Citodon utskrivet

Bra grejer. En typisk biverkning av citodon är som bekant trötthet. För att då visa hur trött jag blir av huvudvärken kan jag meddela att jag blir pigg av citodon. Två piller (jag började med ett och när jag efter en timme fortfarande hade ont tog jag det andra) senare och jag får energi och kan göra saker! Kanske inte springa 5 km på Bulltofta eller något sånt vansinnigt, men julpyssla lite. Göra klart adventsljusstaken, sätta kryddnejlikor i apelsiner, baka lite julgodis, fylla på stakarna med ljus. Oerhört praktiskt.

Min förhoppning om att huvudvärken skulle försvinna ett par dar i alla fall om jag lyckades bli av med den helt en stund kom dock på skam. Inatt vaknade jag av ont igen. Men det är bättre idag ändå. Jag kan titta på skärmen på jobbet och faktiskt jobba och ser en möjlighet att jag ska kunna måla lite tak idag också.

Jag lämnade lite blod till doktorn idag också. Han vill ju gärna tömma mina blodådror allt han kan verkar det som. De ville visst kolla några fler grejer. Jaja, det kan de väl få. Enda jobbiga är att mina dagar blir så långa varje gång jag måste till vårdcentralen eftersom jag ju måste jobba in tid jag är borta samma dag. Hjälper inte mitt huvud kan jag berätta.

DSC_1287Så här ser man ut på kvällen när man inte tagit citodon.

Annonser

Jag har gett upp

Jag var ju hos tant doktor på neurologen i tisdags. Hon och hennes läkarkandidater bankade och kände lite på mig och jag fick göra spännande saker som att gå på tårna och hälarna och hålla balansen och grejer. Kändes lite som en femårskontroll. Precis som femåringarna brukar bli blev också jag godkänd. Det var kanske ingen överraskning direkt. Jag är ju lockig så jag har ju fått spindeln slängd i ansiktet och en ok-stämpel i rumpan för längesen.

Vad som var mindre bra var att hon inte hade några förslag på bättring direkt. Eftersom jag haft migrän tidigare och jag ju beskriver huvudvärkseländet som förstadiet till migrän där det aldrig slår fullt ut, utan stannar precis innan och man mer eller mindre konstant mår illa och bra dagar åtminstone har ett tryck i huvudet tyckte hon att det var normalt. Särskilt som blodtrycket och järnet var lite lågt.

Igår var en dödig dag för huvudet och jag vaknade halv fyra på morgonen och kunde inte somna om av den. Tog alvedon utan att det hjälpte nämnvärt. Steg upp vid tjugo över fem och satte upp adventsstjärnor som hänger lite på sniskan (ska fixa det, sen, kanske nästa jul) och slappade mest omkring. Slog mig själv mentalt på lillfingret för att jag tagit de där alvedonen så jag inte kunde leta fram citodon i min medicinlåda. Det är inget varken farbror eller tant doktorn tyckt jag behövde nu. Dock var det en snäll annan farbror doktor som menade att kvinnor i regel underbehandlas för smärta och skrev ut det till mig vid ett annat tillfälle för något år sen och jag har några tabletter kvar.

Så jag gick omkring och mådde dåligt och allt gick emot mig mest hela dagen. Det blev bättre framåt kvällen när vi var på fölsekalas hos Bo. Troligtvis för att det hände för mycket för att jag skulle ha tid att tänka på mitt skeva huvud. Och illamående är som bekant till för att bemästras. Bara att äta alltså. Om inte annat finns ju en bebis att tänka på.

Nu imorse då efter att jag vaknat till ett par gånger under natten och inte känt mig ett dyft bättre gav jag upp mitt medicinmotstånd. Citodon taget. Får vi se om det hjälper. Biverkningarna trötthet, förstoppning och illamående är väl ingen skillnad mot att trycka i sig järn och ha ont i huvudet så det blir kanske finemang det här. Vi får se. Värt ett försök i alla fall.

Aj aj som vanligt

Jag tänkte bara dela med mig av hur man ser ut när ens huvud velat traska in i en bekväm koma så länge som mitt:


Kanske inte så farligt säger ni. Jo säger jag.

För övrigt anser både Klara Persson och Eva Lindgren att jag behöver banta nu. Förutom Elsa igår då. Shitty tyckte dock inte att jag skulle satsa på deras piller, utan menade på att det lät otrevligt så jag sätter väl dem på spamlistan istället.

Mitt lilla huvud

Mitt lilla huvud rymmer inte så mycket nuförtiden. Allt som oftast råder total kortslutning innan jag har hunnit formulera klart en tanke. Det kan ställa till det när man försöker vara en effektiv och duktig arbetare på jobbet. Frågan är vad det är som fyller ut därinne nu när synapserna är avskurna och bara signalerar ajajaj mest hela tiden?

Jag fick ju en tid hos farbror doktorn (som var namne med Fulle för övrigt) till i fredags så då gick jag ju dit. Jag fick göra spännande saker som att pricka min näsa när jag blundade och hålla balansen också det med ögonen stängda. Och så lyssnades på mitt hjärta, togs blodtrycka, trycktes i ansikte och nacke. Inga konstigheter så jag fick order om att lämna blodprov måndag morgon, telefontid på fredag och som en liten bonus skulle han skicka en remiss till neuro.

När det där med neuro kom upp tyckte jag först att det kändes lite överdrivet. Särskilt som huvudet var ovanligt bra förra veckan och jag bara hade lite ont och till och med var helt värkbefriad i två dagar! Jag stoppade mig dock innan jag började protestera, lika bra att de kollar upp det om de tycker att det kan vara bra. Men lite simulant kände jag mig allt som. Den här veckan är dödshuvudet tillbaka i full kraft dock, så det känns lite rimligare att jag ska bli undervisningsexempel för läkarkandidater på tisdag.

 

Vecka 20

Jodå, ny vecka, samma status, fast mer mage. Tycker ni jag ser ut som att jag vill dö på bilden? Det är i så fall en förhållandevis korrekt uppfattning av läget. Det är något med att ha huvudvärk i princip varje dag i några månader som gör att man liksom får svårt att skina upp bara för att man ska ta ett foto. Särskilt om man som inatt vaknat av ett havererat huvud som dessutom ger det här härliga illamåendet man mår så fint av vid fyratiden och sen inte somnat om på grund av det. Då är det lätt hänt att man ser lite lidande ut. På måndag ska jag till barnmorskan, får vi se vad hon kan ha för lösning till mig och om hon tänker som mamma.

Som ni också ser har projekt uppackning också satts igång. Bokhyllorna är på plats och böckerna har börjat stoppas in. Färgkoordinerat blir det den här gången, bortsett från fantasyhyllan (sci/fi ryms där med) som får behålla bokstavsordningen. Ett bokhylleproblem är att det inte fanns plats för en av påbyggnaderna så nu är det sju hyllplan färre än tidigare. Ska bli intressant att se hur jag löser det. Troligtvis galant.