Varning för underliv

Jag kanske ska specificera: Varning för kvinnligt underliv. Ni vet, det är ju bland det mest oskrivbara som finns allt som har med det kvinnliga könet att göra. Och i det här fallet gäller det mitt. Så känn er varnade.

I alla fall. Kli och kli och kli och oklart varför. Ingen svamp och inga andra åkommor jag kan komma på. Bättre med konstant insmörjning av olja, men aldrig bli av med det. Med aldrig menar jag alltså problem sen före påsk. Vid närgången titt på blygdisarna som ju var de kliiga var det nästan som små sår på dem. De yttre alltså, i hårkanten inåt. Jag varnade er så varsågoda för detaljerna.

Igår tog jag då tag i saken, någon gång måste man ju göra det och ringde Centrum för Sexuell Hälsa och fick en tid redan idag. Varför jag ringde dem och inte en barnmorskemottagning? För att de är bäst.

Så jag kom dit och berättade om symptom och hon undrade om jag haft böjveckseksem som barn. Och jo det har jag ju och flera gånger har jag ju fått det igen de senaste åren. Berättade också om att jag får sår i hårbotten så då tittade hon lite där med innan hon gjorde en undersökning. Och jodå, atopiska eksem. Tydligen förhållandevis vanligt i underlivet om man haft det som barn. Ett dolt problem menade hon på som träffade folk som hade det lite då och då. Jaha ja.

Så nu har jag kortisonsalva på recept att smörja med i två, tre veckor enligt ordination. Blir bra. Fick också bonuspoäng för att jag inte duschar så ofta och knappt använder tvål på kroppen (fötter och armhålor ibland) och aldrig i underlivet. Det händer inte så ofta att lite mer normal nivå på tvagning än dagens renlighetshets ges kredd.

Skorv eller eksem

Adrian hade ju problem med eksem där i övergången sommar/höst. Sen har han varit lite torr till och från och om man inte smörjer in direkt finns alltid risken för eksem. Därför har hans skorv varit lite problematisk. Ibland är det tydligt att det bara är just skorv och då har jag kunnat olja in huvudet och börja pilla bort det, men så kommer ett torrt parti i hårbotten eller pannan mot hårfästet och då blir det svårare att avgöra vad som är vad. Särskilt som lillen gråter och skriker och helt enkelt blir väldigt ledsen när man pillar i hårbotten på honom.

Själv har jag också problem med torra fläckar i hårbotten ibland. Om jag använder vanliga typ 30-kronorsschampon på ica kan jag mycket väl få sår och skorpor i hårbotten och det hade jag inte velat att någon skrapade bort med vassa fingernaglar hur som helst. Det hade ju gjort jätteont kan jag tänka mig.

Så det är svårt att bli av med skorven. Man vill ju inte göra illa honom och verkligen inte riskera att irritera eventuella eksem så han blir sämre. Just nu ser det ut att bara vara skorv så det får bli en rejäl inpackning några dagar. Gäller att passa på för om vi bara får bort det helt är chansen att det inte kommer tillbaka.

  

Eksemen på den lille stackaren

Han fick ju penicillin och vecken blev bättre på direkten. När kuren sen var slut började veckan bli röda igen och eksemen kom tillbaka på kroppen som varit helt fri ett par dagar. Så i måndags var det jag som ringde bvc igen och fick en tid hos doktorn till senare i veckan. När vi kom dit hade vecken återgått till normal status och eksemen var utbredda över kroppen, men inte på något alarmerande vis.

Vi pratade om eventuell remiss till barnkliniken för utredning, men de skulle med största sannolikhet inte göra något alls när det inte var mer än så här. Att utesluta saker ur kosten tyckte de också var onödigt eftersom det tydligen såg ut som vanliga atopiska eksem, särskilt som jag inte introducerat något nytt. Det blev alltså ingen åtgärd mer än recept på en svagare kortisonsalva med mjukgörande i att trappa ner med. Och det kändes bra.

