Trötta dagar

Är inläggen lite sporadiska? Kan det möjligen bero på fröken svårt-att-sova-om-natten-pga-ont-i-magen? Det i kombination med unga herrarna varför-skulle-vi-gå-och-lägga-oss-bara-för-att-det-är-kväll-och-långt-förbi-läggdags? Alltså barn som kräver uppmärksamhet och tillsyn ganska exakt 24/7.

Om ni undrar hur det går med våra bett etc här hemma kan jag meddela att min tå fortfarande gör ont/sticker/kliar men inte är svullen och känns rimlig att ha att göra med. Intressant med blåsan jag fick till är att den satt betydligt längre ner på tån och på sidan än där själva gadden högg in i mig.

Arvids tå och fot är väl på bättringsvägen den med även om jag ångrar att jag lyssnade på vårdcentralens råd om att inte punktera blåsorna. De hade ju inte tid ens hos distriktssköterska eftersom de aldrig har det efter kl 08.03. Nu small ju Arvids ena blåsa av sig själv och då är det inte bara ett litet desinficerat-nål-hål på lämpligt ställe utan smack bom spräckt istället. Då tog jag de andra blåsorna med nål och de har lagt sig fint, men den andra är ett sår så dagens strandplaner med farmor fick bordläggas.

Lite win på att stranden sköts upp eftersom Arvid tog rollen som arbetsledare och styrde upp städning av trädgården. Han satte sin farmor i arbete och de plockade upp alla äpplen som ”fallit” på marken (tre proppfulla matavfallspåsar) och sen plockade de ihop alla leksaker. Innan dess hade de sopat lite varstans också. Så nu börjar det se bra ut hemma. Bara jag som ska läka tillräckligt för att kunna ta tag i ogräset också och regnet som ska omvandla hömattan till gräs..

Härlig söndag med pojkarna

Igår körde vi ut till Hyllie på förmiddagen där jag köpte ett begagnat babynest till bebisen. Det jag tidigare ärvt av Jenny var slut med stoppning som mest knölar sig och inte ger den där stabiliteten man vill ha av ett nest. Med Arvid hade jag aldrig ett, men det var praktiskt med Adrian. Inte så att jag använde det jätteaktivt, men när han var liten kunde man lägga honom på köksbordet i det medan man lagade mat och så. I sängen använde vi det aldrig, men vem vet kanske det blir så med tjejen. Nu har vi ett i alla fall.

När vi ändå var iväg hela familjen och barnen fick syn på en lekplats stannade vi till och lekte en stund. Jag ville mest lägga mig i storgungan, men sekunden jag gjorde det fick Adrian ett utbrott för där skulle han vara och jag var minsann inte välkommen. Arvid fick dock komma upp. En helt ny och jättefin lekplats som var helt tom = perfekt. Senare visade det sig att en gammal kompis till Arvid sen föräldragruppen när han var bebis bor precis där, men det visste vi inte då. Får bli en dejt med dem en annan gång.

Det var ju en riktigt fin söndag även om det kanske inte var jättevarmt direkt när solen försvann. Tillräckligt varmt för att barnen skulle få leka med vattenspridaren sen eftermiddag dock. Det är verkligen en av deras favoritlekar just nu. Adrian släppte skönt nog också på sin fixa idé om att man måste byta badbyxor sekunden de blir blöta…

Att fira in ännu ett år

Så är vi inne på 2017 nu! Året då jag blir 35 och Fedden fyller tio. Om man ska döma av firandet kommer det bli ett riktigt bra år! Vi skulle ju till Danne och Malin på nyårsfest, men Adrians ögoninflammation satte käppar i hjulen för det. Vi avvaktade in i det sista, men vid middagsluren var det fortfarande geggigt så det var bara att ställa in tyvärr.

