En till prickfis

På vår förskola är de väldigt tillåtande vad gäller vattkoppor. Jag vet att en del mer eller mindre kräver att alla koppor inte bara torkat ut utan också trillat av innan barnen är välkomna tillbaka. Så är det inte hos oss. Igår när Jonas hämtade sade de att Adrian hade några på kroppen, men ingen feber och att han gärna fick komma så länge han mådde bra och inte hade förhöjd temperatur.

Så idag när jag bytte blöja och bytte om från pyjamas på lillen så var det betydligt fler små blåsor på kroppen som nu också började få vatten i sig och han kliade sig i hårfästet där det satt ett gäng koppor. Ingen feber eller ledsen eller så, men det var ändå läge att stanna hemma. Det kan ju ändras på fem minuter och då hade det ju känts sådär att ha lämnat honom på förskolan när han har gott om vattkoppor på kroppen. Inte som Arvid, inte i närheten, här är det mer rimliga mängder, men det kan ju bli fler. Tror det inte dock, men man vet aldrig.

En mysdag ihop blev det alltså istället då. Just det att han ju mår bra innebär dock att det är smått kaos att hålla reda på här hemma. En vilding som ränner runt och vill leka och busa hela tiden medan jag gärna vill passa på att tvätta och städa och fixa samtidigt. Nu är jag en hejare på att städa medan man sparkar boll så det går ganska bra det ändå. Att jobba hemifrån är bara att glömma dock. Det är inte som med Arvid som man kan parkera framför tv:n en timme och själv då öppna datorn. Här är det full koncentration på sjuklingen som gäller. Och det är väl rätt det med.

Så mycket bättre idag

Vårdcentralen och tavegyl messade mamma från Kuba och uppmanade oss att ordna med till Arvid igårkväll. Så det var också min plan för morgonen. Men så sovs det ganska lugnt hela natten och idag har han varit mycket bättre så det har inte behövts.  

Parallellt med att jobba har vi spelat Star Wars-spel, men inte efter reglerna för ”det är tråkigt”. 

Vi har bakat pizzabullar till lunch, lagat pastagratäng till middag och så har det ätits glass. Inspirerad av sina favoritprogram har vi lekt Dora och Diego hur mycket som helst också. 

Och nu ville Arvid tro det eller ej bada! Helt på eget initiativ! Eller jag hade köpt badfärg till honom som han var nyfiken på. Win på det!


Svullnaden runt kopporna har gått ner och nu ser han mer ”normal ut” och har inte heller särskilt ont eller är kliig. Skönt för honom (och oss). Imorgon hjälper Anita till medan vi jobbar. Hon erbjöd sig direkt, men vi avvaktade hur han skulle må och nu verkar det ju bara vara topp så det blir perfekt!

Han har så ont

Det är synd om Arvid. Hans vattenkoppor kom inte i en liten snäll variant utan fyller hela hans lilla kropp till den grad att de nästan ligger på varandra. I ansiktet gör de det och det är tungt runt ögonen och munnen.

Lite glass går bra att äta och någon halv macka går ner men annars är det svårt just för blåsorna i munnen. Vi åt en kokos- och jordnötsgryta till middag idag som var mildaste mild, men han ville ändå ha yoghurt på sin. Liten. 

Annars är det händerna som varit värst idag vad jag har förstått. De har gjort ont så ont. Och Adrian som ju var febrig igår fick vara hemma han med idag. Bara det att idag mådde han bra och var helt på gång så Jonas fick svårt att underhålla honom samtidigt som Arvid låg i soffan och hade så ont att han grät. 

Han var ledsen nu på kvällen också och ville absolut inte smörja in sig med moussen som ska svalka bort kli och motverka infektioner. Det kliade nämligen inte hävdade han. Istället ville han väldigt gärna dansa sade han och det innebar i praktiken att han drog rygg och ben mot soffan i misstänkt kliliknande rörelser. Så innan läggning blev det lite mousse ändå. Förhoppningsvis mår han bättre imorgon och är inte lika ledsen framför allt. 

Att ha vattkoppor i huset

Igårmorse var det jag som gick upp med barnen och Jonas sov vidare i godan ro. Då var allt som vanligt med barnen. Ett par timmar senare kom Jonas upp och undrade om jag sett utslagen på Arvids mage. Utslag? Han var mycket lättklädd när han steg upp och hade sen fått på sig en ny pyjamas och då var det inga utslag.

Så jag kollade och såg tydliga tecken på begynnande vattenkoppor på bålen och några på ryggen. En halvtimme senare ett gäng blåsor till, nu i ljumskarna också. Ett par timmar senare såg man inte skillnad på en prickig korv och Arvid. Nu är han mer röd än vinterblekvit över hela kroppen inklusive ansiktet. Febrig och ledsen. Ont om något vidrör blåsorna vilket så klart gör det svårt att röra sig. En del ont bara i sig själva också. Kopporna i munnen gör att han inte ens kan ha sin älskade napp och tycker att till och med banan gör ont att äta. Glass går bra.

Så det är synd om vår lilla älskling. Än så länge kliar det inte, men det kommer väl när som helst. Och nu har Adrian också feber så vi får se om det är en effekt av hans förkylning som vi trodde var på väg bort, bara sovit-för-lite-förhöjd-temp eller första steget i ett utbrott för honom också. Får väl nästan hoppas på det senare så att båda får det avklarat nu. Gullisarna.

 

 

 

 

Prickig korv-barn?

I lördags skickade pappan till en av Arvids kompisar ett mms till Jonas med en prickig Viktor. Vattkoppor. Och Arvid hade haft lite feber på natten så vi anade oråd och lämnade honom att leka med mamma och Bo när vi skulle på barnkalas till Noah som fyllt två. Han ska bara vara hemma den här veckan och sen i Italien nästa vecka innan det är hem till Kanada igen så inte rätt tillfälle att utsättas för smitta.

När vi kom till Lomma var lillkillen helt förstörd av hög feber så det blev alvedon och gos resten av kvällen. Med undantag för när han åt och sedan kräkte ner hela mig och sig. Inga prickar dock.

Natten var också orolig så på söndagen sov han ganska mycket när han inte hade skov av lek och stoj. På kvällen hittade jag tre små plidor i ljumskarna så vi får se om det är vattkoppor på honom eller inte. Visar väl sig.

bild
Någon ser tjock och trött ut och några är gladare.