Läkaren var samma som jag gick till på bvc första gången med eksemen och det var också han som var på helgmottagningen. Tydligen jobbar han på husie vårdcentral också så nu lutar det åt att vi stannar kvar där ändå. Det är mycket som talar emot att ha dem, men om man kan öka chansen för kontinuitet i läkarkontakten när det är ett problem med ens lille så måste det vara bra trots allt.

  

Han är så mycket bättre

Han är så mycket bättre nu den lille. Inatt när det var blöjbytedags (och jag trodde jag skulle få se blodmåne, men bara möttes av månförmörkelse) var vecken magiskt torra och allt gick hur smidigt som helst. Jag var så lättad att det är frågan om ifall han eller jag somnade om först sen. Idag har det fortsatt bli bättre och det är så skönt. När jag smörjer honom nu och han skriker är det till största delen för minnet av hur ont det gjorde, inte att det gör det just nu. Även om det säkert fortfarande svider till på en del ställen.

IMG_4165
Två pojkar som båda ser lite hejsan svejsan ut..

Vi firade framgångarna med att åka till stan och ha en härlig dag. Köpte lite kläder, födelsedagspresent till kusinen och avslutade med en glass. Adrian uppförde sig exemplariskt genom att sova eller titta på sin vagnleksak hela tiden. Arvid var också en stjärna utom på åhléns där allt som har med barn att göra är samlat på samma avdelning vilket naturligtvis resulterade i att han sprang ur vagnen och skulle kolla och pilla på alla leksaksbilar. Det gick ändå ok och vi kunde lämna utan skrik och bråk.

Inte som på Coop igår då Arvid upptäckte att de säljer duplo där vilket han så klart inte fick och därför vägrade följa med till kassan. Istället stod han kvar och protestgrät vid legot medan jag köade några meter bort och fick skämmas när en kvinna gick bort till honom och undrade om han inte hittade sin mamma. Varför förutsätts det för övrigt att det ska vara mamma som är borta.

Det gick alltså bra och Adrian sussade sött i vagnen så Arvid och jag tog en glass i solen innan han somnade som en klubbad säl (ganska otrevlig liknelse egentligen) i bilen. Hemma lek i trädgården och på kvällen fick jag hitta på en sång om en brandbil att sjunga i dryga halvtimmen tills han somnade. En fin dag!

Jordgubbsglass som alltid!
Jordgubbsglass som alltid!

Han är liten och har ont 

Vår lille sötenöt fick ju plötsligt problem med eksem vilket jag skrivit om innan. Mildison först och sen lite starkare kortison, locoid, på recept.

I veckan nu blev det plötsligt mycket värre. Eksemen hade bättrat sig, men från en stund till en annan var halsvecken knallröda. Och då hade det inte varit minsta rodnad när jag torkade dem dagen innan. En dag senare och samma sak i ljumskarna och så fortsatte det. Sen började de vätska sig och den lille söte hade jätteont och sov därmed uselt både på dagen och natten.

Ringde BVC på torsdagen efter jag lämnat Arvid på förskolan och de tyckte vi skulle söka på vårdcentralen. Den magiska tremånadersgränsen var ju passerad med två dagar.. Ringde dem först och naturligtvis inga tider så öppen mottagning i ett trångt väntrum med sjuka människor. (Ja, jag blev sjuk efter det.) 

Nummerlapp till sköterska för bedömning innan läkare. När inga nummer gick fram blev jag ganska uppgiven. Särskilt som lillen skrek och grät och hade ont. Som tur var med hans skrikande kom en sköterska som hörde honom ut och tog hans uppgifter på en papperslapp och satte upp honom till en doktor. Jag hade ju varit i kontakt med BVC så de tyckte den bedömningen redan var gjord.

