Älskade farmor

Farmor begrovs idag. En ovanligt lång, men också den finaste gudstjänst som jag har varit på. Prästen var gammal vän till pappa och vävde en berättelse igenom ceremonin. Det var inte den där standardiserade mallen som man upplever att en del präster använder sig av, utan han bjöd på personbeskrivningar med verkliga exempel och berättade också hur han själv träffat och bekantat sig med henne för många år sen. En personlig, vacker stund med de som varit farmor nära. Och oerhört sorglig.

Det var så annorlunda nu mot när farfar gick bort för fem och ett halv år sen. Då var det också en stor sorg, men med farmors frånfälle sattes det punkt på ett helt annat sätt. Så länge en av dem fanns kvar levde den andre i någon mån fortfarande. Nu rensas hela deras gemensamma liv ut och är inte mer. Det är bara våra minnen av dem som lever kvar. Deras ting som vi tagit över blir en del i vår vardag. Allt flätas samman samtidigt som hålen är större än nånsin.

Dödlandet

Medan jag väntade på att Jonas skulle komma hem efter jag ringt honom när jag fått veta att farmor dött försökte Arvid förstå vad som hade hänt. Han tänkte att min farmor var i Dödlandet och där menade han på att han också hade varit. Dödlandet sade jag att jag inte visste om det fanns, men att det var en fin tanke. Det senare om att han själv skulle varit där som han också sade gick jag dock inte med på.

Han är ju för liten för att förstå döden fullt ut, men tyckte ändå att han var mer med på vad det innebar än jag väntat mig. Jag tror ju inte på att dölja hur man känner för barnen heller (i rimlighet alltså) så var ledsen. Och där ser man hur fin kille han är. Han ville trösta mig och bara vara där och försöka förstå varför jag var ledsen. Och det tyckte han inte var konstigt, att jag var ledsen att jag aldrig skulle få träffa min farmor igen. Han hade en lösning också, jag kunde få hans farmor. Vi kunde ha henne båda två. Gullunge.

Hummer på 90-årsdagen:

img_2077

Marginaler 

I lördags fyllde farmor 93 år och det ville jag inte missa trots fullbokad dag i övrigt. Barnen och jag fixade med olika saker på förmiddagen medan Jonas slängde skräp och hjälpte sin bror förbereda en förestående flytt. Sen kl ett skulle vi på Bamsegympa som Bella är tränare för och därefter var tanken att jag lämnade barnen antingen med Jonas eller, om hon kunde, mormor. 

Tjugo över tolv ringde pappa och sade att farmor var riktigt dålig och ville kolla att jag inte tänkt ta med mig barnen och det hade jag ju inte. Solen sken och jag sade något i stil med att om det nu ändå är dags så är det en passande dag. Jonas hjälpte fortfarande Alexander så jag ringde mamma och frågade om jag kunde lämna Arvid  och Adrian där en timme eller två och det gick bra. 

Så spände jag fast barnen och satte mig själv i stolen och då fick jag ett sms.

Halv ett dog farmor och jag missade henne med någon timmes marginal. Tio minuter efter att jag pratat med pappa. Men han var där och höll om henne under hennes sista andetag. Susanna, Lovisa, Daniel och Julian var också med henne de sista timmarna. Så hon var inte ensam, utan omgiven av många av de hon älskade och som älskade henne, och det är det viktigaste.

Utomsocknes gäster

Som ni säkert känner till redan har vi lite generationsöverlappningar i vår familj. Min moster och morbror från mormor är båda yngre än mig till exempel. Nu är det inte med så stora marginaler vad gäller Elisabeth, där talar vi några veckor bara och med Johan skiljer inte mer än tre år heller. Johan tog ju sitt förnuft till fånga och flyttade ner till Skåne för längesen, men med Elisabeth är det värre som snarare rört sig ännu längre bort och bor i Sundsvall med Kim och ungarna.

