Jag skulle skryta

Jag hade ett sånt skryt på gång alltså. För de allra flesta är det kanske inte skryt utan normalläge när barnet det gäller är nästan fem, men för mig kändes det så lylligt att det kändes som den bästa definitionen.

Vad det gällde då? Inte att Arvid kan gå upp och sätta igång tv:n och hantera apple tv som ett pro (skryt), inte heller att han ordnar frukost (bananer, mackor med smör och ibland salami) till sig och lillebror (skryt), utan att han sov hela natten i sin säng.

För ni ser. Efter fem år då han hållit sig i sin säng en hel natt ungefär en gång om året så fick vi plötsligt en succession av sådana nätter. Det kan ha hållit i sig i en vecka till och med! Han ville lägga sig i sin säng på kvällen och vaknade på morgonen i densamma utan olyckor eller nånting. Alltså lyxen i att inte bli sparkad på, få armbågar i ansiktet eller bara slippa bråket om täcket som han drar ner i egenskap av dubbelt så varm som sina föräldrar. Också det att få närhet till sin partner på natten.

Så jag tänkte att jag skulle skryta om denna lyx. Men. Alltid ett men. Ja, för de senaste nätterna har han kommit intravandes till oss mitt i natten igen. Så det var bara en tillfällig respit som förhoppningsvis kommer åter snart igen, denna gång permanent.

Annonser

En del dagar…

En del dagar är bättre än andra. Igårmorse förklarade jag att jag inte ville vara mamma längre. Då hade Adrian inte sovit mer än enstaka femminutare hela dagen innan och sen gnällt runt i sängen hela natten. Som grädde på moset var Arvid en skrik-gråt- och gnällkille hela eftermiddag, kvällen. Så när det var morgon orkade jag inte mer utan ville egentligen bara krypa in under täcket och gråta. Inte riktigt ett alternativ.

Han var glad också, men bara korta stunder
Han var glad också, men bara korta stunder

Dagen tog sig dock när Adrian somnade om en stund efter Arvid åkt till förskolan och vi sov ihop dryga timmen. Resten av dagen gick också i sovandets tecken för lillen så jag blev gradvis mer människa igen. Att Anita kom på besök och lekte med Arvid efter förskolan var också en bonus.

Igår var alltså en bra dag. Den här morgonen inleddes lite mer kaosartat med försovning och sen upptäckte Jonas några fästingar i ljumskarna på Arvid. Att han inte var samarbetsvillig vid borttagningen är en underdrift. Bort togs de dock. Efter det var allt dåligt och till slut bars han in i bilen utan att ha borstat tänderna, med håret åt alla håll och skorna i handen.

Jaja, bara att hoppas att det är bättre stämning igen när jag hämtar honom i eftermiddag. Om inte annat kommer lilla Leia och hennes familj på middag så då har han en kompis hemma att busa av sig med i alla fall.

Sängmobilen börjar bli intressant
Sängmobilen börjar bli intressant

Morgon med Adrian

Jag sitter med den lille söte. Den stora killen är hos sin farmor. Vi var på Emily och Roberts bröllopsfest igår och kom hem så vi var i säng vid tvåsnåret. Sanslöst sent för mig som brukar gå och snarka vid tio, elva om kvällarna. Adrian sov som en stock sen länge däremot. Exemplarisk bebis.

IMG_3412

Att han sov så fint igår innebar dock att han tyckte det var dags att stiga upp där vid halv sju. Så jag har maratonammat och varit vaken ett bra tag nu. Äntligen har jag fått honom att somna i vaggan så länge jag håller en jämn, fin takt i gungningarna. Snart vågar jag mig nog på att skynda ut i köket och sätta på lite kaffe. Att somna om nu är inte att hoppas på, så pass väl känner jag mig själv.

IMG_3413

Dessutom är ju dessa stunder några av de härligaste. Man har pysslat om och tagit hand om sin lille älskling i några timmar och sen somnar han helt trygg och vet att man finns där om det behövs. Så då kan man bara titta på honom och känna att livet är allt bra även om man samtidigt lite vill trilla ihop i en hög och bara somna där under soffbordet.