Adrian var rödmarkerad, alltså första prio till läkare, men vi fick ändå vänta en bra stund. Doktorn var ännu en gång en ny bekantskap. Antingen har de i princip bara hyrläkare på Husie vårdcentral eller så är personalomsättningen katastrofalt hög. Den här mannen var i alla fall väldigt ointresserad, men skrev ut dactacort, samma kortison som innan men med svampdödande medel i också. Jag bad honom förklara exakt hur jag skulle sköta de inflammerade vecken, det vill säga användning av vatten, hur ofta torka etc. Hans svenska räckte dock inte till för att förklara mer än hur ofta jag skulle ge krämen och att jag gott kunde smörja hela kroppen med den. Det var ju tvärtemot den förra läkaren som sade till mig att vara restriktiv med tanke på absorption. 

Nu blev det inte bättre med Dactacorten och han fick bara mer ont och kunde knappt sova eller äta för att det gjorde så ont att röra sig. Bara något litet veck fritt från infektion också. Så såg mamma hur han såg ut igår och tyckte vi skulle ringa 1177 så då gjorde vi det och de rådde oss att åka in.

Arvid lämnades hos sin farmor och vi åkte till sjukhuset med lillen. Gick förhållandevis snabbt (snabbare än någon gång jag varit på vårdcentralen) och en och en halv timme senare kunde vi åka därifrån med recept på penicillin. Läkaren här hade vi träffat någon gång tidigare, troligtvis på BVC så han var mer barninriktad i alla fall, och han ville hjälpa oss till skillnad från den andre doktorn som bara ville bli av med oss. 

Så nu är det penicillin, dactacort, hålla torrt och lufta som gäller så blir han nog frisk snart. 

Vad hans hudproblem kommer sig av är oklart. Jag ägnade drygt halva natten inatt till att fundera igenom vad jag har ätit senaste veckorna ifall det skulle kunna vara något där som triggade det. Vid halv fem imorse kom jag på att jag nog inte ätit svamp förrän i september så kanske det skulle kunna vara boven. Tänker i alla fall undvika det nu tills han varit bra ett tag och då testa igen och se. 

Emellanåt är han glad ändå lillen! 

Synd om liten

Den lille söte fick en massa eksem för en vecka sen. Lite småtorr har han varit innan och jag har smort in honom med babyolja framför allt utan effekt. Sen till förra helgen blev det mer så då kompletterade jag med miniderm utan annat resultat än att han skrek som en vettvilling och blev illröd om utslagen. Jag fortsatte dock smeta på.

Arvid hade tid för 2,5-årskontroll på tisdagen så egentligen tänkte jag vänta till dess med att visa dem för barnsjuksköterskan och fråga vad hon tyckte jag skulle göra, men så blev det bara värre och värre. På måndagen var hela kroppen full av utstående, illröda eksem så då var det bara att ringa bvc och höra vad de tyckte och det var att komma förbi på den öppna mottagningen så det gjorde vi.

62 cm och 6880 g mättes upp när vi var där. En kurva över på längd och två på vikt. Ungefär som Arvid var, lite större ändå dock. Och eksemen tyckte även bvc-tanten var illa och ordinerade oss att smörja med mildison två gånger om dagen och massor av miniderm eller decubal däremellan.

På tisdagen var vi tillbaka för Arvids kontroll som han klarade med bravur. Han började ju prata på riktigt ganska nyligen, men nu låg han till och med lite före och imponerade med att oombedd prata om färgerna på pennorna han ritade med. 93 cm och 14,5 kg stor var han, ganska precis på kurvan. Adrians eksem var inte ett dugg bättre, utan snarare värre så vi fick en tid till doktorn dagen därpå för att se om han ville skriva ut starkare kortison.

Onsdagen tredje dagen i rad på bvc så. Starkare salva utskriven och en rejäl pumpflaska miniderm. Två gånger om dagen med kortisonet där det var som värst i upp till två veckor. Nu behövdes det som tur var inte utan det räckte med ett par appliceringar så kunde vi övergå till att enbart använda minidermen. Han är fortfarande en torris, men på en mer normal nivå nu. Skönt att inte behöva ha läkemedel på hans lilla spädiskropp.

Han var inte ledsen i alla fall!
Han var inte ledsen i alla fall!