästa förmiddag redan stod de på hyllan. Att säga att jag blev imponerad är i underkant. Sen såg jag vilket bibliotek jag beställt från och kände mig lat istället..

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_17

Och apropå böcker så brukar vi alltid läsa för barnen vid läggning. När Jonas är bortrest får jag hitta på nya rutiner och den här veckan har vi läst bok och jag har också hittat på sagor nere i soffan. Sen har vi gått upp däruppe och jag har sjungit några vaggvisor innan Signe och jag gått ner igen.

En kväll blev sagan dock lite väl bra. Jag berättade om en fyraåring som läste i en biblioteksbok om dinosaurier (vilket var vad Adrian valt till sin saga) och plötsligt började en del bilder glittra. När pojken rörde bilden försvann handen och plötsligt sögs han in i en dinosaurievärld genom boken. Där blev han jagad av T-rex, allosaurier, flydde ridandes på en triceratops och till slut lyckades han komma hem genom en glittrande platta på en stegosaurus. En succésaga!

Bara det att Adrian sen blev rädd för boken, så pass att han började prata om glittriga sidor och knappt vågade röra den och ville lämna tillbaka den på biblioteket trots att vi inte hunnit läsa den än.. Så nu får det bli snällare sagor utan alltför mycket dramatik och spänning framöver.

Den farliga boken med glittersidor i sagan (och i verkligheten i Adrians livliga fantasi):

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_7e5d