Morgon med Adrian

Jag sitter med den lille söte. Den stora killen är hos sin farmor. Vi var på Emily och Roberts bröllopsfest igår och kom hem så vi var i säng vid tvåsnåret. Sanslöst sent för mig som brukar gå och snarka vid tio, elva om kvällarna. Adrian sov som en stock sen länge däremot. Exemplarisk bebis.

IMG_3412

Att han sov så fint igår innebar dock att han tyckte det var dags att stiga upp där vid halv sju. Så jag har maratonammat och varit vaken ett bra tag nu. Äntligen har jag fått honom att somna i vaggan så länge jag håller en jämn, fin takt i gungningarna. Snart vågar jag mig nog på att skynda ut i köket och sätta på lite kaffe. Att somna om nu är inte att hoppas på, så pass väl känner jag mig själv.

IMG_3413

Dessutom är ju dessa stunder några av de härligaste. Man har pysslat om och tagit hand om sin lille älskling i några timmar och sen somnar han helt trygg och vet att man finns där om det behövs. Så då kan man bara titta på honom och känna att livet är allt bra även om man samtidigt lite vill trilla ihop i en hög och bara somna där under soffbordet.

Bara lite om att sova

Senaste veckan har Arvid sovit förhållandevis bra, vilket har gjort väldigt positiva avtryck i min produktivitet. Kanske inte just här på bloggen, men jag har språkgranskat en bok åt Bo i rekordfart. Inte en särskilt lång bok, men även små böcker har bokstäver eller hur nu ordstävet låter. Det är så skönt när hjärnan fungerar som den ska och man inte är i de senaste två årens gravidröra, amningstöcken och sömnbristsutmattning.

Arvid sover knappt om dagarna på förskolan, rekordet har varit en knapp timme, men i regel är det 30-40 min. Jag menar att han hade behövt en och en halv timme. Det är vad han sover på helgen. Någon gång har vi till och med fått väcka honom när det börjat närma sig tre timmar. Lillkillen behöver väl sova ikapp lite. Personalen trodde först att det var för att andra barn ute lekte så han vaknade, men det har tydligen varit likadant även när det varit tyst. Troligtvis brukar han vakna till efter den tiden, men att det är så spännande på förskolan att det inte finns att somna om igen.

Och imorgon är det fredag och helgen nalkas. Sjukt skönt.

Varför sussa kudde en lördag?

Sova? Nej, varför det? Sötungen har varit så fruktansvärt ledsen hela natten. Naturligtvis började det med att jag inte kunde somna för jag låg och tänkte på en massa onödigheter i ett par timmar. Praktiskt och sjukt lönt.

Sen inledde Arvid sin period av att gråta/skrika hysteriskt i princip konstant tills vi gick upp vid halv sju. Underbart när man får sova mindre på helgen än i veckan. Jag vet inte vad som var fel, lite förkylning i kombination med en tand kanske? Synd om honom var det i alla fall. Och nu om mig som är dödstrött.

20140222-071856.jpg

Amning alltså

Det är bra och det är mysigt och yada yada. Nu är Arvid åtta och en halv månad och äter i princip bara riktig mat om dagarna. Ibland får han lite tutte som mellanmål för att jag inte har något bra hemma eller orkar fixa till ett.

Det är nätterna som är problemet. Minns ni hur glad jag var i början av sommaren innan värmen kom och han sov en hel natt? Not so much sen dess. Inatt kollade jag klockan när han vaknade och skulle krubba. Han somnade för natten vid halvåtta och sen var det smarrning kl tjugo över tio, tolv, två, halv tre, tre, fem och halv sex.

Rimligt? Nja. Lämpligt inför att jag börjar jobba igen? Nja. Gör mig trött precis överallt? Oh ja.

Det där med att barnen tröttnar av sig själva verkar ju inte gälla Arvid i alla fall. Om han inte skärper till det här småsmaskandet snart får det bli lite hårdare tag med tuttvägran från mitt håll. Kunde kanske vara bra för honom också att lära sig sova i längre sjok om natten för den delen. Lite trist att ge upp nattamningen och därmed som en följd troligtvis amningen överhuvudtaget för att få sova bara.

IMG_2080