Den tredje bebisen godkänd

Så var det dags för ultraljud imorse. Igår hade vi någon timmes panik (kanske lite att ta i med panik, men allt för att öka dramatiken) när Arvid visade sig vara sjuk i feber (håller sig fortfarande runt 38 på dagen och betydligt högre på natten) och vi insåg att någon behövde vara hemma med honom idag. Vardagar är dock av naturliga skäl lite knepiga för barnvakt. Jonas hörde av sig till Anita som turligt nog lyckades byta sitt jobbpass till kvällsskift och kunde ta barnen på morgonen. Guld med hjälpsamma föräldrar/svärisar!

Så åkte vi iväg till barnmorskan och fick titta på bebisen som hade väldigt mycket för sig med händerna och gärna skulle ha dem ivägen när det var dags att titta på olika saker. Fem fingrar på båda händerna har vi alltså sett väldigt tydligt. Men barnmorskan lyckades mäta och kontrollera allt hon skulle till slut, även om det blev ett himla buffandes på min mage med den där ultraljudsgrejen. Och allt var precis som det ska så det var härligt.

Efteråt firade vi med kaffe och kaka på kondis. Egentligen var tanken att smälla i sig en semla, men det kändes faktiskt lite väl före nio på morgonen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_d2fd

Bilder på bebisen!

32+5 idag och det var dags för tillväxtultraljud. Jag är ju inte en tävlingsmänniska och inte Jonas heller så naturligtvis har vi inte gissat vikt.. (Jag 3250 g och Jonas 3200 g)

Bebisen låg likadant som den gjort sen före jul med fötterna fint parkerade mot min lever. 2014 g uppskattades den till idag och 3400 g när den ploppar ut. Vi får se vem som kommer närmst..

DSC_0297I början låg bebben och vilade så fint.

DSC_0296Sova sova sova.. Uppenbarligen trött efter nattens kickboxande/breakdance i magen.

DSC_0295Kanske en tanke om varför det bökades slog bebben, vad vet jag?

 

DSC_0294Sen blev det väl mycket bökande och följaktligen sura miner. Någon som inte var jag menade på att den uppenbarligen har fått mitt temperament.. Hmpf.

 

Vecka 19 (igen)

Precis som jag misstänkte flyttade de fram datumet. Fem dagar till och med! Så nu har jag redan börjat få uppmaningar om att knipa ifall bebisen skulle vilja komma ut den 1 april. Jag kan redan nu lova att det kommer jag inte att göra om så skulle vara. När vi fick positivt g-test och började räkna framåt tyckte jag att det var en ganska bra tid på året eftersom ingen annan ju fyller år precis där. Då tänkte jag på min familj. I Jonas fyller både hans bror och mamma år i högriskzon för krock med bebisen..

Datum framflyttat som sagt, men bebisen var precis som den skulle och det är ju viktigast. Den sprattlade runt med armarna och sparkade med fötterna och vinkade och kliade sig på näsan. Mycket fint!

Men det här hittepåt som står överallt och folk babblar om att runt den här veckan kommer man märka att hyn är bättre än någonsin att håret glänser etc etc. Var kommer det där tramseriet ifrån? Är det en illusion folk får för att den värsta finnperioden är över? Att hyn blir bättre innebär inte på något vis att den är bättre än originalläget. Folk har för kort minne, det är min tolkning av alltihop.


En liten fot (=MFF:are)


En hel bebis


Ett litet bebishuvud