En liten snufsa

Ibland känns det som att jag lever en konstant upprepning. Signe var som sagt febrig i fredags och låg precis under 38 i lördags. Igår så var det mest snor så kändes rätt lugnt ändå. Mamma och Bo kom och passade barnen ett par timmar framåt kvällen och vi åkte in till Malmö och käkade och hade dejt. Och visst var hon snorig, men det är ju inget ovanligt direkt.

Inatt då vaknar hon och skriker ajaj utan att kunna visa var. Alvedon letades fram, men hon hann somna (oroligt) innan den hittades. På morgonen var hon glad, men med ett ansikte stelt av snor upp i ögonbrynen så kändes mest rimligt att hålla henne hem en dag och vila. Jag gnällde lite på jobbet och konstaterade att jag var lite orolig att det skulle vara öronen igen eftersom hon skrek på det viset då också.

På eftermiddagen hade hon plötsligt över 39 grader och pillade sig lite i örat. Jonas ringde vårdcentralen som inte hade några tider idag och omöjligen kunde trycka in henne på Arvids tid som han har imorgon för uppföljning av halsen. ”Ring imorgon” jo tack.

Efter maten var det ett snäpp från 40 så då fick det bli febernedsättande och nu sover hon omväxlandes halvt på mig och halvt i soffan och vaknar till och gnäller ibland. Lillsnuttan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s