Tankar och familjemys

Som jag skrivit förut så undrar jag än en gång varför och hur folk kan bry sig så mycket om alla andra. Och då menar jag inte bry sig om som i att känna ansvar, medkänsla och värme utan i att det är så viktigt för en del hur andra gör och är. Varför bry sig om vad någon annan har på sig? Tror på för eventuella gudar? Ser ut? Har för traditioner? Hur kan andra människors leverne vara av sådan betydelse för ens eget att man känner det måste fjärnas? Förstår inte.

Ha en härlig dag med familjen var som sagt planen och den har gått över förväntan.  Vi tog en lång promenad på Bulltofta med stopp på två lekplatser hela familjen. Det hör inte till vanligheterna att vi går ut allihop och gör något. Tidigare har ju inte Adrian velat åka vagn överhuvudtaget utan bara gallskrikit konstant. Nu sover han istället vilket är mycket mer behagligt. Så jag har i regel stannat hemma med lillen medan Jonas och Arvid gett sig ut på äventyr. Men idag blev det som sagt familjetur och mysigt var det som synes:

Paris i våra hjärtan

Så vaknar man en lördag till fruktansvärda nyheter. Kaffekopp i hand, välling hos Arvid med iPaden och en skrattande bebis bredvid sig. En snabbscroll av sociala medier och redan på första bilden på instagram inser man att något hänt. Ett peacetecken som Eiffeltornet. Paris. Sydsvenskan nästa och sen DN och sen en paus. 

Det ser ut att bli en vacker höstdag och det bästa man kan göra en dag som denna är väl att njuta lite extra av dagen med sin familj. Det är man skyldig alla de som inte längre har möjligheten. 

Högt som lågt

Saker jag tänker på just nu, högt som lågt:

• EU-migranter avhyses från en ödetomt på Norra Sorgenfri. En ödetomt som innan ”inflytten” mest var en skräptomt och boplats för hemlösa med svenskt medborgarskap. En ödetomt som behöver saneras och som markägaren med största sannolikhet bara håller på tills kommunen känner sig tvungen att köpa loss den till överpris för att kunna bygga bostäder. Naturligtvis ingen bra lösning att folk bor under de förhållandena där, besittningsrätt eller ej, men knappast bättre att kasta ut dem. Vad jag mer reagerar på är hur folk i sociala medier gör sig lustiga över aktivisternas engagemang och tycker att de ska städa upp platsen eller själva bjuda in romerna att bo hos dem. Ingen som skulle använda motsvarande argument om det gällde att ge våra äldre plats och vård på ålderdomshem. När en bild delas på någon aktivist som tydligen har noll kronor i årsinkomst är tydligen alla som betalar skatt mycket bättre människor än just honom. Nu vet ju inte jag, men han kanske har eget företag och inte tar ut lön. Skatten går i så fall i ännu högre grad än en vanlig löntagares till samhället.
• Varför fåglarna inte kan låta våra pumpor vara utan snor värmeljusen hela tiden.
• Trots. Eller vad man nu ska kalla det. Det är väl inte i syfte att vara besvärlig som ett barn hela tiden går på tvärs mot sina föräldrar. Men det är jobbigt för alla inblandade och jag önskar mig cirka 800 % mer tålamod så jag kan vara en sådär pedagogisk och bra förälder som jag vill vara.
• All ”diskussion” om skärpt asylpolitik. Jag vet inte vad som är rätt och fel i alla delar, men är för en generös invandring där de som kommer också får besked tidigt så de får chansen att komma in i samhället medan de fortfarande är ”igång”. Energin och drivet som har fört dem hit måste tillvaratas innan de passiviseras av väntan. Att bara vänta och inte ha rätt att varken försöka skaffa ett jobb eller utbildning kan förgöra den mest drivna människa.
• Måste köpa en nattlampa till Arvid som helst vill ha alla lampor tända till max överallt alltid. Kaninen från Rice lutar det åt.
• Jag har köpt nya kuddar, gardiner, gröna växter och värmeljuslyktor till ena vardagsrummet. Det är jättefint de sekunder rummet tillåts vara städat och ljusen får vara tända.
• Adrian är så söt att det finns inte.

Flyktingar i Medelhavet

Medan kommun efter kommun försöker slippa ta emot ens ensamkommande flyktingbarn (”De är inte barn ens, de flesta är över 15 minst”. Påminn oss andra om att påminna dessa personer om att deras tonåringar visst borde betraktas som vuxna sekunden mjölken fastnar i en begynnande mustasch.) dör tusentals människor på vägen hit.

Varför de dör? För att vi i Europa gör vårt allra bästa stänga gränserna för dem (”Bättre att hjälpa på plats!” Varsågod att själv resa dit och störta en regim och bygga upp ett land i kris från noll.). 

