Årets första vabb

Alltså den här hösten som passerat. Helt otroligt lite sjuka barn. Jag tror att jag kan ha varit hemma typ tre halvdagar. Lyxen i det! Så därför är det en självklarhet att detta året inleds med lite sjukdagar för barnen. Inte så farligt dock. Adrian med världens hosta och nysningar så att man vaknar av honom på natten. Jonas tog det igår och jag idag. Det var nog snäppet bättre igår då han sov middag till skillnad från idag när han hade världens energi och det bitvis var svårt att se varför han var hemma från förskolan.. Vad är det med småttingar och att gå från minimi- till maxläge på fem sekunder?

Vi hade en mysig dag i alla fall, men nu är jag trött som få. Jonas undrade om något hänt mellan att vi åt och jag landade i soffan för han tyckte jag såg så död ut. Får bli en tidig kväll helt enkelt.

Gullungskalas

Vi hade ju kalas för sötenöten igår och det var fullt hus med gullisar eftersom Johanna och Sven var nere med kusinerna.

Det började lite jobbigt på morgonen när marängsmörkrämen hade skurit sig, men med hjälp av google löste det sig. Hur man gör? Man värmer på ungefär en deciliter av smörkrämen och sen häller man ner den i en smal stråle i smörkrämen under vispning och upprepar proceduren tills resultatet blir så här fint:

Leia hade skrivit fint på både kuvertet och kortet till Adrian. Ändå imponerande vad de lär sig och kan de där små. Passa för övrigt på och njut av Adrians fina sjömansskjorta här för sen åkte en lika fin, men kanske inte finklädesfin tröja han fick i present på.

Mff-tisha och en boll som nog var favoritpresenten denna dag! Vilket nummer på tröjan? Nummer 10 var det.

Sen blåstes det ut ljus, med viss hjälp av storebror och förälder. Tårtan var vaniljsockerkaksbottnar med fläderblomssirap signerad min mor, jordgubbsmousse, vit chokladmousse, marängsmörkräm som sagt och egna jordgubbar från trädgården.

Och efter kalaset var det två utslagna barn som hittades i soffan.

En fin dag med lillstackarn

Han är bättre nu. Eller jag har inte sett själva såret, det läggs om hos handkirurgen var tredje dag nu. Men idag var första dagen som Adrian inte klagat över att han haft ont eller velat ha alvedon. Penicillinet går det väl sådär med, men vi tvingar i honom hans fyra ml tre gånger om dagen. Ska fråga på fredag när vi är på handkirurgen hur länge han ska ha det eftersom det inte står utskrivet på flaskan. Hemma nästa vecka också ser det ut att bli i alla fall. Lillen.

Vi har haft en mysig dag och tog oss ut i det fina vädret också. Synd bara att sol blev regn mitt ute på Bulltofta och att Adrian tvunget skulle springa andra hållet än mig mest hela tiden då. Jaja, så är det när de närmar sig två, bara att acceptera och ladda med lite extra tålamod och tid. Och i mitt fall en podd (Penntricket) i öronen. Skönt att ha något som distraherar irritationen när han försvinner iväg hela tiden.

Kaffe hände

Vi hade som bekant en fullspäckad helg inplanerad. Men det blev inte så mycket av med mycket av det på grund av kaffe.

I lördags förmiddag var vi helt redo för att åka till påskutställningen på Vellingeblomman med Anita. Barnen hade jacka och skor på och stod vid dörren, Jonas borstade tänderna i badrummet och jag gick och hämtade min telefon i vardagsrummet. I köket hade jag ställt två halvfulla pappmuggar med kaffe som Jonas och jag skulle ha i bilen. Och det var det som hände. Adrian gick ut i köket och välte ner den ena och fick skållhett kaffe över sig.

Tur i oturen var han ju ordentligt påklädd så det var bara handlederna som fick kaffet på sig, men det var inte kul ändå. Huden rullade av nästan hela vägen runt den ena handen. Så vi körde iväg illa kvickt till barnakuten istället för en trevlig förmiddag bland blommor, kycklingar och fjädrar med farmor. Arvid blev jätterädd och Adrian hade så klart väldigt ont. På vägen dit ringde Jonas Danne som vi åkte inom och fick en sjuksköterskeuppmätt mängd alvedon istället för vanliga 4-5 ml.

Omplåstrad och klar på akuten åkte vi hemåt. Arvid tyckte det var läskigt alltihop och ville hem till farmor ett par timmar så det fick han medan vi andra körde hem. Och sen fortgick eftermiddagen och kvällen hyfsat enligt plan med fotboll med Lisa och senare Joel som anslöt när Jonas hämtade hem Arvid. En stressig dag som ändå slutade trevligt. Adrian visade inte att han hade särskilt ont eller att det var så jobbigt med bandagen. Så är han satt på en liberal dos alvedon också.

Igår tog vi en lugn förmiddag, men när Adrian sovit middag var Arvid rastlös till tusen och Adrian ville också ha lite fart på dagen. Så vi tog vagnen och gick bort till Trädgårdslekplatsen där vi mötte upp med Malin och Leia och Elli och sen kom också Colin med föräldrar dit. Adrian gungade mest och sparkade lite boll. Jag ville av naturliga skäl inte ha honom i sanden eller någonstans där han kunde smutsa ner eller få grus innanför bandagen.