Sundsvall och Malmö ligger inte direkt grannar så det har inte blivit så mycket att ses. Senast de var nere var till mamma och Bos bröllop för snart sex år sen och innan dess var det åtta år. Själv är man ju inte i Norrland heller stup i kvarten direkt så det blir inte så ofta. Det är synd att det blir så, men som sagt inte så konstigt.

Igår kom hela familjen ner i alla fall. De skulle bo över hos oss så kom först hit en kortis innan vi åkte till Lomma. Jonas stannade tyvärr hemma eftersom han hade bokat in att dreva om fönster med hjälp av en kompis då.

Världens bästa lekplats (som jag varit på) var första stoppet efter lunch i trädgården. Bland annat flera klätterställningar, två rutschkanor, gungor, storgunga, gungbräda, snurrskål och det allra bästa – en linbana! Det fanns alltså för både små och stora. Oscar är ju 9 och Tommy 6 1/2 så det är ju inte självklart att hitta saker som funkar lika bra för dem som för tvååringarna, men här gick det finfint.

IMG_3319
Storgunga!

Sen blev det glass, eller dash som Arvid säger. Inga problem att få med barnen från lekplatsen med det som mål. Dock blev det nog lite långt för Arvid att gå för han satte sig på gången och ville inte gå vidare trots glasslöftet och att alla andra var långt före. Efter en stund fick jag med mig honom i alla fall och han fick en 88 och var glad igen.

IMG_3320
Sen hittade Arvid en annan glass han gärna ville ha..

För att få med lillkillen hem sen fick han rida på Bos axlar innan Elisabeth tog över och höll honom i handen. Roligare än mammas tråkiga hand tydligen.

IMG_3326
Finisar

Dagen avslutades med grill i trädgården och då anslöt resten av klanen också.

Imorse blev det frukost och Oscar tyckte att Skåne var bra eftersom man alltid åt så bra mat här.. Sen blev det väl lite tråkigt och de stora killarna var glada att åka vidare till Johan och hänga med honom. Inte en massa småglin man måste ta hänsyn till hela tiden då..

När man tröttnat lite
När man tröttnat lite

Sedvanligt förstamajfirande med tråkigt slut

IMG_2451_redDen mest borgerliga traditionen vi har i vår familj infaller den första maj varje år. Då samlas vi under magnoliorna utanför universitetet och lyssnar på rektors samt studentkårsordförandes tal. Nu har vi väl aldrig hittills verkligen lyssnat och inte heller kommit riktigt i tid till dess start, men det är detaljer.

IMG_2448

När studentsångarna sjungandes har travat förbi oss spatserar vi vidare till AF-borgen och lyssnar på orkestern en stund.

Förr brukade vi därefter gå vidare till stadsparken där Syssi (farmors syster) bjöd på glass medan farfar skyndade hem och satte på potatisen. Egentligen ville man åka karusellerna på tivolit också, men så blev det i princip aldrig. Istället hem till farmor för kyckling.

Nu är det ju inte så längre som sagt. Tiden går och de gamla blir färre och de som är kvar orkar mindre. De små ökar i antal däremot och nu var det tre stycken småttingar och en fjärde som gjorde sig påmind i min mage. Farmor väntade hemma hos sig dit vi alla snart anslöt och började värma på pajer vi bakat i förväg och Susanna hade ordnat med kaka till efterrätt. Lite bröd, smör och ost och allt var klart. Enkelt och bra. Dukade och diskade och fixade gjorde vi också.

Firanden förändras som sagt och vi tyckte att vi hade ordnat det bra så att farmor inte behövde anstränga sig eller oroa sig över något. Hon gick också och vilade två gånger under kalaset. Men hon är ingen ung dam längre och det blev för mycket för henne ändå och hon blev dålig på natten. In till sjukhuset för konstaterad hjärtinfarkt och där har hon fått stanna några nätter nu. Det verkar som att hon ska få komma hem snart dock och då med extra hemtjänst. Man försöker som sagt förenkla och göra det så bra som möjligt, men ibland är det bara så att åldern säger stopp. Gäller att komma ihåg det bara. Både vi och farmor.