En bild på en död treåring som spolats upp på en strand cirkulerar på nätet. Är det rätt eller fel att publicera? Jag vet inte. Det känns inte bra i magen att den delas gång på gång. Samtidigt verkar det trigga igång folks vilja att hjälpa till monetärt om inte annat.

Många initiativ startar upp med insamlingar till framför allt Lesbos (åtminstone i mina flöden). En god vän ska på kick off till Budapest med sin reklambyrå och samlar in både saker att skänka och pengar att köpa för på plats. Det hakade jag på. Man måste ha trångt i hjärtat för att inte försöka hjälpa på något sätt. 

Ändå. Om inte alla fascistiska strömningar som genomsyrar politiken i dagens Europa (t ex i Sverige Sverigedemokraterna, Finland Sannfinländarna, Danmark Dansk Folkeparti, Grekland Gyllene gryning, Frankrike Front National) fått så mycket utrymme, hade vi inte haft en annan situation då? Mindre förvisning och mer välkomnande?

Så varje gång vi uttrycker en rasistisk åsikt eller håller tyst inför någon annans skulle jag säga att vi själva bäddar för en högre intolerans och en acceptans för fascism och främlingsfientlig retorik vilket i förlängningen innebär att små barn dör i flykten från ett inferno de själva garanterat är oskyldiga till. 

Synd om barnen

Några skitungar satte fyr på barnens sovloft på Arvids förskola inatt. Som tur var spred elden sig inte till själva byggnaden. Man blir bara så ledsen för barnen. De förstår ju inte varför de plötsligt inte kan vila på sin vanliga plats. Barnen älskar ju sina rutiner på dagis. Förhoppningsvis händer det inte igen. 

  

Jag har länge velat åka till Tunisien

Tunisien. Min främsta association dit har alltid varit Catos återkommande ord om att ”För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”. Det må vara 2000 år sen han levde och var rädd för invasion av kartagerna, men orden är fortfarande aktuella och används parafraserade allt som oftast. Jag har alltid tyckt det varit fascinerande med just den konflikten eftersom den som sagt lever kvar i vårt dagliga språk. Så att se platsen där Kartago låg är något jag gärna velat. 

Egypten som turistmässigt säkert är mer storslaget med Konungadalen och allt det där har inte varit lika spännande i min värld. Nu har jag ju aldrig åkt till Tunisien eftersom det varit så osäkert läge där så länge och det känns naturligtvis än mindre som en plan nu. 

Jag har en positiv syn på mycket. Lokalt tror jag alltid att gentrifieringen av stan ska öka och gå mycket fortare än vad den gör. Visst flyttar folk in i allt dyrare bostadsrätter på Östra Sorgenfri, men så fort man närmar sig Norra Grängesbergsgatan är det samma skit som alltid oavsett hur långa 30-åringar med universitetsutbildning som flyttar ditåt. Dalaplan och Seved likaså. Där är det bara vågor av tillfälligt lugn och sen är det skjutningar och bråk igen. Det går liksom inte framåt och jag har så svårt att förstå det. Vill inte alla ha det tryggt och bra?

Globalt är det som med Tunisien som jag hela tiden tror ska bli en bättre och säkrare plats för de som bor där och i förlängningen då också turisterna. Mellanöstern likaså. När ska man kunna resa till Iran på ett ”normalt vis” till exempel? Man känner och har träffat så många med ursprung därifrån så det hade varit roligt att uppleva landet. Men det sker hela tiden bakslag.

Och jag förstår inte som sagt. Varför bryr sig folk så otroligt om hur andra lever? Varför kan de inte bara fokusera på sig själva och sina familjer och få det att funka? Hjälpa den som vill om tid, ork och resurser finns? Man blir bara ledsen på folk. 

Världen

Ibland undrar man vart världen är på väg. En värld där barn klassas som kriminella för att de rymmer från ett hem och tjuvåker på ett tåg. Kriminella? Vid 15 års ålder blir man straffmyndig i Sverige. Hur kan man då anses vara en förhärdad brottsling när man bara uppnått drygt halva den åldern?

Hur lång är en 9-åring?  130-140 cm? Vikt? 30-40 kg? Tänk vilken pojke som tydligen är så otroligt stark och duktig på att slåss att det för en vuxen manlig vakt är en omöjlighet att bara koppla hans armar bakom ryggen och hålla honom ifrån sig för eventuella utfall (om nu ens det skulle vara nödvändigt). Har de en specialbarnstyrka i Marocko där man tränar upp glinen i avancerad kampsport så att småungar kan bjuda formidabelt motstånd till vuxna män som dessutom har utbildats i självförsvar och omhändertagande? Underligt alltihop. Mycket underligt.

Vad som är bra är att alla krönikörer och ledartexter  (utom Hanne Kjöller då som inte ser det som problematiskt med barn som misshandlas utan verkar vilja återinföra barnaga) står på barnets sida. Vad som är mindre bra är alla de (i likhet med Hanne Kjöller) som tycker att vissa barn inte ska ha samma rättigheter som alla andra.