Kvällen blev sämre. Nu hade han ont i armarna igen och när jag tog av strumpan runt om och tittade lite under förbandet var det rött och såg inte riktigt bra ut. Jonas åkte iväg med honom till barnakuten och Arvid och jag tog det lugnt hemma. Såret var infekterat och grönt och gult och ja ni vet hur infekterade sår ser ut och detta är ju några centimeter brett och går runt hela handen. Stackars lille killen. Så det blev rengjort ordentligt (när vi tänkte efter sen gjorde de inte det när vi kom in med honom utan verkar ha nöjt sig med att vi spolat med kallt vatten), nya bandage och penicillin utskrivet att ta tre gånger om dagen.

Den stora bonusen med Adrian i allt detta är att han älskar alvedonen. Penicillinet är ett övergrepp att få i honom, men han har den mest koncentrerade dosen så det är bara att härda ut. Och han är så duktig också. I förmiddags var vi på vårdcentralen och lade om förbanden igen efter att det läckt var genom på natten och även om han grät och skrek och hade jätteont var han en liten kämpe som ändå litade på sin mamma och lät sköterskan tvätta och binda nytt bandage. På högerhanden räckte det med ett stort plåster nu, vilket är skönt, blir det lite lättare för honom att äta och röra sig med den handen.

Imorgon har vi tid på handkirurgen där de ska titta på såret och på torsdag ny tid hos distriktssköterskan. Så får vi hoppas att det läker fort! Min stackars lilla älskling som har så ont och ändå är så duktig.

Blåslagen grabb

Adrian. Den lille söte som jag kallar honom bland annat. Han har en benägenhet att skada sig exakt hela tiden. Det är inte många dagar han är fri från skrapsår, bulor eller blåmärken. Igår var han det dock så det var väl inte så förvånandes egentligen att han idag skulle trilla på stenläggningen på altanen och slå upp totalt mellan ögonen så det blödde och vätskade sig. Samtidigt också skrapa hela kinden och pannan. Galltjut och skrik och gråt efter mamma som fick lämna vikning av hundra maskiner tvätt och ta honom i min famn från Jonas och trösta vidare. Tur han är så liten så det läker fort. Stackars gullungen. Här är i alla fall två bilder från igår som Millan tog. Där är han fortfarande hel och fin.

Ettåringens dag!

Så där ja. Nu kör vi födelsedagssvepet. Den sötaste, finaste, gladaste och mysigaste bebisen fyllde ju ett år och är nu i gränslandet mellan bebis och barn. Vi började med att fira honom med lite bubbel kvällen innan efter att vi (läs jag) städat och kalasdekorerat lite.

Han måste varit spänd på sin första födelsedag med tanke på hur tidigt han vaknade. Som vanligt. Morgonpigg kille är det vi talar om.

Dagen började som sagt med att Adrian ville upp långt innan rimligheten och eftersom det var hans dag fick han som han ville. Vi var snälla nog och lät de stora killarna snarka vidare. Välling och kaffe och mysa runt var vad vi satsade på istället. Sen gick vi upp och ”somnade” så det kunde bli väckning med paket och sång.

En bobby car i porschemodell fick han av oss och ett fint kort med generös peng av gammelmorfar och Gullvi. Arvid hade valt ut en boll som han gav. Kusinerna hade också lämnat paket, en fin träbläckfiskgrej.

Lunch på stan och sen kom barnens farmor och firade gullungen och gav honom ett gäng böcker. Vi hade förbokat en tårta så att lillkillen äntligen skulle få smaka sin första sötsak. Nu är det kanske att ta i eftersom han ju har en väldigt givmild storebrorsa som ha stuckit till honom lite ibland, men en egen bit var det första gången för. Och inte bara det, utan han åt Arvids också..

Det var en härlig dag med bara glada miner. Som jag minns det i alla fall och då troligtvis barnen med och det är gott nog för mig. Underbara söta lilla barn.

Älskade ettåring

Idag fyller min underbara, finfinaste lillpojke ett år. Ett helt år. Ett absolut fantastiskt år har jag haft med min blonda, lockiga grabb. Han är en sån glad liten kille som skiner upp så fort brorsan springer (enda sättet att transportera sig om man är tre) in i rummet eller det kommer en låt på radion.

Brorsan är som sagt den stora idolen. Det finns inget han gör som inte är att apa efter, även om det inte alltid går så bra. Tur då att Arvid är en sån snäll storebror som gärna hjälper till.

Han gungvingelstår så gott han kan och hade nog klarat att ta sina första steg på egen hand om han bara inte tänkte på vad han gjorde. Snart så kommer det nog. 

Jordgubbar är bland det godaste som finns tycker han och säger nam nam så fort han ser ett rött bär. Reaktionen när det blir tårta idag lär vara snarlik, om han inte visar ännu mer entusiasm vill säga!

Lille Adrian har vuxit så fort. Det går knappt att ta in att han knappt är en bebis längre. Mitt älskade lilla barn!