Vecka 33

Halvtid sen en vecka nu som sagt och både vanliga och onda sammandragningar har minskat väsentligt så det var väl bra med sjukskrivning. Mitt stackars revben vet jag inte vad man ska göra med, men det är väl bara att stå ut.

Idag inledde vi dagen på specialistmödravården i Lund och gjorde alla förberedelser inför snittet. Jag trodde att vi skulle få datum idag, men det upplyste Jonas mig om att vi inte fick när vi var där för Adrian så oddsen för det var sådär. Och han hade ju rätt. Operationsdagar i Lund är måndag, torsdag och fredag. Jag bad specifikt om att inte få det på min födelsedag så om de lyssnar på det är troligaste datum antingen den 5 eller 9 juli. Såvida det inte sätter igång av sig självt innan dess och det blir halvakut snitt som hon kallade det. Det var lika kul denna gång att man måste fylla i huruvida det finns en möjlighet att man är gravid i hälsodeklarationen.

WSB7eedAReqtnoV1c1Ta6A_thumb_d762

Och sen på eftermiddagen hade vi tillväxtultraljud och fick se att allt var bra med bebisen. Mycket hår i nacken vad det såg ut också. När Arvid såg bilden undrade han om det var rumpan. 3D-bilderna är inte så tydliga nej..


UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d760

Annars så puttrar det som sagt på och jag ser ut så här idag:

Xl7T1ovTRRCyv+hGLIxuaA_thumb_d765

Och med Arvid resp Adrian:

Tiden (och graviditeten) går så fort

Igår upplyste min app mig om att 80 % av graviditeten var genomgången och att det bara var 56 dagar kvar till beräknad förlossning. Och idag är det en dag mindre och jag är plötsligt i vecka 33 och har börjat läcka mjölk så smått.

På torsdag har vi möte med specialistmödravården i Lund så då ska vi få datum för snitt. Jag ska göra vad jag kan för att de inte ska lägga det på min födelsedag. Inte för att det är ett problem att dela dag i sig, men för att jag inte vill bli uppskuren just den dagen. Jag tyckte det var så pass ångestfyllt att jag verkligen inte kan förstå hur någon vill ha det framför en vanlig förlossning, om valet finns. Jag spände mig så min axel krampade och jag kunde inte använda den normalt på typ en vecka efteråt. Fruktansvärt obehaglig upplevelse med snitt, även om man ju får det bästa efteråt. Det är ju en stor bukoperation, inte ett födelsemärke som tas bort. Men i alla fall, på torsdag vet jag max hur många dagar som är kvar.

En förstföderska tycker säkert det är långt kvar när nedräknaren säger 45-50 dagar som väl är vad jag har kvar, men tredje gången är det när som helst tycker jag. Och när det gäller detaljer som att köpa vagn är det faktiskt det också, så det tog jag tag i nu. Om två, tre veckor borde den komma, en bugaboo fox denna gång. Alu/ blue melange för den som undrar. Babyskyddet och dess babyinsatser etc ska jag leta rätt på och tvätta klädsel så det är klart. Sen är det väl mest att slipa och måla om skötbordet och laga lådan i det och sånt kvar. Skölja upp kläder väntar jag med tills jag går hem från jobbet i mitten av juni. Måste skaffa en byrå till bebisen ändå. Inte så lönt att tvätta och sen slänga tillbaka i gamla blöjkartonger känns det som.

Jaja, nu ska jag ut i trädgården en stund och njuta av det fina vädret. Förberedelser kan vänta ett tag till.

Har du varit ute och sprungit eller? (vecka 33)

Ehm nej, det hade jag inte vid tillfället jag fick frågan av Jonas. Däremot hade jag varit i tvättstugan och fyllt en maskin och det är ansträngning nog för att jag ska flåsa en bra stund efter. Det där med ergonomi och tvättmaskiner är inget vi jobbar på i den här familjen. I så fall skulle man väl ha en toppmatad antar jag. Det hade vi faktiskt när vi flyttade in, men så gick Jonas mormors sönder så då fick hon vår och vi tog över en annan av en av Jonas kompisar. Så var det med det.

Bebishen gör mig inte bara andfådd utan verkar ha en agenda mot min sömn också. Precis som Arvid hade. Om det inte räckt med att vakna av sammandragningar och huvudvärk (migränen har bättrat sig sen jag jobbar mindre) så har jag ju den där tjatiga revbensproblematiken också. Nu gör det verkligen ont ont ont mest hela tiden. Svårast är det när man inte kan ligga på något sätt eftersom foten sitter välplacerad i revbenet och det är inget att rekommendera. Kanske därför Arvid hade svårt att komma ut, för att foten fastnat i revbenet..

Nu ska det inte vara något problem med just att komma ut för bebishen. När man läser om ”problem” vid kejsarsnitt dock kommer det ofta upp att det kan vara svårt/svårare att komma igång med amningen. Jag är inte orolig. Här läcks det mjölk sen en vecka tillbaka så det ska nog reda sig ut problem. Inga större mängder alltså, men visst är tuttarna redo för bebis. Så ni behöver inte känna er stressade över det.

Vecka 33 – dröm om förlossningen

Inatt drömde jag att jag fick bebisen och att jag då inte var längre gången än nu heller. Jag var någonstans där jag bodde, stora liksom lagerliknande rum, men var inne hos Daniel som tydligen också bodde där. Så hade jag mina vanliga sammandragningar och plötsligt omvandlades en till en krystvärk och i ett skjuts bara trycktes bebisen ut som åkte halkmatta över halva golvet. Ingen som var i närheten av att fånga upp den. Navelsträngen gick av där på vägen också. Inte riktigt hur jag tänkt mig att det skulle gå till. Det där med moderkaka verkade överflödigt i drömmen.

Sen kom mamma som också bodde där någonstans och skällde lite på mig för att jag varit så slarvig och inte sagt till att det var på gång. Jag försvarade mig med att det var så det var och att hos doktorn hade ju ingen påverkan synts på något av ultraljuden bara i måndags så hur skulle jag veta? Så tittade mamma på bilderna där livmoderhalstappen blivit mätt (4,2 cm nu, en minskning med 0,6 sen nyår) och började peka på saker på bilden som visade att det uppenbarligen visst varit på gång. Men det var mig hon gnällde på, inte doktorn. Jag gick i alla fall omkring med min nya, fettiga bebis som hade massor av mörkt hår, nästan i page, och konstaterade att magen var borta direkt och att mina jeans satt riktigt bra igen.

Sen dagen efter slog det mig att jag kanske skulle ha åkt in till sjukhuset för kontroll av både mig och bebisen och försökte komma på vilken tid bebisen kommit. Smart som jag tydligen varit hade jag antecknat tiden på en papperslapp. Dock var det två tider, både fem i halv fyra och halv fyra på morgonen. Jag bestämde att det var den tidigare tiden som gällde.

Jonas? Var han var? Ingen aning.

DSC_0276Fint bebisrum i bakgrunden!