Va, har det redan gått ett halvår sen..

Om man skriver något slags sammanfattning av bra saker från årets första halva blir man liksom så illa tvungen att göra likadant med den andra halvan. Tvungen och tvungen i och för sig. Jag har väl en egen vilja. Så:

Juli, alltid årets bästa månad. I år kan mars konkurrera bra i och med att Arvid kom, men bortsett från det så! Inte bara för att jag fyller år utan för att jag brukar ha semester då också. I år var jag mammaledig dock, ännu bättre. Jonas var ledig och vi åt glass nästan varenda dag. Vi höll namnkalas för Arvid. Jag skulle skriva ett inlägg om kalaset, men ingen hade tagit någon bild på festföremålet, inte som jag fått i alla fall, så det har liksom inte blivit något av det.

Vi åt också usel mat på Tirups örtagård, klädde ut Arvid till Chewbacca (svar ja, vi har ännu fler bilder), var på stranden ett par gånger, hängde med kusinen och förundrades över allt nytt Arvid uppvisade, som att kunna sitta i barnstol och resa sig upp på underarmarna.

Augusti, månaden jag tog semester och Jonas pappaledigt, vilket var förvillande likt när jag föräldraledig. Mycket underligt alltihop. Jag fick sugmärken för första gången på många år, givaren var dock inte ens ett halvår gammal så det var väl inte så mycket att gnälla över. Man kan ju inte vänta sig att han ska förstå vad som är lämpligt beteende i den åldern. Det lektes med två bebbar och vi besökte Arvids gammelmorfar uppe i Dalarna med Daniel.

IMG_1403

September då. Mycket öppna förskolan när Jonas var på jobbet en sista sväng. Guldet kändes plötsligt greppbart på riktigt och jag tog en massa bilder på Arvid med mat runt munnen. Helt från en blå himmel blev han också ett halvår och satt upp av sig själv som om han aldrig gjort annat. För att bre smör på köttet stod han svajandes mot mina ben också.

Oktober var en månad då det bjöds på resor. Första flygturen gick till Leia som fyllde 1 och den tredje till Teneriffa (andra var ju hemvägen). Kusinen lärde Arvid en hel del matnyttigheter som att banka i bordet, alltid bra att kunna. I Stockholm gungades det för första gången och när vi var på Kanarieöarna bärgades guldet. Arvid hade barnvakt för första gången när vi var på operan och såg Miss Saigon med Jonas mamma. Det gick sådär.

november nästa. Vi gjorde inte så mycket. Det var mest akuta saker att fixa med huset som gällde. Farmor fyllde 90 dock och det blev både restaurang med oss närmsta och sen stort kalas hos oss. Johanna och Leia var nere och bodde hos oss två nätter innan Sven kom och rövade med dem till Lomma. Det var också traditionsenlig ankmiddag hos Jonas mormor.

Med december klampade julen in med stormsteg. Arvids första jul! Helt galet. Förra julen låg han i magen och mörbultade mina revben och tvingade mig från glöggen, i år kröp han omkring som en galning och var inte lugn en sekund. Innan dess hade Bo födelsedagsmiddag och Leia var nere och busade igen.

Årskrönika var det, halvårsvis får duga

Jag utlovade ju lite halvt en sammanfattning av det gångna året. Jag konstaterade efter halvåret att året inletts tufft. Andra halvan har också kommit med en hel del negativt, men inte i samma omfattning som tur är. Nu är det dock dags att gå vidare och se framåt och fokusera på allt positivt som finns. Så det inleder jag med genom det här inlägget!

Januari var ju en kul månad egentligen. Jonas och jag tog en tur till Höganäs där vi döhungriga hamnade på ett sunkigt kinahak med fräsiga Jack Vegas-maskiner. Vi spelade inte. Dock satt två män och sög i sig stora stark vid borden bakom oss. Eller bakom Jonas snarare, jag hade ryggen mot väggen. Det hade väl inte varit så mycket att snacka om egentligen om det inte varit för att de stirrade på mig hela tiden vi satt där. Kändes lite obekvämt, vilket kanske syns..

Annars var det firande av Fulles 25-årsdag i Köpenhamn. Jag kan spontant inte rekommendera att hänga på ett överfullt Mikeller som höggravid. Det är lite jobbigt. Lisa och jag var på teater och det var trevligt. Ännu bättre hade det varit om de haft liggstolar.

Februari ja. Då fick vi se på den lille killen, som vi ju inte visste att det var, i 3D på tillväxtultraljudet. Bra grejer det. Annars var det en ganska lugn månad. Fick ju inte röra mig i onödan sen julen så min rumpa fick jobba extra mycket som sitt- och liggdyna. Vi var dock en sväng till Skrylle och fikade. Jag åt ”fuccatsia”, men utan skinka.

1274929164

Mars var den månad då mitt livs största förändring skedde när jag blev mamma för första gången. Jag gick hem från jobbet på torsdagen och på natten till måndagen gick vattnet. Så det var ”bra planerat” som min chef sade. Personligen hade jag nog tyckt det varit skönt med någon mer ledig dag innan bebbe, men det blir att lägga på minnet till framtida barn, att gå hem tidigare.

April präglades inte helt oväntat av Arvid. Det var amma, byta blöjor och så sakteliga kunna röra  mig igen efter mina komplikationer från förlossningen. Jonas pappa kom till Malmö så fort han fick lov egentligen. För vi fick säga stopp och belägg när han först tänkte åka samma sekund som han fick veta att han blivit farfar. Det skadade liksom inte att hinna komma hem från bb först så att säga tyckte vi.

DSC_0644Säsongen, guldsäsongen, inleddes också. Noll matcher gick jag på, delvis på grund av den lille sötnosen, men också på grund av Miiko-debaclet. Dock köpte vi till fler kanaler på c more så jag ändå kunde följa MFF.

I maj var det strålande väder. Arvid och jag inledde sommaren av hänga i skuggan under äppelträdet. Jag läkte så att jag äntligen kunde börja ta riktiga promenader och lämna soffan. Jag var också på lokal för första gången sen lillkillen kom när Krill fyllde år. Tydligen såg det roligt ut när jag med Arvid hängandes över axeln stegade från baren, stannade till, tog en klunk öl och gick vidare till vårt sällskap.

Juni dök plötsligt upp från ingenstans och snart var första halvan av året var till ända. Arvid började räcka ut tungan och skratta högt. Midsommar var en av få dagar solen lyste med sin frånvaro. Som jag minns det i alla fall. Jag har minnen av promenader i iskallt regn som ändå togs för att en viss liten söt person vägrade sova annars och jag inte klarade av ännu en nackspärr, men de kan vi låtsas som att de inte finns. Det var besök från Jonas farbror med fru från Paris och vi var på finfint bröllop för Emma och Matthias. Bra grejer alltså!