Vi hade som bekant en fullspäckad helg inplanerad. Men det blev inte så mycket av med mycket av det på grund av kaffe.
I lördags förmiddag var vi helt redo för att åka till påskutställningen på Vellingeblomman med Anita. Barnen hade jacka och skor på och stod vid dörren, Jonas borstade tänderna i badrummet och jag gick och hämtade min telefon i vardagsrummet. I köket hade jag ställt två halvfulla pappmuggar med kaffe som Jonas och jag skulle ha i bilen. Och det var det som hände. Adrian gick ut i köket och välte ner den ena och fick skållhett kaffe över sig.
Tur i oturen var han ju ordentligt påklädd så det var bara handlederna som fick kaffet på sig, men det var inte kul ändå. Huden rullade av nästan hela vägen runt den ena handen. Så vi körde iväg illa kvickt till barnakuten istället för en trevlig förmiddag bland blommor, kycklingar och fjädrar med farmor. Arvid blev jätterädd och Adrian hade så klart väldigt ont. På vägen dit ringde Jonas Danne som vi åkte inom och fick en sjuksköterskeuppmätt mängd alvedon istället för vanliga 4-5 ml.
Omplåstrad och klar på akuten åkte vi hemåt. Arvid tyckte det var läskigt alltihop och ville hem till farmor ett par timmar så det fick han medan vi andra körde hem. Och sen fortgick eftermiddagen och kvällen hyfsat enligt plan med fotboll med Lisa och senare Joel som anslöt när Jonas hämtade hem Arvid. En stressig dag som ändå slutade trevligt. Adrian visade inte att han hade särskilt ont eller att det var så jobbigt med bandagen. Så är han satt på en liberal dos alvedon också.
Igår tog vi en lugn förmiddag, men när Adrian sovit middag var Arvid rastlös till tusen och Adrian ville också ha lite fart på dagen. Så vi tog vagnen och gick bort till Trädgårdslekplatsen där vi mötte upp med Malin och Leia och Elli och sen kom också Colin med föräldrar dit. Adrian gungade mest och sparkade lite boll. Jag ville av naturliga skäl inte ha honom i sanden eller någonstans där han kunde smutsa ner eller få grus innanför bandagen.
Kvällen blev sämre. Nu hade han ont i armarna igen och när jag tog av strumpan runt om och tittade lite under förbandet var det rött och såg inte riktigt bra ut. Jonas åkte iväg med honom till barnakuten och Arvid och jag tog det lugnt hemma. Såret var infekterat och grönt och gult och ja ni vet hur infekterade sår ser ut och detta är ju några centimeter brett och går runt hela handen. Stackars lille killen. Så det blev rengjort ordentligt (när vi tänkte efter sen gjorde de inte det när vi kom in med honom utan verkar ha nöjt sig med att vi spolat med kallt vatten), nya bandage och penicillin utskrivet att ta tre gånger om dagen.
Den stora bonusen med Adrian i allt detta är att han älskar alvedonen. Penicillinet är ett övergrepp att få i honom, men han har den mest koncentrerade dosen så det är bara att härda ut. Och han är så duktig också. I förmiddags var vi på vårdcentralen och lade om förbanden igen efter att det läckt var genom på natten och även om han grät och skrek och hade jätteont var han en liten kämpe som ändå litade på sin mamma och lät sköterskan tvätta och binda nytt bandage. På högerhanden räckte det med ett stort plåster nu, vilket är skönt, blir det lite lättare för honom att äta och röra sig med den handen.
Imorgon har vi tid på handkirurgen där de ska titta på såret och på torsdag ny tid hos distriktssköterskan. Så får vi hoppas att det läker fort! Min stackars lilla älskling som har så ont och ändå är så duktig.