Vi hade inte haussat det så mycket inför Arvid eftersom vi visste att risken var påtaglig att vi inte skulle kunna gå, men han blev så klart ändå besviken att han inte skulle kunna gå på fest hos Lilla-Leia. Men vi peppade igång järnet hemma. Arvid och jag köpte grillad kyckling till middagen, rosor och också lite pynt till bordet. Så vi satte igång att städa inför festen och dukade fint med serpentiner, ljusslinga och värmeljus.

Jag försökte få barnen att se söta ut i sina fina julklappströjor från farmor på bild, men de hade andra planer än uppstyrda syskonbilder.

Jag hade stickad klänning, vilket måste vara första gången för ett nyårsfirande för mig. Det kändes dock inte så lönt att snajda till det mer än så med tanke på att vi bara (inte så bara dock) var hemma och det fanns ett antal kladdiga barnhänder att ta med i beräkningen.

Innan maten började vi med varsin drink. Och den var så fantastisk att Arvid knappt visste var han skulle bli av. Vi hade nämligen fått tag på Paw Patrol-läsk!

Adrian var också ett fan, men kanske inte just så mycket av att det var just Paw Patrol på flaskan..

dsc01919

Vi vuxna blev också positivt överraskade och om jag varit på smällen hade jag gladeligen druckit den istället för ännu ett sötsliskigt halvdant vin. Nu är jag ju inte det så vi tog varsin dry martini istället.

dsc01924

När kvällens fördrink var avslutad var det disco i vardagsrummet och Arvid som den partajare han är gick iväg och hämtade skedar och en pall och började trumma till musiken.

Middagen dårå. Barnen åt som om det inte fanns någon morgondag. Adrian som den såsälskare han är slevade i sig dipp. Ja, vi hade chips och dipp som tillbehör – den bästa kombon till grillad kyckling. Morotsstavar också, så lite nyttigheter fanns på bordet också.

Och sen chokladpudding och vispgrädde och därefter var det hög tid för sängen för Adrian medan Arvid fick stanna uppe och titta på film och äta smågodis. Mysigt. Fyrverkerierna var igång ute också så han fick se lite raketer innan vi tände tomtebloss och skålade nyår på trappen vid åttasnåret. När vi gick uppför trappan till sovrummet förklarade Arvid att detta var ”den bästa dagen nånsin!”

Som den klena småbarnsförälder man är hade man lätt kunnat somna då själv, men någon måtta får det ju ändå vara! Så det blev bubbel och att prata  och umgås till klockan tolv då vi gjorde som väl alla andra par och skålade och pussades. Ett bra nyår trots annorlunda planer än tänkt!

En liten liten plutt!

Hur liten kan man vara? På riktigt alltså? Vi var och hälsade på det senaste tillskottet i Stellafamiljen i fredags. En sån liten sötnos alltså! Eller liten och liten, det var kött på benen på den lilla så att säga när hon föddes, men när man är van vid en ettåring kändes Lydia ändå som den pyttigaste lilla plutt. Vägde gjorde hon inte alls och man inser hur snabbt man glömmer.

IMG_9048

De ”stora” barnen lekte fint också. Praktiskt med helt instängd trädgård och ett gigantiskt uterum med bara glasväggar så man kunde se barnen hela tiden oavsett var de var. Ändå imponerande hur smidigt det gick med tanke på att det var fyra ungar à 0, 1, 2 och 3 år. Arvid ville inte åka hem och Malte gillade också sina besökare. Så den dejten får vi göra om!

Bilder från dagen 

En ovanligt bra dag med glada barn och förhållandevis lite bråk. Egentligen var det mest dålig stämning när vissa tyckte att det visst var ok att leka på gatan och andra inte höll med. Tänka sig. Lite kinkigt från den lille har det varit i och för sig, men det kommer man inte ifrån när Arvid är hemma och tycker att lillebrors sömn är onödig. 

Jenny var också på besök efter jobbet. Flera år sen vi sågs sist och då var det i farten ute någonstans. Mycket trevligt i alla fall!