Ostbågstestet!

Sådärja. Då var testet jag aviserat igång. Två olika ostbågar. De smakar snarlikt är mitt omedelbara utlåtande. Intressant nog tyckte jag att olw är lite saltare i smaken, men estrellas har ett högre saltinnehåll. Marginellt visserligen 2,1 mot 2,2 % Inga E-färgämnen hos estrella medan olw har två. Olw vinner nog ändå när jag ätit en och en halv skål av varje sort. En lite dammig eftersmak som besynnerligt nog är rätt behaglig. Fast nu kände jag att det var en syra i estrellas som jag gillar. Ångrar mig – olw. Eller estrella. Okej. Hugget som stucket alltså. Tror nog vi kan säga att de stora olw-bågarna är bäst. Även om de inte är med i testet.

IMG_6298

Ensam och övergiven aka ostbågsfest

Eller ensam och ensam. Båda småkillarna är hemma med mig. Det är bara Jonas som lämnat hemmet för en kurs. Borta över natten är han också. Så vad gör man då när man är mol allena med avbrott för att natta om liten stup i kvarten och sen bli ihopmosad från två håll av barnen?

Man passar på. Och vad passar man då på med? Snacksa mitt i veckan naturligtvis! Jonas leker vara-nyttig-leken som vanligt vilket helt klart blir begränsande för mig. Så ikväll blir det ostbågetestning. Tidigare har jag jämfört Estrellas prästbågar med deras cheddarbågar. Vet inte om jag skrev något blogginlägg om det dock. Det gjorde jag om ett gäng från olw för dryga året sen däremot. Då vann vanliga bågar.

De senaste gångerna jag ätit Olw:s vanliga bågar har det varit lite besvikelse över smaken. Jag brukar köpa de större ostbågarna med extra krydda istället. De är bra grejer. Men Estrella alltså. Cheddarbågarna har varit riktigt bra och jag har en känsla av att de kanske till och med är bättre än Olw:s. Så ikväll blir det smakprovning. Återkommer om resultatet!

Ostbågsbonanza!

Förra veckan var inte på topp som jag också skrivit om. I ett försök att höja stämningen lite köpte jag på mig en dos ostbågar. Och hade smakprovning:

  • Den ”franska” varianten: God, ganska rund smak
  • Den ”italienska” varianten: God, betydligt saltare
  • Den ”amerikanska” varianten: God, smakar mest som vanliga ostbågar som man gått ett varv med pepparkvarnen över

Vilken det är troligast att jag köper igen? Ingen skulle jag säga. Vanliga ostbågar vinner racet. Om jag hade kalas kanske det blivit en dock. Vilken är högst oklart, beror nog helt på vilken påse som kommit först i chipshyllan.

IMG_0647

Ships

Ships som i chips alltså. Jag äter en del. En del som i väldigt mycket. Det är ju gott. Lösgodis har nästan helt ersatts av den friterade potatisen. När jag var yngre var jag inte alls särskilt förtjust i det utan åt det mer för att det fanns där. Nu är det en grundläggande del i min vardags- och helgkost. Grillad kyckling med chips och dip har till exempel varit en klassiker i min familj sen spisen gick sönder en gång. Nu ingår rätten i standardsortimentet i Fedpalatset också. Jag äter de flesta chips, men säger bestämt nej till paprikasmak. Lättsaltade är ok, men dödens tråkigt och skulle aldrig köpa det själv. Tomatchips gillar jag inte heller. Helst ska det faktiskt vara gräddfil och peppar eller double red onion. De är de bästa just nu skulle jag säga.

När Jonas var i Japanland levde jag som säkert bekant är på chips i en och en halv vecka. Då provade jag två nya smaker: Texas Grilled Cheese & Onion och New York Baked Potato & Sourcream, båda från OLW. Naturligtvis köpte jag en dippa också och plockade ner cheese & chili i varukorgen. Om vi börjar med den så får den toppbetyg av mig! Syntetisk svag ostsmak, men med sting. Jag gillar. Chipsen däremot.. Grillad ost… Nja, men ändå bättre än bakpotatisvarianten. De smakade syntetisk potatis. Blä.

Image

Image

Bilderna har jag helt skamlöst snott från Camilla. Om hon misstycker får hon väl slå mig lite på jobbet på måndag. Hon har ju dessutom uppenbarligen dålig smak som gillade syntetpotatissmaken. Knäpp.

Ikväll ska jag äta surgrädde och peppar. Pålitligt.